Det som vilar i mörker av Emma Olofsson

Kriminalinspektör Sonja Ljung är på höstmarknad med några av sina kollegor i Karlskrona. Hennes chef Morten har föreslagit att de ska träffas och ta en öl tillsammans. Deras trevliga stund avbryts av ett skrik och någon ropar: Han har en kniv! Runt omkring dem skriker människor och rusar från området. En man har blivit knivhuggen och polisen sätter genast igång med arbetet att hitta den skyldige. Två tjejer i tonåren har tagit en bild på förövaren. När en kvinna hittas skjuten utanför en lägenhetsport blir det ytterligare ett fall att lösa. Det finns misstankar om att dådet har kopplingar till kvinnans arbete på Migrationsverket. Polisinspektör Klara Andersson går i sin mammas och morfars fotspår men har svårt att skapa sig en egen identitet bland poliserna eftersom många känner till hennes mamma. Hon har varit polis i två år och känner sig osäker på om hon valde yrket själv eller om hon bara följde den väg som förväntades av henne.

Emma är född och uppvuxen i Malmö men har bott i Blekinge sedan 2014. Innan hon blev författare på heltid arbetade hon som lärare i svenska och samhällskunskap. Hon debuterade 2020 med Vita rosor och har sedan dess varit otroligt produktiv. Emma har bland annat skrivit Karlshamnsserien, Sonja Ljung-serien, Olofströmsmorden, flera barnböcker samt böcker tillsammans med Cecilia Sahlström och maken Lukas Olofsson. År 2023 tilldelades hon Olofströms kommuns kulturpris. Du kan läsa om flera av Emmas böcker här i Bokluckan.

Jag tycker om hur Emma låter samhällsfrågorna ta plats utan att de känns inskrivna för sakens skull i Det som vilar i mörker. Det finns en tyngd i berättelsen där människor på olika sätt befinner sig i utsatta situationer och där gränsen mellan att vilja hjälpa och att faktiskt hjälpa ibland blir suddig. Goda intentioner räcker inte alltid hela vägen och ibland kan människor gå över gränser eller fatta beslut som i längden får motsatt effekt. Särskilt utsatta blir personer på flykt som riskerar att hamna i beroendeställning till människor som antingen vill väl men agerar överilat eller till människor som medvetet utnyttjar deras utsatthet. Handlingen är både högaktuell och angelägen.

Våld i nära relationer är också ett viktigt tema i boken och Emma skildrar det på ett väldigt trovärdigt sätt. Skammen och skulden hos den som utsätts blir tydlig och det märks hur svårt det kan vara att bryta sig loss när någon annan successivt tagit kontroll över ens liv. Svartsjuka kan börja i något litet men växa till något destruktivt där kontroll, misstänksamhet och manipulation tar över vardagen. Jag tycker boken visar hur viktigt det är att människor runt omkring vågar fråga, vågar lägga sig i och vågar ta det där obekväma samtalet. Samtidigt visar den också hur svårt det kan vara för den som är utsatt att själv förstå att skulden aldrig ligger hos offret.

Jag tycker om hur jag får följa poliserna både privat och i arbetet. Relationerna mellan karaktärerna känns levande och mänskliga. Det finns relationer som skaver och sätts på prov men också relationer fyllda av omtanke och lojalitet. Sonja och Navid har en jargong som känns naturlig och varm och jag tycker om hur de retas med varandra utan att det blir hårt eller elakt. Morten är dessutom en chef som verkligen bryr sig om sin personal och fungerar som en trygg punkt i gruppen vilket är fint att läsa om eftersom sådana karaktärer inte alltid får ta plats.

Klara är en karaktär som väcker många tankar. Att försöka skapa sig en egen identitet samtidigt som omgivningen redan har en bild av vem man är genom ens familj måste vara svårt. Det finns en osäkerhet hos henne som gör henne mänskligt skör och lätt att förstå. Jag tycker Emma lyckas bra med att visa hur mycket våra relationer och vår bakgrund påverkar oss, även i vuxen ålder.

Fallen är obehagliga och spänningen finns närvarande genom hela boken. Det finns flera oväntade vändningar och jag tycker om att följa själva polisarbetet och hur utredningarna växer fram steg för steg. Hemligheter spelar en stor roll i berättelsen. När människor bär på saker som de försöker dölja under lång tid börjar det till slut tära på dem och ibland leder det vidare till ilska, desperation och hämnd. Det gör att berättelsen hela tiden bär på ett underliggande mörker.

Jag blev också glad över att Matias Hernández skymtar förbi, om än väldigt kort. Det är något särskilt med karaktärer som dyker upp igen och skapar igenkänning mellan olika böcker och serier.

Samhällsfrågor, relationer och mörka hemligheter vävs samman till en spännande kriminalroman som jag älskar att vara en del av. Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien.