Etikett: Fredrik Schantz

Berättelsen växlar mellan Bea i nutid och Thora omkring 1920 där historierna till slut möts. Bea Wilson är chef för konstavdelningen på Beaumonts auktionskammare. Hennes intresse för konst började tidigt och hon har blivit ett respekterat namn inom branschen. Hon kallas Proveniensens drottning och har specialiserat sig på Thora Dardels värv. Hennes rykte har kommit på skam efter en affär med en staty av Carl Milles som visade sig vara en förfalskning. Beaumont klubbade den för en mindre förmögenhet men den visade sig vara från 2004. Firman är under granskning och Bea tvekar om hon ska fortsätta med det hon gör. Hennes chef får ett mejl från Emily Wijks stiftelse i Göteborg om att de hittat ett porträtt av Thora gjort av konstnären Modigliani, ett okänt verk. När Bea var fjorton år såg hon ett porträtt av Thora i New York, målat av Modigliani, och det var då hon blev intresserad av konst. Med viss tvekan söker Bea porträttets ursprung. Hon hamnar i Köpenhamn, Paris och Alger. Parallellt berättas historien om Thora.

Fredrik Schantz är adopterad från Indien och uppvuxen i Göteborg. Han arbetar med kompetens- och ledarskapsutveckling och har under många år varit verksam inom området. Konturen av henne är hans debutroman. Berättelsen är skönlitterär men rotad i verkliga händelser, platser och detaljer.

Jag tycker om när fakta och fiktion får existera sida vid sida. Då blir jag nyfiken på mer än att bara följa berättelsen, jag vill veta mer. Under läsningen googlade jag Thora Dardel, Nils Dardel och flera av personerna som passerade förbi. När Astri Taube plötsligt dök upp blev jag nästan lika överraskad som förtjust. Det är något särskilt med romaner som väcker den sortens nyfikenhet som får mig att fortsätta läsa om händelser och karaktärer även efter att jag läst ut boken.

Och Konturen av henne är en sådan bok. Wow, vilken debut! Det är en varm, engagerande och alldeles underbar bok där jag förlorade mig i konstvärldens labyrinter. Samtidigt är den en påminnelse om att konsten aldrig skapas i ett vakuum. Bakom målningarna finns människor med drömmar, relationer, ekonomiska bekymmer och ett ständigt sökande efter frihet. Jag inser att jag gärna romantiserar 1920-talets konstnärsliv. Paris, ateljéerna och kreativiteten lockar fantasin. Men berättelsen visar också en annan sida. Männen tillåts vara de lidande genierna med stora egon och destruktiva liv medan kvinnorna betydligt oftare förväntas bära ansvaret för vardagen när familjelivet tar vid. Kontrasten blir tydlig.

Jag tycker mycket om Bea. Hennes bakgrund präglar henne på ett sätt som känns trovärdigt och jag upplever att hennes osäkerhet bottnar i en rädsla för att ännu en gång bli lämnad. Hon håller människor på avstånd samtidigt som hon längtar efter närhet och just den motsättningen gör henne intressant. Relationen till vännen Stine betyder mycket. Hon ställer frågor, säger ifrån när det behövs och finns kvar utan att döma. Alla behöver någon som hjälper till att reda ut trådar som trasslat ihop sig under lång tid.

Jag fascinerades också av själva konstgåtan. Jag hade ingen aning om hur spännande jakten på ett konstverks proveniens kunde vara. Tanken på att okända verk av välkända konstnärer fortfarande kan finnas gömda i magasin, på vindar eller i privata samlingar är svindlande. Samtidigt blir berättelsen om den konst som nazisterna förstörde en sorglig påminnelse om hur skör den konstnärliga friheten är. När böcker, konst, musik och teater ifrågasätts eller begränsas i vår egen tid känns historien plötsligt obehagligt nära. Därför blir romanen inte bara en berättelse om konst och människor utan också en stillsam påminnelse om varför det fria skapandet alltid är värt att värna.