Innan natten tar oss av Camilla Grebe är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Boken är den första delen i serien Sveas döttrar, kriminalromaner som spänner från 1970-talet till vår egen tid. Det är september år 1972. Polisen Bettan Hedin och hennes man Rolf är på väg från Stockholm till Skevsta för att begrava hennes far. Det som var tänkt som ett kort besök förlängs när samhället och Bettan drabbas av en tragedi. Bettan flyttar hem till sin syster Karin, som lever ett bohemiskt liv i deras barndomshem, och börjar arbeta på den lilla polisstationen i samhället. En okänd man hittas död och Bettan och hennes kollegor tvingas gräva djupt i bygdens historia. I det förflutna finns händelser och hemligheter som aldrig tidigare har sett dagens ljus. Jag kastades tillbaka till min barndom tidsmässigt men mötte en mörk och obehaglig tillvaro som skakade om mig. Tack för boken, Camilla och Albert Bonniers Förlag!
Det är september år 1972. Polisen Bettan Hedin och hennes man Rolf är på väg från Stockholm till Skevsta för att begrava hennes far. Hon trivs med livet, med mannen hon älskar och ett jobb som hon brinner för. Det som var tänkt som ett kort besök förlängs när samhället och Bettan drabbas av en tragedi. En fruktansvärd olycka vänder upp och ner på hela tillvaron för många i bygden. Bettan flyttar hem till sin syster Karin, som lever ett bohemiskt liv i deras barndomshem, och börjar arbeta på den lilla polisstationen i samhället. När Joonas Toivonen pulsar fram i snön genom skogen ser han ett ben sticka fram mellan några stenar nedanför en brant sluttning. En okänd man hittas död och Bettan och hennes kollegor tvingas gräva djupt i bygdens historia. Familjen Palmblad bor i det pampiga och slottsliknande Johanneslund där fabrikör Johannes Palmblad har lämnat över till sin son Carl-Henrik. I det förflutna finns händelser och hemligheter som aldrig tidigare har sett dagens ljus.
Camilla Grebe är känd för sina spännande och psykologiskt djupgående kriminalromaner. Debutboken Någon sorts frid kom 2009. Den skrevs tillsammans med Åsa Träff och är den första delen i serien om psykologen Siri Bergman. Camilla har sedan dess skrivit flera hyllade böcker, både ensam och tillsammans med andra. Hon har nått framgångar både i Sverige och internationellt. Camilla är särskilt uppskattad för sina komplexa karaktärer och intriger som kombinerar spänning med relationer och mänskligt drama.
Hennes roman Älskaren från huvudkontoret vann pris för Årets bästa svenska kriminalroman 2015. Det är också den första delen i serien Flickorna och mörkret. Du kan läsa om del 4-6 i serien här i Bokluckan; Skuggjägaren, Alla ljuger och Välkommen till Evigheten. Du kan också läsa om Flickorna och Mörkret som är den sjunde, fristående delen i serien med samma namn men med ett litet m i ordet mörkret. Camilla har vunnit flera priser, bland annat Glasnyckeln, Nordens mest prestigefyllda utmärkelse för spänningsromaner, två gånger.
Det finns böcker där tiden känns som en kuliss snarare än en bakgrund och i Innan natten tar oss blir 1970-talet mer än en miljö. Jag märker hur vardagen formas av sådant som inte längre är självklart, där både teknik och sociala strukturer skapar ett annat sätt att leva och tänka. Det gör något med tonen i berättelsen, som om människorna rör sig inom snävare ramar än jag är van vid. Jag kastades tillbaka till min barndom tidsmässigt men mötte en mörk och obehaglig tillvaro som skakade om mig.
Jag tänkte på hur tydligt maktordningar präglar både familjer och samhälle. Det finns en självklarhet i vem som får tala och vem som förväntas vara tyst och jag tänker att det också skapar utrymme för sådant som aldrig sägs högt men ändå styr allt. När jag läser blir det tydligt hur normer inte bara formar liv utan också begränsar dem, ibland på sätt som inte går att reparera i efterhand.
Jag reflekterade över hur det förflutna hela tiden känns närvarande, inte som något avlägset utan som något som fortsätter verka i nuet. När sådant som varit undantryckt börjar ta form påverkas fler än de som direkt varit inblandade och jag får en känsla av hur små val och stora övergrepp kan fortplanta sig genom generationer. Jag tänker också på hur skuld kan placeras fel och hur vissa får bära konsekvenserna av andras handlingar.
Det finns också ett tydligt spår av kärlek men inte som något romantiserat eller enkelt. Snarare som något som både bär och brister samtidigt. Jag fastnar i hur relationer kan rymma omsorg och vanmakt i samma rörelse och hur svårt det kan vara att skydda någon utan att själv gå sönder i processen.
Det är också en berättelse som hela tiden får mig att tänka i alternativa spår, i sådant som kunde ha blivit annorlunda. Inte som en nostalgisk tanke utan som en mer obekväm insikt om hur avgörande vissa ögonblick faktiskt är. Vad som hade hänt om någon valt annorlunda, om tystnaden brutits tidigare, om någon hade lyssnat.
Det är just i det lågmälda och samtidigt obevekliga som boken gör intryck snarare än i enskilda händelser. Jag längtar redan till nästa del i serien!