Skotten på Malmöarna av Cecilia Andersson är utgiven av Sandebo förlag. Boken är en spinnoff på Västervikserien, där Gunnar får ta mer plats. Gunnar har gått med i ett jaktlag som styrs av Lars-Inge, som också är markägare. När Lars-Inge väljer att stiga av som jaktledare utser han Gunnar till sin efterträdare. Det är ett beslut som inte alla ser positivt på. När jaktlaget ska tillbringa en helg på Malmöarna i Tjust skärgård är tanken att de ska svetsas samman som jaktlag. Det blir dock inte så, utan istället går allt fel. Jag sträckläste boken, den var spännande och relationerna blev extra intressanta när lojaliteter ställdes på sin spets. Tack för boken, Cilla och Sandebo förlag!
Gunnar har gått med i ett jaktlag som styrs av Lars-Inge, som också är markägare. Det går rykten om att Lars-Inge inte alltid följer regelverket i sin verksamhet. När Lars-Inge väljer att stiga av som jaktledare utser han Gunnar till sin efterträdare. Det är ett beslut som inte alla ser positivt på. Enligt honom själv är sonen Christer inte lämpad att ta över. När jaktlaget ska tillbringa en helg på Malmöarna i Tjust skärgård är tanken att de ska svetsas samman som jaktlag. Planen är att fälla ett stort vildsvin som länge har hållit sig undan. Det blir dock inte så att de svetsas samman, utan istället går allt fel.
Cecilia är uppvuxen i Lönneberga och bor idag mellan Eksjö och Västervik. Efter en karriär som redovisningskonsult valde hon att satsa helhjärtat på skrivandet. Hon beskriver sig själv som storyteller och ”passionär” med ett starkt driv för det skrivna ordet. I sina böcker utforskar hon teman som ekobrott, relationer och vardagsdrama.
Hon debuterade i december 2021 med spänningsromanen I vikens mörker. Boken är första delen i Västervikserien, en serie där stadens miljöer ramar in spänning och relationer. Du kan läsa om den fjärde boken i serien här i Bokluckan. Den heter Där viken slutar. Skotten på Malmöarna är en spinnoff på Västervikserien, där Gunnar får ta mer plats. Här förläggs handlingen till Tjust skärgård.
Vid sidan av författarskapet driver Cecilia företaget Sandebo, där hon arbetar med storytelling och marknadsföring. Hon är dessutom en av rösterna bakom podden Skriverier med Malin och Cilla, där samtalen kretsar kring skrivandets glädje och utmaningar.
Jag sträckläste Skotten på Malmöarna, den var spännande och relationerna blev extra intressanta när lojaliteter ställdes på sin spets.
Det jag fastnade mest för under läsningen var relationerna. De är många och olika och Cecilia lyckas väva ihop dem på ett sätt som gör berättelsen både spännande och tänkvärd. Här finns kärleksrelationer som fungerar, relationer som präglas av obalans, otrohet eller ojämlikhet, relationer som är önskvärda men inte ömsesidiga och så familjebanden mellan far och son, mor och son, gamla vänner och nya bekantskaper.
Särskilt intressant tyckte jag det var att följa far- och sonrelationerna. Lars-Inges relation till sonen Christer bygger på en ständig känsla av att inte duga, där pappan uttrycker sig både respektlöst och elakt. I nästa led finns Christer och hans son Anton, där Christer själv saknat förebild och därför har svårt att navigera i sitt eget föräldraskap. Det blev tydligt hur mycket självförtroende och självbild påverkas av att gång på gång få höra att man inte är bra nog. Gunnar, som inte fick egna barn, blir en fin kontrast. Han har hittat meningsfulla och nära relationer med sin partners barn och barnbarn, som till och med kallar honom farfar.
Jag fastnade också för Maria, den enda kvinnan i jaktlaget. Hon tilldelas nästan per automatik rollen som den som fixar mat och plockar undan, medan hennes ambition att bli ledare inte tas på allvar. Den kontrasten säger mycket om både traditioner och könsroller.
Själva miljön och temat med jakt var också något nytt för mig. Jag kan inte minnas att jag läst en spänningsroman där jakten står så tydligt i centrum. Det blev en spännande inblick i en mansdominerad värld där jargongen ibland blir hård och grabbig. Bara det faktum att alla har ett vapen gör berättelsen hotfull på ett helt eget sätt och jag tänker att det antagligen kan vara så även i verkligheten.
Jag ömmar särskilt för Gunnar, den lite mjukare mannen som hela tiden måste förhålla sig till machokulturen. Och så för Anton, den unge killen som hamnar mitt i alla konflikter men som ändå får stöd och omtanke av Gunnar. I kontrast står Lars-Inge, gubbig, tjurig och gammeldags, men samtidigt mån om att framstå som ett föredöme för de yngre i jaktlaget.
