Cooper, Kira och jag av Niklas Lundström är utgiven av Bokförlaget Nona. Det här är en sannsaga om Niklas och hans två katter. När Niklas är i ett förhållande övertalas han att skaffa katt, först en och sedan ytterligare en. Från att inte vilja ha katt blir han fäst vid Cooper och Kira på ett sätt han inte hade förväntat sig. Efter att ha levt med psykisk ohälsa hela sitt liv upptäcker han att katterna hjälper honom i situationer där han känner oro, ångest och stress. Att läsa boken var som att omslutas av en varm och välkomnande filt, även om delar av berättelsen är ledsamma, vemodiga och tar upp det allvarliga och viktiga ämnet psykisk ohälsa. Tack för boken, Niklas och Bokförlaget Nona!
Det här är en sannsaga om Niklas och hans två katter. Niklas växte upp i det lugna och trygga Höllviken i Skåne. När han är i ett förhållande övertalas han att skaffa katt, först en och sedan ytterligare en. Niklas krav var att katten skulle vara social och inte förvandla lägenheten till en enda stor hårboll. Flickvännen hittade en lösning, först en sphynx, en nakenkatt, och sedan en cornish rex. Från att inte vilja ha katt blir Niklas fäst vid Cooper och Kira på ett sätt han inte hade förväntat sig. Tillsammans blev de en liten familj. Efter att ha levt med psykisk ohälsa hela sitt liv upptäcker Niklas att katterna hjälper honom i situationer där han känner oro, ångest och stress. Bakom fasaden av lugn har han länge burit på katastroftankar och en kamp att dölja sitt mående.
Niklas bor i Skåne tillsammans med sina två katter, Cooper och Kira. Genom Instagramkontot @sphynxnille når han tiotusentals följare världen över där han delar med sig av katternas personligheter, äventyr och utmaningar och öppet även om sin egen kamp med psykisk ohälsa. På sin hemsida, sphynxnille.se beskriver han hur katterna blev en viktig del i hans väg genom oro, ångest och stress. Kontot är alltså inte bara för katternas skull utan har också ett tydligt fokus på hur djur kan spela en stödjande roll för människor som mår psykiskt dåligt.
Att läsa boken var som att omslutas av en varm och välkomnande filt, även om delar av berättelsen är ledsamma, vemodiga och tar upp det allvarliga och viktiga ämnet psykisk ohälsa. Trots det tunga ämnet är boken lättläst och engagerande och Niklas klarar att balansera det svåra med humor och värme, inte minst genom de roliga och dråpliga händelserna med katterna Cooper och Kira.
Niklas berättar öppet om hur han hela sitt liv har försökt dölja hur han mått. Hans behov av trygghet och förutsägbarhet har funnits där sedan barndomen men trots ett välordnat liv har oro, ångest och katastroftankar varit ständiga följeslagare. Mycket energi har gått åt till att agera ”normalt” och passa in i en tillvaro där det inte alltid funnits utrymme för sårbarhet. Samtidigt visar han också hur svårt det kan vara att få hjälp, att våga berätta, att hitta rätt stöd och att finna den person som verkligen kan förstå och hjälpa just honom. Det är en viktig insikt, att vi alla är olika och behöver olika former av stöd men tyvärr krävs ofta styrka och uthållighet för att navigera vårdens system och hitta rätt väg.
Mellan dessa allvarliga insikter glimmar katternas närvaro. De är inte bara sällskap utan en aldrig sinande källa till glädje, oväntade upptåg och små, tänkvärda ögonblick. Jag älskar Instagramkontot och alla Coopers bad och det är tydligt hur uppskattat innehållet är genom alla kommentarer och likes. Det visar och påminner om den helande kraft som djur kan ha, deras ovillkorliga kärlek och förmåga att läsa av oss människor.
Jag hoppas att få läsa mer av Niklas. Hans sätt att skriva har ett härligt flyt och är inbjudande, jag lutar mig bara tillbaka och följer med i den resa han förmedlar med både allvar och värme, med skratt och insikt.
