juli 2025 – Bokluckan

Biroller av Veronica Linarfve

Biroller av Veronica Linarfve är utgiven av HarperCollins Nordic. Boken är en fristående uppföljare till Bidrottningen. Debora Persson är begravningsentreprenör men har under sommaren lovat sin vän Gabriella att ta hand om hennes bigård medan hon är på hälsohem. Bigården har en ny verksamhet, Air Be and Bee, där de erbjuder workation, fri logi i utbyte mot hjälp med arbetet på gården. Ryan och Nikki är gäster men de är inte särskilt fokuserade på att arbeta. När en äldre kvinna checkar in anar Debora att det kan vara hennes mamma, mamman hon har ansett vara död. Bland sommarens utmaningar finns även ex-sambon Tobias ständiga närvaro, hjälpsamt men samtidigt förvirrande för Debora. När hemligheter avslöjas förändrar det allt. Boken placerar mig i en härlig atmosfär med utmaningar som Deboras varma personlighet hanterar på ett uppfinningsrikt sätt. Det är avkopplande, tänkvärt och underhållande. Tack för boken, Veronica och HarperCollins Nordic!

Debora Persson är begravningsentreprenör men har under sommaren lovat sin vän Gabriella att ta hand om hennes bigård medan hon är på hälsohem. Gabriella sökte sig till sin farfars bigård när hon kollapsade, en gård som hon sen fick ärva. Bigården har en ny verksamhet, Air Be and Bee, där de erbjuder workation, fri logi i utbyte mot hjälp med arbetet på gården. Det blir Debora som får ta hand om den nya verksamheten. Ryan och Nikki är gäster men de är inte särskilt fokuserade på att arbeta och Debora känner sig frustrerad. När en äldre kvinna checkar in anar Debora att det kan vara hennes mamma, mamman hon har ansett vara död. Det är många känslor som bubblar upp till ytan. Bland sommarens utmaningar finns även ex-sambon Tobias ständiga närvaro, hjälpsamt men samtidigt förvirrande för Debora. När hemligheter avslöjas förändrar det allt.

Veronica är författare, föreläsare och kommunikatör. Hon driver en egen kommunikationsbyrå. Veronica har en bakgrund inom journalistik, PR och marknadsföring och utöver författarskapet håller hon föreläsningar om skrivande, storytelling och AI. Hon bor i Åkersberga tillsammans med sin man och deras två barn. Som författare skriver hon feelgoodromaner där aktuella samhällsteman ofta vävs in, med fokus på starka kvinnoporträtt, vardagsnära igenkänning och en varm ton. Biroller är en fristående uppföljare till Bidrottningen som du kan läsa om här i Bokluckan.

Boken placerar mig i en härlig atmosfär med utmaningar som Deboras varma personlighet hanterar på ett uppfinningsrikt sätt. Det är avkopplande, tänkvärt och underhållande. Miljön på bigården är både mysig och inbjudande, det doftar sommar, gemenskap och liv. Men under den charmiga ytan pågår ett ständigt arbete för att få allt att fungera. Air Be and Bee är en kreativ och modern idé, där gäster erbjuds fri logi i utbyte mot arbetsinsats men det blir snabbt tydligt att inte alla gäster inser vad det faktiskt innebär.

Ryan vill helst njuta av omgivningarna, meditera och komma i kontakt med sitt svenska arv. Nikki, som ser världen genom en influencers ögon, fokuserar mer på hur vackert allt kan paketeras för sociala medier. Men det blir också tydligt hur snabbt det kan gå fel i den världen, när hon använder ett uttryck utan att förstå dess innebörd får det oväntade konsekvenser och kampen för att få följarna att förlåta henne blir en av hennes viktigaste resor.

Debora står i centrum som en komplex och levande karaktär. Hon kämpar med känslomässiga sår från barndomen där moderns plötsliga försvinnande har lämnat djupa spår. Dålig självkänsla, rädsla för att bli övergiven och svårigheter att släppa in andra är delar av det bagage hon bär. Hennes möte med den kvinna som kanske är hennes mamma väcker den smärtsamma frågan: går det att förlåta någon som lämnade en så obarmhärtigt?

Flera av karaktärerna brottas med samma grundfråga: vem är jag, och hur hittar jag tillbaka till mig själv? Gabriella söker balans genom att ta en paus från vardagen på ett hälsohem. Ryan söker sina rötter och ett sammanhang i sitt andliga sökande. Nikki inser att hon älskar det hon gör men har tappat riktningen och måste hitta tillbaka till kärnan i sitt arbete. Och Debora, mitt i allt detta, försöker förstå hur hon ska leva sitt liv utan att ständigt definieras av det förflutna. När hemligheter avslöjas förändrar det dessutom allt.

Genom humor, värme och skarpa iakttagelser skildras både individens inre resa och hur svårt, men också möjligt, det är att försonas med det som varit och forma något nytt.

Mörkret faller över skogen av Mons Kallentoft och Karolina Kallentoft

Mörkret faller över skogen av Mons Kallentoft och Karolina Kallentoft är utgiven av Norstedts. Det är den första delen i spänningsserien Ormarydsmorden. Polischef Alexander Stenborg har flyttat från Stockholm till den lilla byn Ormaryd tillsammans med sin fru Sofia som är höggravid med parets första barn. En hingst hittas dränkt i en tjärn och kort därefter hittas en ung pojke mördad i skogen. När polisen försöker lösa fallen möts de av skeptiska ortsbor som lever nära både Gud och de gamla folksagorna. Brutala mord blandas med skogens väsen i en spännande blandning i en miljö som drar in läsaren i skogens mörker. Tack för boken, Mons, Karolina och Norstedts!

Polischef Alexander Stenborg har flyttat från Stockholm till den lilla byn Ormaryd tillsammans med sin fru Sofia som är höggravid med parets första barn. Båda lämnar staden efter motgångar i sina yrken, Alexander efter en misslyckad insats mot gängkriminella och Sofia efter en reklamkampanj som inte gick som planerat. Alexander är ny som polischef när en hingst hittas dränkt i en tjärn och kort därefter hittas en ung pojke mördad i skogen. Polisen ser inget samband mellan brotten men upptäcker att något inte står rätt till i byn. När polisen försöker lösa fallen möts de av skeptiska ortsbor som lever nära både Gud och de gamla folksagorna.

Mons Kallentoft slog igenom stort med sin serie om Malin Fors. Första boken, Midvinterblod, har sålt i över 300 000 exemplar bara i Sverige och översatts till 28 språk. Du kan läsa om de nio första delarna i serien här i Bokluckan. De heter Midvinterblod, Sommardöden, Höstoffer, Vårlik, Den femte årstiden, Vattenänglar, Vindsjälar, Jordstorm och Eldjägarna. Serien omfattar idag 15 böcker och har gjort honom till ett namn även internationellt, så pass att Malin Fors nu ska bli Netflixserie i fransk tappning. Mons har också skrivit tio böcker i serien om Zack Herry, inspirerad av Herkules stordåd samt två spänningsromaner i Palmaserien. Thrillerserien Underdogs består av tre delar, Lilla Darling du är den tredje delen och du kan läsa Bokluckans recension här på bloggen. Utöver det har han också skrivit matboksserien Food noir, där han reser och letar kulinariska upplevelser. Han bor numera på Mallorca och den nya serien Ormarydsmorden är hans första samarbete med exhustrun Karolina Kallentoft.

Karolina Kallentoft är född i Linköping men har bott många år på Mallorca. Hon har en bakgrund som copywriter och scriptwriter inom e-learning och har också frilansat för olika livsstilsmagasin. På Mallorca har hon undervisat i svenska på en internationell skola och driver Podcast Mallorca sedan några år tillbaka. Tillsammans med exmaken Mons Kallentoft debuterade hon som romanförfattare 2024 med ljudboken Vargen vakar i mörkret, en suggestiv prequel till deras gemensamma serie Ormarydsmorden. Karolina har alltid haft en dröm om att skriva en roman och när idén om en spänningsserie med rötter i barndomens småländska skogar och nordisk folktro kom upp, var hon redo. Mörkret faller över skogen är hennes första roman.

Mörkret faller över skogen är den första delen i spänningsserien Ormarydsmorden.

Brutala mord blandas med skogens väsen i en spännande blandning i en miljö som drar in läsaren i skogens mörker. Jag tycker att just den här kombinationen med nordisk folktro ger boken ett extra spänningsmoment. Folktron är djupt rotad i oss människor samtidigt som den är irrationell och känns otidsenlig men rädslan när den slår till är lika verklig ändå. Jag älskar också de gamla folksagorna och hur människor förr försökte förklara olika fenomen med dem. Det finns ett slags skimmer över sagorna som tilltalar mig trots att de ofta är hemska och grymma. De fanns ju också för att skrämmas, fostra och avskräcka, inte bara för att förklara.

Boken skriver fram skogens mörker och hemligheter, något många känner obehag kring men det är något jag verkligen uppskattar. Jag känner mig trygg och lugn i skogen och tycker om att omslutas av träden. Jag gillar också hur författarparet väver in kontrasterna mellan Stockholm och de småländska skogarna. Samtidigt som miljöerna är väldigt olika finns likheterna där, om än i olika former. För polisen i Stockholm är det ofta gängrelaterat våld och ungdomar som dras in i brottslighet. I Småland finns ondska och våld också men här är det det förflutna och tron som är starkare närvarande. En del av Stockholmsskildringen handlar om jakten på karriär, status och ett liv att visa upp på sociala medier, något som känns fjärran från livet i Småland. Men där finns istället social kontroll genom skvaller, tystnadskultur och skam.

En annan röd tråd i berättelsen är Sofias kamp för att bryta gamla mönster i familjen. Relationerna mellan generationerna är präglade av hemligheter och tystnad där gamla värderingar och traditioner sätter sin prägel. Det handlar på ett sätt om att släppa taget om det förflutna och istället respektera nya tider och individens frihet.

Jag ser verkligen fram emot att få läsa fler böcker i den här serien. Berättelsen om Alexander och Sofia, deras relation och livet i de småländska skogarna, känns som en intressant och engagerande värld att följa vidare. Jag hoppas att författarna fortsätter att utforska både det mörka och det mänskliga i deras liv.

Tusen ögon av Gunilla Bergstand

Tusen ögon av Gunilla Bergstrand är utgiven av Piratförlaget. Det är den andra delen om journalisten Ebba Grönwall. Ebba är tobaksdräng på en gård i Säter i Dalarna. Hon har kvar sin lägenhet i Karlstad men efter uppbrottet med sambon och den ofrivilliga tjänstledigheten från jobbet på Nya Wermlands-Tidningen mår hon inte så bra. När hennes arbetsgivare anmäler henne till ett cykellopp träffar hon den världsberömde tech-vd:n Jakob Swala. Han ger henne ett erbjudande om en nyhet som skulle kunna få in henne i värmen på tidningen igen. Under loppet försvinner Jakob och när Ebba bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt kastas hon in i en värld av hemligheter, konflikter och banbrytande teknologi. Det är en obehagligt aktuell bok där AI:s förmåga tar ett steg in i framtiden – eller är framtiden redan här? Jag blir oerhört provocerad av Ebba och hennes klumpiga, förvirrade och stundtals oförskämda sätt. Men hennes envishet och oförtrutna kamp för att hitta sanningen gör att jag ändå tycker om henne på något konstigt vis. Tack för boken, Gunilla och Piratförlaget!

Ebba Grönwall är journalist men arbetar för tillfället som tobaksdräng på en gård i Säter i Dalarna. Hon har kvar sin lägenhet i Karlstad men efter uppbrottet med sambon och den ofrivilliga tjänstledigheten från jobbet på Nya Wermlands-Tidningen mår hon inte så bra. Hennes syster bor i lägenheten och Ebba försöker få lugn och ro i sin tillvaro i Dalarna. När Ebbas arbetsgivare anmäler henne till ett cykellopp träffar hon den världsberömde tech-vd:n Jakob Swala. De hamnar bredvid varandra vid middagen före loppet. Han ger henne ett erbjudande om en nyhet som skulle kunna få in henne i värmen på tidningen igen. Det är inte tydligt vad nyheten är men Ebba förstår på Jakob att det är något revolutionerande. Under cykelloppet försvinner Jakob och när Ebba bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt kastas hon in i en värld av hemligheter, konflikter och banbrytande teknologi.

Gunilla är bosatt på en gård i Rönningen, nära Säter i Dalarna, där hon tillsammans med sin fru driver tobaksverksamheten Bergstrand Cigars. Gunilla har tidigare skrivit fyra böcker i Hanna-serien, som utspelar sig i Dalarna. Tusen ögon är den andra delen om journalisten Ebba Grönwall. De orättfärdiga är den första delen i serien och du kan läsa om den här i Bokluckan. Tobaksfarmen Bergstrand Cigars ligger till grund för den plats som skildras i böckerna. När Gunilla beskriver karaktärerna på farmen säger hon att Elle är flitig och energifull, precis som hennes fru, medan Rose-Marie är som hon själv och mest gillar att fika och vila i hammocken.

Det är en obehagligt aktuell bok där AI:s förmåga tar ett steg in i framtiden- eller är framtiden redan här? Det obehagligt aktuella i boken är just AI-utvecklingen. Det kommer larmrapporter om hur AI kan missbrukas och till och med Geoffrey Hinton, nobelpristagare och kallad AI:s gudfader, skrev under ett upprop om riskerna med AI. Jag kommer aldrig att lita på min robotdammsugare igen!

Hemligheter, konflikter och banbrytande teknologi som Ebba hamnar i blandar allmänmänskliga företeelser med nutida problematik vilket gör berättelsen både tankeväckande och engagerande. Hemligheter som går långt tillbaka i karaktärernas liv visar att det inte går att gömma sig eller springa ifrån sina gamla synder. Konflikter där pengar är en drivkraft är tyvärr något vi ofta ser och när det vävs samman med hemligheter och avancerad teknologi blir resultatet laddat, oroande och samtidigt fascinerande.

Jag blir oerhört provocerad av Ebba och hennes klumpiga, förvirrade och stundtals oförskämda sätt. Ebbas negativa sidor som jag provoceras av beror så klart på hennes mående men jag kan inte låta bli att känna irritation ändå. Hon var med om traumatiska upplevelser i förra boken och har verkligen all rätt att må dåligt. Men om hon nu ska rota i mystiska händelser behöver hon ta tag i sitt liv, tycker jag. Det känns kanske lite kallt att uttrycka sig så men hon är verkligen en fara både för sig själv och för omgivningen.

Hennes bra sidor gör dock att jag ändå tycker om henne. Hennes envisa kamp att ta reda på hur allt ligger till fast det bara är hon som ser sambanden, är beundransvärd. Förhoppningsvis finns det personer som hon i verkliga livet, som ser bakom ytan och inte ger sig förrän sanningen kommer fram. Jag blir påmind om hur viktigt det är att lyssna på dem som vägrar acceptera det uppenbara.

Jag tycker om hur Gunilla väver in livet på tobaksfarmen. Trots att jag inte röker cigarrer är det intressant att läsa om hur odling och tillverkning går till. Det ger en genuin känsla och en oväntad dimension till miljön och berättelsen.

Gunilla lyckas skriva fram en berättelse som både oroar och underhåller. Jag hoppas verkligen att det kommer en tredje del, för Ebba har mer att ge och jag är fortfarande nyfiken på vilka dolda sanningar hennes envishet kommer att dra fram i ljuset.

Sommarminnen av Sarah Morgan

Sommarminnen av Sarah Morgan är utgiven av HarperCollins Nordic. Cameron Lapthorne var en berömd konstnär. Efter hans död försöker änkan Cecilia finna sig till rätta i livet utan att stå i sin mans skugga. Paret har två vuxna barn, Kristen och Winston. Kristen är välorganiserad, effektiv och mån om att hennes pappas arv ska förvaltas väl. När hon anordnar ett firande som kombinerar Cecilias 75-årsdag med en hyllning till Camerons livsverk, lämnar Cecilia tillställningen. Cecilia tar sig till Cape Cod, en plats hon lovat sig själv att aldrig återvända till. Lily har hoppat av läkarlinjen. Hon drömmer om att bli konstnär och åker till Cape Cod för att arbeta som städerska tills hon kommit fram till vad hon ska göra med sitt liv. Cecilias och Lilys vägar korsas och när fler från Cecilias familj dyker upp avslöjas familjehemligheter och känslor bubblar upp till ytan. Det är alltid tryggt att sugas in i Sarahs böcker. Jag vet att jag får en mångbottnad berättelse i fantastiska miljöer och att jag dras in i karaktärernas liv. Naturligtvis var det så även med Sommarminnen. Tack för boken, Sarah och HarperCollins Nordic!

Cameron Lapthorne var en berömd konstnär. Han tyckte om att stå i centrum och bli bekräftad. Efter hans död försöker änkan Cecilia finna sig till rätta i livet utan att stå i sin mans skugga. Hon känner sig vilsen i sin nya roll. Paret har två vuxna barn, Kristen och Winston. Kristen är gift och har själv två vuxna barn. Hon är välorganiserad, effektiv och mån om att hennes pappas arv ska förvaltas väl. När hon anordnar ett firande som kombinerar Cecilias 75-årsdag med en hyllning till Camerons livsverk, lämnar Cecilia tillställningen. Kristen känner sig sviken av sin mamma, hon har arbetat hårt för att det ska bli en fin dag. Cecilia tar sig till Cape Cod, en plats hon lovat sig själv att aldrig återvända till. Lily har hoppat av läkarlinjen. Det var ett svårt beslut eftersom hon vet att hennes föräldrar har försakat mycket för att hon ska få chansen att gå på de bästa skolorna. Hon drömmer om att bli konstnär och åker till Cape Cod för att arbeta som städerska tills hon kommit fram till vad hon ska göra med sitt liv. Hon städar Cecilias hus som stått tomt i många år. Deras vägar korsas och när fler från Cecilias familj dyker upp avslöjas familjehemligheter och känslor bubblar upp till ytan.

Sarah Morgan är en brittisk författare som är känd för sina romantiska och hjärtevärmande berättelser. Hon debuterade som författare 2000 och har sedan dess skrivit ett stort antal romaner, ofta med teman om kärlek, familj och vänskap. Hennes böcker är populära både i Storbritannien och internationellt och flera har blivit bästsäljare på listor som USA Today och Sunday Times. Morgan är särskilt uppskattad för sina levande karaktärer och förmågan att skildra känslomässiga relationer på ett engagerande sätt. Hon har vunnit flera priser inom genren, inklusive RITA Award. Du kan läsa recensioner av Insnöade till jul, Sommaren på ön och Jul med bokcirkeln här i Bokluckan.

Det är alltid tryggt att sugas in i Sarahs böcker. Jag vet att jag får en mångbottnad berättelse i fantastiska miljöer och att jag dras in i karaktärernas liv. Naturligtvis var det så även med Sommarminnen.

En sak jag verkligen fastnade för i boken var hur jag som läsare fick följa tre generationer och se händelser ur olika perspektiv. Det gav en djupare förståelse för hur familjehemligheter kan uppstå och varför de ibland blir just hemligheter. Jag fick också ta del av konsekvenserna, hur det som tystas ner kan prägla relationer och livsval långt fram i tiden.

Eftersom karaktärerna levt i olika tider är det tydligt hur samhällssynen, till exempel på kvinnorollen, påverkat vad som varit känsligt eller tabu. Jag funderade mycket på hur det någon väljer att dölja kan gå i arv och sätta spår i generationer. Det är lite skrämmande men också självklart, vi bär på mer än vår egen ryggsäck.

De tankarna ledde mig också till hur svårt det kan vara att göra sig fri från det som förväntas av oss, från familjen, omgivningen och samhället. Det finns så mycket bakom de val vi gör i livet, val som ibland inte ens känns som våra egna.

Sommarminnen är en bok som fokuserar på relationer, mellan generationer i en familj, men också vänskap och kärlek. Den visar hur svårt det kan vara att kommunicera, även med dem vi står nära. Och det är något väldigt fint i att en lugn och vacker plats kan hjälpa till att hela när människor känner sig vilsna, frustrerade eller övergivna.

Inte att förglömma handlar boken också om drömmar. Drömmar som en gång fanns, som glömts bort, som dyker upp igen och sådana vi inte riktigt vågar uttala högt.

När jag la ifrån mig Sommarminnen var det med en känsla av både vemod och hopp. Boken påminde mig om hur viktigt det är att våga prata om det svåra, att inte bära allt själv och att det aldrig är för sent att lyssna, förstå och börja om. Det är en berättelse som stannar kvar och får mig att tänka lite extra på vilka spår vi lämnar efter oss och hur vi kan välja att bryta mönster och föra vidare något bättre.

Kannibalen av Alexandra-Therese Keining

Kannibalen av Alexandra-Therese Keining är utgiven av Norstedts. Carl Bengtsson dömdes på 1970-talet för att ha mördat sin flickvän på ett ovanligt brutalt sätt. Fyrtio år senare är han fortfarande tvångsisolerad på avdelning 57 på S:t Clemens psykiatriska klinik i Höör. När han får godkänt att slussas ut i samhället finns det personer som starkt motsätter sig det. Nittonårige Bruno har länge levt på fel sida av lagen och när han ska göra samhällstjänst blir det som vårdare åt den gamle mannen Carl Bengtsson. Kriminalinspektör Miriam Alba skickas till en plats där ett dödsfall inträffat, ett fall som visar sig ha kopplingar till S:t Clemens. Hon bestämmer sig för att titta närmare på vad som egentligen har hänt. Det är en isande spänningsroman, inspirerad av verkliga händelser, om utanförskap, om att få en andra chans och om alla verkligen förtjänar det. Tack för boken, Alexandra-Therese och Norstedts!

Carl Bengtsson dömdes på 1970-talet för att ha mördat sin flickvän på ett ovanligt brutalt sätt. Fyrtio år senare är han fortfarande tvångsisolerad på avdelning 57 på S:t Clemens psykiatriska klinik i Höör. Det är där de mest våldsamma patienterna sitter. Zaida Holm har arbetat där i fyrtio år, trivs med sitt jobb och litar på sin erfarenhet, hon vet när en bältesläggning krävs för att lugna en patient. När Carl Bengtsson får godkänt att slussas ut i samhället finns det personer som starkt motsätter sig det. Nittonårige Bruno har länge levt på fel sida av lagen och när han ska göra samhällstjänst blir det som vårdare åt den gamle mannen Carl Bengtsson. Det är en sista möjlighet för honom att slippa frihetsberövande och visa att han kan ta ansvar. Kriminalinspektör Miriam Alba skickas till en plats där ett dödsfall inträffat, ett fall som visar sig ha kopplingar till S:t Clemens. Hon bestämmer sig för att titta närmare på vad som egentligen har hänt. Trots att hennes chef inte håller med, väljer hon att gå sin egen väg.

Alexandra-Therese Keining är född 1976 och uppväxt i Malmö. Hon är verksam som regissör och manusförfattare och har gjort flera långfilmer, bland annat Pojkarna och The Average Color of the Universe, samt SVT-serien Lea. Hennes filmer har visats internationellt och belönats med flera priser. Kannibalen är hennes debut som romanförfattare.

Berättelsen är fiktiv men delar av den har sin grund i verkliga händelser. Inspirationen kommer bland annat från ett verkligt fall från 1970-talet där en man dömdes för ett brutalt mord och senare hölls tvångsisolerad på en psykiatrisk klinik i södra Sverige.

Kannibalen är en isande spänningsroman, inspirerad av verkliga händelser, om utanförskap, om att få en andra chans och om alla verkligen förtjänar det.

Kannibalen är en riktigt obehaglig bok och just det vardagliga, det bekanta, gör obehaget ännu starkare. Att mycket utspelar sig i Malmö, i närheten av Kungsgatans allé av lindar och längs Ålakusten där jag tillbringat mycket tid, gör att berättelsen bränner sig fast. Den känns nästan för nära ibland. Att den dessutom är inspirerad av ett verkligt brott ger tyngd.

Alexandra-Therese skildrar miljöerna och den psykologiska laddningen kring skuld, vård och frigivning på ett sätt som känns både nära och trovärdigt. Hon lyckas väva ihop det dokumentära med det skönlitterära så att läsaren tvingas stanna kvar i de svåra frågorna.

En kvarhängande tanke efter läsningen är frågan om andra chanser. Är det möjligt att ge någon en ny chans efter att ett liv tagits? Och vem bestämmer egentligen vem som förtjänar det? Det finns inga enkla svar och kanske är det just det som gör romanen så drabbande. Den rör sig i gråzonerna, där juridik, moral och rädsla krockar.

Jag tycker om hur Alexandra-Therese lyfter fram unga människor i samhällets utkanter. Hur deras trauman, uppväxt och frånvaro av trygga vuxna gör dem sårbara för våldsbejakande krafter. Utsatthet är inget ovanligt i genren men i den här boken blir den särskilt tydlig och gripande. Överlevare i utanförskapet, inte alltid oskyldiga men ändå formade av något större än dem själva.

Kriminalinspektör Miriam Alba är en karaktär jag fastnar för. Hon är envis och skarp men bär också på en tydlig fysisk påfrestning. Trots det jobbar hon vidare, ifrågasätter beslut och går sin egen väg, även när det kostar. Hon är inte perfekt men hon vill göra rätt.

Kannibalen väcker tankar som håller i sig. Den påminner oss om att det inte alltid finns rätt eller fel, bara svåra val och att det ibland krävs mod att se de där gråskalorna, även när de skaver. Det är en roman som inte ger enkla svar men som vågar ställa de svåra frågorna.

Mjölkharen av Tina Norin

Mjölkharen av Tina Norin är utgiven av Piratförlaget. Boken är Tinas debutroman. Vendela och Johan är tvillingar och barnbarn till den berömda konstnären Astrid Sterner. När tvillingarnas mamma Kerstin flyttar till ett äldreboende börjar de städa ur sitt barndomshem Villa Cordelia. Då hittar de en dagbok, brev och dokument som kastar ett nytt sken över deras släkthistoria. En utställning om Astrid och hennes konst ska snart invigas men Johan intresserar sig mest för tavlan Mjölkharen som stals från Göteborgs konstmuseum 1978. Handlingen pendlar mellan nutid, 1970-talet och början av 1900-talet, i Göteborg men framförallt i Paris konstnärskvarter. Åh, vad jag älskade den här boken! Språket, karaktärerna, miljöerna och släkthistorien gjorde att jag inte kunde sluta läsa men jag ville inte läsa ut boken och lämna den bubbla jag kände att jag befann mig i. Tack för boken, Tina och Piratförlaget!

Vendela och Johan är tvillingar och barnbarn till den berömda konstnären Astrid Sterner. Vendela är nyligen skild och måste nu navigera ett nytt liv med eget boende och ansvar för sin ekonomi. Johan drömmer om att skriva men har fastnat i lärarjobbet och en vardag som inte riktigt lämnar plats för kreativiteten. När tvillingarnas mamma Kerstin flyttar till ett äldreboende börjar de städa ur sitt barndomshem Villa Cordelia. Då hittar de en dagbok, brev och dokument som kastar ett nytt sken över deras släkthistoria. Vendela bor i huset efter skilsmässan eftersom hon inte har något annat boende och ju mer tiden går desto mindre vill hon sälja. Johan, däremot, vill sälja för att få pengar, vilket skapar en spänning mellan dem. En utställning om Astrid och hennes konst ska snart invigas men Johan intresserar sig mest för tavlan Mjölkharen som stals från Göteborgs konstmuseum 1978. Nu har han äntligen hittat det ämne som kan få honom att börja skriva på riktigt. Handlingen pendlar mellan nutid, 1970-talet och början av 1900-talet, i Göteborg men framförallt i Paris konstnärskvarter.

Tina är kommunikatör och arbetar som pressekreterare. Hon bor i Sävedalen utanför Göteborg och när hon inte skriver tycker hon om att segla längs Västkusten eller vandra i skogen. Under pandemin fick hon tid att förverkliga en gammal idé, en roman inspirerad av konst, familjehemligheter och en konstkupp hon bevittnade som barn. Resultatet blev Mjölkharen, hennes debutroman.

Åh, vad jag älskade den här boken! Språket, karaktärerna, miljöerna och släkthistorien gjorde att jag inte kunde sluta läsa men jag ville heller inte läsa ut boken och lämna den bubbla jag kände att jag befann mig i. Jag försöker själv förstå varför den grep tag i mig så starkt. Det är något med hur språket flyter, enkelt men aldrig platt, tvärtom målande och stämningsfullt. Jag känner mig hemma i berättelsen, samtidigt som den utmanar mig.

Karaktärerna känns levande. Tvillingarna Vendela och Johan har vuxit upp i skuggan av en mamma som drack för mycket och nu står de mitt i sina egna livskriser. Men deras mamma, Kerstin, bar också på en egen skugga, hon växte upp i skuggan av sin mamma Astrids starka konstnärskap. Det gör att två generationer har formats av Astrids närvaro och frånvaro på olika sätt. Det är en berättelse om hur mönster går i arv, om tystnad, krav och ouppfyllda förväntningar som lever vidare genom familjen, även när ingen längre talar om dem. Vendela, nyligen skild efter ett liv som lyxhustru, tvingas börja om, ta ansvar, hitta ett jobb, hantera vardagsekonomi. Det skildras med både värme och realism. Johan, med sina författardrömmar som stannat vid tanken, är skör men får nytt liv i jakten på den stulna tavlan. Deras relation är inte problemfri, men fylld av omsorg och ett outtalat band.

Jag fäste mig också vid Viola, Astrids vän, så begåvad, men fast i kroppens och samhällets begränsningar. De reste till Paris tillsammans och levde där sida vid sida i konstnärskvarteren, delade drömmar och vardag. Det gör deras relation ännu starkare och mer sårbar. Hennes försiktighet, längtan och kamp berör mig. Och det är just detta jag tycker så mycket om, hur Tina låter oss följa människors sårbarhet, drivkrafter och drömmar i olika tider. Hon påminner oss om att det som formar oss, skam, hemligheter, längtan, svek, är tidlöst. Homosexualitet i början av 1900-talet, särskilt i konstnärskretsar, rymde både frihet och fördömande. Att älska ”fel” person kunde förstöra liv, samtidigt som det i konsten fick blomma i det dolda.

Mjölkharen visar att vissa saker aldrig riktigt förändras. Vi kämpar fortfarande med att vara oss själva, att förstå våra rötter, att bära både det vi själva har gjort och det vi ärvt. Det är kanske just det som gör att jag inte vill lämna boken, den känns både historisk och djupt mänsklig.

Mjölkharen är en roman som stannar kvar. Den grep tag i mig genom språket, karaktärerna och de många lager av berättelse som flätas samman. Jag älskade att få vistas i förra sekelskiftets Paris, mitt bland ruffliga ateljéer, cigarettrök, blyertsskissade drömmar och färgstänkta relationer. Ja, jag vet att det är en romantisering men jag kan inte hjälpa att jag älskar att befinna mig just där. Det är något med konstens frihet och livets skörhet som gör den tiden så lockande.

Tina lyckas skriva fram både en stark känsla av plats och en berättelse som rör sig mellan generationer där det förflutna kastar långa skuggor in i nuet. Det är sorgligt, vackert, gripande och alldeles omöjligt att lägga ifrån sig.