Boktips, grafisk roman, serie

Våran pojke av Mikael Yvesand

Våran pojke av Mikael Yvesand är utgiven av Bokförlaget Polaris. Johan Lindkvist flyttar med sina föräldrar och storebror Fredrik till ett radhus i två våningar i förorten. Johan träffar Daniel och Tino när han är ute i området. Senare hittar de Jimmy som grävt en grop. Pojkarna hänger med varandra. Johan har ibland svårt att skilja på verklighet och drömmar. I skolan är de med varandra, de hittar inte någon plats bland de andra. Gymnasiet kommer och Johan gör något oförlåtligt. Jonna bor med sin sambo Jocke och Jonna tror att deras granne är död. Det här är en tänkvärd, sorglig och suggestiv berättelse där jag upplevde hela mitt känsloregister under läsningen. Tack för boken, Mikael och Bokförlaget Polaris!

Johan Lindkvist flyttar med sina föräldrar och storebror Fredrik till ett radhus i två våningar i förorten. Fredrik, som är fem år äldre, suckar ofta åt lillebror och tycker att han är jobbig. Johan träffar Daniel och Tino när han är ute i området. När han inte hittade några vänner sa hans föräldrar till honom att gå ut och leka och han satte sig i en snödriva. Senare hittar de Jimmy som grävt en grop. Daniel, som kallas Danne, blir ledaren bland dem. Pojkarna hänger med varandra. De hyr då och då en DVD och tittar på film tillsammans. Johan har ibland svårt att skilja på verklighet och drömmar. Fredrik påpekar ofta detta för Johan. I skolan är de med varandra, de hittar inte någon plats bland de andra. De fortsätter att träffas tills Dannes familj flyttar. Gymnasiet kommer och Johan gör något oförlåtligt. Livet fortsätter trots allt. Jonna bor med sin sambo Jocke och Jonna tror att deras granne är död. En dag dyker Glenn Bensino från Solution Systems upp och ställer frågor och vill bevaka grannen från deras hem.

Mikael Yvesand är en svensk författare född 1986 och uppvuxen i Luleå. Han debuterade 2022 med romanen Häng City, som hyllades av kritiker och belönades med Borås Tidnings debutantpris för sin träffsäkra skildring av pojkenergi och vänskap i slutet av 90‑talet. Den följdes av fler nomineringar, bland annat till Sveriges Radios novellpris för novellen Oris. Yvesands verk kännetecknas av en blandning av vardagliga observationer, absurda inslag och en skarp känsla för relationer och identitet.

Det här är en tänkvärd, sorglig och suggestiv berättelse där jag upplevde hela mitt känsloregister under läsningen. Jag ömmar verkligen för Johan. Han känns så ensam, utsatt och missförstådd trots att hans familj på ytan verkar leva ett ganska vanligt liv. Kompisgruppen blir hans fasta punkt och Danne som ledare fyller en viktig roll genom att ge Johan struktur och riktning. När Danne sedan flyttar blir det tydligt hur svårt Johan har att hitta sin plats i vardagen.

Hela pojkgruppen gestaltar på ett träffsäkert sätt hur utanförskap kan upplevas. De har varandra och lever i en egen värld, parallellt med de andra jämnåriga. Mikaels språk är krasst och ibland tragikomiskt, jag drar på smilbanden men samtidigt mår jag dåligt över situationen för det är mest sorgligt och tragiskt. Det skapar en kontrast som gör läsningen känslomässigt intensiv.

Det suggestiva i boken är kanske det som jag funderar mest på. Det är svårt att veta vad som är verklighet och vad som är Johans drömmar eller tankar. Stämningen och de snurrande tankarna i mitt huvud får texten att kännas mer än att jag bara läser det som står. Och även när boken är slut är jag inte helt säker på vad som är vad. Vi läste boken i bokcirkeln på jobbet. Diskussionerna i bokcirkeln visade att vi uppfattade händelserna och karaktärerna olika, vilket gjorde det ännu mer intressant att prata om boken tillsammans.

Efter våra samtal kom jag fram till att ibland är en text bara en text som ska läsas och kännas. Våran pojke kan vara en sådan bok. Det som är säkert är att den stannar kvar i tankarna. Jag kanske läser om boken och då vill jag i så fall använda färgkodade post-it-lappar för att följa samband och upptäcka det som gömmer sig under ytan, det som inte alltid syns vid första genomläsningen.

Lika barn av Ildikó Fritz

Lika barn av Ildikó Fritz är utgiven av Karat Förlag. Det är Ildikós debutbok. Två par som känner varandra, Elin och Arash samt Gustav och Mala, ska fira midsommar i Småland. Elins och Gustavs föräldrar bor där och deras respektive ska träffa dem för första gången. Elin och Arash åker till Elins brokiga familj där stämningen är spänd mellan de närvarande. Gustav och Mala firar inte långt från Elins familj. Där finns Gustavs två bröder med sina respektive och familjen faller snabbt in i gamla mönster. Elin och Gustav tillbringade sina barndomssomrar i Småland samtidigt och delar många gemensamma minnen därifrån. Arash och Mala lärde känna varandra under studietiden i Lund. Relationerna mellan de fyra är komplicerade. Allt utspelar sig på 00-talet. Boken blev utläst väldigt snabbt. Jag drogs in i karaktärernas känslor och liv. Jag uppskattade att få en inblick i allas upplevelser, även föräldrarnas. Tack för boken Ildikó och Karat Förlag!

Två par som känner varandra, Elin och Arash samt Gustav och Mala, ska fira midsommar i Småland. Elins och Gustavs föräldrar bor där och deras respektive ska träffa dem för första gången. Alla är spända inför mötet och Arash och Mala har bara lite erfarenhet av svenskt midsommarfirande. Elin och Arash åker till Elins brokiga familj där stämningen är spänd mellan de närvarande. Släktingar uttrycker sig nedsättande om varandra och flera har svårt att uttala Arashs namn rätt. Gustav och Mala firar inte långt från Elins familj. Där finns Gustavs två bröder med sina respektive och familjen faller snabbt in i gamla mönster. Mala hamnar i ett utanförskap och upplever att Gustav inte ser hennes behov eller känslor. Elin och Gustav tillbringade sina barndomssomrar i Småland samtidigt och delar många gemensamma minnen därifrån. Arash och Mala lärde känna varandra under studietiden i Lund. Relationerna mellan de fyra är komplicerade. Allt utspelar sig på 00-talet.

Ildikó föddes och växte upp i Lund med rötter i Kroatien och Ungern. Hon är språkvetare, molekylärbiolog och cancerforskare med tre examina och en avhandling om anticancerpotentialen hos allergimediciner. Efter att ha arbetat i laboratorier runt om i världen är hon nu tillbaka i Lund där hon kombinerar arbetet på universitetet med sitt författarskap.

När Ildikó bestämde sig för att skriva sin första roman var temat givet, mellanförskap och hemmahörande. Med inspiration från Shakespeare skapade hon en modern midsommarnattsdröm i tidigt 00-tal. Som barn till invandrade föräldrar tillbringade hon aldrig sina somrar i Sverige. Direkt efter skolavslutningen gick färden till Kroatien, vilket gjorde att de småländska skogarna och västkustens skärgård blev något hon upptäckte först i vuxen ålder.

Boken blev utläst väldigt snabbt. Jag drogs in i karaktärernas känslor och liv. Jag uppskattade att få en inblick i allas upplevelser, även föräldrarnas. I sin debutroman Lika barn utforskar Ildikó relationer, tillhörighet och det komplexa i att leva mellan kulturer. Det märks att Ildikó bär på ett unikt dubbelliv, språk och vetenskap, vilket ger henne en ovanlig förmåga att väva komplexa mänskliga relationer i berättelsen.

Jag tyckte om alla de fyra huvudkaraktärerna men också deras föräldrar. Eftersom berättandet skiftar perspektiv får man komma nära flera generationer och det visar sig snart att det finns mer bakom människors beteenden än det man först ser. Det som först verkar vara själviskt, förvirrat eller kontrollerande får en ny innebörd när man får ta del av bakgrunder, sår och längtan.

Lika barn fyller såväl hjärta som tanke med en blandning av allvar, värme och skärpa i skildringen av kulturkrockar och känslomässiga nyanser. Jag fastnade särskilt för temat om mellanförskap. Det är många som lever i det idag, att vara uppvuxen i Sverige men ändå inte ses som helt svensk, samtidigt som man inte heller känner full tillhörighet i föräldrarnas kultur. Utan egna barndomsminnen av midsommarfirande i Småland eller på västkusten kan gemenskapen kännas främmande, som något man står utanför.

Boken väcker tankar kring identitet, familjeband och hur vi bär våra erfarenheter med oss, ibland utan att förstå hur mycket de påverkar oss och våra relationer.

Till sist vill jag skriva att jag njöt av att vara tillbaka i Lund på 00-talet. Det var otroligt mycket igenkänning; miljöer, musik, företeelser och hela atmosfären.

Versailles-Stockholm: Marie-Antoinettes och Axel von Fersens kärleksäventyr av Telma Castro

Versailles-Stockholm: Marie-Antoinettes och Axel von Fersens kärleksäventyr med text och illustrationer av Telma Castro. Det här är en bok som berättar den berömda kärlekshistorien i parvulistisk stil. Parvulism är ett nytt begrepp, myntat av Telma, som lyfter fram barns kreativitet och skaparglädje. Boken är en blandning av konst och historia där läsaren själv kan färglägga illustrationerna. Först berättar Marie-Antoinette om sin familj och hur det gick till när hon flyttade till Frankrike och så småningom träffade Axel von Fersen. Sedan berättar de växelvis om hur deras liv utvecklades. Allt är kortfattat och skrivet med ett modernt språk, vilket gör att yngre läsare kan ta till sig boken samtidigt som även vuxna får en historielektion i ett lättillgängligt format. Tack för boken Telma!

Marie-Antoinette berättar först om sin familj och hur det gick till när hon flyttade till Frankrike och så småningom träffade Axel von Fersen. Hon förklarar varför just hon valdes att gifta sig med Frankrikes kronprins och hur till och med hennes tänder blev föremål för åtgärder. Äktenskapet var politiskt arrangerat för att skapa en stark allians mellan Österrike och Frankrike. Därefter berättar Marie-Antoinette och Axel växelvis om hur deras liv utvecklades. Axel berättar om sin Grand Tour och hur han i Frankrike träffade Marie-Antoinette. Läsaren får en inblick i Marie-Antoinettes vardag där mode och frisyrer blandas med oro för det skvaller som sprids. Livet i drottningens egenskapade by ”Hameau de la Reine” skildras, en plats där ett enkelt liv och teater fick ta plats.

När jag läser om Telma hittar jag nyhetsartiklar och annan information som ger mig spännande fakta om hennes arbete. Telma är en brasiliansk-svensk konstnär och skulptör bosatt i Stallarholmen, Sverige. Hon är känd för att ha myntat begreppet Parvulism, en konstnärlig inriktning som hyllar barns kreativitet, lekfullhet och fria tänkande. Begreppet härstammar från det latinska ordet parvus, som betyder ”liten” eller ”barn”.

Telma har varit involverad i flera offentliga konstprojekt, däribland ”Uppdrag: Parvulism” i Årbytunneln i Eskilstuna, där hon tillsammans med konstnären Stanislaw Lux och lokala skolbarn skapade betongreliefer baserade på barns teckningar. Hon har också arbetat med ukrainska flyktingbarn i Strängnäs där hon genom konstnärliga workshops har hjälpt barnen att bearbeta sina upplevelser genom måleri och skapande. I maj 2025 höll Telma en soloutställning med titeln ”I Parvulismens Namn”, där hon visade skulpturer inspirerade av barns fria skapande och fantasi.

Versailles-Stockholm: Marie-Antoinettes och Axel von Fersens kärleksäventyr är en bok som berättar den berömda kärlekshistorien i parvulistisk stil. Boken är en blandning av konst och historia där läsaren själv kan färglägga illustrationerna.

Boken beskriver kortfattat Marie-Antoinettes och Axels liv, framför allt deras kärleksäventyr, med ett modernt språk, vilket gör att yngre läsare kan ta till sig boken samtidigt som även vuxna får en historielektion i ett lättillgängligt format. Mellan själva huvudhandlingen smyger sig lite kuriosa in. Jag visste till exempel inte att Marie-Antoinette och Mozart rörde sig i samma kretsar som barn och Gustav III, som ju hämtade mycket inspiration från Frankrike, finns också med i berättelsen.

Det är ett trevligt grepp att kombinera konst, historia och interaktivitet, och boken ger en charmig och lättillgänglig inblick i historien. Den väcker nyfikenhet och är ett fint första steg för den som vill närma sig historia på ett kreativt sätt.