Reglerna av Silas Aliki är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Det finns regler överallt upptäcker Ette. Ette är en pojke som går på lågstadiet men han ses som flicka av de flesta i omgivningen. Pappans regler är många och bestraffningarna oberäkneliga och inget får uttalas högt. Den stora utmaningen är att skydda lillasystern från pappans straff. För att klara verkligheten försvinner Ette in i sin fantasivärld i krukväxtskogen där han bestämmer reglerna själv och det är där han helst vill befinna sig. Boken har ett fantastiskt språk som beskriver en tillvaro som är bland det sorgligaste jag har läst om. Det var så många känslor och tankar i mig när jag läste och jag ville bara gå rakt in i boken och ställa allt tillrätta.
Det finns regler överallt upptäcker Ette. Det finns uttalade regler och sådana som bara känns men aldrig sägs högt. Ette är en pojke som går på lågstadiet men han ses som flicka av de flesta i omgivningen. I skolan säger barnen att han är en flicka som vill vara pojke. Pappans regler är många och bestraffningarna oberäkneliga och inget får uttalas högt. En sak som Ette har märkt är att en regel kan ändras utan att han, lillasystern eller mamman får veta det. Den stora utmaningen är att skydda lillasystern från pappans straff. Straffen är våldsamma och förnedrande. För att klara verkligheten försvinner Ette in i sin fantasivärld i krukväxtskogen där han bestämmer reglerna själv och det är där han helst vill befinna sig.
Silas Aliki är en svensk författare och jurist som gör sin skönlitterära debut med romanen Reglerna. Förutom sitt författarskap arbetar Aliki som advokat och är grundare av Folkets advokatbyrå, en advokatbyrå med särskild inriktning på hbtqi‑personers och migranters rättigheter. Aliki är också frilansande skribent och har varit verksam som redaktör för Kontext där hen bland annat debatterat frågor kring könstillhörighetslagstiftning och transpersoners rättigheter.
Reglerna av Silas Aliki är en bok som dröjer sig kvar. Språket är rakt, beskrivande och samtidigt poetiskt på ett sätt som gör det svårt att släppa taget om Ette. Barnets utsatthet och maktlöshet skildras med en råhet som ibland gör mig alldeles tom men som också förstärker alla de små glimtar av kärlek och skydd som finns mellan syskonen. Den ständigt föränderliga ordningen och de våldsamma straffen som pappan utdelar skapar en ständig osäkerhet och jag blir ledsen över hur maktlös Ette är inför både fysisk och psykisk misshandel. Samtidigt är det fascinerande hur Ette hittar sin egen trygghet i fantasivärlden, i krukväxtskogen, där han själv kan bestämma reglerna och få en fristad från verklighetens terror.
Boken väcker frågor om barns rätt till egen identitet, om makt och ansvar inom familjen och hur samhället ofta väljer att blunda. Jag slås av kontrasten mellan det fria liv som Ette hade i huset i skogen som liten och den begränsning och kontroll som styr vardagen i det nya huset. Det är tydligt hur reglerna inte bara handlar om lydnad utan om att skapa en känsla av ständigt hot där Ette måste organisera och kontrollera allt omkring sig för att skydda lillasystern och sig själv. Jag reflekterar över hur fantasins kraft blir ett sätt att överleva men också hur den speglar en sorg över förlorad frihet.
Språket bär fram känslorna på ett sätt som får mig att känna rädslan, sorgen och förtvivlan intensivt. Jag blir så ledsen och förtvivlad när jag läser vissa stycken där pappan är extra grym. Att kasta ut ett barn i snön eller binda fast ett barn i en stol är sadistiskt. Det var så många känslor och tankar i mig när läste och jag ville bara gå rakt in i boken och ställa allt tillrätta. Boken lämnar inga svar men öppnar upp för reflektion kring identitet, makt och den skyddande kärleken mellan syskon. Den ger också en påminnelse om barns utsatthet och behov av vuxnas lyhördhet och ansvar.
Boken var vald till bokcirkeln på jobbet men jag hade tyvärr inte möjlighet att komma på träffen då den diskuterades vilket är synd, det är en perfekt bokcirkelbok, det finns mycket att diskutera kring den.