
Störst är döden av Ramona Ivener är utgiven av Bokförlaget Forum. Boken är den femte och avslutande delen i serien Chiffermorden. Kryptologen Franc Boyer får en film skickad till sig. Där ser det ut som att en man blir brutalt dödad. När sedan en man hittas död i en hängmatta i sin trädgård i Älvsjö, får kriminalkommissarie Nemo Friman återigen nysta i fall tillsammans med Franc och nunnan Desirée. Mördaren verkar trappa upp sina gärningar och han lämnar underliga souvenirer efter sig som är symboler för döden. Det blir en jakt genom Stockholm, klockan tickar och fler liv står på spel. Störst är döden har allt! Fantastiska karaktärer, spännande handling, symboler, mystik, myter och religion, behöver jag säga mer?! Nu är det tomt efter att ha läst/lyssnat klart på hela serien Chiffermorden. Jag lyssnade på Störst är döden som Fredde Granberg läser.
Kryptologen Franc Boyer får en film skickad till sig. Där ser det ut som att en man blir brutalt dödad. Franc förstår inte varför han får filmen. När sedan en man hittas död i en hängmatta i sin trädgård i Älvsjö, får kriminalkommissarie Nemo Friman återigen nysta i fall tillsammans med Franc och nunnan Desirée. Mannens avhuggna hand hittas nergrävd i en rabatt. Mördaren verkar trappa upp sina gärningar och han lämnar underliga souvenirer efter sig som är symboler för döden. Trots att morden är olika och inte verkar höra ihop finns det flera gemensamma nämnare. Det blir en jakt genom Stockholm, klockan tickar och fler liv står på spel.
Ramona trivs nära havet på Gotland där hon växte upp. Hon har en bakgrund som forskare och universitetslektor, är filosofie doktor i historia, dramatiker och skönlitterär författare. Ramona har skrivit spänningsserien om kriminalkommissarie David Ritter. Böckerna i serien heter Nattväkten, Frostänglar, Blodspoeten, Eldsoffer, Glaskvinnan och Fjädermannen. Du kan läsa om alla böckerna i serien här i Bokluckan.
Ramona har också skrivit spänningsserien Spegelsviten. Böckerna i den serien heter Män i mörker, Svart syster och Den Gud glömde. Du kan läsa om alla tre böckerna i serien här i Bokluckan. Den första boken i serien om kriminalkommissarie Árni Wolf heter Dirigenten och den andra delen heter Försvinnandet. Även de böckerna kan du läsa om i Bokluckan.
Störst är döden är den femte och avslutande delen i serien Chiffermorden. De fyra första böckerna i serien heter När trollsländorna faller, Linnédekretet, Dödspsalmen och De blindas boning, du kan läsa om dem här i Bokluckan.
Störst är döden har allt! Fantastiska karaktärer, spännande handling, symboler, mystik, myter och religion, behöver jag säga mer?! Det är en hejdundrande avslutning på serien och helt otroligt nog tycker jag att den är ett strå vassare än de fyra tidigare delarna, som alla varit fantastiska. Ramona Ivener har byggt upp sina karaktärer under seriens gång och jag tycker om att även personerna runt huvudkaraktärerna har fått utvecklas. När jag nu känner Nemo, Franc och Desirée ännu bättre blir det också lättare att leva sig in i det som händer dem.
Det som framför allt gör Störst är döden så spännande för mig är detaljerna kring morden. Det handlar inte bara om hur de begås utan också om hur offren är placerade och vad som lämnas kvar. Symbolerna ska tydas och mystiken, myterna och religionen vävs ihop på ett sätt som gör att jag hela tiden vill förstå mer. Jag skulle kunna fortsätta att googla kring allt detta i evigheter. Det är en kombination som passar mig väldigt bra eftersom spänningen finns på flera nivåer samtidigt.
Jag har känt med Nemo, lidit med Franc och charmats av Desirée. Samtidigt har Nemos son blivit en person som gör mig extra nyfiken på vad som skulle kunna hända längre fram. Ramona knyter ihop serien på ett sätt som ger ett tydligt avslut men hon lämnar också några frön som skulle kunna plockas upp igen.
Nu är det tomt efter att ha läst/lyssnat klart på hela serien Chiffermorden. Jag har förhandsläst de fyra första delarna och lyssnat på den här sista delen. Det känns faktiskt lite märkligt att inte ha ännu en bok om Nemo, Franc och Desirée framför mig. Men avslutningen gör att jag nästan kräver en fortsättning, trots allt!