Månad: maj 2026

Mörda är ingen konst av Dennis Magnusson

Mörda är ingen konst av Dennis Magnusson är utgiven av Ordfront förlag. Boken är den tredje i serien om poddutredaren Sebastian Lager. Hanna är journalist och hon kontaktar Sebastian efter att hon hittat försäkringspapper i sin mammas dödsbo. Sebastian är manusförfattare och Hanna vill att de ska göra en teveserie om en konstkupp som ägde rum på 90-talet. När Hanna går ut för att köpa kaffe blir Sebastian vittne till hur hon blir knivhuggen. Frågan är om hon blivit mördad för försäkringsärendet eller om det var ett misstag. När Sebastian möter en kvinna som heter Anna misstänker han att mördaren kanske dödade fel person. Spåren leder in i konstvärldens elit i Sverige och Sebastian trasslar in sig i lögner. Anna är konstnär och hennes man är en etablerad profil i konstvärlden. Sebastian hamnar i en härva där konstens uttryck och gränser utmanas. Boken har en nytänkande handling där lojalitet och konst ställs på sin spets. Det är spännande med en oväntad utveckling av händelseförloppet. Tack för boken, Dennis och Ordfront förlag!

Hanna är journalist och hon kontaktar Sebastian efter att hon hittat försäkringspapper i sin mammas dödsbo. Det är papper som borde vara makulerade men av någon anledning har Hannas mamma sparat dem. Sebastian är manusförfattare och Hanna vill att de ska göra en teveserie om en konstkupp som ägde rum på 90-talet. Det var en kupp mot ett museum där Carl Larsson-tavlor blev stulna. När Hanna går ut för att köpa kaffe blir Sebastian vittne till hur hon blir knivhuggen. Från ett fönster ser han allt på håll. Frågan är om hon blivit mördad för försäkringsärendet eller om det var ett misstag. När Sebastian möter en kvinna som heter Anna misstänker han att mördaren kanske dödade fel person. Kvinnorna är dessutom lika till utseendet. Spåren leder in i konstvärldens elit i Sverige och Sebastian trasslar in sig i lögner. Han lovar att inte berätta allt för polisen och är därför inte helt ärlig när han förhörs. Anna är konstnär och hennes man är en etablerad profil i konstvärlden. Sebastian hamnar i en härva där konstens uttryck och gränser utmanas.

Dennis Magnusson är en svensk författare och manusförfattare. Han romandebuterade 2017 med Den sista föreställningen. År 2021 kom Mord enligt manus som nominerades till Svenska Deckarakademins pris för bästa kriminalroman. Magnusson är även verksam som manusförfattare inom film och tv, bland annat Bäckström och Beckfilmen Quid pro quo. Mörda är ingen konst är den tredje i serien om poddutredaren Sebastian Lager. Jag har inte läst de tidigare böckerna i serien men det gick bra att läsa Mörda är ingen konst ändå.

Mörda är ingen konst rör sig i gränslandet mellan kriminalroman och diskussion om vad konst egentligen är. Det är tydligt att frågan om konstnärligt värde inte bara fungerar som bakgrund utan som en bärande del av hela berättelsen. Här ställs olika uttryck mot varandra, från mer traditionella tavlor till installationer och konceptuella verk där själva handlingen eller reaktionen hos betraktaren blir en del av verket. Det väcker frågan om konst är något som finns i objektet i sig eller i mötet mellan verk och publik.

Den här diskussionen är inte ny men den får ett särskilt tryck i boken genom hur den kopplas till makt, pengar och identitet. Konstvärlden framstår inte bara som en kulturell arena utan också som en ekonomisk struktur där värde kan skapas, manipuleras och ifrågasättas. Försäkringsärendet blir en tydlig ingång till hur konst också kan fungera som tillgång snarare än enbart uttryck vilket öppnar för både etiska och juridiska gråzoner.

Boken adresserar försäkringsbedrägeri när det gäller konst. Konst har blivit en viktig del i investeringar och som alltid när det finns mycket pengar i omlopp finns det bedrägeri. Det manliga konstnärliga geniet finns också med och känns igen från både litteraturen och verkligheten. De lider och de är ofta missförstådda och det är synd om dem på ett oklart sätt.

Relationerna i berättelsen bidrar till att fördjupa osäkerheten snarare än att reda ut den. Sebastian framstår som en person som inte har full kontroll över sin egen roll i händelserna vilket gör att han ofta hamnar i ett slags mellanläge där han varken är helt observatör eller aktör. Det skapar en känsla av att sanningen hela tiden filtreras genom andras drivkrafter vilket i sin tur gör tolkningen av vad som händer mer komplex.

Sebastians relation till sin dotter förstärker också temat om ansvar och gränser. Här finns en vardaglig dimension som kontrasterar mot den mer dramatiska konst- och brottsvärlden men som samtidigt speglar samma osäkerhet kring hur man påverkar andra och hur mycket man egentligen kan styra över sina handlingar.

Boken har en nytänkande handling där lojalitet och konst ställs på sin spets. Det är spännande med en oväntad utveckling av händelseförloppet.

Det som gör boken särskilt intressant är hur den inte ger enkla svar utan snarare förskjuter perspektiven längs vägen. Som läsare hamnar jag i samma osäkerhet som huvudpersonen där det som först verkar självklart gradvis visar sig vara mer komplext. Det gör att berättelsen inte bara fungerar som en kriminalhistoria utan också som en reflektion över hur vi tolkar handlingar, motiv och värde.

Mästaren från Venedig av Victoria Larm

Mästaren från Venedig av Victoria Larm är utgiven av Brombergs Bokförlag. Året är 1913 och Jeanne är nio år. Hon bor på en kulle öster om Bordeaux med sin mamma Maryam och herr Voullard. En kväll blir Maryam bortförd av främlingar. Jeanne bestämmer sig för att hjälpa sin mamma och det blir en svindlande färd till Venedig. På vägen möter hon Frey, en äldre man som är författare och livsnjutare. Det omaka paret försöker få information om Maryam i Venedig. Allt handlar om en hemlig ekvation som avslöjar universums innersta väsen, skapad av den legendariske matematikern Mästaren från Venedig. Det är ett klassiskt drama i tre akter där språket, berättelsen och äventyret golvar mig. Det är filmiskt, dramatiskt och helt underbart!

Året är 1913 och Jeanne är nio år. Hon bor på en kulle öster om Bordeaux med sin mamma Maryam och herr Voullard. Maryam är hushållerska hos herr Voullard. Eftersom han inte minns sitt liv längre berättar Jeanne om allt han har upplevt. En kväll blir Maryam bortförd av främlingar. Herr Voullard är skadad och Jeanne gömmer sig först men springer sedan till bonden Dubois. Hon hörde främlingarna säga att hennes mamma skulle föras till Venedig, anklagad för mord. Jeanne bestämmer sig för att hjälpa sin mamma och det blir en svindlande färd till Venedig. Det är en farlig resa genom det franska landskapet mot målet. På vägen möter hon Frey, en äldre man som är författare och livsnjutare. Jeanne lyckas övertala Frey att följa med. Det omaka paret försöker få information om Maryam i Venedig. Målet har hela tiden varit att prata med polisen där för att rentvå henne. Allt handlar om en hemlig ekvation som avslöjar universums innersta väsen, skapad av den legendariske matematikern Mästaren från Venedig.

Victoria Larm är en svensk författare som debuterade 2022 med Den nionde kretsen, den första delen i trilogin Pestmasken. Serien fortsatte 2023 med Den förklädda guden och avslutades med Den döende slaven, den tredje och sista delen. Alla tre böckerna i serien finns recenserade här i Bokluckan. Victoria har studerat historia och konsthistoria vilket ofta märks i hennes historiskt präglade romaner. När hon inte skriver böcker ägnar hon sig gärna åt sina stora intressen klassisk musik och schack. Tillsammans med sin man Christer Sturmark driver hon podden Den gyllene grenen som blandar konst, litteratur, vetenskap, religion och filosofi. Det mesta av min tid går åt till att läsa, recensera och fotografera (och arbeta!) men om jag hinner lyssna på en podd är det alltid den här jag väljer.

Mästaren från Venedig är en bok med flera lager där ett historiskt äventyr möter idéer om vetenskap, kunskap och mänskliga drivkrafter. Det som gör läsningen så stark är hur berättelsen hela tiden växlar mellan det konkreta och det symboliska, mellan Jeannes personliga resa och de större frågor som rör hela världens uppbyggnad.

Boken är uppbyggd enligt klassisk dramaturgi med prolog, tre akter och epilog, vilket ger en tydlig känsla av rörelse och riktning. Prologen fungerar som en kort men laddad öppning där Mästaren från Venedig och hans ekvation antyder att något avgörande står på spel och redan här etableras berättelsens centrala drivkraft.

I den första akten kastas vi in i Jeannes värld där tryggheten snabbt bryts upp av en dramatisk händelse som förändrar allt. Jag fastnade länge vid Jeannes sätt att minnas och uppfatta världen och hur det blir en avgörande tillgång i den situation hon hamnar i. Hennes eidetiska minne gör henne inte bara till en observatör utan till någon som bär hela sin omvärld inom sig vilket förstärker känslan av både sårbarhet och styrka.

Det är också här Frey introduceras och relationen mellan honom och Jeanne blir en viktig kontrast genom det äventyr de har hamnat i. Han representerar erfarenhet, cynism och ett slags distanserad livsnjutning medan Jeanne är direkt, målmedveten och känslomässigt bunden till sitt uppdrag. Tillsammans skapar de en dynamik som för berättelsen framåt och ger den både värme och spänning.

När handlingen rör sig vidare fördjupas drivkrafterna och nya lager tillkommer. Det blir tydligt att ekvationen inte bara är ett mysterium utan också en symbol för människans vilja att förstå och kontrollera det som egentligen kanske inte går att kontrollera. Här vävs idéer om vetenskap och makt in i berättelsen på ett sätt som gör att den hela tiden känns större än sitt yttre äventyr.

Det jag tycker är särskilt intressant är hur handlingen hela tiden balanserar mellan det lilla och det stora. Jeanne är ett barn med ett mycket konkret mål men hon befinner sig samtidigt i en värld där konsekvenserna av det hon söker kan påverka långt fler än henne själv. Den spänningen gör att jag blir personligt engagerad och dras djupare in i berättelsens idévärld.

I den senare delen av boken fördjupas även bakgrunden till flera av karaktärerna och händelserna vilket ger ytterligare lager till det som tidigare bara antytts. Här förstärks också temat kring kunskapens pris och människans drivkraft att nå längre än vad som kanske är rimligt.

Det som hela tiden återkommer är känslan av rörelse, både fysisk och intellektuell. Resan till Venedig är inte bara en geografisk förflyttning utan också en resa genom idéer, minnen och val. Samtidigt finns en tydlig känsla av att varje steg framåt också innebär en risk.

Det är ett klassiskt drama i tre akter där språket, berättelsen och äventyret golvar mig. Det är filmiskt, dramatiskt och helt underbart!

Språket är en av bokens stora styrkor och ligger i samklang med både tiden och det storslagna äventyret. Det är rikt på detaljer, miljöer och sinnesintryck som gör att jag hela tiden befinner sig mitt i handlingen. Jag älskar den här meningen; ”….jag förväxlade intelligens med visdom.” För mig säger den mycket om både boken och världen i stort. Venedig framträder som en plats laddad med historia och mystik vilket förstärker känslan av att berättelsen rör sig i gränslandet mellan verklighet och något mer mytiskt.

Det finns också flera dimensioner av tolkning där både historiska referenser och filosofiska idéer vävs in i handlingen. Det gör att läsningen blir aktiv eftersom jag hela tiden uppmuntras att tänka vidare kring det som händer. Jag lärde mig mycket under läsningen vilket gjorde att jag ville läsa om och läsa vidare vid sidan om boken för att förstå mer av det som nämns.

Jag anar också att det finns en tydlig omsorg i hur namnen i boken är valda. Jeanne som bär en styrka och ett mod i sin gestalt, Toto som framstår som orädd, vaksam och handlingsdriven, Frey som speglar sin roll som författare och Jacobi som blir nära kopplad till matematiken och dess logik. Även namnet Maryam rymmer något mer än bara hennes roll i berättelsen.

Jag undrar också om Maryams bön om att hennes kärlek inte skulle åka iväg, där hon säger: ”Jag såg dig, långt innan du såg mig, och jag visste: Där är han. Där är mannen vars närvaro jag känt av i hela mitt liv, långt innan jag träffade honom.” kan vara hämtad ur en mer personlig erfarenhet, något som ger ytterligare djup åt hennes karaktär.

Samtidigt är det till stora delar en berättelse om att vilja rädda någon man älskar och vad det innebär att drivas av ett sådant mål. Den kombinationen av det storslagna och det mänskliga gör att jag inte vill lämna det universum som Victoria har byggt upp.

Jag saknade boken redan när jag läste sista ordet eller egentligen redan innan! Det är också en av anledningarna, utöver alla googlingar, till att det tog lång tid att läsa och skriva om den. Jag ville verkligen inte att den skulle ta slut! Victorias sätt att sätta igång mina tankebanor är uppfriskande, utmanande och inspirerande. Hur ska jag nu kunna vänta till nästa bok kommer?