Exfrun av Ursula Parrott är utgiven av Wahlström & Widstrand. Boken utspelar sig under 1920-talet i New York. Patricia och Peter gifter sig som unga. De lever ett fattigt men utsvävande liv i New York. Det är ett modernt äktenskap: båda arbetar, röker och dricker. De lever i det de kallar ”engångsliggens tidsålder” men när även Patricia går sexuellt utanför äktenskapet slutar jämställdheten att gälla. Det blir en långdragen skilsmässa där Patricia vill vinna tillbaka Peter. Jag blev golvad av den här boken! Den är skriven 1929 men är långt före sin tid. Språket känns lätt och jag älskar den krassa och ironiska tonen genom hela boken. Det sorgliga är att mycket är sig likt hundra år senare. Tack för boken, Wahlström & Widstrand!
Patricia och Peter gifter sig som unga. De lever ett fattigt men utsvävande liv i New York. Tillsammans njuter de av livet och allt som staden erbjuder. Det är ett modernt äktenskap: båda arbetar, röker och dricker. Med tiden får de bättre ekonomi. De lever i det de kallar ”engångsliggens tidsålder” men när även Patricia går sexuellt utanför äktenskapet slutar jämställdheten att gälla. Peter lämnar Patricia som får dela en vindsvåning med en vän på Park Avenue. Det blir en långdragen skilsmässa där Patricia vill vinna tillbaka Peter. Som exfru kastar sig Patricia in i ett liv fyllt av fester, alkohol och män.
Ursula Parrott (egentligen Katherine Ursula Towle, 1899–1957) var en amerikansk romanförfattare, novellist och manusförfattare. Hon debuterade anonymt med romanen Exfrun (1929), som snabbt blev en sensation och sålde över 100 000 exemplar det första året. Romanen filmatiserades redan året därpå som The Divorcee (1930) med Norma Shearer i huvudrollen, en roll som från början var tänkt för Greta Garbo. Filmen blev en stor framgång och gav Shearer en Oscar. Under 1930-talet var Parrott en av USA:s mest framgångsrika kvinnliga författare och flera av hennes böcker filmatiserades med stjärnor som James Stewart, Humphrey Bogart, Cary Grant och Norma Shearer. Trots framgången kantades hennes liv av skandaler, rättsliga tvister och ekonomiska problem, och hon dog relativt bortglömd 1957 på ett välgörenhetssjukhus i New York.
Exfrun bygger på Parrotts egna erfarenheter av skilsmässa, social utsatthet och jakt på självständighet men är formellt en roman. Hennes offentliga uttalanden förnekade att boken var ren självbiografi men många samtida och efterföljande tolkningar ser den som en kraftfull, ganska öppen självbekännelse med starka kopplingar till hennes eget liv.
Jag blev golvad av den här boken! Den är skriven 1929 men är långt före sin tid. Språket känns lätt och jag älskar den krassa och ironiska tonen genom hela boken. Det sorgliga är att mycket är sig likt hundra år senare.
Exfrun är mer än bara en berättelse om Patricia och Peter, det är en skarp skildring av 1920-talets New York och samtidens villkor för kvinnor. Patricia blir lämnad av sin man Peter och försöker på alla sätt hålla kvar honom men det finns inga enkla lösningar. Hennes vän Lucia blir ett slags ankare i den nya tillvaron som exfru. Tillsammans försöker de definiera vad det innebär att vara frånskild, dricker absint och diskuterar livet i ”engångsliggets tidsålder”. De lever ett liv där glamour, fester och utsvävningar blandas med osäkerhet, ekonomiska problem och känslor av tomhet.
Det som fascinerar mig mest är hur Parrott belyser frågor som känns både tidlösa och obehagligt aktuella: abortdebatten i USA då och nu, mäns våld mot kvinnor, och den begränsade friheten för kvinnor när det gäller både arbete och sexualitet. Arbetet klassas ofta som mindre värt och kvinnor tros inte klara samma jobb som män och sexuell frigörelse är bara acceptabel så länge den gynnar män. Det är sorgligt att se hur mycket av detta som fortfarande är relevant hundra år senare.
Språket är lätt, nästan förvånansvärt lätt med tanke på när boken skrevs, och den ironiska tonen gör att berättelsen aldrig blir sentimental, även i de mest sorgliga ögonblicken. Det glamorösa 20-talet med cocktails och fester får ett skimmer av glamour men det krockar ständigt med vardagen för Patricia och de utsattheter hon möter. Hon arbetar som reklamskribent på ett varuhus och säljer samma drömmar som ständigt faller samman, en bitter påminnelse om hur villkorad kvinnans frihet verkligen var.
Det finns något befriande i den här boken. Parrott ger oss en inblick i livet på riktigt, bakom Charleston-danserna, långa cigaretthållare och de glittrande festerna. Patricia, med sina män och sina misslyckade försök att hitta stabilitet och kärlek, blir en spegel av många kvinnors villkor, då som nu.