Mörkrummet av Willem Frederik Hermans är utgiven av Lind & Co. Boken gavs ut första gången 1958 i Nederländerna. När Henri Osewoudt är liten dödas hans pappa. Han får då flytta från Voorschoten till sin morbror i Amsterdam. Han flyttar senare tillbaka till Voorschoten och tar över sin fars cigarraffär. När Tyskland ockuperar Nederländerna under andra världskriget får Henri uppdrag av en man som kallar sig Dorbeck. Dorbecks uppdrag är farliga men Henri följer instruktionerna blint. Språket i boken speglar tiden och Henris tillvaro beskrivs med en krasshet och lätt humoristisk ton. Det sägs att John le Carré blev inspirerad av boken. Tack för boken, Lind Co!
När Henri Osewoudt är liten dödas hans pappa. Det är hans mamma som dödar honom och hon blir anhållen. Henri får då flytta från Voorschoten till sin morbror i Amsterdam. Där bor även hans kusin Ria som ofta kryper ner i hans säng på kvällarna. Han flyttar senare tillbaka till Voorschoten och tar över sin fars cigarraffär. Henri och Ria har då gift sig och hans mamma får bo där tillsammans med dem. När Tyskland ockuperar Nederländerna under andra världskriget får Henri uppdrag av en man som kallar sig Dorbeck. De är slående lika till utseendet. Dorbecks uppdrag är farliga men Henri följer instruktionerna blint.
Willem Frederik Hermans (1921–1995) var en nederländsk författare känd för sina romaner, noveller och essäer. Han räknas som en av Nederländernas viktigaste 1900-talsskildrare och var särskilt uppmärksammad för sitt kritiska och ofta cyniska perspektiv på människans natur. Hermans studerade fysik och geologi innan han helt ägnade sig åt litteraturen. Hans mest kända verk, inklusive Mörkrummet, behandlar ofta teman som identitet, moral och absurditet i krig och samhälle. Han var även en skarp essäist och kritiker, vilket bidrog till hans kontroversiella rykte under sin livstid.
Språket i Mörkrummet speglar tiden och Henris tillvaro beskrivs med en krasshet och lätt humoristisk ton. Henri Osewoudt är en karaktär som rör sig genom livet på ett sätt som ibland känns slumpartat och hans erfarenheter präglas av både vardagliga trivialiteter och ovanliga, svåra situationer. Det märks att Mörkrummet tillhör en tidig generation av spionromaner; handlingen drivs av uppdrag och händelser mer än av Henris egna insikter eller planering och språket och kvinnosynen känns tydligt tidstypisk. Det sägs att John le Carré blev inspirerad av boken.
Boken fungerar samtidigt som ett tidsdokument där läsaren får en inblick i både spiongenrens tidiga former och hur krigets skugga kunde påverka människors liv. Henri själv är inte alltid lätt att sympatisera med, hans sätt att hantera situationer kan uppfattas som drummelaktigt eller oplanerat. Samtidigt ger detta romanen en sorts autenticitet, han är inte en idealiserad hjälte utan en människa som agerar med bristande förståelse och erfarenhet, vilket speglar både kris och vardag under ockupationstiden.
Det som gör boken intressant är just den här blandningen; vardag och absurditet, allvar och små humoristiska inslag, uppdrag och slumpartade handlingar. För den som är intresserad av spionlitteraturens ursprung eller av hur litteraturen kunde skildra krig och motstånd på 1950-talet erbjuder Mörkrummet en unik inblick, även om Henris person och handlingar inte alltid fascinerar på traditionellt sätt.