Den tysta fågeln av Peter Mohlin och Peter Nyström

Den tysta fågeln av Peter Mohlin och Peter Nyström är utgiven av Norstedts. Boken är den tredje delen i serien om FBI-agenten John Adderley. John arbetar numera på länskrim i Karlstad och han tar även hand om sin brorsdotter Nicole som är nio år. Tvillingarna Brodin försvann i Grums för trettio år sedan men när en benbit hittas som kanske kan tillhöra en av pojkarna börjar polisen nysta i fallet igen. De gamla spekulationerna om vem som kan vara skyldig tar fart, gamla sår rivs upp och en återvändande man sätter tillvaron i gungning. Jag tycker om tempot i boken och hur karaktärerna och deras liv beskrivs. Det är spännande att följa jakten på vem som är skyldig men det är också spännande att följa karaktärernas liv. Tack för boken Peter, Peter och Norstedts!

John är den före detta FBI-agenten som numera arbetar på länskrim i Karlstad. Han tar även hand om sin brorsdotter Nicole som är nio år. Tvillingarna Brodin försvann mystiskt i Grums för trettio år sedan och de har varit spårlöst försvunna sedan dess. När en benbit hittas i ett fågelbo undersöks det om det kan tillhöra en av pojkarna. Polisen börjar nysta i fallet igen och de gamla spekulationerna om vem som kan vara skyldig tar fart. Gamla sår rivs upp och en återvändande man sätter tillvaron i gungning.

Boken är den tredje delen i serien om FBI-agenten John Adderley. De två första böckerna, Det sista livet och Den andra systern, kan du läsa om här i Bokluckan. Jag tycker om tempot i boken, det händer mycket både när det gäller fallet och i karaktärernas liv. Jag tycker också om hur karaktärerna och deras liv beskrivs. Det är spännande att följa jakten på vem som är skyldig men det är också spännande att följa karaktärernas liv.

Det finns flera handlingar inbäddade i huvudhandlingen om fallet med tvillingarna Brodin. Jag tycker väldigt mycket om att följa Johns privatliv och hur Mohlin och Nyström får in dilemmat med fosterhem utifrån barnperspektivet. Sen brottas jag mycket med hur jag egentligen känner för karaktären Beatrice. Jag har svårt att känna sympati för henne samtidigt som jag känner att jag borde vara mer förlåtande för hennes handlingar. Det är en märklig känsla som förvånar mig. Det finns flera delar i boken som jag har stoppat upp och funderat kring när jag läste och det tror jag att många som läser boken gör, vilket är ytterligare en styrka med boken. Jag längtar redan till nästa bok om John!