Kannibalen av Alexandra-Therese Keining är utgiven av Norstedts. Carl Bengtsson dömdes på 1970-talet för att ha mördat sin flickvän på ett ovanligt brutalt sätt. Fyrtio år senare är han fortfarande tvångsisolerad på avdelning 57 på S:t Clemens psykiatriska klinik i Höör. När han får godkänt att slussas ut i samhället finns det personer som starkt motsätter sig det. Nittonårige Bruno har länge levt på fel sida av lagen och när han ska göra samhällstjänst blir det som vårdare åt den gamle mannen Carl Bengtsson. Kriminalinspektör Miriam Alba skickas till en plats där ett dödsfall inträffat, ett fall som visar sig ha kopplingar till S:t Clemens. Hon bestämmer sig för att titta närmare på vad som egentligen har hänt. Det är en isande spänningsroman, inspirerad av verkliga händelser, om utanförskap, om att få en andra chans och om alla verkligen förtjänar det. Tack för boken, Alexandra-Therese och Norstedts!
Carl Bengtsson dömdes på 1970-talet för att ha mördat sin flickvän på ett ovanligt brutalt sätt. Fyrtio år senare är han fortfarande tvångsisolerad på avdelning 57 på S:t Clemens psykiatriska klinik i Höör. Det är där de mest våldsamma patienterna sitter. Zaida Holm har arbetat där i fyrtio år, trivs med sitt jobb och litar på sin erfarenhet, hon vet när en bältesläggning krävs för att lugna en patient. När Carl Bengtsson får godkänt att slussas ut i samhället finns det personer som starkt motsätter sig det. Nittonårige Bruno har länge levt på fel sida av lagen och när han ska göra samhällstjänst blir det som vårdare åt den gamle mannen Carl Bengtsson. Det är en sista möjlighet för honom att slippa frihetsberövande och visa att han kan ta ansvar. Kriminalinspektör Miriam Alba skickas till en plats där ett dödsfall inträffat, ett fall som visar sig ha kopplingar till S:t Clemens. Hon bestämmer sig för att titta närmare på vad som egentligen har hänt. Trots att hennes chef inte håller med, väljer hon att gå sin egen väg.
Alexandra-Therese Keining är född 1976 och uppväxt i Malmö. Hon är verksam som regissör och manusförfattare och har gjort flera långfilmer, bland annat Pojkarna och The Average Color of the Universe, samt SVT-serien Lea. Hennes filmer har visats internationellt och belönats med flera priser. Kannibalen är hennes debut som romanförfattare.
Berättelsen är fiktiv men delar av den har sin grund i verkliga händelser. Inspirationen kommer bland annat från ett verkligt fall från 1970-talet där en man dömdes för ett brutalt mord och senare hölls tvångsisolerad på en psykiatrisk klinik i södra Sverige.
Kannibalen är en isande spänningsroman, inspirerad av verkliga händelser, om utanförskap, om att få en andra chans och om alla verkligen förtjänar det.
Kannibalen är en riktigt obehaglig bok och just det vardagliga, det bekanta, gör obehaget ännu starkare. Att mycket utspelar sig i Malmö, i närheten av Kungsgatans allé av lindar och längs Ålakusten där jag tillbringat mycket tid, gör att berättelsen bränner sig fast. Den känns nästan för nära ibland. Att den dessutom är inspirerad av ett verkligt brott ger tyngd.
Alexandra-Therese skildrar miljöerna och den psykologiska laddningen kring skuld, vård och frigivning på ett sätt som känns både nära och trovärdigt. Hon lyckas väva ihop det dokumentära med det skönlitterära så att läsaren tvingas stanna kvar i de svåra frågorna.
En kvarhängande tanke efter läsningen är frågan om andra chanser. Är det möjligt att ge någon en ny chans efter att ett liv tagits? Och vem bestämmer egentligen vem som förtjänar det? Det finns inga enkla svar och kanske är det just det som gör romanen så drabbande. Den rör sig i gråzonerna, där juridik, moral och rädsla krockar.
Jag tycker om hur Alexandra-Therese lyfter fram unga människor i samhällets utkanter. Hur deras trauman, uppväxt och frånvaro av trygga vuxna gör dem sårbara för våldsbejakande krafter. Utsatthet är inget ovanligt i genren men i den här boken blir den särskilt tydlig och gripande. Överlevare i utanförskapet, inte alltid oskyldiga men ändå formade av något större än dem själva.
Kriminalinspektör Miriam Alba är en karaktär jag fastnar för. Hon är envis och skarp men bär också på en tydlig fysisk påfrestning. Trots det jobbar hon vidare, ifrågasätter beslut och går sin egen väg, även när det kostar. Hon är inte perfekt men hon vill göra rätt.
Kannibalen väcker tankar som håller i sig. Den påminner oss om att det inte alltid finns rätt eller fel, bara svåra val och att det ibland krävs mod att se de där gråskalorna, även när de skaver. Det är en roman som inte ger enkla svar men som vågar ställa de svåra frågorna.