Splittrad skymning av Filip Landell

Splittrad skymning av Filip Landell är utgiven av HarperCollins Nordic. Splittrad skymning är den andra, fristående delen i serien Död i skärgården. Vanja får besked om att hennes dotter Emily är död, förmodad drunknad. Emily blev omhändertagen när hon var liten eftersom Vanja inte klarade av att ta hand om henne. Emilys man Axel dog förra vintern och hon bodde kvar på Malmbo herrgård på Värmdö med sonen Alfred. Vanja tror inte det var en olycka och med hjälp av sina gamla vänner Vilhelm och Erik undersöker de vad som kan ha hänt. När de är först på plats vid en trafikolycka anar de att de har med farliga krafter att göra. Boken är en thriller som väver samman familjehemligheter, sorg, skuld och avundsjuka. Det känns extra dramatiskt och otäckt eftersom handlingen utspelar sig i de vackra skärgårdsmiljöerna. Tack för boken, Filip och HarperCollins Nordic!

Vanja får besked om att hennes dotter Emily är död, förmodad drunknad. Det är polisen Karl som kommer med dödsbeskedet. De har känt varandra sedan Vanja var sexton år och stal blöjor och välling till sin dotter. Emily blev omhändertagen när hon var liten eftersom Vanja inte klarade av att ta hand om henne. Vanja och Emily har träffats oregelbundet sedan Emily blev vuxen men de fick aldrig någon nära relation. Emilys man Axel dog förra vintern och hon bodde kvar på Malmbo herrgård på Värmdö med sonen Alfred. De levde ett isolerat liv där endast hushållerskan Carla var en del av vardagen. Vanja tror inte att Emilys död var en olycka och med hjälp av sina gamla vänner Vilhelm och Erik undersöker de vad som kan ha hänt. De utför sin informella undersökning utan polisens vetskap. När de är först på plats vid en trafikolycka anar de att de har med farliga krafter att göra. Det är hushållerskan Carla som krockat och hon lyckas säga några sista ord som förbryllar de tre vännerna.

Filip är författare och utbildad trädgårdsmästare. År 2023 vann han Falu Litt. med Stilla natt, en berättelse som utspelar sig vid västfronten under julen 1914, mitt under första världskriget. Filip har tidigare gett ut fantasyromanerna Skogshjärta och Stormbärare. Splittrad skymning är den andra, fristående delen i serien Död i skärgården. Den första delen heter Frusen gryning, du kan läsa om den här i Bokluckan.

Jag fastnade i hur relationerna i boken inte blev förutsägbara utan som något som hela tiden skavde lite i kanten. Vanja står i centrum men det är inte bara hennes sorg efter Emily som driver berättelsen framåt utan också det förflutna som hela tiden trycker sig in i nuet. Det som hände när Vanja var sexton år påverkar fortfarande allt hon gör och kontakten med Karl bär på ett minne som inte riktigt har släppt taget om någon av dem.

Jag tycker om hur sorgen inte får en enda form. Den är inte bara kopplad till Emily utan också till det som aldrig blev mellan mor och dotter. Vanja bär på en dubbel förlust, både en faktisk och en relation som aldrig riktigt fick en chans att utvecklas. Det gör att det är svårt att placera henne utifrån hur hon reagerar och agerar och jag tycker att boken vågar stanna i den osäkerheten utan att förenkla den.

Miljön och familjestrukturen blir viktiga på ett sätt som jag tycker stärker hela berättelsen. Herrgården och isoleringen ger en känsla av att allt pågår bakom stängda dörrar, även när människor är döda och begravda. Jag läser inte bara en historia om en död kvinna utan om relationer där alla bär på något de inte riktigt har sagt högt.

Jag tycker att boken blir extra intressant när den lämnar den rena ”vad har hänt”-frågan och låter relationerna styra. En stor del av bokens spänning uppstår i hur människorna reagerar på varandra och på sådant de inte riktigt kan kontrollera snarare än i själva upplägget.

Boken är en thriller som väver samman familjehemligheter, sorg, skuld och avundsjuka. Det känns extra dramatiskt och otäckt eftersom handlingen utspelar sig i de vackra skärgårdsmiljöerna.

Det är också något med miljöerna som gör att kontrasten blir tydlig. Det vackra och stilla blir inte en trygg plats utan snarare en fond där det obehagliga får mer utrymme. Jag upplever att spänningen inte bara kommer från polisarbete eller utredning utan från det som långsamt avslöjas mellan människor som redan känner varandra väl eller i möten med människor kring Emily.

Erik och Vilhelm har haft en infekterad relation sedan Vilhelms fru Gunilla valde honom. Båda var intresserade av henne. Efter hennes död verkar samma mönster upprepa sig kring Vanja. Det här är en del av boken som jag fastnar lite extra för, just för att det inte bara handlar om nutid utan om hur gamla mönster fortsätter leva vidare. Det blir nästan som att människorna inte riktigt har förändrats, bara blivit äldre och lite mer försiktiga i hur de visar det. Jag funderade mycket på hur snabbt gamla positioner i relationerna väcktes till liv igen, trots allt som har hänt.

Erik är från början en butter man och under berättelsens gång blir han allt mer förorättad av olika anledningar. Han kan inte heller släppa att Gunilla valde Vilhelm. Svårmodet växer och börjar ta över honom. Jag tycker den här utvecklingen är intressant eftersom den inte gör honom enklare utan snarare mer komplex. Det finns inget rakt “förlåtande” i hur han förändras och det gör att han känns mer verklig än om han bara hade fått en tydlig vändpunkt.

Vilhelms hund Nilla är en detalj som sticker ut på ett fint sätt. Hon gör något med stämningen i boken som är svårt att sätta fingret på men jag upplever att hon skapar en slags balans i det annars ganska tunga samspelet mellan människorna.

Filip Landell har tidigare rört sig mellan olika genrer och det märks i hur berättelsen inte riktigt låser sig vid en traditionell kriminalroman. Även om polisen är inblandad känns det inte som en deckare i klassisk mening. Jag läser det mer som en thriller där det är människorna själva som bär på spänningen.

Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien, framför allt för att jag vill se hur relationerna fortsätter att utvecklas. Det känns som att det finns mycket kvar att utforska, både i Vanjas liv och i dynamiken mellan Vilhelm och Erik, och jag är nyfiken på var författaren kommer att placera dem nästa gång, både geografiskt och känslomässigt.