Boktips – Bokluckan

Skogen de döda vilar i av Mons och Karolina Kallentoft

Skogen de döda vilar i av Mons och Karolina Kallentoft är utgiven av Norstedts. Det är den andra delen i serien Ormarydsmorden. Alexander Stenborg är ställföreträdande polischef i Nässjö. När en kvinna hittas död i stadsparken fruktar han att det har något att göra med morden som skedde förra året. Det blir en hektisk tid på arbetet för honom. Hans fru Sofia är hemma med deras lilla dotter Celine. Sofia söker efter vem som kan vara hennes pappa samtidigt som hon lär känna Ormaryd bättre. Boken är en spännande kriminalroman där allt utspelar sig i Småland med skogen nära inpå. Den religiösa tron blandas med naturväsen och väver ett intrikat mönster där det förflutna viskar och kastar skuggor långt in i vår egen tid. Tack för boken, Mons, Karolina och Norstedts!

Alexander Stenborg är ställföreträdande polischef i Nässjö. Tidigare arbetade han i Stockholm. När en kvinna hittas död i stadsparken fruktar han att det har något att göra med morden som skedde förra året. Morden löstes och mördaren påstås vara död. Det blir en hektisk tid på arbetet för Alexander. Hans fru Sofia är hemma med deras lilla dotter Celine. Sofia bodde i Ormaryd hos sin morfar när hon var liten. Nu söker hon efter vem som kan vara hennes pappa samtidigt som hon lär känna Ormaryd bättre. Det skvallras en hel del i byn om henne och hennes släkt.

Mons Kallentoft slog igenom stort med sin serie om Malin Fors. Första boken, Midvinterblod, har sålt i över 300 000 exemplar bara i Sverige och översatts till 28 språk. Du kan läsa om de nio första delarna i serien här i Bokluckan. De heter Midvinterblod, Sommardöden, Höstoffer, Vårlik, Den femte årstiden, Vattenänglar, Vindsjälar, Jordstorm och Eldjägarna. Serien har gjort honom till ett namn även internationellt. Mons har också skrivit böcker i serien om Zack Herry, inspirerad av Herkules stordåd samt spänningsromaner i Palmaserien. Thrillerserien Underdogs består av tre delar, Lilla Darling du är den tredje delen och du kan läsa Bokluckans recension här på bloggen. Utöver det har han också skrivit matboksserien Food noir, där han reser och letar kulinariska upplevelser. Han bor numera på Mallorca och den nya serien Ormarydsmorden är hans första samarbete med exhustrun Karolina Kallentoft.

Karolina Kallentoft är född och uppväxt i Linköping men har bott många år på Mallorca. Hon har en bakgrund som copywriter och scriptwriter inom e-learning och har också frilansat för olika livsstilsmagasin. På Mallorca har hon undervisat i svenska på en internationell skola. Tillsammans med exmaken Mons Kallentoft debuterade hon som romanförfattare 2024 med ljudboken Vargen vakar i mörkret, en suggestiv prequel till deras gemensamma serie Ormarydsmorden. Karolina har alltid haft en dröm om att skriva en roman och när idén om en spänningsserie med rötter i barndomens småländska skogar och nordisk folktro kom upp, var hon redo.

Mörkret faller över skogen är den första delen i spänningsserien Ormarydsmorden och du kan läsa om den här i Bokluckan. Skogen de döda vilar i är den andra delen i serien.

Det är mycket i Skogen de döda vilar i som kretsar kring pappa-längtan. Alexander har en stark kärlek till sin lilla dotter Celine medan Sofia nästan blir besatt av tanken på att hitta sin egen pappa. Hennes mamma finns inte längre och därför borde hoppet egentligen vara ute men hon fortsätter ändå att söka. Jag uppfattar hennes längtan efter en pappa som en längtan efter att få känna sig vald och älskad. Samtidigt är hon en ganska ängslig och ensam person som verkar ha svårt att landa i sitt nya liv som mamma och i tillvaron i Ormaryd.

Alexander är svårare för mig att tycka om. Han känns nonchalant mot Sofia och på arbetet har han en tendens att springa på alla bollar samtidigt. I sin iver att lösa brotten gör han ibland saker som känns både dumdristiga och ogenomtänkta. Kasper Mäkinen, som kommer från Riksmord i Stockholm, blir på flera sätt hans motvikt. Han är ambitiös och handlingskraftig men har också förmågan att se när Alexander behöver hejdas och försöker skydda honom från sig själv.

Boken är en spännande kriminalroman där allt utspelar sig i Småland med skogen nära inpå. Skogen finns hela tiden närvarande och blir nästan en egen kraft i berättelsen. Den kan omfamna och skydda men också skapa rädsla och osäkerhet. Jag förstår att gammal folktro och vidskeplighet kan leva kvar på en sådan plats, även när människorna själva säger att de inte tror på den.

Den religiösa tron blandas med naturväsen och väver ett intrikat mönster där det förflutna viskar och kastar skuggor långt in i vår egen tid. Det finns en stark religiös närvaro i trakten, framför allt genom pingströrelsen, samtidigt som tron på de gamla naturväsendena lever kvar. Det blir en intressant motsättning när sådant som betraktas som synd ändå får människor att stanna upp och ta det på allvar när något oförklarligt händer i skogen. Samtidigt finns det tecken på att alla inte lever efter de regler och värderingar som omgivningen förväntar sig.

Jag tycker också om skildringen av det lilla samhället där det är svårt att komma in som ny. Sofia försöker hitta sin plats samtidigt som hon möts av nyfikenhet och skvaller om henne och hennes släkt. Det religiösa finns hela tiden i bakgrunden och skogen likaså. Tillsammans skapar det en tät stämning där det gamla och det nya hela tiden möts. Jag ser fram emot nästa del i serien!

Perfektion av Vincenzo Latronico

Perfektion av Vincenzo Latronico är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Anna och Tom beger sig till Berlin för att jaga bilden av sin dröm. De kommer dit i en tid då hyreslägenheter finns till rimliga priser. De är frilansande digitala kreatörer och rör sig i en krets av andra kreativa människor. Där finns konstnärer, videofilmare, kockar och musiker som tar sig fram i staden och njuter av utelivet i den östra delen. De är millennials och kommer till Berlin under det tidiga 10-talet, när de är under 30 år. Jag verkligen älskade den här boken. Det är något med hur Vincenzo Latronico lyckas fånga det tidstypiska i en tid då den digitala revolutionen exploderar. Det är också en bok om en tid då både Berlin och människornas sätt att leva förändras snabbare än de själva hinner förstå.

Anna och Tom beger sig till Berlin för att jaga bilden av sin dröm. Deras arbete gör att de kan leva på det de skapar själva. De kommer dit i en tid då hyreslägenheter finns till rimliga priser. Deras lägenheten ligger på den gamla östra sidan av Berlin och den blir en självklar del av deras liv. De är frilansande digitala kreatörer och rör sig i en krets av andra kreativa människor. Människor från olika delar av Europa kommer till Berlin och deras nätverk växer. Där finns konstnärer, videofilmare, kockar och musiker som tar sig fram i staden och njuter av utelivet i den östra delen. Men Berlin förändras. De är millennials och kommer till Berlin under det tidiga 10-talet, när de är under 30 år. När de börjar resa runt och arbeta från andra platser i Europa hoppas de kunna återskapa känslan från den första tiden i Berlin.

Vincenzo Latronico är en italiensk författare och översättare, född 1984 i Rom. Han studerade filosofi i Milano och bor och arbetar i Berlin. Han debuterade som författare 2008 med Ginnastica e rivoluzione och har sedan dess gett ut flera romaner. Le perfezioni, som på svenska fått titeln Perfektion, gavs ut 2022 och belönades med Premio Mondello. Den engelska översättningen Perfection blev 2025 nominerad till International Booker Prize. Latronico har också översatt ett stort antal romaner till italienska, bland annat verk av George Orwell, Oscar Wilde och F. Scott Fitzgerald. Han undervisar dessutom vid Scuola Holden och medverkar regelbundet i italienska medier med texter om litteratur och kultur.

Jag verkligen älskade den här boken. Det är något med hur Vincenzo Latronico lyckas fånga det tidstypiska i en tid då den digitala revolutionen exploderar. Det är också en bok om en tid då både Berlin och människornas sätt att leva förändras snabbare än de själva hinner förstå.

Det är framför allt vardagen jag tycker så mycket om i Perfektion. Latronico gör något till synes banalt intressant genom alla detaljer; lägenheten, krukväxterna, maten, kläderna, bilderna på sociala medier och människorna som rör sig in och ut ur Anna och Toms liv. Det finns en värme i skildringen av deras gemenskap samtidigt som det finns något lite sorgligt i hur svårt de har att avgöra om de verkligen är nöjda eller om de hela tiden borde sträva efter något annat. Deras jakt på det perfekta livet blir ibland nästan komisk, särskilt när de försöker förstå vad de egentligen saknar.

Jag tycker mycket om att boken också fångar hur sociala medier förändrar vardagen utan att det sker någon tydlig brytpunkt. De börjar tillbringa mer tid på nätet, samtalen påverkas av det som händer där och bilderna av livet blir en del av själva livet. Krukväxterna och maten blir inte bara sådant de tycker om utan också sådant som passar in i bilden de visar upp. Samtidigt förändras Berlin omkring dem. Bostäderna blir dyrare, nya människor kommer till staden och det som en gång kändes möjligt blir allt svårare att hålla fast vid.

Latronico har berättat att mycket av detaljerna i romanen kommer från hans egen erfarenhet och från människorna omkring honom. Det märks på ett sätt som jag tycker om; berättelsen känns observerande snarare än konstruerad. Kanske är det också därför jag vill vara där tillsammans med Anna och Tom, trots att deras liv inte alltid verkar särskilt tillfredsställande. Det finns något både lockande och lite vemodigt i deras tillvaro.

Nostalgin blir allt starkare ju längre berättelsen går. Anna och Tom längtar tillbaka till Berlin samtidigt som staden de minns håller på att försvinna. Men frågan är också om det egentligen är staden de längtar efter eller de människor de själva var när de kom dit. När de försöker börja om på andra platser upptäcker de att det inte är så enkelt att återskapa en känsla. Det nya blir snart vardag och det perfekta livet visar sig vara svårt att hitta.

För mig är Perfektion därför både en väldigt personlig berättelse och ett tidsdokument. Jag tycker om att den inte behöver stora dramatiska händelser för att säga något om en hel generation och om en värld som håller på att förändras. Den visar hur lätt det är att leva ett liv som ser ut precis som det man en gång drömde om och ändå undra om det är rätt liv.

Där vägen delar sig av Sheila O’Flanagan

Där vägen delar sig av Sheila O’Flanagan är utgiven av LB Förlag. Roxy och Dave har varit tillsammans sedan de var mycket unga. De är gifta och har två barn. Dave har en egen firma och Roxy sköter hushållet och barnen. När hennes pappa dör bor hon en tid hos sin mamma. En dag vill hon tillbaka till sitt normala liv och åker hem. Där hittar hon Dave i säng med grannfrun. Efter det förlorar Roxy tilliten till Dave och börjar omvärdera sitt eget liv. Hon har alltid ställt upp för andra och glömt bort sig själv. Nu vill hon ta reda på vad hon egentligen vill. Jag blir både upprörd och nyfiken på Dave och Roxy. Min relation till karaktärerna är minst sagt kluven, vilket gör Där vägen delar sig till en intensiv berg-och-dalbana. Tack för boken, Sheila och LB Förlag!

Roxy och Dave har varit tillsammans sedan de var mycket unga. De bodde i samma område i Raheny, en förort till Dublin, och gick i samma skola. De är gifta och har två barn. Michaela är äldst och Tom är hennes lillebror. Dave har en egen firma och Roxy sköter hushållet och barnen. Det är ett liv som Roxy har trivts med. När hennes pappa dör bor hon en tid hos sin mamma. Mamman levde i förnekelse och Roxys bror Aidan var alldeles för ledsen för att hjälpa till. En dag vill Roxy tillbaka till sitt normala liv och åker hem. Hon vill överraska så hon har inte meddelat sin man. Där hittar hon Dave i säng med grannfrun. Chocken gör att hon återvänder till sin mamma. Efter det förlorar Roxy tilliten till Dave och börjar omvärdera sitt eget liv. Hon ärver sin pappas bil och väljer att ta över arbetet som chaufför. Hon har alltid ställt upp för andra och glömt bort sig själv. Nu vill hon ta reda på vad hon egentligen vill.

Sheila O’Flanagan är en irländsk författare, född 1958 i Dublin. Innan hon blev författare arbetade hon inom finanssektorn, bland annat med valutahandel och obligationer. Hennes första roman, Dreaming of a Stranger, kom ut 1997. Sedan dess har hon skrivit över 30 romaner och blivit en av Irlands mest säljande författare. 2011 tilldelades hon Irish Popular Fiction Book of the Year Award för All for You. Hon bor i Dublin med sin man.

Det är tydligt att jämställdhet är en viktig del i Där vägen delar sig, men jag tycker om att den inte blir en förenklad fråga om rätt och fel. Roxy har själv valt ett liv där Dave arbetar och hon tar hand om hemmet och barnen. Problemet är att hon under många år har anpassat sig så mycket efter andra att hon har slutat fråga sig vad hon själv vill. När hon börjar arbeta förändras något. Hon upptäcker att hon tycker om att arbeta som chaufför, att hon är bra på det och att arbetet ger henne en frihet hon inte tidigare har förstått att hon saknat.

Samtidigt blir det tydligt hur svårt det är att förändra gamla roller. Dave vill att Roxy ska gå tillbaka till det liv de hade och han verkar inte förstå varför hans otrohet får konsekvenser som sträcker sig längre än själva otroheten. Jag har svårt för hans sätt att hantera situationen. Han verkar tänka att ett förlåt ska räcka för att allt ska kunna bli som tidigare och när det inte fungerar lägger han mycket av ansvaret på Roxy. Jag får ibland känslan av att han egentligen saknar den tillvaro där hon fanns till hands för honom mer än han saknar den kvinna han riskerar att förlora.

Roxy är svårare för mig. Hon gör mig irriterad när hon gång på gång går emot sin egen magkänsla för att göra andra nöjda. Samtidigt tycker jag att det är en styrka att hon inte plötsligt blir en helt annan person. Hon är osäker, tvekar och funderar, men hon står ändå på sig när det verkligen behövs. Det känns mer verkligt än om hon efter det som hänt plötsligt hade blivit självsäker och orubblig. Jag tycker också om att hon inte låter Dave bestämma hur hennes fortsatta liv ska se ut, trots att hon själv inte riktigt vet vad hon vill ännu.

Jag blir både upprörd och nyfiken på Dave och Roxy. Jag blir också intresserad av Roxys mamma som får göra en egen förändring när hennes sorg så småningom ger plats åt frågan om hur hon vill leva resten av sitt liv. Det blir ytterligare ett sätt att visa att det aldrig behöver vara för sent att börja fundera på vad man själv vill.

Min relation till karaktärerna är minst sagt kluven, vilket gör Där vägen delar sig till en intensiv berg-och-dalbana. Barnen finns hela tiden med i bakgrunden och används också som argument för att Roxy ska försöka få äktenskapet att fungera. Men jag börjar fundera på vad som egentligen är bäst för barnen när tilliten väl är bruten. Går det att gå tillbaka till ett tidigare liv efter en otrohet eller finns det alltid en liten tagg kvar i relationen? Jag lämnas med den frågan och har svårt att bestämma mig för vad jag själv tror.

Jane Austen utreder: Mysteriet på Godmersham Park av Jessica Bull

Jane Austen utreder: Mysteriet på Godmersham Park av Jessica Bull är utgiven av HarperCollins Nordic. Boken är den andra delen i serien Jane Austen utreder. Året är 1797 och Jane Austen åker till sin bror Neddy i Kent över sommaren. Hennes syster Cassandra skulle ha åkt men sorgen efter hennes fästmans tragiska död gör att Jane erbjuder sig att åka. Neddys fru Elizabeth väntar deras fjärde barn och hon oroar sig för att arvet som Neddy har blivit lovad är i fara. Neddy adopterades av avlägsna släktingar när han var liten och hans adoptivmor Mrs Cathrine Knight har en gåtfull gäst. Jane bestämmer sig för att ta reda på mer om gästen på Godmersham Park. Det är fantastiskt att befinna sig i Kent 1797. Det är en dramatisk tid i en idyllisk miljö. Jag sveps med i Janes framfart och förfäras över samhällsklyftorna. Texten förmedlar elegans och balansen mellan form och innehåll gör berättelsen både fängslande och berörande. Tack för boken, Jessica och HarperCollins Nordic!

Året är 1797 och Jane Austen åker till sin bror Neddy i Kent över sommaren. Det blir en dramatisk resa dit då hennes skrivskrin kommer på avvägar. Hennes syster Cassandra skulle ha åkt men sorgen efter hennes fästmans tragiska död gör att Jane erbjuder sig att åka. Fästmannen dog i gula febern och Cassandra fick lägga undan brudutstyrseln som hon sytt på. Neddys fru Elizabeth väntar deras fjärde barn och hon oroar sig för att arvet som Neddy har blivit lovad är i fara. Många har räknat med arvet för att kunna upprätthålla sitt levnadssätt. Neddy adopterades av avlägsna släktingar när han var liten och hans adoptivmor Mrs Cathrine Knight har en gåtfull gäst. Elizabeth är övertygad om att Mrs Knight kommer att ge arvet till gästen i stället. Jane bestämmer sig för att ta reda på mer om gästen på Godmersham Park.

Den olycksaliga hattmakerskan var Jessicas debutroman och den första delen i serien Miss Austen utreder. Mysteriet på Godmersham Park är den andra delen i serien. Jessica växte upp i sydöstra London, där hon fortfarande bor. Hon har studerat engelsk litteratur vid Bristol University och även arbetat som bibliotekarie. Jessica är en ”Janeite”. Uttrycket användes redan av litteraturkritikern George Saintsbury på 1890-talet och blev känt genom Rudyard Kiplings novell The Janeites från 1924. I novellen är Jane Austens böcker en källa till gemenskap och tröst för brittiska soldater under första världskriget. Uttrycket har levt kvar för att beskriva Jane Austens fans och används än idag.

Det är fantastiskt att befinna sig i Kent 1797. Jessica Bull har verkligen fångat tidsandan och jag tycker om hur kriget mot det revolutionära Frankrike finns närvarande i berättelsen. Kent låg nära Frankrike och präglades av soldater, befästningar och vaksamhet mot en fransk invasion. Samtidigt lyser den idylliska miljön igenom med den rika landsbygden, fruktodlingarna och de pittoreska husen. Det är en dramatisk tid i en idyllisk miljö.

Jag blir lite lyrisk av att befinna mig i närheten av Canterbury. Den medeltida staden har en lång historia och är en av Kents mest kända platser. Bull lyckas få in mycket av den historiska miljön utan att det känns som att hon vill undervisa mig. Historien finns där som en självklar del av berättelsen och jag tycker att det gör stor skillnad för känslan av att faktiskt befinna sig i tiden.

Jag tycker också om hur Jane Austen används som karaktär. Hon bygger förstås på den verkliga Jane Austen och hennes skarpa blick för människor och samhälle. Jane i boken är frågvis och nyfiken och hon nöjer sig inte med de förklaringar hon får. Det passar fint med bilden av Austen som författare; någon som med humor och skärpa kunde synliggöra klasskillnader och kvinnors begränsade möjligheter. Jag sveps med i Janes framfart och förfäras över samhällsklyftorna.

År 1797 var skillnaderna mellan människor stora och den ekonomiska pressen från kriget gjorde situationen ännu tydligare. Överklassens liv kunde fortsätta med baler, stora hus och privilegier samtidigt som många andra levde under mycket enkla förhållanden. Det är en kontrast som Bull använder väl och jag tycker att den ger berättelsen mer än bara en vacker historisk inramning. Det finns också en tydlig medvetenhet om hur beroende människor är av pengar, arv och den plats de har fått i samhället.

Det finns mycket i boken som bygger på verkliga personer, händelser och förhållanden, samtidigt som berättelsen är fiktiv. Jag tycker att det är en riktigt lyckad kombination. Bull har också hämtat inspiration från historiska berättelser som den om Mary Baker, som utgav sig för att vara prinsessan Caraboo, och vävt in sådant material i sitt eget mysterium. Det gör att jag blir nyfiken på vad som är hämtat från historien och vad som är Jessica Bulls egen fantasi.

Texten förmedlar elegans och balansen mellan form och innehåll gör berättelsen både fängslande och berörande. Det moderna språket gör berättelsen lätt att ta till sig men jag känner ändå tidens tand i formuleringarna. Jag tycker mycket om den kombinationen och vill gärna läsa fler böcker i serien!

Spökfiskaren av Elinor Kapp

Spökfiskaren av Elinor Kapp är utgiven av Bokfabriken. Boken är den sjunde fristående delen i serien Mord i skärgården. Fia Molin fridyker ofta och kallas för sjöjungfrun av många. En morgon hittas hon upphängd i en långaställning mitt i en rondell vid Skärhamns hamn. Det är kriminalkommissarie Eddie Öhlund som leder utredningen. Han och hans kollegor Maja, Tomi och Indra arbetar hårt för att lösa fallet. Det blir en krokig väg bland hemligheter, motgångar och spår som visar sig vara återvändsgränder. Eddie och hans sambo Stella har tvillingarna Ellen och Melker tillsammans. Deras familjeidyll har många utmaningar och Eddie får svårt att navigera sitt privatliv. Som vanligt njuter jag av att få återvända till Eddies och Stellas värld. Spänningen i polisarbetet, karaktärernas privatliv och Västkustens fantastiska miljö vävs samman till en bok där hemska mord är inbäddade i hög mysfaktor. Tack för boken, Elinor och Bokfabriken!

Fia Molin fridyker ofta och kallas för sjöjungfrun av många. Hon har bott tillsammans med sin farmor sedan hennes föräldrar dog i en olycka när en gastank i deras båt exploderade. En morgon hittas Fia upphängd i en långaställning mitt i en rondell vid Skärhamns hamn. Hamnvakten hittade henne när han gick sin morgonrunda. Det är kriminalkommissarie Eddie Öhlund som leder utredningen. Han och hans kollegor Maja, Tomi och Indra arbetar hårt för att lösa fallet. För att ta reda på mer om Fia pratar de med hennes farmor Celin som är förtvivlad efter att nu även ha förlorat sitt älskade barnbarn. Det blir en krokig väg bland hemligheter, motgångar och spår som visar sig vara återvändsgränder. Eddie och hans sambo Stella har tvillingarna Ellen och Melker tillsammans. Eddie har också dottern Nora med Lotta. Eddie fick reda på att han blivit pappa till Nora först när hon var tonåring. Stellas och Eddies familjeidyll har många utmaningar och Eddie får svårt att navigera sitt privatliv.

Elinor Kapp är uppvuxen i Skärhamn på Tjörn och hon bor fortfarande där, i en vit liten fiskarstuga. Efter att ha gått skrivarkurs och blivit klar med en bok pushade mannen henne att skicka in den till förlag, vilket jag tackar för. Spökfiskaren är den sjunde fristående delen i serien Mord i skärgården och jag har läst/lyssnat på alla böckerna i serien. Du kan läsa om Sjörök, Dödsjö, Dyningar, Strandvaskaren, Gasten och Mareld som de heter i nämnd ordning, här i Bokluckan. Elinor har även skrivit Språngskickt som är den första delen i deckarserien Kustmorden. Du kan även läsa om den här i Bokluckan.

Jag har följt Eddie och Stella sedan första boken och det har hänt mycket i deras liv. I Spökfiskaren har jag varit rejält irriterad på dem båda. Så mycket hade kunnat vara enklare om de bara pratade med varandra och faktiskt lyssnade på vad den andra försöker säga. Missförstånd, feltolkningar och brist på kommunikation skapar problem som jag ibland nästan får lust att kliva in i berättelsen och lösa åt dem. Jag vill ta tag i båda två, tvinga ner dem i vars en stol och vägra gå därifrån innan de har rett ut sin situation. Samtidigt är det just deras relation och allt som händer runt den som gör att jag fortsätter vara så engagerad i deras liv.

Tvillingarna Ellen och Melker är helt ljuvliga och jag blir glad varje gång de dyker upp. Stella kämpar dessutom på med sin spaanläggning Salta stänk och känner ett stort ansvar när flera saker går fel på en gång. Lotta däremot väcker helt andra känslor hos mig. Hon är en person som jag hade kastat ut med huvudet före om hon hade varit i närheten av min familj. Det säger en del om hur mycket relationerna betyder i den här serien; jag kan bli både glad, irriterad och riktigt arg på personer som jag har följt under flera böcker.

Även polisarbetet är en del som jag tycker mycket om. Maja, Tomi och Indra är olika som personer och det märks i deras sätt att arbeta tillsammans. Dynamiken mellan dem gör att utredningen inte bara handlar om att hitta den som har begått ett mord. Maja har dessutom sitt eget liv att fundera över med bröllop, tankar på barn och en oro för Eddie. Det blir ännu ett exempel på hur det privata och arbetet hela tiden går in i varandra.

Som vanligt njuter jag av att få återvända till Eddies och Stellas värld. Det är också roligt att Elinor Kapp låter karaktärer från Kustmorden dyka upp i Mord i skärgården, precis som hon gjorde åt andra hållet i Språngskikt. Jag tycker om känslan av att få lära känna samma samhälle ur olika vinklar. Det blir som att nya dörrar öppnas till en plats som jag redan känner.

Västkustens miljö är som alltid inbjudande och fantastisk. Trots alla triangelbilar på vägarna känns det som en sommaridyll med räkor, båtturer, glass i värmen och bad. När ett mord placeras mitt i allt det härliga blir kontrasten extra tydlig. Här ska det vara sommar, semester och harmoni men plötsligt finns döden mitt ibland människor som egentligen bara borde njuta av sin ledighet. Spänningen i polisarbetet, karaktärernas privatliv och Västkustens fantastiska miljö vävs samman till en bok där hemska mord är inbäddade i hög mysfaktor.

Relationerna är en stor del av Spökfiskaren. Det är i relationer som mycket av livet händer, både det bra och det dåliga. Gamla relationer kan väckas till liv igen och få människor att fundera över sina tidigare val medan nya möten kan leda åt helt andra håll. Frågorna om människor kan förändras, om alla förtjänar en andra chans och vem som egentligen går att lita på finns hela tiden med mellan mord och solsken. Och efter sju böcker vill jag förstås veta vad som händer härnäst. Jag förväntar mig en åttonde del!

Störst är döden av Ramona Ivener

Störst är döden av Ramona Ivener är utgiven av Bokförlaget Forum. Boken är den femte och avslutande delen i serien Chiffermorden. Kryptologen Franc Boyer får en film skickad till sig. Där ser det ut som att en man blir brutalt dödad. När sedan en man hittas död i en hängmatta i sin trädgård i Älvsjö, får kriminalkommissarie Nemo Friman återigen nysta i fall tillsammans med Franc och nunnan Desirée. Mördaren verkar trappa upp sina gärningar och han lämnar underliga souvenirer efter sig som är symboler för döden. Det blir en jakt genom Stockholm, klockan tickar och fler liv står på spel. Störst är döden har allt! Fantastiska karaktärer, spännande handling, symboler, mystik, myter och religion, behöver jag säga mer?! Nu är det tomt efter att ha läst/lyssnat klart på hela serien Chiffermorden. Jag lyssnade på Störst är döden som Fredde Granberg läser.

Kryptologen Franc Boyer får en film skickad till sig. Där ser det ut som att en man blir brutalt dödad. Franc förstår inte varför han får filmen. När sedan en man hittas död i en hängmatta i sin trädgård i Älvsjö, får kriminalkommissarie Nemo Friman återigen nysta i fall tillsammans med Franc och nunnan Desirée. Mannens avhuggna hand hittas nergrävd i en rabatt. Mördaren verkar trappa upp sina gärningar och han lämnar underliga souvenirer efter sig som är symboler för döden. Trots att morden är olika och inte verkar höra ihop finns det flera gemensamma nämnare. Det blir en jakt genom Stockholm, klockan tickar och fler liv står på spel.

Ramona trivs nära havet på Gotland där hon växte upp. Hon har en bakgrund som forskare och universitetslektor, är filosofie doktor i historia, dramatiker och skönlitterär författare. Ramona har skrivit spänningsserien om kriminalkommissarie David Ritter. Böckerna i serien heter Nattväkten, Frostänglar, Blodspoeten, Eldsoffer, Glaskvinnan och Fjädermannen. Du kan läsa om alla böckerna i serien här i Bokluckan.

Ramona har också skrivit spänningsserien Spegelsviten. Böckerna i den serien heter Män i mörker, Svart syster och Den Gud glömde. Du kan läsa om alla tre böckerna i serien här i Bokluckan. Den första boken i serien om kriminalkommissarie Árni Wolf heter Dirigenten och den andra delen heter Försvinnandet. Även de böckerna kan du läsa om i Bokluckan.

Störst är döden är den femte och avslutande delen i serien Chiffermorden. De fyra första böckerna i serien heter När trollsländorna faller, Linnédekretet, Dödspsalmen och De blindas boning, du kan läsa om dem här i Bokluckan.

Störst är döden har allt! Fantastiska karaktärer, spännande handling, symboler, mystik, myter och religion, behöver jag säga mer?! Det är en hejdundrande avslutning på serien och helt otroligt nog tycker jag att den är ett strå vassare än de fyra tidigare delarna, som alla varit fantastiska. Ramona Ivener har byggt upp sina karaktärer under seriens gång och jag tycker om att även personerna runt huvudkaraktärerna har fått utvecklas. När jag nu känner Nemo, Franc och Desirée ännu bättre blir det också lättare att leva sig in i det som händer dem.

Det som framför allt gör Störst är döden så spännande för mig är detaljerna kring morden. Det handlar inte bara om hur de begås utan också om hur offren är placerade och vad som lämnas kvar. Symbolerna ska tydas och mystiken, myterna och religionen vävs ihop på ett sätt som gör att jag hela tiden vill förstå mer. Jag skulle kunna fortsätta att googla kring allt detta i evigheter. Det är en kombination som passar mig väldigt bra eftersom spänningen finns på flera nivåer samtidigt.

Jag har känt med Nemo, lidit med Franc och charmats av Desirée. Samtidigt har Nemos son blivit en person som gör mig extra nyfiken på vad som skulle kunna hända längre fram. Ramona knyter ihop serien på ett sätt som ger ett tydligt avslut men hon lämnar också några frön som skulle kunna plockas upp igen.

Nu är det tomt efter att ha läst/lyssnat klart på hela serien Chiffermorden. Jag har förhandsläst de fyra första delarna och lyssnat på den här sista delen. Det känns faktiskt lite märkligt att inte ha ännu en bok om Nemo, Franc och Desirée framför mig. Men avslutningen gör att jag nästan kräver en fortsättning, trots allt!

Rädda allt! av Dan Buthler och Åsa Petersson

Rädda allt! av Dan Buthler och Åsa Petersson är utgiven av Bokfabriken. Boken är den första i romanserien Nettan & Marre. Anette ”Nettan” Larzon arbetar på ICA Falken i Västerås. Hon får inte en fast anställning men jobbar många timmar där, inte minst för att få vara nära butikschefen Sten. Mariana ”Marre” Stjärna har en frisersalong med svikande kundunderlag. Nettan och Marre är besvikna på livet och att det inte har mer att bjuda på. Av en slump blir de miljöaktivister och får komma till morgonsoffan i TV4 och intresserade personer swishar pengar till dem. Deras infall förändrar vardagen och snart händer det betydligt mer i deras liv än de hade kunnat föreställa sig. Deras gamla skolkamrat Vivi är gift med stadens starke man Ingemar Munther och hon försitter aldrig en chans att ge dem en pik. Det är en farsartad roman där högt tempo, missförstånd, förväxlingar, karikatyrer och dråpliga situationer avlöser varandra. Under detta finns ett samhällsengagemang, kärlek, avundsjuka och vardagslivets vedermödor som också får ta plats i berättelsen. Tack för boken, Dan, Åsa och Bokfabriken!

Anette ”Nettan” Larzon arbetar på ICA Falken i Västerås. Hon får inte en fast anställning men jobbar många timmar där, inte minst för att få vara nära butikschefen Sten. Sten är gift men säger att det inte är ett bra äktenskap. Mariana ”Marre” Stjärna har en frisersalong med svikande kundunderlag. En konkurrerande verksamhet har öppnat där kunderna även kan få terapi under klippningen. Nettan och Marre är besvikna på livet och att det inte har mer att bjuda på. En klassåterträff närmar sig och då vill de inte framstå som misslyckade i de andras ögon. Av en slump blir de miljöaktivister och får komma till morgonsoffan i TV4 och intresserade personer swishar pengar till dem. Projektet, som heter Rädda misteln, går överstyr och flera andra miljöaktivister kommer till deras ”högkvarter” och vägrar lämna platsen. Deras infall förändrar vardagen och snart händer det betydligt mer i deras liv än de hade kunnat föreställa sig. Deras gamla skolkamrat Vivi är gift med stadens starke man Ingemar Munther och hon försitter aldrig en chans att ge dem en pik. Nettan och Marre är både avundsjuka och arga på Vivi.

Dan Buthler debuterade som författare 2007 med Mord.net som han skrev tillsammans med Dag Öhrlund. Sedan dess har han skrivit flera spänningsserier, bland annat serien om Alex Storm tillsammans med Leffe Grimwalker. Rädda allt! är hans första humoristiska roman. Buthler är född på Bornholm i Danmark och flyttade med sin familj till Sverige som barn.

Åsa Petersson debuterar som författare med Rädda allt! 2026. Hon har hämtat inspiration till romanen från sitt yrkesliv och sitt samhällsintresse. Rädda allt! är den första delen i romanserien Nettan & Marre.

Det går undan i Rädda allt! och det händer hela tiden något nytt. Jag hinner knappt hämta andan innan nästa oklarhet, hopblandning eller oväntade situation tar vid. Tempot är en viktig del av berättarstilen och det märks att överdrifterna är medvetna. Karaktärerna är ofta så tillspetsade att de närmar sig karikatyrer.

Det är en farsartad roman där högt tempo, missförstånd, förväxlingar, karikatyrer och dråpliga situationer avlöser varandra. Jag kan se vad författarna vill åstadkomma med det. För mig tar det farsartade ibland så stor plats att jag hade behövt fler pauser mellan alla vändningar.

Under detta finns ett samhällsengagemang, kärlek, avundsjuka och vardagslivets vedermödor som också får ta plats i berättelsen. Avundsjukan är särskilt tydlig och finns i flera av relationerna. Att jämföra sitt eget liv med andras, vilja bli sedd och önska sig något som någon annan har är lättare att känna igen sig i än de mer tillspetsade situationerna. Kanske är det också en av poängerna med överdrifterna. När allt skruvas upp blir människornas drivkrafter tydligare. Samhällsengagemanget hos personerna i berättelsen bygger på en vilja att göra något gott även när det inte riktigt blir som de har tänkt sig.

Samtidigt ser jag en tydlig tanke med det tillspetsade berättandet. Under överdrifterna finns människor med drömmar, besvikelser och en längtan efter att livet ska bli något annat. För mig hade dock berättelsen gärna fått andas lite mer mellan alla vändningar.

Fyra berättelser av Han Kang

Fyra berättelser av Han Kang är utgiven av Natur & Kultur. Den första novellen heter Min kvinnas frukt och är precis det, kvinnan i berättelsen blir en växt och bär frukt. Det här är föregångaren till Vegetarianen där allt är mer utförligt och mer bildligt. Den andra novellen Europa utmanar rollerna vi fått i livet. Även här finns våld och instängdhet med i det som händer och huvudpersonen har bestämt sig för att äta så lite som möjligt. Den tredje novellen heter Tillfrisknande och handlar om sorg som tar över hela kroppen. Den fjärde och sista novellen heter Nio stycken. En novell som är uppdelad just i nio stycken. Han Kangs berättelser är inte alltid lätta att förstå men jag tycker om hur hon återkommer till kroppen, sorgen, instängdheten och längtan efter något annat. Det är mycket jag inte riktigt kan förklara men jag tycker om att novellerna fortsätter att öppna nya frågor även när jag inte får ihop allt. Tack för vinsten, Natur & Kultur!

I Min kvinnas frukt berättas mycket genom mannens blick på sin hustru. Jag tycker att han framstår som både inskränkt och nedlåtande. Han är nöjd med sitt liv och har svårt att förstå varför hans fru inte är det. När hon säger att hon inte tycker om att bo i staden avfärdar han henne som känslig. Samtidigt beskriver han henne med bilder av frukter och växter; hennes kinder är som äpplen och hennes ögon som mogna druvor. Det blir nästan som om han ser henne mer som något han kan betrakta än som en människa han behöver försöka förstå.

När hennes kropp börjar förändras blir det tydligare att något inte står rätt till. Blåmärkena går inte att förklara och kroppen fortsätter sedan att förändras tills hon blir en växt. Jag tänker på kroppen som ett sätt att uttrycka sådant som inte har fått något språk. Det finns en instängdhet i hennes äktenskap som ingen av dem riktigt pratar om och hennes förvandling blir ett sätt att lämna det.

Jag tycker särskilt om bilden av krukan. Hon känner att den är för liten och att rötterna inte får plats. För mig går det att koppla till hennes minnen av barndomen och den längtan hon haft efter att komma bort. Hon verkar helt enkelt inte få plats i det liv hon har fått. När hon blir en växt är det som om hon återvänder till något annat, något där hon kan växa på sina egna villkor.

Det finns många likheter med Vegetarianen, som kom tio år senare. Min kvinnas frukt känns nästan som en första skiss till något som Han Kang sedan utvecklar vidare. Även där återkommer kroppen, våldet och känslan av att vara instängd. Skillnaden är att förvandlingen här blir bokstavlig. Kvinnan blir faktiskt en växt.

I Europa tycker jag att Han Kang leker med de roller vi får och förväntas leva efter. Berättaren klär sig i kvinnokläder, sminkar sig och tar på sig peruk och högklackat. När han och Ina går genom natten blir de betraktade och ibland möts de av hat. Det finns något sorgligt i att deras sätt att uttrycka sig själva väcker så starka reaktioner hos andra.

Samtidigt finns det en annan sorts instängdhet i Inas berättelse. Hon har varit gift och verkar ha levt i ett förhållande där hon inte mådde bra. Efter skilsmässan bestämmer hon sig för att äta så lite som möjligt och hon har också haft tankar på att inte vilja leva. När musiken kommer tillbaka i hennes liv förändras något. Hon börjar skriva och sjunga igen och verkar hitta tillbaka till en del av sig själv som försvunnit under åren i äktenskapet.

Jag upplever också relationen mellan Ina och berättaren som komplicerad. Han ser på henne med starka känslor och jag får känslan av att han vill komma närmare än hon vill. Samtidigt verkar Ina behöva honom på sitt eget sätt. Det blir inte en jämlik relation och jag vet inte riktigt vad de betyder för varandra.

Det jag framför allt tar med mig från Europa är hur olika roller kan bli till fängelser. Ina har försökt lämna den roll hon hade som hustru och berättaren försöker hitta ett sätt att uttrycka en annan sida av sig själv. Båda möter motstånd men på olika sätt. Musiken blir samtidigt ett sätt för Ina att uttrycka något som hon inte riktigt kan säga på annat sätt.

I Tillfrisknande möter vi en kvinna som har brännskador på fötterna efter en behandling som gått fel. Berättelsen rör sig fram och tillbaka och jag hade svårt att förstå vad som egentligen hade hänt. Först ganska sent blir det tydligt för mig att den fysiska smärtan också hänger ihop med en annan sorts smärta; sorgen efter systern som har dött.

Relationen mellan systrarna är komplicerad. Jag uppfattar inte att de saknade kärlek till varandra, snarare att de hade svårt att nå fram till varandra. Det finns saker de inte kan prata om och situationer där båda verkar bära på skuld och skam. När systern dör finns allt detta kvar och det går inte längre att reda ut.

Jag tänker att kvinnan nästan använder den fysiska smärtan för att slippa känna den andra smärtan. Hon fortsätter att gå och cykla trots att fötterna gör ont och hon verkar inte riktigt ta hand om sig själv. Det blir som om kroppen får bära sorgen när hon själv inte klarar av att göra det.

Det här är den novell jag har haft svårast att förstå. Jag vet fortfarande inte riktigt vad allt betyder och vissa delar får jag inte ihop. Men bilden av en människa som försöker leva vidare med en sorg som också sätter sig i kroppen tycker jag är stark. Hos Han Kang verkar kroppen ofta säga sådant som personerna själva har svårt att uttrycka.

Nio stycken skiljer sig från de andra novellerna genom att berättelsen är uppdelad i nio korta delar. Jag har svårt att hitta en tydlig berättelse som binder ihop dem och jag är inte säker på att det är meningen att alla delar ska gå att sätta ihop. Samtidigt känner jag igen mycket från de tidigare novellerna.

Redan i den första delen, Första kärleken, finns cykeln och en skadad fot. Jag tänker direkt på Tillfrisknande och den kvinna som fortsätter att cykla trots sina skadade fötter. Här är såret litet och läker snabbt, men minnet av dagen finns kvar. På flera ställen i Nio stycken återkommer också kroppen och olika sinnen; vinden känns mot kroppen, skulderbladen sjunker av oro och hörseln är det sista sinnet som lämnar människan när livet tar slut.

Jag tycker också att kvinnans frihet återkommer. I Friheten finns ingen man i kvinnans framtid och jag läser det som en längtan efter att få leva utan att behöva förhålla sig till en man. Det påminner mig om kvinnorna i de andra novellerna som på olika sätt försöker komma ur sådant som håller dem fast.

Bilderna av berget, skogen, vinden och ljuset återkommer och ger novellerna en annan sorts uttryck än de tidigare berättelserna. Jag får inte alltid ihop vad bilderna betyder men jag tycker om att de väcker associationer till de andra novellerna. För mig blir Nio stycken nästan som en samling trådar från Han Kangs tidigare berättelser; kroppen, ensamheten, kärleken, sorgen och längtan efter frihet finns där igen.

Jag är fortfarande osäker på hur jag ska läsa novellen som helhet. Kanske är det just nio stycken som ska få vara nio stycken, utan att jag behöver hitta en enda berättelse som binder ihop dem.

Han Kangs berättelser är inte alltid lätta att förstå men jag tycker om hur hon återkommer till kroppen, sorgen, instängdheten och längtan efter något annat. Det är mycket jag inte riktigt kan förklara men jag tycker om att novellerna fortsätter att öppna nya frågor även när jag inte får ihop allt. Kroppen blir på olika sätt ett språk för sådant som personerna har svårt att uttrycka och förvandlingen, smärtan och de återkommande bilderna av växter och natur går att läsa på många olika sätt. Jag tycker också om hur novellerna påminner om varandra och hur Min kvinnas frukt tydligt pekar fram mot Vegetarianen.

Han Kang är född 1970 i Gwangju i Sydkorea och flyttade med sin familj till Seoul när hon var nio år. Hon debuterade som poet 1993 och började ge ut prosa 1995. Det stora internationella genombrottet kom med Vegetarianen som gavs ut i Sydkorea 2007. År 2024 tilldelades Han Kang Nobelpriset i litteratur för sin poetiska prosa som skildrar historiska trauman och människans sårbarhet.

En sjunde brigad av Denise Rudberg

En sjunde brigad av Denise Rudberg är utgiven av Norstedts. Boken är den sjunde delen i serien Kontrahenterna. Signe, Elisabeth och Iris är vänner och signalspanare på Karlaplan 4 under andra världskriget. 1942 deporteras 1 200 norska judar av nazisterna. De tre vännerna lever nära nyheterna från kriget samtidigt som deras privatliv skakas om på olika sätt. Elisabeths moderna sätt att leva tilltalar inte alla i hennes omgivning. Iris är nybliven trebarnsmor och alla barnen har olika fäder. Signe ruskar om sin förra arbetsgivare professor Svartström samtidigt som hon vill göra en insats i kriget. Det är en stark skildring av livet mitt i ett brinnande krig. Jag älskade att befinna mig bland de kompromisslösa kvinnorna med så otroligt mycket mod och handlingskraft. Tack för boken, Denise och Norstedts!

Signe, Elisabeth och Iris är vänner och signalspanare på Karlaplan 4 under andra världskriget. De är intelligenta och moderna kvinnor som bidrar med sin kompetens. 1942 deporteras 1 200 norska judar av nazisterna. Det kommer som en chock i ett Sverige som anser sig vara neutralt i kriget. De tre vännerna lever nära nyheterna från kriget samtidigt som deras privatliv skakas om på olika sätt. Elisabeths moderna sätt att leva tilltalar inte alla i hennes omgivning. Hon lever i ett skenäktenskap som skänker både henne och hennes homosexuelle man frihet. Iris är nybliven trebarnsmor och alla barnen har olika fäder. Hon är en estnisk akademiker som flytt till Sverige. Signe ruskar om sin förra arbetsgivare professor Svartström samtidigt som hon vill göra en insats i kriget. Hon måste också tänka på sin systerson Erik som hon har tagit ansvar för.

Denise Rudberg är författare, krönikör och poddare med rötter i Stockholm. Hon debuterade år 2000 med romanen Väninnan och har sedan dess skrivit flera populära bokserier för både vuxna och ungdomar. Denise är känd för att blanda spänning med elegans, något hon tydligt visar i genren elegant crime som hon själv lanserade med serien om Marianne Jidhoff. Hennes böcker har sålt i över fyra miljoner exemplar och hon räknas idag till en av Sveriges mest lästa författare. Förutom sina romaner har hon även skapat radiodramat Sviten för Sveriges Radio och varit sommarvärd i Sommar i P1 2021 och vintervärd i Vinter i P1 2025. Du kan läsa om de tre böckerna i Queen-serien här i Bokluckan. De heter Dancing Queen, Killer Queen och God Save the Queen. Du kan också läsa om Femte kollusionen som är den femte delen i serien Kontrahenterna. En sjunde brigad är den sjunde delen i serien.

Jag tycker om att läsa om andra världskriget. Det finns alltid något nytt att lära sig och i den här boken får jag dessutom möta historien ur ett kvinnoperspektiv. Denise väver in verkliga händelser och personer i berättelsen och det förstärker känslan av att handlingen i boken faktiskt skulle kunna ha hänt. Att hennes farmor har stått som förebild och inspiration till Elisabeth gör också att den känslan blir starkare.

Det är en tidsstudie att läsa En sjunde brigad. Jag får en bild av hur vardagen kunde se ut 1942 med krig, ransonering och en ständig närhet till det som händer ute i Europa. Samtidigt är det framför allt kvinnornas liv och val som intresserar mig. De har olika bakgrunder och förutsättningar men delar en vilja att bestämma över sina egna liv. Jag tycker särskilt om Elisabeths självständighet. Hon lever på ett sätt som många omkring henne har åsikter om och när hennes relation med CG Nordengren börjar utvecklas ställs hennes frihet på sin spets. För mig blir det en tydlig bild av hur lätt frihet kan tas för given tills någon annan vill bestämma hur den ska användas.

Det är en stark skildring av livet mitt i ett brinnande krig. Jag älskade att befinna mig bland de kompromisslösa kvinnorna med så otroligt mycket mod och handlingskraft. Modet blir något jag tänker mycket på. De människor som hjälpte andra under kriget riskerade sina egna liv och jag vet inte om jag själv hade varit modig nog att göra samma sak. Det är lätt att se modet i efterhand men för dem som levde mitt i det måste rädslan ha varit högst verklig.

Därför blir kvinnornas självständighet viktig för mig. När jag ser hur stark debatten om kvinnor som ska vara hemma har blivit igen tänker jag på alla de kvinnor som har kämpat för rätten att själva bestämma över sina liv. Jag vill kunna arbeta, tjäna mina egna pengar och ha möjlighet att försörja mig själv. Jag vill vara kvar i en relation för att jag vill och inte för att jag måste. Den friheten är inte självklar bara för att den är min vardag.

Kriget och dess konsekvenser är en annan del som jag tänker mycket på. Uppdelningen mellan ett vi och ett dom, där människor värderas olika och hat och hot får växa, känns obehagligt bekant. Vi har en annan tid och en annan kostym men argumenten kan fortfarande kännas igen. För mig blir den här typen av böcker därför också ett sätt att minnas. Litteratur kan göra historien konkret och hjälpa mig att se sådant i vår egen tid som annars kanske skulle vara lättare att missa.

Mannen som slutade dö av Anders Roslund

Mannen som slutade dö av Anders Roslund är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Jax och Alices liv är bra. De har sonen Alex och ett barn på väg. Jax trivs med sitt arbete tillsammans med George på World Wide Security där de kör värdetransporter med kontanter. En dag förändras allt när de rånas och Jax skenavrättas. Flera år senare upptäcker Jax att den ende rånaren som dömdes lever ett lyckligt familjeliv. Jax bestämmer sig för att sluta dö och de skyldiga ska få stå till svars. Boken är en isande thriller som drar in mig i händelserna på ett skrämmande effektivt sätt. Varje ny vändning piskar upp tempot och håller kroppen i konstant alarmberedskap. Tack för boken, Anders och Albert Bonniers Förlag!

Jax och Alices liv är bra. De har sonen Alex och ett barn på väg. De är kära och njuter av tillvaron. Jax trivs med sitt arbete tillsammans med George på World Wide Security där de kör värdetransporter med kontanter. Han känner att arbetet som väktare där han skyddar pengar är ett tryggt jobb och hans arbetskamrat har blivit en god vän. En dag förändras allt när de rånas och Jax skenavrättas. Rånaren upprepar att han har tre val, ord som förföljer honom efteråt. Flera år senare upptäcker Jax att den ende rånaren som dömdes lever ett lyckligt familjeliv. Han har det Jax hade men förlorade på grund av rånaren. Jax bestämmer sig för att sluta dö och de skyldiga ska få stå till svars.

Anders Roslund arbetade tidigare som journalist. Han startade SVT Kulturnyheterna och har sedan debuten som författare skrivit kriminalromaner både på egen hand och tillsammans med Börge Hellström och Stefan Thunberg. Roslund har tilldelats bland annat International Dagger, Glasnyckeln och Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman. Hans böcker är utgivna på 36 språk.

Boken är en isande thriller som drar in mig i händelserna på ett skrämmande effektivt sätt. Det är något med hur Anders Roslund skriver som gör att det som händer känns extra isande. Jag tror att det handlar om att allt är så vanligt från början. En familj väntar sitt andra barn, föräldrarna tittar stolt på sin son i luciatåget och båda är nöjda med livet. Det finns en vardag som känns trygg och självklar. Därför blir kontrasten så brutal när allt plötsligt slås sönder.

Jag känner Jax rädsla under rånet när han försöker vara modig men samtidigt tänker på sin familj. Skenavrättningen bryter ner honom och lämnar honom som ett tomt skal. Jag kan känna hur livet pyser ur honom när han inte längre har ork att leva. Åren med psykiatrisk vård, mediciner och samtal med psykolog visar hur svårt det kan vara att hitta tillbaka efter något som förändrat hela ens sätt att se på världen. De tre valen som återkommer i hans huvud blir som ett destruktivt mantra.

Det som händer Jax påverkar förstås inte bara honom. Barnens relation till sin pappa blir också starkt präglad av det som har hänt. Sonen som är äldre minns sin pappa som han en gång var men bär på besvikelsen över att han inte lyckas hitta tillbaka till den pappa han minns. För dottern som är yngre ser det helt annorlunda ut. Hon låg i Alices mage när rånet ägde rum och har aldrig mött sin pappa som han var innan allt förändrades. Hennes känslor inför honom pendlar mellan skam och en stark vilja att försvara honom. Jag tycker att det blir fint att få följa hur olika deras relationer till Jax blir när de har så olika minnen och erfarenheter av honom.

Lojalitet är ett tema som jag tänker mycket på under läsningen. Vad händer med lojaliteten när livet förändras och det som tidigare var självklart inte längre går att leva med? Det gäller mellan Jax och Alice, mellan föräldrar och barn och även mellan Jax och George. Samma frågor finns hos rånaren och hans familj. Jag tycker att det blir intressant eftersom lojalitet inte framställs som något enkelt där det alltid finns ett rätt val. Ibland krockar lojaliteten mot en person med lojaliteten mot någon annan.

När Jax får veta att rånaren har gått vidare med sitt liv blir skillnaden mellan deras liv nästan outhärdlig. Rånaren har fått möjlighet att fortsätta medan Jax fortfarande sitter fast i det som hände. Ilskan och hämndbegäret ger honom en kraft som han inte haft på länge men samtidigt börjar ett ekorrhjul snurra. Ju mer han gör, desto mer finns det att reagera på och desto starkare blir behovet av att gå vidare med det han har påbörjat. Varje ny vändning piskar upp tempot och håller kroppen i konstant alarmberedskap.

Hämnd är ett svårt tema. Jag tror att många människor kan känna den där impulsen att vilja att någon som har gjort oss illa ska få tillbaka med samma mynt. Det är en sak att tänka tanken och en helt annan att agera på den. Därför kan jag känna med Jax även när hans tankar blir mörka. Samtidigt väcker berättelsen frågan om vad hämnden egentligen ska ge. Kan det som togs ifrån en komma tillbaka? Kan något verkligen jämnas ut? Och kommer det att kännas rättvist när hämnden väl är genomförd?

Det är de frågorna jag framför allt tar med mig från boken. Svek, lojalitet och hämnd hänger ihop på ett sätt som gör att varje nytt val får följder för fler än den som fattar beslutet. Roslund lyckas samtidigt hålla tempot högt och låta mig fundera över vad som händer med en människa när det förflutna inte går att lämna bakom sig.