
Förbannelsen i Amalfi av Sarah Penner är utgiven av HarperCollins Nordic. Haven Ambrose är marinarkeolog från Florida Keys. Hon och ett team har beviljats ett projekt för att dyka efter vrak utanför Positano, vid Li Galli-öarna. Havens pappa var en internationellt erkänd marinarkeolog och hade hittat något där precis innan han dog. När flera olyckor inträffar längs kusten börjar det viskas om förbannelsen i Amalfi. När Haven undersöker vidare var myten kommer ifrån läser hon om streghe del mare, havshäxor som utövar häxkonst för att tämja havet. Handlingen väver samman nutid och 1820-tal. Det är magiskt, spännande och mystiskt och när skeppsvrak med skatter vävs in är jag helt såld. Jag dras in i berättelsen, sveps med av folksägner och magi och vill genast åka till Positano. Tack för boken, Sarah och HarperCollins Nordic!
Haven Ambrose är marinarkeolog från Florida Keys. Hon och ett team har beviljats ett projekt för att dyka efter vrak utanför Positano, vid Li Galli-öarna. Havens pappa var en internationellt erkänd marinarkeolog och hade hittat något där precis innan han dog. Han lärde Haven att dyka när hon var väldigt liten och delade med sig av sin passion för vrakdykning. Haven är fast besluten att fortsätta jakten på pappans fynd. När flera olyckor inträffar längs kusten börjar det viskas om förbannelsen i Amalfi. När Haven undersöker vidare var myten kommer ifrån läser hon om streghe del mare, havshäxor som utövar häxkonst för att tämja havet. Handlingen väver samman nutid och 1820-tal då bröderna Mazza ägde Fratelli Mazza, Neapels rikaste och minst principfasta rederi.
Sarah är en amerikansk författare som fick sitt stora genombrott med debutromanen Giftmakerskan (2021), följd av Sällskapet (2023). Båda böckerna har blivit internationella bästsäljare och översatts till flera språk och du kan läsa mer om dem här i Bokluckan. Precis som Förbannelsen i Amalfi handlar de om starka kvinnor, har iögonfallande omslag och är historiska romaner där mystiska krafter spelar en avgörande roll. Innan Sarah blev författare på heltid arbetade hon över tio år inom finansvärlden men idag ägnar hon sig åt skrivandet fullt ut. Hon bor i Florida tillsammans med sin man Marc och deras hund Zoe och på fritiden ägnar hon sig gärna åt vandring, yoga och matlagning.
Det är magiskt, spännande och mystiskt att läsa Förbannelsen i Amalfi och när skeppsvrak med skatter vävs in är jag helt såld. Jag dras in i berättelsen, sveps med av folksägner och magi och vill genast åka till Positano.
Boken börjar med en förteckning över de besvärjelser som streghe del mare, havshäxorna på Amalfikusten, använder för att tämja havet. Redan där sätts tonen för en berättelse som växlar mellan nutid och 1820-tal. Jag tycker om hur Sarah låter historien ta plats i två tidsplan, där både dåtidens Mari DeLuca och nutidens Haven Ambrose bär upp handlingen. Mari kommer ur en lång släktlinje av streghe och hennes krafter beskrivs som ovanligt starka. Hon blir ledare för havshäxorna i Positano, en roll som gör henne både mäktig och ansvarstyngd. Det är fascinerande att läsa om hur kvinnorna tillsammans skyddar havet och människorna som lever vid kusten.
I kontrast följer vi Haven, marinarkeologen som i nutid söker efter svar både som forskare och som dotter till en pappa som gick bort för tidigt. Att hon befinner sig på samma plats som han gjorde, med samma dröm om att hitta något avgörande, gör hennes sökande mer känslosamt. Jag tycker att parallellen mellan Maris arv och Havens arv är ett starkt grepp, båda är bundna till havet.
Boken beskriver Förbannelsen i Amalfi som en myt som påstås vila över havet vid Amalfikusten, där otaliga skepp har gått under. Området blir en perfekt fond för legender och mysterier, där havets faror och sägner om streghe skapar en spännande och magisk stämning. Här möts verklighet och myt. På 1820-talet förliste många skepp i farvattnen kring Li Galli-öarna och Amalfikusten. Vissa trodde att det berodde på farliga strömmar och förrädiska vatten medan andra såg det som ett tecken på en förbannelse. Sarah använder verkliga platser och historiska skeppsvrak som inspiration vilket ger berättelsen en känsla av historisk autenticitet, samtidigt som magiska element och folksägner skapar en förtrollande stämning.
Jag gillar också hur relationerna vävs in, både i dåtid och nutid. Mari förväntas gifta sig med Corso men hennes hjärta tillhör någon annan. Haven samarbetar med Mal, dykledaren och vännen och bär på minnena av sin pappa. Maris mamma försvann och Haven saknar sin pappa som dog. Genom dessa relationer förstärks känslan av att det förflutna hela tiden speglas i nuet.
För mig blir Förbannelsen i Amalfi extra tilltalande eftersom jag själv har erfarenhet av dykning. Som assisterande dykinstruktör känner jag igen känslan av att vilja upptäcka nya saker under ytan, den där blandningen av nyfikenhet, spänning och respekt för havet. Även om jag inte dyker aktivt längre är det något mystiskt, fridfullt och nästan magiskt med dykning och Sarah fångar den känslan på ett sätt som gör att jag verkligen kan leva mig in i Havens upplevelser. Samtidigt kan jag också känna igen mig i Maris upplevelser under vattnet, trots att de lever i helt olika tider delar de samma nyfikenhet, respekt och känsla av havets krafter. Både Haven och Mari upplever havet som något mystiskt, spännande och nästan magiskt, precis som jag känner när jag dyker.
För mig blir romanen en berättelse om arv, myter och kvinnlig styrka men också om havets lockelse och faror. Genom att knyta ihop streghe, skeppsvrak och Positanos dramatiska kust skapar Sarah en röd tråd som binder dåtid och nutid samman på ett skickligt sätt. Jag har läst alla hennes böcker och efter Förbannelsen i Amalfi är jag än mer övertygad om att varje ny titel från Sarah kommer att vara en upplevelse värd att dyka in i.






