augusti 2026 – Bokluckan

Treriksdöden av Roger von Bonsdorff

Treriksdöden av Roger von Bonsdorff är utgiven av Gyldendal Astra (WAPI). Boken är den första i serien Mord utan gränser. Treriksröset är platsen där Sverige, Norge och Finland möts. Just där hittas ett lik med kroppsdelar i olika länder. Polisen Märta från Kiruna blir ansvarig för utredningen. Hon ska samarbeta med Odd-Harald från Tromsø, Norge och Tapani från Rovaniemi, Finland. Det blir en utredning som tar trion över landsgränserna, genom fjällen och längs vilda forsar. Märtas man Rune anordnar glamping för att locka till sig turister och sonen Isak verkar vara försvunnen. Det blir bråda och oroliga dagar för Märta. Jag tycker om den storslagna naturen, de omaka kollegorna och polisens arbete. Det är spännande, rått och djupt förankrat i en brännande norrländsk verklighet. Boken är uppfriskande unik i sitt val av konflikter. Tack för boken, Roger!

Treriksröset är platsen där Sverige, Norge och Finland möts. Just där hittas ett lik med kroppsdelar i olika länder. Polisen Märta från Kiruna blir ansvarig för utredningen. Hon känner genast igen Jonas som är kändis i hela Lappland för att tjuvfiska, tjuvjaga eller ägna sig åt tjuveri i allmänhet. Märta ska samarbeta med Odd-Harald från Tromsø, Norge och Tapani från Rovaniemi, Finland. Hon har bestämda åsikter och tycker inte alltid om att arbeta med andra. Det blir en utredning som tar trion över landsgränserna, genom fjällen och längs vilda forsar. De upptäcker olagligheter, från mindre förseelser till allvarligare brott. Märtas man Rune anordnar glamping för att locka till sig turister och sonen Isak verkar vara försvunnen. Rune smyger ut kaffekokare och sängkläder till tälten samtidigt som Märta letar ledtrådar om var Isak kan finnas. Det blir bråda och oroliga dagar för Märta.

Roger von Bonsdorff är journalist, idéhistoriker och fackboksredaktör. Han är född i Berlin, uppvuxen i Tromsø, Nordnorge, flyttade till Uppsala och Sundsvall, pendlade till Köpenhamn och har rötterna i Helsingfors. Nu är han bosatt i Malmö med sin familj. Han har tidigare publicerat thrillernoveller, bland annat i Tidningen Skriva och medverkat i novellantologin Malmö 2048.

Treriksdöden är hans debutroman och den första delen i serien Mord utan gränser. Boken nominerades till Svenska Deckarakademins pris för Årets deckardebut 2024.

Jag förstår varför Treriksdöden blev nominerad till Svenska Deckarakademins pris för Årets deckardebut. Det som framför allt gör intryck på mig är hur Roger von Bonsdorff låter deckaren ta sig an konflikter som är tätt förbundna med den plats där berättelsen utspelar sig. Kirunaflytten, missnöjet mot gruvbolagen och samernas utsatthet får ta plats utan att kännas som inskjutna fakta. Jag har läst om Kirunaflytten tidigare men har nog inte riktigt tagit till mig vad den faktiskt innebär för människorna som lever där. Samernas historia och utsatthet har jag också läst mycket om och när det nu vävs in i en spänningsberättelse blir det på något sätt mer konkret för mig.

Jag tycker om den storslagna naturen, de omaka kollegorna och polisens arbete. Det är spännande, rått och djupt förankrat i en brännande norrländsk verklighet. De stora avstånden blir en del av själva utredningen och jag tycker om att det inte går att bortse från miljön när polisen ska göra sitt arbete. Naturen är vacker men samtidigt väldig och ibland nästan ett hinder i sig.

De tre poliserna tycker jag också mycket om. Märta är frispråkig och handlingskraftig och vill gärna lösa saker på egen hand. Odd-Harald är svårare att få grepp om och hans berättelser om sig själv gör mig inte alltid klokare på vem han egentligen är. Tapani säger mindre men har en tydlig styrka i sin tystnad. De är väldigt olika och just därför blir samarbetet intressant. Märta må trivas bäst när hon får arbeta själv men jag får ändå känslan av att hon uppskattar sina kollegor mer än hon gärna erkänner.

Att tre länder möts vid Treriksröset blir också betydelsefullt för berättelsen. Gränser kan skapa trygghet och ordning men de kan också utnyttjas av människor som vill undvika att bli upptäckta. Därför blir samarbetet mellan de tre länderna mer än bara en praktisk del av utredningen. Det säger också något om hur svårt det kan vara att dra tydliga gränser när människor, kriminalitet och konflikter rör sig över dem. Närheten till Ryssland finns dessutom hela tiden i bakgrunden och blir en påminnelse om den särskilda geopolitiska betydelse som finns i Sveriges nordligaste delar. Boken är uppfriskande unik i sitt val av konflikter.

Jag tycker också att Rune tillför något viktigt. Hans kärlek till Kiruna och hans försök att hitta ett sätt att kunna stanna kvar där gör honom både lite rörande och frustrerande. Glampingidén är egentligen inte så tokig men hans sätt att få verksamheten att fungera visar hur långt han är beredd att gå för att få livet att gå ihop. Bastun blir samtidigt en helt annan plats i berättelsen och för Märta nästan som ett eget rum för tankar och känslor.

Och så finns Isak. Försvinnandet är naturligtvis en förälders värsta mardröm och jag tycker att det blir särskilt starkt eftersom Märta samtidigt måste fortsätta vara polis. Det privata och yrkesmässiga går inte att hålla isär när hennes egen son är försvunnen. Det gör också hennes annars ganska raka och handlingskraftiga sätt mer sårbart.

Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien, Tundradöden.

En dag ska vi återvända av Carina Bergfeldt

En dag ska vi återvända av Carina Bergfeldt är utgiven av Bookmark Förlag. Boken är den första i Gustaviasviten. Året är 1790. Efter framgångar i rätten firar jurist Axel Banér på krogen Gyldene Freden. På väg hem ser han domare Silfverstiena i en prekär situation. Det leder till att kung Gustav III skickar Axel som justitiarie till ön Saint-Barthélemy i Västindien. Axels hustru Milda och barnen Oscar och Nelly följer med. I Ashantiriket i Västafrika ska Yaa och Kwame fira sitt bröllop när byn anfalls av slavjägare precis efter ceremonin. Fyra människoöden korsas på en ö långt från deras hem. Wow, vilken bok! Den är så otroligt berörande och lämnar mig med en klump i magen. Många tankar väcks och den ger en röst åt de tystade, en måsteläsning! Tack för boken, Carina och Bookmark Förlag!

Året är 1790. Efter framgångar i rätten firar jurist Axel Banér på krogen Gyldene Freden. Axel och hans juridiska kompanjon är öppna för nya idéer och vågar ifrågasätta gamla normer. På väg hem ser Axel domare Silfverstiena i en prekär situation. Han förbannar sin dumhet att ha tilltalat domaren vid namn. Axel förstår att detta inte kommer att gå ostraffat förbi. Det leder till att kung Gustav III skickar Axel som justitiarie till ön Saint-Barthélemy i Västindien. Det vanligaste är att mannen som får en tjänst på ön åker själv men Axel vill inte att familjen splittras. Hans hustru Milda och barnen Oscar och Nelly följer med. I Ashantiriket i Västafrika ska Yaa och Kwame fira sitt bröllop när byn anfalls av slavjägare precis efter ceremonin. Kwame, Yaa och hennes lillebror Kojo tillfångatas. Fyra människoöden korsas på en ö långt från deras hem.

Carina Bergfeldt är journalist, författare och programledare. Hon är född 1980 och växte upp i Götene i Västergötland. Hon har arbetat som reporter och kolumnist på Aftonbladet och var under flera år SVT:s USA-korrespondent. Sedan 2020 har hon lett sin egen talkshow i SVT.

År 2012 tilldelades hon Stora Journalistpriset i kategorin Årets berättare för sin rapportering om terrordåden i Norge 2011. Samma år debuterade hon som författare med kriminalromanen Fadersmord som följdes av Fotografiet. Hon har även skrivit reportageboken Sju dagar kvar att leva om dödsstraff och en dödsdömd mans sista vecka. Hennes böcker har getts ut i flera länder. Jag har tidigare skrivit om Födelsedagen som Carina Bergfeldt skrev tillsammans med Sofie Sarenbrant, här i Bokluckan. Det är den första delen i deras gemensamma spänningsserie Frida von Engen. En dag ska vi återvända är Carinas första historiska roman och den första delen i Gustaviasviten.

Wow, vilken bok! Den är så otroligt berörande och lämnar mig med en klump i magen. Jag tror att det framför allt beror på att Carina Bergfeldt inte låter historien stanna vid siffror, lagar och årtal. Jag kommer nära människor som älskar, sörjer, hoppas, gör fel och ibland gör fruktansvärda saker. Det gör också att frågan om ansvar blir viktig. Det finns många människor i boken som sviker sin egen moral och sedan måste leva med konsekvenserna av sina val.

Det är svårt att läsa En dag ska vi återvända utan att tänka på människosyn. Det som gör starkast intryck på mig är inte bara det brutala våldet utan hur människor steg för steg kan vänja sig vid att andra människor inte har samma värde som de själva. När makt, pengar och rädsla får styra blir gränserna för vad som är möjligt att göra med en annan människa skrämmande snabbt förskjutna. Jag tänker också på hur lätt det är att använda skam, skuld, rädsla och förnedring för att hålla någon på plats. Det är tyvärr inga historiska företeelser som känns helt främmande i vår egen tid.

Det kanske mest obehagliga är hur många av bokens människor hamnar i situationer där de måste välja mellan sin egen överlevnad och någon annans. Att förråda en vän eller någon man älskar för att själv slippa straff är ett omänskligt val som är svårt att sätta sig in i. Jag inser att jag inte kan veta hur jag själv skulle agera om jag tvingades leva under sådana omänskliga villkor. Boken visar också hur människor som från början har en moralisk kompass förändras när de får makt. Det är som om miljön långsamt trubbar av det som tidigare kändes självklart rätt och fel.

Maktmissbruket finns på flera nivåer och det är just det som gör det så tydligt. Det handlar inte bara om de uppenbart grymma slavägarna utan också om människor som använder den position de har för att få andra att lyda. Att låta människor härska genom att söndra, tvinga dem att ange varandra och till och med använda dem för att straffa andra blir ett sätt att förstöra tilliten mellan människor. Jag tycker att det är särskilt obehagligt att se hur även människor som själva är utsatta kan dras in i det systemet. När rädsla blir starkare än gemenskap kan vem som helst till slut börja tänka på sin egen överlevnad först.

Samtidigt finns det en annan sida som jag tycker är viktig. Kärlek, vänskap och hopp försvinner inte bara för att människor utsätts för grymhet. Det finns människor som försöker göra det rätta även när det kostar dem något. Yaas kunskap om växter och deras läkande egenskaper blir för mig också en bild av hur kunskap kan föraktas när den kommer från ”fel” person. De vita tar emot den hjälp de behöver men vill samtidigt inte erkänna värdet i den kunskap som finns hos människorna de ser som underlägsna. Det säger mycket om hur fördomar fungerar. Det handlar inte om vad någon faktiskt kan eller vet utan om vem som anses ha rätt att veta.

Jag har tänkt mycket på Alex Haleys Rötter under läsningen. När jag växte upp läste jag Rötter: berättelsen om en amerikansk familj och när tv-serien kom blev den en ögonöppnare för många. För mig är det en berättelse som har stannat kvar på ett ovanligt sätt. En dag ska vi återvända får mig att tänka på den eftersom den synliggör en del av den svenska historien som är lätt att hålla på avstånd. Jag har vetat att Sverige hade en slavkoloni men det är något helt annat att möta människorna och deras erfarenheter i en berättelse. Det blir svårare att tänka på historien som något som hände någon annanstans och någon annan.

Jag tycker också att det är tankeväckande hur religion och moral används för att försvara sådant som egentligen borde vara omöjligt att försvara. När kristendomens budskap används för att rättfärdiga våld och förtryck uppstår en motsättning som blir svår att värja sig mot. Samma sak gäller föreställningen att människor skulle få ett bättre liv genom att förlora sin frihet. Jag tänker på hur ofta människor genom historien har hittat argument för att förklara varför någon annan behöver underordna sig. Det är kanske just därför den här berättelsen känns så obehaglig även när den utspelar sig för mer än tvåhundra år sedan.

Carinas research märks tydligt och jag uppskattade särskilt att läsa hennes tack i slutet av boken och få en inblick i arbetet bakom berättelsen. Att boken dessutom avslutas med den svenska slavlagen från 1787 blev en stark påminnelse om att det här inte bara är en roman med historisk miljö. Det fanns lagar som gjorde förtrycket möjligt och människor som tjänade på att det fortsatte.

Många tankar väcks och boken ger en röst åt de tystade, en måsteläsning! Jag har aldrig läst så snabbt som under de sista femtio sidorna. Då var jag så inne i berättelsen att jag bara måste veta hur det skulle gå. Och eftersom det här är den första delen i Gustaviasviten hoppas jag verkligen att jag får återvända till Yaa och Kwame och samtidigt få veta vad som händer med Axel, Milda och Nelly. Jag är så nyfiken på hur det går!

I Nils fotspår av Anki Mossberg

I Nils fotspår av Anki Mossberg är utgiven av Lava Förlag. När Katarina tillbringar en lunchrast på biblioteket på arbetet ser hon en bokvagn med gallrade böcker. Där hittar hon Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf och tar med den hem. Under pandemin läser hon högt ur boken i telefon för sin sjuka mamma. När pandemin är över och omorganisationer på arbetsplatsen har delat upp kollegorna på olika avdelningar bestämmer sig Katarina för att göra en resa genom Sverige i Nils fotspår. Det blir en händelserik och omvälvande resa, både geografiskt och på ett personligt plan. Jag tycker om hur berättelsen väver samman en konkret resa genom Sverige med en eftertänksam berättelse om att hitta tillbaka till sig själv när livet förändras. Det är en varm roman som väcker tankar om identitet, relationer och vilka drömmar som får ta plats i olika skeden av livet. Tack för boken, Anki!

När Katarina tillbringar en lunchrast på biblioteket på arbetet ser hon en bokvagn med gallrade böcker. Där hittar hon Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf och tar med den hem. Ett barns kreativa ritande hade förmodligen fått den att gallras ut. Under pandemin läser Katarina högt ur boken i telefon för sin sjuka mamma. Eftersom de inte kunde träffas blev högläsningen ett sätt att hålla kontakten. När pandemin är över och omorganisationer på arbetsplatsen har delat upp kollegorna på olika avdelningar bestämmer sig Katarina för att göra en resa genom Sverige i Nils fotspår. Hon vill försöka följa ungefär samma väg som Nils flög. Det blir en händelserik och omvälvande resa, både geografiskt och på ett personligt plan.

I Nils fotspår är Anki Mossbergs debutroman. Romanen är inspirerad av Selma Lagerlöfs klassiker Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige och följer en nutida resa genom Sverige.

Jag tycker om hur I Nils fotspår väver samman en konkret resa genom Sverige med en eftertänksam berättelse om att hitta tillbaka till sig själv när livet förändras. Det är en varm roman som väcker tankar om identitet, relationer och vilka drömmar som får ta plats i olika skeden av livet.

Jag tycker om att Katarinas resa inte bara handlar om att upptäcka platser utan också om att våga ställa frågor kring sitt eget liv. När mycket av det som tidigare varit självklart förändras – arbete, relationer och den roll man haft under många år – kan det uppstå ett behov av att fundera över vem man är när livet inte längre ser ut som det gjorde tidigare. Jag tycker att Anki Mossberg fångar den här fasen i livet på ett trovärdigt sätt. Det finns inga enkla svar men det finns en vilja att förstå sig själv bättre.

Kopplingen till Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige tycker jag är en intressant och fyndig idé. Genom att låta den gamla berättelsen finnas med parallellt får jag som läsare också möjlighet att återvända till minnet av Nils resa och fundera över hur Sverige har förändrats. Det blir tydligt att Lagerlöfs bok inte enbart handlade om geografi utan också om att förmedla kunskap om Sveriges landskap, natur och samhällen. Katarinas resa blir på så sätt både en hyllning till en klassiker och en egen berättelse om vår samtid.

Jag tycker också om idén med Bil & Bok (B&B), där en bok får fungera som inspiration och guide till en resa. Det är en idé som öppnar för många möjligheter och får mig att fundera på vilka andra böcker som skulle kunna bli utgångspunkt för liknande resor. Det blir också en påminnelse om att böcker ibland kan förändra vårt sätt att se på platser vi redan känner till och samtidigt väcka nya tankar om våra egna liv.

Det finns många små vardagsdetaljer som gör Katarina lätt att känna igen sig i. Hennes glädje över hotellfrukost, kampen med tekniken och de små reflektionerna kring vardagens vanor ger berättelsen en närhet som gör att resan känns mer personlig. Jag uppskattar också att hon inte reser helt ensam i betydelsen isolerad utan att nya möten längs vägen blir en viktig del av hennes utveckling.

En liten reflektion från min läsning är att de många citattecknen i boken ibland påverkade läsflödet. Det är en liten detalj i en berättelse med en varm och personlig ton men jag hade önskat att det hade fångats upp tidigare i processen.

I Nils fotspår är en berättelse om en resa genom Sverige men också om att våga se sitt eget liv ur ett nytt perspektiv. Jag tycker om att Anki Mossberg låter de stora förändringarna finnas sida vid sida med de små vardagliga ögonblicken och visar att en ny riktning ibland kan börja med något så enkelt som en gammal bok på en gallringsvagn.

Den yttersta hemligheten av Dan Brown

Den yttersta hemligheten av Dan Brown är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Boken är den sjätte om symbolikprofessorn Robert Langdon. Dr Katherine Solomon är forskare inom noetisk vetenskap. När hon blir inbjuden att föreläsa i Prag följer Robert med. De har varit vänner länge men har nu inlett ett förhållande. Katherine ska snart ge ut en bok som baseras på hennes banbrytande forskning om det mänskliga medvetandet. Efter att Robert har varit ute och sprungit utlöses ett kaosartat händelseförlopp där mord begås och högt uppsatta personer inom mäktiga organisationer är inblandade. I Prag rör sig också en varelse med rötter i stadens mytologi. Det blir en hisnande jakt där dolda och mäktiga krafter kastar om spelplanen. Boken är så briljant, så genomtänkt och så intelligent skriven. Spänningen involverar religion, litteratur, arkitektur och historia och jag kan inte nog poängtera hur bra det är! Det enda sorgliga är att boken tar slut!

Dr Katherine Solomon är forskare inom noetisk vetenskap. När hon blir inbjuden att föreläsa i Prag följer symbolikprofessor Robert Langdon med. Det är hjärnforskaren Brigita Gessner som har bjudit in henne. Katherine och Robert har varit vänner länge men har nu inlett ett förhållande. Katherine ska snart ge ut en bok som baseras på hennes banbrytande forskning om det mänskliga medvetandet. Bokens innehåll riskerar att vända upp och ner på mycket inom forskningsvärlden. Efter att Robert har varit ute och sprungit utlöses ett kaosartat händelseförlopp där mord begås och högt uppsatta personer inom mäktiga organisationer är inblandade. Både Katherine och manuskriptet till hennes bok är försvunna. I Prag rör sig också en varelse med rötter i stadens mytologi. Han kan agera utan att upptäckas eftersom många människor är ute i maskeraddräkter på stadens gator. Det blir en hisnande jakt där dolda och mäktiga krafter kastar om spelplanen.

Dan Brown är en amerikansk författare, utbildad vid Amherst College och Phillips Exeter Academy. Innan han började arbeta som författare på heltid undervisade han i engelska. Han debuterade som romanförfattare 1998 med Gåtornas palats. Därefter har han skrivit Änglar och demoner, I cirkelns mitt,
Da Vinci-koden, Den förlorade symbolen, Inferno, Begynnelse och Den yttersta hemligheten. Flera av hans romaner handlar om symbolikprofessorn Robert Langdon och Den yttersta hemligheten är den sjätte boken i serien. Hans böcker har översatts till 56 språk och sålts i över 250 miljoner exemplar världen över. Jag har läst alla Dan Browns böcker men det var innan Bokluckan fanns.

Det jag tycker allra mest om med Dan Browns böcker är hur han utmanar gränsen mellan vetenskap och andlighet. I Den yttersta hemligheten blir det särskilt tydligt när teorier om det mänskliga medvetandet möter religiösa föreställningar och gamla filosofiska tankar. Tanken på att medvetandet skulle vara något större än det som ryms i den mänskliga hjärnan är svindlande och väcker många frågor. Om vetenskapen en dag skulle kunna förklara sådant som tidigare har betraktats som andligt skulle det förändra mycket av det vi tror oss veta om både oss själva och vår värld. Jag tycker att det är väldigt intressant när Dan Brown låter vetenskap och religion närma sig varandra på det här sättet. Det får mig att fundera över hur mycket av det vi ser som motsatser egentligen kanske har fler beröringspunkter än vi tror.

Dan Brown låter också olika religioner, symboler och idéer mötas över tid och mellan kulturer. Mystik, astronomi, matematik, filosofi och religiösa föreställningar vävs samman och jag får hela tiden nya saker att tänka på. Jag tycker om när en bok får mig att vilja läsa vidare om sådant jag stöter på under läsningen och med Dan Browns böcker händer det ofta. I den här boken blir det också en resa genom Prags historia, arkitektur och mytologi. Jag får lära känna staden på ett sätt som gör att jag nu känner ett starkt behov av att leta efter en resa dit. Jag vill se platserna med egna ögon och försöka förstå den historia som Dan Brown låter bli en del av berättelsen.

Golemens väsen blir för mig en särskilt intressant del av boken. Den gamla berättelsen om en varelse skapad av lera och väckt till liv genom heliga ord passar väl in i bokens frågor om vad som egentligen gör oss till människor. Jag tycker om att Dan Brown låter mytologin få en så tydlig plats samtidigt som berättelsen rör sig kring modern forskning och nya teorier. Golemens liv handlar också om utsatthet och ensamhet och jag fastnar för tanken på vad det gör med en varelse som betraktas som annorlunda och aldrig riktigt får höra till. Det finns något sorgligt i att vara skapad för ett syfte och samtidigt behöva hitta en egen väg.

Utsatthet finns även hos flera av människorna i berättelsen. Att bära på kunskap som andra betraktar som farlig kan göra en till ett hot och därmed till en måltavla. Jag tänker också på hur människor kan offras när mäktiga organisationer anser sig arbeta för ett högre syfte. Lojalitet blir därför ett annat intressant tema. Hur långt är jag beredd att gå för någon jag är lojal mot och när blir priset för högt? Och vad händer när lojaliteten ställs mot det jag själv tror är rätt? Boken väcker också tankar om de beslut som fattas i det fördolda för att skydda människor från hot vi aldrig får veta att de har funnits. Jag tror att mycket ont avvärjs utan att vi någonsin får veta det men jag funderar samtidigt på vilket pris som kan betalas för att uppnå ett större mål och vem som egentligen avgör vad som är rätt.

Boken är så briljant, så genomtänkt och så intelligent skriven. Spänningen involverar religion, litteratur, arkitektur och historia och jag kan inte nog poängtera hur bra det är! Det är just förmågan att förena allt detta som gör att jag tycker så mycket om Dan Browns böcker. Jag förundras över hans kunskaper och över hur han lyckas få så många olika trådar att mötas utan att det känns som att de hör hemma i helt olika berättelser. Samtidigt finns de stora frågorna hela tiden närvarande; livet och döden, vad medvetandet egentligen är och vad människan fortfarande inte förstår. Det är frågor som har funnits lika länge som människan själv och som jag tror att vi kommer att fortsätta söka svar på.

Jag tycker att Den yttersta hemligheten är en bok som väcker min nyfikenhet långt utanför själva berättelsen. Jag vill läsa mer, söka vidare och fundera över de frågor som Dan Brown ställer. Det enda sorgliga är att boken tar slut! Jag hoppas verkligen att även den här boken blir film och jag längtar redan efter nästa bok om Robert Langdon.

Ormkvinnan av Erik Axl Sund

Ormkvinnan av Erik Axl Sund är utgiven av HarperCollins Nordic. Boken är den andra delen i trilogin Maras barn. Mauritz Möller var en hyllad barnskådespelare men nu är han mest känd för sitt missbruk och sina höga tankar om sig själv. Hans granne Vilma Franzén hittas mördad i Mauritz lägenhet. Själv vaknar han på ett hotellrum utan minnen från gårdagskvällen. Kommissarie Claes Ståhl och hans kollega Janina Ekström leder utredningen av mordet på Vilma. Mauritz blir efterlyst för mord samtidigt som han följer instruktioner via sms som leder honom till Finland. Miriam de Brenner verkar vara den röda tråden i flera utredningar och Claes och Janina försöker navigera i en snårskog av ledtrådar. Det här är en riktigt obehaglig bok där manipulation och lögner staplas på varandra och som gav mig kalla kårar genom hela läsningen. Tack för boken, Erik Axl Sund och HarperCollins Nordic!

Mauritz Möller var en hyllad barnskådespelare men nu är han mest känd för sitt missbruk och sina höga tankar om sig själv. För tre år sedan började han arbeta för den mytomspunna och udda Miriam de Brenner. Mauritz granne Vilma Franzén hittas mördad i hans lägenhet. Det var ett brutalt mord där Vilma fått halsen uppskuren. Själv vaknar Mauritz på ett hotellrum utan minnen från gårdagskvällen. Kommissarie Claes Ståhl och hans kollega Janina Ekström leder utredningen av mordet på Vilma. När de kommer till hotellet har Mauritz fått nycklarna till Miriams bil och åkt iväg. Han blir efterlyst för mord samtidigt som han följer instruktioner via sms som leder honom till Finland. Miriam de Brenner verkar vara den röda tråden i flera utredningar och Claes och Janina försöker navigera i en snårskog av ledtrådar.

Erik Axl Sund är inte en person, det är pseudonym för författarduon Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist. Jerker och Håkan har bakgrund inom musik och ljudproduktion. Håkan har arbetat som ljudtekniker, musiker och konstnär, Jerker har bland annat varit producent för ett elektropunkband och även arbetat som bibliotekarie. Som duo skapade de sin debuttrilogi, Kråkflickan‑trilogin, under pseudonymen Erik Axl Sund. Böckerna såldes i miljontals exemplar världen över och översattes till många språk. Ormkvinnan är den andra delen i trilogin Maras barn. Den första delen heter Påfågelmannen och du kan läsa om den här i Bokluckan.

Det som skrämmer mig mest i Ormkvinnan är inte det fysiska våldet utan manipulationen. Det är något extra otäckt med att medvetet påverka en annan människas tankar, känslor och beteende utan att personen själv förstår vad som händer. När manipulation dessutom varvas med lögner blir det nästan omöjligt att veta vad som är sant. Det är som om själva verkligheten börjar glida undan och ingen längre kan lita på det de ser, hör eller minns. Det här är en riktigt obehaglig bok där manipulation och lögner staplas på varandra och som gav mig kalla kårar genom hela läsningen.

Miriam de Brenner är en person som väcker många tankar kring just detta. Hon har själv vuxit upp med en mamma som präglat hennes syn på världen och lärt henne att leva efter en skrämmande idévärld där förgörelsen blir en del av vägen mot något nytt. Jag tänker att mycket av Miriams egen destruktivitet går att förstå utifrån den uppväxten även om det aldrig gör hennes handlingar mindre skrämmande. Det är också det som gör henne så fascinerande. Hon är både den som manipulerar och en människa som själv har blivit formad och skadad av någon annans manipulation.

Titlarna i trilogin knyter an till dödssynderna och jag tycker om hur författarna låter dem finnas med som en underliggande struktur. I Påfågelmannen finns högmodet tydligt närvarande och redan där introduceras flera av de andra synderna som får större betydelse längre fram. I Ormkvinnan tänker jag att ormen kan förknippas med både list och förräderi men också med högmod. Samtidigt finns alla sju dödssynderna närvarande i berättelsen och jag tycker att både Miriam och Mauritz på olika sätt kan kopplas till dem. Det ger deras handlingar ytterligare en dimension och förstärker känslan av att det finns ett större mönster bakom allt som sker.

Även det förflutna kring familjen de Brenner bidrar till den speciella stämningen. Villa Caledonia blir mer än bara en plats. Det var ett hus omgivet av sin egen historia och av hemligheter som sträcker sig över generationer och det lever kvar trots att det brunnit ner. Familjens bakgrund och Marinja, Miriams försvunna storasyster, skapar en känsla av att det förflutna aldrig riktigt lämnar människorna som lever med det. Det finns hela tiden något som saknas, något som inte har fått sin förklaring och som fortsätter att påverka nuet.

Mitt i allt detta finns Claes Ståhl och jag uppskattar verkligen kontrasten mellan honom och de människor han försöker förstå. Han känns så vanlig. Livet pågår med arbete, relationer och vardag samtidigt som han dras in i något som är långt ifrån normalt. Jag tycker också om att relationen mellan honom och Janina får ta plats i Ormkvinnan. De känns som två anspråkslösa människor som försöker göra sitt jobb och jag hoppas verkligen att de får ett liv där de får ha det bra. I en berättelse där så mycket handlar om kontroll, lögner och destruktiva relationer blir deras mer lågmälda samspel en motvikt. Det är kanske just därför jag tycker så mycket om dem. Nu ser jag verkligen fram emot att få läsa den sista delen i trilogin och se vart allt detta leder!