Mareld av Elinor Kapp

Stellas syster Lena har dött i leukemi och Stella har ärvt halva hotell- och spaanläggningen Salta stänk. Lena lämnar två söner efter sig, Gustav och Carl. Stella bor med polisen Eddie Öhlund och de har tvillingar tillsammans. Utöver tvillingarna Ellen och Melker har Eddie tonårsdottern Nora sedan tidigare. Eddie och hans kollega Maja får en hektisk tid efter att de har hittat en man svårt misshandlad i en roddbåt i hamnen i Skärhamn. När mannen senare avlider inser de att fler i roddföreningen kan vara i fara. Stella har fullt upp på hotellet och med att få vardagslivet att fungera med två små barn. Till sin hjälp har hon Klara som Lena mot Stellas vilja anställde, något Stella är tacksam för nu. När Eddie hjälper sin tonårsdotters mamma med att bygga hemma hos henne påverkar det även Stella och Eddies förhållande. Eddie får svårt att balansera privatliv och arbete.

Elinor Kapp är uppvuxen i Skärhamn på Tjörn och hon bor fortfarande där, i en vit liten fiskarstuga. Efter att ha gått skrivarkurs och blivit klar med en bok pushade mannen henne att skicka in den till förlag, vilket jag tackar för. Mareld är den sjätte fristående delen i serien Mord i skärgården och jag har läst/lyssnat på alla böckerna i serien. Du kan läsa om Sjörök, Dödsjö, Dyningar, Strandvaskaren och Gasten, som de heter i nämnd ordning, här i Bokluckan. Jag är glad att jag hittade Sjörök så jag kan fortsätta följa serien.

Det jag tycker mest om med den här serien är att brotten aldrig står ensamma. Det är relationerna som bär berättelsen. I Mareld märks det tydligt hur sorg, lojalitet, svartsjuka och maktspel påverkar människors beslut, ibland mer än själva kriminalfallet.

Eddie och Stella är två karaktärer som känns levande på riktigt. De älskar varandra, det råder det ingen tvekan om, men vardagen sliter. Små barn, krävande arbete och relationer som drar i olika riktningar skapar sprickor som långsamt vidgas. Jag tycker om hur Elinor vågar visa att kärlek inte är detsamma som enkelhet. Det finns en sårbarhet i deras relation som gör att jag hela tiden vill veta hur det ska gå för dem.

Nora får ta större plats, vilket ger berättelsen ytterligare en dimension. Hon är trovärdig i sin tonårighet, både kaxig och osäker, både naiv och mer klarsynt än man först tror. Det är fint att se hur generationerna speglas mot varandra och hur föräldraskapet skildras utan att bli tillrättalagt.

På hotellet ställs Stella inför en annan sorts prövning, ledarskapet. Hon vill vara inkluderande och rättvis men tvingas inse att ansvar ibland innebär att fatta obekväma beslut. Här vävs arbetsliv och privatliv skickligt samman och skapar en oro som sipprar in i flera delar av berättelsen.

Polisutredningen är tät och effektiv och jag fastnar för samspelet mellan kollegorna. Dynamiken i arbetsgruppen säger mycket om normer, makt och lojalitet. När dessutom den skyldiges röst då och då får ta plats skapas en extra nerv. Det ger en psykologisk skärpa utan att avslöja för mycket.

Komplicerade relationer och hemligheter blandas med mord och dolda agendor i en spännande berättelse med flera tvära vändningar. Det är verkligen kärnan i romanen. Spänningen ligger inte bara i vad som har hänt utan i varför det har hänt och i vad människor är beredda att göra för att skydda sig själva eller någon de älskar.

Precis som i tidigare delar lyckas Elinor få miljön att kännas närvarande. Skärgården påverkar stämningen och tempot. Titeln får en extra dimension när man tänker på mareld, det där skimrande ljuset i mörkret. Något vackert som bara syns under rätt omständigheter. Kanske är det just så relationerna fungerar här också; det skimrar till, men under ytan finns rörelse och kraft. När jag läser om mareld väcks en längtan efter att själv få stå där i mörkret och se havet lysa.

Avslutningen lämnar mig med många frågor, på ett sätt som gör mig otålig snarare än frustrerad. Jag ser verkligen fram emot att fortsätta följa Eddie och Stella!