Fox av Joyce Carol Oates är utgiven av HarperCollins Nordic. Francis Harlan Fox kommer som ny lärare till privatskolan Langhorne Academy för att undervisa i engelska på mellanstadiet (middle school). Han ser bra ut, uppträder belevat och charmar rektorn, eleverna och föräldrarna. En bil hittas i en ravin med en oigenkännlig kropp och polisen inleder arbetet med att identifiera personen. När polisen börjar ställa frågor till personal, elever och föräldrar om Mr. Fox börjar obehagliga rykten sippra ut. En mörk skildring av makt och manipulation som träffar obehagligt rätt i vår samtid. Det är den starkaste och mest plågsamma läsupplevelse jag haft av Joyce Carol Oates. Tack för boken, Joyce Carol Oates och HarperCollins Nordic!
Francis Harlan Fox kommer som ny lärare till privatskolan Langhorne Academy för att undervisa i engelska på mellanstadiet (middle school). Det är en prestigefylld elitskola för barn till välbärgade och inflytelserika föräldrar. Han ser bra ut, uppträder belevat och charmar rektorn, eleverna och föräldrarna. Som en del av sitt arbete träffar han elever enskilt för att följa upp deras studier. En bil hittas i en ravin med en oigenkännlig kropp och polisen inleder arbetet med att identifiera personen. Mr. Fox kommer inte tillbaka till arbetet efter lovet då han har varit bortrest. När polisen börjar ställa frågor till personal, elever och föräldrar om Mr. Fox börjar obehagliga rykten sippra ut.
Joyce Carol Oates föddes 1938 i Lockport i staten New York. Det fanns inga böcker i barndomshemmet. Hennes farmor gav Joyce hennes första bok och senare också en skrivmaskin. Joyce bor nu utanför Princeton. Hon debuterade som författare 1963 och har publicerat ett stort antal romaner, novellsamlingar, skådespel, essäer, poesi och kritik. En av hennes mest uppmärksammade och uppskattade romaner är Blonde som handlar om Norma Jean Baker som blev Marilyn Monroe. Joyce Carol Oates finns ständigt med i spekulationerna kring Nobelpriset i litteratur. Du kan läsa om flera av hennes böcker här i Bokluckan.
Själva brottet är egentligen inte det som drabbar mig hårdast. Det är att vistas i Francis Harlan Fox huvud. Han framstår som en marionettspelare, den som väljer, den som definierar verkligheten. I hans egen självbild är hans begär rena, nästan ädla. Han tar avstånd från det han själv kallar perversioner och lyckas formulera ett resonemang där han står fri från skuld. Att följa hans tankar är djupt obehagligt, det är klaustrofobiskt och jag mår stundtals fysiskt illa. Just därför är det så effektivt.
Joyce Carol Oates låter oss inte värja oss. Hon visar hur manipulation fungerar i praktiken, hur charm, bildning och social skicklighet kan fungera som skyddande yta. De vuxna i omgivningen ser det de vill se. De beundrar, ursäktar och förklarar. Och mitt i allt finns flickorna, utvalda och definierade av honom. Det är omöjligt att inte dra paralleller till verkliga fall vi har läst och hört om den senaste tiden, både internationellt och här hemma. Argumentationen, bortförklaringarna, den självutnämnda oskulden, det känns skrämmande bekant.
Samtidigt är det en roman som rör sig i fler lager. Polisutredningen med småstadens nät av lojaliteter och gamla släktmyter blir en intressant fond. Här finns en polis som försöker göra rätt i en miljö där alla känner alla och där klass, pengar och anseende spelar roll. Det ger berättelsen en dimension som känns universell. Maktens mekanismer är desamma, oavsett land.
Språket är, som så ofta hos Joyce Carol Oates, en egen kraft. Jag lyssnade delvis på det engelska originalet och slogs av hur rytmen och detaljrikedomen bär texten. Hon skriver fram miljöer och människor med en nästan obehaglig precision. Arbetsrum, korridorer, lägenheter, allt blir levande och därmed svårare att värja sig mot. De många anspelningarna på Edgar Allan Poe och blinkningarna till Lolita placerar dessutom romanen i en litterär tradition där begär, besatthet och moral ständigt dissekeras.
Det går att koka ner romanen till maktmissbruk, osunda begär och en naiv omgivning. Moralfrågorna är många och sällan svartvita, hur gärna jag än hade önskat tydligare gränser.
En mörk skildring av makt och manipulation som träffar obehagligt rätt i vår samtid. Det är den starkaste och mest plågsamma läsupplevelse jag haft av Joyce Carol Oates.