Boktips – Bokluckan

1999: Tom och Ingrid – om att hitta hem av Helena von Zweigbergk

1999: Tom och Ingrid – om att hitta hem av Helena von Zweigbergk är utgiven av Norstedts. Boken är den tredje fristående delen i serien Drömmar om frihet. Ingrid har två vuxna barn, Tom och Johanna. Hon har ingen kontakt med Tom, hans fru Nina och deras son Oscar. Relationen med Johanna är ansträngd och svårnavigerad. Efter att Johanna har tjatat går Ingrid i en terapigrupp för föräldrar med vuxna barn där relationerna inte fungerar. Tom har tonårsdottern Cinti tillsammans med Ezter efter en otrohetsaffär i Ungern. Cinti kommer till Stockholm för att bo hos Tom. 1999 Tom och Ingrid – om att hitta hem är en fantastisk bok! Relationerna, tidsmarkörerna och familjedynamiken är träffsäkra och briljanta. Tack för boken, Helena och Norstedts!

Ingrid har två vuxna barn, Tom och Johanna. Toms pappa, som kom från Ungern, dog när han var liten. Johannas pappa har gift om sig och har två yngre döttrar med sin nya fru. Ingrid har ingen kontakt med Tom, hans fru Nina och deras son Oscar. Efter att Ingrid tappade bort Oscar på Skansen när hon passade honom har Tom inte hört av sig. Relationen med Johanna är ansträngd och svårnavigerad. Dottern är psykolog och tar ofta med sig sin yrkesroll in i privatlivet när hon pratar med Ingrid. Efter att Johanna har tjatat går Ingrid i en terapigrupp för föräldrar med vuxna barn där relationerna inte fungerar. I gruppen pratar deltagarna om sina liv och om hur relationerna har hamnat där de är idag. Tom har tonårsdottern Cinti tillsammans med Ezter efter en otrohetsaffär i Ungern. Ezter har tagit hand om dottern och Tom har inte träffat henne sedan hon var liten men nu vill hon att Cinti ska bo i Sverige. Cinti kommer till Stockholm för att bo hos Tom.

Helena von Zweigbergk är en svensk författare och journalist som debuterade som romanförfattare 2001 med en deckarserie om fängelseprästen Ingrid. Genombrottet kom med Ur vulkanens mun och hon har sedan dess gett ut flera uppmärksammade romaner, däribland Än klappar hjärtan och Totalskada. Flera av hennes verk har översatts till andra språk. Under senare år har von Zweigbergk arbetat med romansviten Drömmar om frihet – ett generationsdrama där hon skildrar en familj över flera decennier under andra halvan av 1900-talet. Serien består av 1959. Ingrid och Georg – en kärlekshistoria, 1979. Johanna och Ingrid – ett familjedrama samt 1999. Tom och Ingrid – om att hitta hem.

Jag sögs verkligen in i den här boken och trivdes med att vara i den världen. Det är en sådan där läsupplevelse där man både känner igen sig och samtidigt blir frustrerad på karaktärerna, ibland samtidigt. Relationerna mellan Ingrid, Tom och Johanna är laddade och svåra och alla tre bär sin egen version av sanningen. Ingrid blir ifrågasatt i sin föräldraroll av sina vuxna barn och samtidigt känner hon inte alls igen den bild de har av henne. Det här är en av anledningarna till att jag tycker boken är så stark, alla har sin egen berättelse om vad som har hänt och de når aldrig riktigt fram till varandra i sina berättelser.

Jag känner med dem alla tre men jag blir också irriterad på dem alla tre. Och det är det som är så skickligt gjort. För det är väl precis så det är i livet, vi tolkar det som händer och har hänt på olika sätt av många olika anledningar och vi känner oss missförstådda när versionerna spretar.

Toms dotter Cinti är en karaktär jag ömmar väldigt mycket för. Hon blir en bricka i ett större relationsspel där vuxna försöker rättfärdiga sina val. Hon har ingen riktig plats och hennes perspektiv får inte riktigt utrymme. Det väcker starka känslor hos mig som läsare, både frustration och sorg. Även här visar Helena von Zweigbergk hur skickligt hon arbetar med att gestalta relationer utan att överförklara. Jag får själv fylla i mellanrummen, tolka handlingar, blickar och reaktioner. Det är inte allt som sägs rakt ut utan det är det som inte sägs som ofta blir viktigast. Det gör läsningen aktiv på ett sätt jag tycker mycket om. Jag blir en del av berättelsen snarare än en betraktare utifrån. Flera gånger känner jag att jag nästan vill ingripa, säga något, stoppa något eller driva något i en annan riktning. Det säger mycket om hur levande karaktärerna är gestaltade.

Terapigruppen är en annan del som jag funderar mycket på. Jag tycker om att följa de samtalen där människor försöker förstå sina relationer men inte alltid riktigt vill se sig själva i dem. Det finns något väldigt mänskligt i det. Ingrid känns ibland lite distanserad där, nästan som att hon betraktar sig själv och de andra utifrån, snarare än att fullt ut delta. Det skapar en intressant spänning i hennes karaktär.

En sak som fastnade hos mig är hur olika Ingrid och Johanna uttrycker kärlek. Johanna och hennes döttrar säger det ofta rakt ut och visar mycket fysisk närhet medan Ingrid menar att hon visar kärlek på andra sätt. Det blir en tydlig kontrast mellan olika sätt att vara förälder och människa och frågan väcks om vad som egentligen räknas som kärlek. Är det orden, handlingarna eller tolkningen av dem? För mig blir det tydligt att det inte finns ett rätt sätt men att det ändå skapar krockar när uttrycken inte möts.

Kommunikation känns överhuvudtaget som bokens kärna. Hur vi pratar med varandra, hur vi inte pratar och hur mycket som går förlorat i det som aldrig riktigt sägs. I terapigruppen tränar deltagarna på att uttrycka känslor och att byta perspektiv men samtidigt känns det som att kunskapen ofta finns där redan. Svårigheten ligger snarare i att omsätta den i verkliga relationer, där känslor och gamla mönster tar över.

Förlåtelse är en annan fråga som hela tiden ligger under ytan. Går det att förlåta svek, försummelser och det som inte blev som det skulle? Och vem har egentligen rätt att definiera vad som har hänt? Det blir också en berättelse om mönster som upprepas och om hur svårt det är att bryta dem även när man ser dem tydligt.

En sak som jag också tycker mycket om är tidskänslan. 1999 blir nästan en egen karaktär i berättelsen med millennieskiftets oro, telefoner som fortfarande är fasta och ett samhälle som står på gränsen till något nytt men ännu inte vet vad. Det väcker mycket igenkänning, både i hur det var då och i hur det känns att se tillbaka på det nu.

Jag upplever också att jag placerar mig själv i ett generationsperspektiv när jag läser. Ingrid blir en representant för en äldre generation med andra ideal och sätt att se på föräldraskap medan Tom och Johanna rör sig i något annat. Det gör att jag både känner igen mina egna föräldrar och mig själv i de yngre perspektiven, vilket skapar en intressant spegling.

Det är en bok som hela tiden rör sig mellan generationer, tolkningar och relationer och som lämnar mig med många tankar snarare än en färdig bild.

1999 Tom och Ingrid – om att hitta hem är en fantastisk bok! Relationerna, tidsmarkörerna och familjedynamiken är träffsäkra och briljanta.

Vredes mod av Cecilia Sahlström

Vredes mod av Cecilia Sahlström är utgiven av Saga Egmont. Boken är den fjärde delen om Malmöpolisen Rakel Vrede. Rakel är på väg att flytta ihop med Kenny och de ska även bli familjehem åt Dolly. Mitt i flytten och i början av relationen med Dolly blir advokaten Nora White mördad och hennes son försvinner. Det finns spår men de pekar åt många olika håll. När Rakels bror Jacob blir allvarligt sjuk och hamnar på sjukhuset har hon svårt att hinna med både privatliv och arbetsliv. En otroligt spännande, nervkittlande och tappa andan-bok. Den kryper under huden på mig och jag sträckläste för att få reda på hur det skulle gå för Rakel både privat och med arbetet.

Rakel är på väg att flytta ihop med Kenny och de ska även bli familjehem åt Dolly. Det är ett stort och känslosamt steg för Rakel som har svårt att känna sig älskad. Mitt i flytten och i början av relationen med Dolly blir advokaten Nora White mördad och hennes son försvinner. Det finns spår men de pekar åt många olika håll. Vittnet som larmade 112 visade sig använda ett annat namn. Samtidigt får Rakel veta att hennes föräldrar har omkommit i en olycka i Israel där de har bott i flera år. När Rakels bror Jacob blir allvarligt sjuk och hamnar på sjukhuset har hon svårt att hinna med både privatliv och arbetsliv. Kollegan Niklas har också mycket att hantera i sitt privatliv.

Cecilia, bosatt i Lund, är författare och föreläsare med över 20 års erfarenhet inom polisyrket. Hon har arbetat både som polis och gruppchef inom familjevåldsenheten vilket har gett henne gedigen kunskap och förståelse för brottsutredningar och rättsväsendet. Denna expertis genomsyrar hennes kriminalromaner som hyllats för sina autentiska skildringar av polisarbete, trovärdiga karaktärer och aktuella samhällsfrågor.

Deckarserien om Rakel Vrede som är polis i Malmö är en av Cecilias deckarserier. Rakel är en karaktär med hårda metoder men ett stort hjärta vilket gör henne både utmanande och fängslande att följa. Du kan läsa om boken Irrvägar som är den första delen om Rakel Vrede och Nätverket som är den tredje delen, här i Bokluckan. Vredes mod är den fjärde delen i serien. Andra delen heter Barnsoldaten och den har jag inte läst men det fungerade bra att läsa böckerna fristående.

Cecilia har även skrivit deckarserien om Lundapolisen Sara Vallén, flera fristående böcker samt samarbetat med författarna Emma Olofsson och Christina Larsson i olika bokprojekt.

Vredes mod är en otroligt spännande, nervkittlande och tappa andan-bok. Den kryper under huden på mig och jag sträckläste för att få reda på hur det skulle gå för Rakel både privat och med arbetet.

Det är inte bara en spännande och intensiv läsupplevelse medan jag läser, känslan dröjer sig kvar även efter att boken är slut. Cecilia lyckas bygga upp en konstant närvaro av oro och press både i brottsutredningen och i Rakels privatliv vilket gör att berättelsen hela tiden behåller sitt tempo.

Jag uppskattar hur Rakel fortsätter att utvecklas som karaktär. Hon är fortfarande kompromisslös i sitt arbete och går ofta sin egen väg men det finns samtidigt en tydligare mjukhet i henne nu. Det gör henne mer nyanserad, mjuk och mänsklig. Hennes sätt att hålla människor på avstånd känns inte längre bara som en strategi utan också som ett skydd hon själv inte helt har kontroll över. Samtidigt ser man hur Kenny påverkar henne, inte genom att förändra henne, utan genom att erbjuda en stabilitet hon inte är van vid. Det är intressant att följa hur hon balanserar mellan kontroll och tillit.

Relationen till brodern Jacob tillför en annan dimension. Han fungerar som en emotionell förankring i hennes liv och när han blir allvarligt sjuk blir det tydligt hur lite utrymme Rakel egentligen har för att hantera allt som händer. Det förstärker bilden av en huvudkaraktär som hela tiden befinner sig i gränslandet mellan yrkesmässig styrka och personlig sårbarhet. Även kollegan Niklas fortsätter att vara en viktig kontrast, han känns stabil på ett sätt som gör att Rakels mer intensiva personlighet framträder ännu tydligare även om Niklas kämpar med sitt privatliv i Vredes mod.

Brottsutredningen i boken är också en stor del av varför den känns så engagerande. Det är inte bara själva fallen som är mörka utan också de mänskliga mekanismerna bakom dem. Hemligheter, lojaliteter och svek vävs in på ett sätt som gör att det inte finns några enkla svar. Just hemligheterna blir särskilt intressanta eftersom de både skyddar och förstör och driver handlingen framåt på ett sätt som känns verklighetsnära.

Det är också tydligt hur väl titeln speglar helheten. Rakels mod i berättelsen handlar inte bara om det professionella, att våga gå in i farliga situationer och fatta svåra beslut, utan också om det personliga modet. Att våga vara sårbar, våga släppa in andra och våga stå kvar i känslor som annars hade varit enklare att undvika.

En sak som jag älskar med boken är att den utspelar sig i en miljö som jag vistas i varje dag. Det gör något extra med läsningen, den kommer otroligt nära och jag kommer på mig med att titta om Rakel finns i närheten.

Cecilias sätt att skriva tilltalar mig. Det är ett naturligt flyt i texten och mitt intresse hålls uppe genom hela boken. Hon beskriver både händelser och miljöer på ett illustrativt sätt vilket gör att allt blir lätt att se framför sig. Det förstärker känslan av närvaro ytterligare och jag är övertygad om att Rakel Vrede skulle göra sig fantastiskt bra på film. Nu ser jag fram emot nästa del i serien!

Mörda är ingen konst av Dennis Magnusson

Mörda är ingen konst av Dennis Magnusson är utgiven av Ordfront förlag. Boken är den tredje i serien om poddutredaren Sebastian Lager. Hanna är journalist och hon kontaktar Sebastian efter att hon hittat försäkringspapper i sin mammas dödsbo. Sebastian är manusförfattare och Hanna vill att de ska göra en teveserie om en konstkupp som ägde rum på 90-talet. När Hanna går ut för att köpa kaffe blir Sebastian vittne till hur hon blir knivhuggen. Frågan är om hon blivit mördad för försäkringsärendet eller om det var ett misstag. När Sebastian möter en kvinna som heter Anna misstänker han att mördaren kanske dödade fel person. Spåren leder in i konstvärldens elit i Sverige och Sebastian trasslar in sig i lögner. Anna är konstnär och hennes man är en etablerad profil i konstvärlden. Sebastian hamnar i en härva där konstens uttryck och gränser utmanas. Boken har en nytänkande handling där lojalitet och konst ställs på sin spets. Det är spännande med en oväntad utveckling av händelseförloppet. Tack för boken, Dennis och Ordfront förlag!

Hanna är journalist och hon kontaktar Sebastian efter att hon hittat försäkringspapper i sin mammas dödsbo. Det är papper som borde vara makulerade men av någon anledning har Hannas mamma sparat dem. Sebastian är manusförfattare och Hanna vill att de ska göra en teveserie om en konstkupp som ägde rum på 90-talet. Det var en kupp mot ett museum där Carl Larsson-tavlor blev stulna. När Hanna går ut för att köpa kaffe blir Sebastian vittne till hur hon blir knivhuggen. Från ett fönster ser han allt på håll. Frågan är om hon blivit mördad för försäkringsärendet eller om det var ett misstag. När Sebastian möter en kvinna som heter Anna misstänker han att mördaren kanske dödade fel person. Kvinnorna är dessutom lika till utseendet. Spåren leder in i konstvärldens elit i Sverige och Sebastian trasslar in sig i lögner. Han lovar att inte berätta allt för polisen och är därför inte helt ärlig när han förhörs. Anna är konstnär och hennes man är en etablerad profil i konstvärlden. Sebastian hamnar i en härva där konstens uttryck och gränser utmanas.

Dennis Magnusson är en svensk författare och manusförfattare. Han romandebuterade 2017 med Den sista föreställningen. År 2021 kom Mord enligt manus som nominerades till Svenska Deckarakademins pris för bästa kriminalroman. Magnusson är även verksam som manusförfattare inom film och tv, bland annat Bäckström och Beckfilmen Quid pro quo. Mörda är ingen konst är den tredje i serien om poddutredaren Sebastian Lager. Jag har inte läst de tidigare böckerna i serien men det gick bra att läsa Mörda är ingen konst ändå.

Mörda är ingen konst rör sig i gränslandet mellan kriminalroman och diskussion om vad konst egentligen är. Det är tydligt att frågan om konstnärligt värde inte bara fungerar som bakgrund utan som en bärande del av hela berättelsen. Här ställs olika uttryck mot varandra, från mer traditionella tavlor till installationer och konceptuella verk där själva handlingen eller reaktionen hos betraktaren blir en del av verket. Det väcker frågan om konst är något som finns i objektet i sig eller i mötet mellan verk och publik.

Den här diskussionen är inte ny men den får ett särskilt tryck i boken genom hur den kopplas till makt, pengar och identitet. Konstvärlden framstår inte bara som en kulturell arena utan också som en ekonomisk struktur där värde kan skapas, manipuleras och ifrågasättas. Försäkringsärendet blir en tydlig ingång till hur konst också kan fungera som tillgång snarare än enbart uttryck vilket öppnar för både etiska och juridiska gråzoner.

Boken adresserar försäkringsbedrägeri när det gäller konst. Konst har blivit en viktig del i investeringar och som alltid när det finns mycket pengar i omlopp finns det bedrägeri. Det manliga konstnärliga geniet finns också med och känns igen från både litteraturen och verkligheten. De lider och de är ofta missförstådda och det är synd om dem på ett oklart sätt.

Relationerna i berättelsen bidrar till att fördjupa osäkerheten snarare än att reda ut den. Sebastian framstår som en person som inte har full kontroll över sin egen roll i händelserna vilket gör att han ofta hamnar i ett slags mellanläge där han varken är helt observatör eller aktör. Det skapar en känsla av att sanningen hela tiden filtreras genom andras drivkrafter vilket i sin tur gör tolkningen av vad som händer mer komplex.

Sebastians relation till sin dotter förstärker också temat om ansvar och gränser. Här finns en vardaglig dimension som kontrasterar mot den mer dramatiska konst- och brottsvärlden men som samtidigt speglar samma osäkerhet kring hur man påverkar andra och hur mycket man egentligen kan styra över sina handlingar.

Boken har en nytänkande handling där lojalitet och konst ställs på sin spets. Det är spännande med en oväntad utveckling av händelseförloppet.

Det som gör boken särskilt intressant är hur den inte ger enkla svar utan snarare förskjuter perspektiven längs vägen. Som läsare hamnar jag i samma osäkerhet som huvudpersonen där det som först verkar självklart gradvis visar sig vara mer komplext. Det gör att berättelsen inte bara fungerar som en kriminalhistoria utan också som en reflektion över hur vi tolkar handlingar, motiv och värde.

Mästaren från Venedig av Victoria Larm

Mästaren från Venedig av Victoria Larm är utgiven av Brombergs Bokförlag. Året är 1913 och Jeanne är nio år. Hon bor på en kulle öster om Bordeaux med sin mamma Maryam och herr Voullard. En kväll blir Maryam bortförd av främlingar. Jeanne bestämmer sig för att hjälpa sin mamma och det blir en svindlande färd till Venedig. På vägen möter hon Frey, en äldre man som är författare och livsnjutare. Det omaka paret försöker få information om Maryam i Venedig. Allt handlar om en hemlig ekvation som avslöjar universums innersta väsen, skapad av den legendariske matematikern Mästaren från Venedig. Det är ett klassiskt drama i tre akter där språket, berättelsen och äventyret golvar mig. Det är filmiskt, dramatiskt och helt underbart!

Året är 1913 och Jeanne är nio år. Hon bor på en kulle öster om Bordeaux med sin mamma Maryam och herr Voullard. Maryam är hushållerska hos herr Voullard. Eftersom han inte minns sitt liv längre berättar Jeanne om allt han har upplevt. En kväll blir Maryam bortförd av främlingar. Herr Voullard är skadad och Jeanne gömmer sig först men springer sedan till bonden Dubois. Hon hörde främlingarna säga att hennes mamma skulle föras till Venedig, anklagad för mord. Jeanne bestämmer sig för att hjälpa sin mamma och det blir en svindlande färd till Venedig. Det är en farlig resa genom det franska landskapet mot målet. På vägen möter hon Frey, en äldre man som är författare och livsnjutare. Jeanne lyckas övertala Frey att följa med. Det omaka paret försöker få information om Maryam i Venedig. Målet har hela tiden varit att prata med polisen där för att rentvå henne. Allt handlar om en hemlig ekvation som avslöjar universums innersta väsen, skapad av den legendariske matematikern Mästaren från Venedig.

Victoria Larm är en svensk författare som debuterade 2022 med Den nionde kretsen, den första delen i trilogin Pestmasken. Serien fortsatte 2023 med Den förklädda guden och avslutades med Den döende slaven, den tredje och sista delen. Alla tre böckerna i serien finns recenserade här i Bokluckan. Victoria har studerat historia och konsthistoria vilket ofta märks i hennes historiskt präglade romaner. När hon inte skriver böcker ägnar hon sig gärna åt sina stora intressen klassisk musik och schack. Tillsammans med sin man Christer Sturmark driver hon podden Den gyllene grenen som blandar konst, litteratur, vetenskap, religion och filosofi. Det mesta av min tid går åt till att läsa, recensera och fotografera (och arbeta!) men om jag hinner lyssna på en podd är det alltid den här jag väljer.

Mästaren från Venedig är en bok med flera lager där ett historiskt äventyr möter idéer om vetenskap, kunskap och mänskliga drivkrafter. Det som gör läsningen så stark är hur berättelsen hela tiden växlar mellan det konkreta och det symboliska, mellan Jeannes personliga resa och de större frågor som rör hela världens uppbyggnad.

Boken är uppbyggd enligt klassisk dramaturgi med prolog, tre akter och epilog, vilket ger en tydlig känsla av rörelse och riktning. Prologen fungerar som en kort men laddad öppning där Mästaren från Venedig och hans ekvation antyder att något avgörande står på spel och redan här etableras berättelsens centrala drivkraft.

I den första akten kastas vi in i Jeannes värld där tryggheten snabbt bryts upp av en dramatisk händelse som förändrar allt. Jag fastnade länge vid Jeannes sätt att minnas och uppfatta världen och hur det blir en avgörande tillgång i den situation hon hamnar i. Hennes eidetiska minne gör henne inte bara till en observatör utan till någon som bär hela sin omvärld inom sig vilket förstärker känslan av både sårbarhet och styrka.

Det är också här Frey introduceras och relationen mellan honom och Jeanne blir en viktig kontrast genom det äventyr de har hamnat i. Han representerar erfarenhet, cynism och ett slags distanserad livsnjutning medan Jeanne är direkt, målmedveten och känslomässigt bunden till sitt uppdrag. Tillsammans skapar de en dynamik som för berättelsen framåt och ger den både värme och spänning.

När handlingen rör sig vidare fördjupas drivkrafterna och nya lager tillkommer. Det blir tydligt att ekvationen inte bara är ett mysterium utan också en symbol för människans vilja att förstå och kontrollera det som egentligen kanske inte går att kontrollera. Här vävs idéer om vetenskap och makt in i berättelsen på ett sätt som gör att den hela tiden känns större än sitt yttre äventyr.

Det jag tycker är särskilt intressant är hur handlingen hela tiden balanserar mellan det lilla och det stora. Jeanne är ett barn med ett mycket konkret mål men hon befinner sig samtidigt i en värld där konsekvenserna av det hon söker kan påverka långt fler än henne själv. Den spänningen gör att jag blir personligt engagerad och dras djupare in i berättelsens idévärld.

I den senare delen av boken fördjupas även bakgrunden till flera av karaktärerna och händelserna vilket ger ytterligare lager till det som tidigare bara antytts. Här förstärks också temat kring kunskapens pris och människans drivkraft att nå längre än vad som kanske är rimligt.

Det som hela tiden återkommer är känslan av rörelse, både fysisk och intellektuell. Resan till Venedig är inte bara en geografisk förflyttning utan också en resa genom idéer, minnen och val. Samtidigt finns en tydlig känsla av att varje steg framåt också innebär en risk.

Det är ett klassiskt drama i tre akter där språket, berättelsen och äventyret golvar mig. Det är filmiskt, dramatiskt och helt underbart!

Språket är en av bokens stora styrkor och ligger i samklang med både tiden och det storslagna äventyret. Det är rikt på detaljer, miljöer och sinnesintryck som gör att jag hela tiden befinner sig mitt i handlingen. Jag älskar den här meningen; ”….jag förväxlade intelligens med visdom.” För mig säger den mycket om både boken och världen i stort. Venedig framträder som en plats laddad med historia och mystik vilket förstärker känslan av att berättelsen rör sig i gränslandet mellan verklighet och något mer mytiskt.

Det finns också flera dimensioner av tolkning där både historiska referenser och filosofiska idéer vävs in i handlingen. Det gör att läsningen blir aktiv eftersom jag hela tiden uppmuntras att tänka vidare kring det som händer. Jag lärde mig mycket under läsningen vilket gjorde att jag ville läsa om och läsa vidare vid sidan om boken för att förstå mer av det som nämns.

Jag anar också att det finns en tydlig omsorg i hur namnen i boken är valda. Jeanne som bär en styrka och ett mod i sin gestalt, Toto som framstår som orädd, vaksam och handlingsdriven, Frey som speglar sin roll som författare och Jacobi som blir nära kopplad till matematiken och dess logik. Även namnet Maryam rymmer något mer än bara hennes roll i berättelsen.

Jag undrar också om Maryams bön om att hennes kärlek inte skulle åka iväg, där hon säger: ”Jag såg dig, långt innan du såg mig, och jag visste: Där är han. Där är mannen vars närvaro jag känt av i hela mitt liv, långt innan jag träffade honom.” kan vara hämtad ur en mer personlig erfarenhet, något som ger ytterligare djup åt hennes karaktär.

Samtidigt är det till stora delar en berättelse om att vilja rädda någon man älskar och vad det innebär att drivas av ett sådant mål. Den kombinationen av det storslagna och det mänskliga gör att jag inte vill lämna det universum som Victoria har byggt upp.

Jag saknade boken redan när jag läste sista ordet eller egentligen redan innan! Det är också en av anledningarna, utöver alla googlingar, till att det tog lång tid att läsa och skriva om den. Jag ville verkligen inte att den skulle ta slut! Victorias sätt att sätta igång mina tankebanor är uppfriskande, utmanande och inspirerande. Hur ska jag nu kunna vänta till nästa bok kommer?

För evigt trogen av Charlotte Al-Khalili

För evigt trogen av Charlotte Al-Khalili är utgiven av Norstedts. Boken är den tredje fristående delen i serien om Olivia Oldenheim. Marwa Abdullahi har tagit sig från Bocksta till Rättscentrum för att berätta om sin son. Den somaliske tolken beter sig underligt och när utredaren Claudia Gomez och juristen Olivia Oldenheim kontrollerar inser de att tolken inte översatt korrekt. Olivia har jagat gängledaren Dilan Saleh länge och hon tror att han är inblandad på något sätt. Hon letar spår och när hon verkar stå inför ett genombrott förändras allt. Polisen Oskar Viklund försöker spåra en läcka inom polisen. Han och Olivia kommer varandra nära men det är något som skaver. Boken är en rysare där aktuella ämnen blandas med existentiella frågor. Den är spännande med flera oväntade vändningar och högt tempo där svek, lojalitet och hemligheter ställer allt på sin spets. Tack för boken, Charlotte och Norstedts!

Marwa Abdullahi har tagit sig från Bocksta till Rättscentrum för att berätta om sin son. Han är sjutton år och har skrivit en låt för att hylla en kompis som blev skjuten. Den somaliske tolken beter sig underligt och när utredaren Claudia Gomez och juristen Olivia Oldenheim kontrollerar inser de att tolken inte översatt korrekt. De letar upp en kollega som kontrollerar översättningen och får bekräftat att Marwa berättade en annan historia. Olivia har jagat gängledaren Dilan Saleh länge och hon tror att han är inblandad på något sätt. Ett parti narkotika har kommit på avvägar när Dilan Saleh tagit kontroll över det men han är försvunnen. Olivia letar spår och när hon verkar stå inför ett genombrott förändras allt. Hennes liv är hotat. Polisen Oskar Viklund försöker spåra en läcka inom polisen. Han har tidigare arbetat som infiltratör och han är sparsam med information om sitt liv. Han och Olivia kommer varandra nära men det är något som skaver.

Charlotte Al-Khalili är en svensk författare uppvuxen i Söderköping. Hon utbildade sig till maskiningenjör, i likhet med sin pappa, och har därefter arbetat med utveckling och förvaltning av köpcentrum. Hon har även en kandidatexamen i rättsvetenskap och ett starkt intresse för verkliga brott vilket återkommer i hennes skrivande. Hon debuterade 2018 på eget förlag med romanen Skörda storm, inspirerad av händelser som en bekant varit med om. 2022 utkom Malström, hennes debut som spänningsförfattare, som nominerades till Årets debut av Svenska Deckarakademin. Du kan läsa om boken här i Bokluckan. Med När allt är över inleddes serien om Olivia Oldenheim. För evigt trogen är den tredje fristående delen i serien om henne. Jag har inte läst de två första delarna i serien men det gick bra att läsa boken ändå även om jag gärna hade läst de två första och haft mer förförståelse.

Charlotte Al-Khalili är bosatt i centrala Stockholm och skriver ofta på landsbygden i Barva utanför Eskilstuna. På fritiden reser hon gärna, tidigare på egen hand och numera ofta tillsammans med sin man Bashar och sin pappa Benny.

Boken kännetecknas av en blandning av kriminalintriger och aktuella teman som migration, rättssystem och sociala konflikter. Det som gör berättelsen intressant är hur dessa delar inte bara används som bakgrund utan blir en del av själva nerven i historien. Samhällets strukturer och brister speglas genom karaktärernas val och konsekvenserna av dem vilket ger berättelsen en tydlig tyngd.

Olivia Oldenheim är stark på ytan men utkämpar en stark inre kamp. Hon driver sig själv framåt med kontroll och yrkesmässig skärpa men det finns en tydlig sårbarhet bakom fasaden. Att hon sitter i rullstol efter en olycka är något hon inte vill låta definiera henne samtidigt som det påverkar hur hon ser på sig själv och sin plats i livet. Det blir tydligt att hennes största kamp inte bara utspelar sig i arbetet utan också i synen på hennes egen värdighet och ensamhet.

Oskar Viklund blir en karaktär som gradvis öppnar sig i två tidsplan, både genom det som varit och det som är. Hans bakgrund kastar långa skuggor över hans nuvarande liv och förklarar mycket av hans återhållsamhet. Det finns en inre spänning i honom som gör att han aldrig riktigt är helt tillgänglig, varken för andra eller sig själv. Tillsammans med Olivia uppstår en närhet som samtidigt präglas av avstånd där outtalade saker väger tungt mellan dem.

Gängkriminaliteten och frågor om läckor inom polisen ger berättelsen en stark aktualitet. Det blir tydligt hur våld och hot påverkar inte bara enskilda liv utan hela samhällsstrukturer där människor lämnas i spillror efter andras beslut och handlingar. I kontrast till detta står Marwa som en stark röst, driven av kärlek och vilja att göra rätt, men som blir mött av krafter som aktivt motverkar det.

De existentiella frågorna vävs in genom hela berättelsen där svek, lojalitet och hemligheter får stor betydelse. Det finns många former av svek; att tiga, att tala, att skydda sig själv eller andra, och alla får konsekvenser. Lojaliteten prövas på olika nivåer, både i gängmiljöer och inom rättsväsendet, där den ibland blir livsavgörande. Hemligheter fungerar som något som långsamt förskjuter relationer och skapar sprickor som är svåra att reparera.

Boken är en rysare där aktuella ämnen blandas med existentiella frågor. Den är spännande med flera oväntade vändningar och högt tempo där svek, lojalitet och hemligheter ställer allt på sin spets.

Det blir också tydligt hur dessa teman inte är nya i sig utan återkommer i olika former genom tider och samhällsstrukturer. Det är snarare inramningen som förändras medan människors val, svagheter och drivkrafter förblir igenkännbara. Det ger berättelsen en extra dimension som gör den både aktuell och tidlös på samma gång.

Enstöringen av Kia Hedman

Enstöringen av Kia Hedman är utgiven av Ordfront förlag. Boken är den första i serien Mörkersjälar. Lina ska tillbringa sommaren med pojkvännen Anders i den isolerade stugan där han bor tillsammans med sin mamma. Hennes dotter Edith ska också komma dit några dagar senare. Det är mörkt i stugan eftersom gardinerna ständigt är fördragna och dörren alltid är låst. Det finns ett rum som de inte använder där ett draperi hänger för och där dörren är tejpad. Det viskas på byn när Lina syns tillsammans med Anders. Ryktena började spridas för trettiofem år sedan när ett barn hittades fastfruset i isen och senare försvann en pojke. Lina känner oro men vet inte vad hon ska tro. Det är en isande psykologisk spänningsroman där det är svårt att veta varifrån hotet kommer. Obehaget var påtagligt och genom hela boken kände jag hur det kröp i mig av ovisshet och spänning. Tack för boken, Kia och Ordfront förlag!

Lina ska tillbringa sommaren med pojkvännen Anders i den isolerade stugan där han bor tillsammans med sin mamma. Nära stugan ligger en sjö med badplats. Linas dotter Edith ska också komma dit några dagar senare. I den trånga stugan får Edith sova på en madrass i samma rum som Anders och Lina. Det är mörkt i stugan eftersom gardinerna ständigt är fördragna och dörren alltid är låst. Det är något Anders mamma Rut är noga med att upprätthålla. Det finns ett rum som de inte använder där ett draperi hänger för och där dörren är tejpad. Inte ens Anders verkar veta vad som finns bakom den. Det viskas på byn när Lina syns tillsammans med Anders. Även Linas mamma hör av sig och uppmanar henne att googla på byn och vad som har hänt där. Ryktena började spridas för trettiofem år sedan när ett barn hittades fastfruset i isen och senare försvann en pojke. Polisen ansåg att det vara en olycka men ryktena menar något annat. Lina känner oro men vet inte vad hon ska tro.

Kia Hedman är uppväxt i Borlänge, utbildad civilekonom och inledde sin karriär i London men bor numera i Knivsta utanför Uppsala. Debutboken Patient 43 kom 2021 och den kan du läsa om här i Bokluckan. Kia har ett stort intresse för psykologi vilket märks i hennes böcker. Enstöringen är den första boken i serien Mörkersjälar.

Hotet ligger hela tiden i luften i Enstöringen. Det är en sådan där bok där känslan av att något inte stämmer finns där från första sidan men utan att jag riktigt kan sätta fingret på vad det är. Jag anar och känner i hela kroppen att något kommer att hända men det går inte att förstå varifrån det kommer eller vad det är som är fel. Den osäkerheten driver berättelsen framåt och skapar en ständig obehagskänsla.

Berättelsen växlar mellan Rut och Lina vilket gör att jag får två olika perspektiv på samma situation. Samtidigt gör det också att jag pendlar i mina känslor för dem båda. Rut är avvisande, kontrollerande och ofta otrevlig medan jag upplever Lina som naiv och väldigt beroende av bekräftelse och närhet. Hennes starka längtan efter en familj gör att hon gång på gång bortser från sådant som egentligen borde väcka större oro. Det skaver och det är också där mycket av obehaget i boken uppstår.

Dottern Edith blir en tydlig kontrast till de vuxna. Hon observerar allt med ett barns blick, mer nyfiken och mindre styrd av oro och förutfattade meningar. Hon kallar Rut för B-farmor, en förkortning av bonusfarmor, vilket blir en liten lättsam detalj i en i övrigt tung och tryckt stämning.

Anders är den karaktär som är svårast att placera. Det faktum att han som vuxen man bor kvar hos sin mamma bidrar till en känsla av obehag redan från start och hans roll i allt som händer känns hela tiden diffus och svårtolkad.

Ryktena från byn och det som hände för trettiofem år sedan hänger tungt över berättelsen. Det är tydligt hur sådana händelser kan leva kvar i en liten ort och hur sanningen med tiden kan bli suddig, förändrad och färgad av hur berättelser förs vidare. Det som hände då framstår som både tragiskt och sorgligt och har lämnat tydliga spår i bygden.

Upplösningen är oväntad och förstärker den obehagliga känslan ytterligare. Det finns många små detaljer genom hela boken som bygger upp en krypande oro, sådana som gör att man nästan fysiskt reagerar när man läser.

Det är en isande psykologisk spänningsroman där det är svårt att veta varifrån hotet kommer. Obehaget var påtagligt och genom hela boken kände jag hur det kröp i mig av ovisshet och spänning. Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien!

Bakom ridån av Bettina Bieberstein Lee

Bakom ridån av Bettina Bieberstein Lee är utgiven av Louise Bäckelin Förlag. Christina är en ung och osäker flicka när hon får en spådom som förutsäger flera händelser i hennes liv, till och med hennes död. 50 år senare bjuder hon in till sin 70-årsfest med tillägget: ”PS. Ni kommer att bli överraskade”. Hennes döttrar Ellen och Bodil har inte pratat med varandra på över fem år och lever på olika håll med sina minnen av mamman. Christina har varit en firad skådespelerska men hennes barn har upplevt en sida som inte visats offentligt och de vet inte vad de ska tro om festen. Boken belyser det som är viktigast i livet samtidigt som svåra känslor som sorg, förlust och rädsla vävs in som följeslagare. Det är berörande, tänkvärt och fyllt av livsvisdom i en behaglig inramning. Tack för boken, Bettina och Louise Bäckelin Förlag!

Christina är en ung och osäker flicka när hon får en spådom som förutsäger flera händelser i hennes liv, till och med hennes död. Hon får veta att hon kommer att möta en våldsam död om hon inte slutar fästa sig vid världsliga ting och att det ska ske innan hon fyller sjuttio. 50 år senare bjuder hon in till sin 70-årsfest med tillägget: ”PS. Ni kommer att bli överraskade”. Hennes döttrar Ellen och Bodil har inte pratat med varandra på över fem år och lever på olika håll med sina minnen av mamman. Ellen har ett fritt arbete på en plantskola och Bodil lever ett inrutat liv som lärare. Christina har varit en firad skådespelerska men hennes barn har upplevt en sida som inte visats offentligt och de vet inte vad de ska tro om festen. De är osäkra på om deras pappa Rutger kommer att dyka upp och vet inte heller vem Christina har bjudit.

Bettina Bieberstein Lee är född i Berlin, uppvuxen i Schweiz och har bott i Stockholm i över fyrtio år där hon lever tillsammans med sin familj. Hon debuterade som romanförfattare 2017 med spänningsromanen Korpsystrar som blev nominerad till Årets deckardebut i Crimetime Award. Bieberstein Lee har tidigare arbetat som journalist och driver även en uppskattad podcast vid sidan av sitt författarskap. Somrarna tillbringar hon i Sorundas skärgård, en plats som ofta fungerar som inspirationskälla till hennes berättelser.

Bakom ridån är i grunden en familjesaga där relationerna mellan Christina, Bodil och Ellen långsamt vecklas ut genom lager av tystnad, oförlösta konflikter och olika versioner av samma historia. Det som egentligen dominerar berättelsen är inte händelserna i sig, utan det som inte sägs, den där tystnaden som blir ett eget språk i familjen och som formar deras sätt att leva och relatera till varandra. I det här ligger en av bokens starkaste trådar; hur frånvaro av kommunikation kan bli lika styrande som öppna ord.

Boken belyser det som är viktigast i livet samtidigt som svåra känslor som sorg, förlust och rädsla vävs in som följeslagare. Det är berörande, tänkvärt och fyllt av livsvisdom i en behaglig inramning. Just den balansen är något jag tycker om, hur Bettina lyckas föra in existentiella frågor utan att det tippar över i det tillrättalagda eller övertydliga. Det finns en tydlig medvetenhet i berättandet som gör att de större frågorna får andas utan att bli förenklade.

Christinas livsval och drivkraft speglar samtidigt en kamp mellan yttre förväntningar och inre nödvändighet. Hennes vilja att stå på scenen blir mer än ett yrkesval, det blir ett sätt att existera, att få vara någon annan men också att äga sin egen berättelse. Samtidigt finns där ett tydligt motstånd från omgivningen, vilket skapar en spänning mellan frihet och kontroll som följer henne genom livet.

En av de mest intressanta delarna i boken är hur spådomen fungerar som ett slags livsfilter. Den väcker frågor om öde och val, om hur mycket av våra liv som formas av det vi tror ska hända. Vill vi egentligen veta framtiden? Eller skapar vetskapen i sig en begränsning? Det blir ett slags ”Sliding Doors”-perspektiv där alternativa liv alltid skymtar i bakgrunden utan att vi någonsin kan veta vad som egentligen hade blivit annorlunda.

Samtidigt rör sig berättelsen mycket kring arv, både känslomässigt och relationellt. Vi bär alla på en ryggsäck som andra inte vet något om och vi för det vidare. Christina fick med sig jobbiga saker i sin ryggsäck som hon skickade vidare med råge. Det är en träffsäker bild av hur mönster upprepas, ofta utan att någon riktigt förstår var de började.

Christinas samlarmani kan också ses i det ljuset, som ett sätt att skapa kontroll i något som egentligen inte går att kontrollera. Genom att samla på föremål skapar hon en känsla av mening och beständighet samtidigt som det blir ett sätt att lämna efter sig spår av sig själv. Det knyter an till en återkommande rädsla i boken; rädslan att inte bli ihågkommen. Christina är så otroligt rädd att inte bli ihågkommen vilket är sorgligt och någon form av självskadebeteende men jag har samtidigt förståelse för henne. Tänk att ha levt ett helt liv och att ingen minns en när man dör, varför levde man då? En klassisk existentiell fråga som kan bli oöverstiglig om tankarna tar över.

Hemligheter och det som inte sägs är också centralt. När är det rätt tid att berätta något man valt att dölja från början, så svårt! Sorg och förlust är två centrala känslor i handlingen och då även efter det som inte var, kunde ha varit eller skulle blivit. Det finns en ständig rörelse mellan det som varit och det som aldrig blev, vilket skapar en emotionell tyngd som ligger kvar genom hela berättelsen.

De övernaturliga inslagen, i form av spådomar och varslande upplevelser, tillför ytterligare ett lager. Ellen upplever sådant som kan tolkas som föraningar men snarare än att romantisera det övernaturliga blir det intressant just i hur det tolkas och förstås i efterhand. Det lämnas öppet för läsaren att själv avgöra vad som är vad.

Det handlar till syvene och sist om att se inåt sig själv och förstå vad jag vill, behöver och kan åstadkomma, se resurser och tillgångar istället för hinder och svårigheter. Det är här Bettina lyckas att skiva varsamt så det inte blir ett klistermärke-quote som jag kan sätta på bilen.

Nollpunkten av Caroline Grimwalker

Nollpunkten av Caroline Grimwalker är utgiven av Bokförlaget Nona. Boken är den sjätte delen i Trickster-serien. Trickster-nätverket angrips oväntat och Astri Holst återvänder från medvetslöshet och befinner sig i ett kaos. Isa vaknar upp fångad och omtöcknad. Det är svårt att veta vem som är vän och vem som är fiende med tanke på hur allt har utvecklat sig. Det hemliga nätverket med resurser utöver det vanliga är i gungning. En uppgörelse tornar upp sig där styrkedemonstrationerna avlöser varandra. Isa slåss med en våldsam ilska mot alla som står i hennes väg och nu har hon inte bara sig själv att tänka på. Det är action, snabba vändningar och gastkramande spänning i en våldsam uppgörelse som liknar Ragnarök! Men vad kommer då efter…? Tack för boken, Caroline och Bokförlaget Nona!

Trickster-nätverket angrips oväntat och Astri Holst återvänder från medvetslöshet och befinner sig i ett kaos. Hon är i gymmet, långt ner i organisationens hjärta under Marsvinsholm. Isa vaknar upp fångad och omtöcknad. Cellen är liten, hon vet inte var hon är och hon har svårt att minnas vad som hände. Det är svårt att veta vem som är vän och vem som är fiende med tanke på hur allt har utvecklat sig. Både Astri och Isa är fast beslutna att ta reda på vem som står bakom dåden. Det hemliga nätverket Trickster med resurser utöver det vanliga är i gungning. Gruppen är splittrad och vet inte vem de kan lita på. En uppgörelse tornar upp sig där styrkedemonstrationerna avlöser varandra. Isa slåss med en våldsam ilska mot alla som står i hennes väg och nu har hon inte bara sig själv att tänka på.

Caroline Grimwalker har en bakgrund som jurist samt språk- och kulturvetare och arbetar nu som skrivcoach och författare. Tillsammans med sin man Leffe har hon skrivit ett imponerande antal spänningsromaner som fått stor publik, särskilt inom ljudboksformatet. Champagneflickan är Carolines debutbok, en ärlig och osentimental skildring av hennes tid som strippa, en rå berättelse som utmanar fördomar och visar en annan verklighet än den man kanske förväntar sig.

Du kan läsa om den första boken, Rekryteringen, och den femte boken, Blodsbandet, i Trickster-serien här i Bokluckan. Du hittar även inlägg om Vågbrytarna av Caroline samt de fyra första delarna i serien Döden i december: Flocken, Febern, Nattvarden och Bergatrollet, som Caroline har skrivit tillsammans med sin man Leffe, här i Bokluckan.

Nollpunkten är lika spännande som de tidigare böckerna i serien och levererar en intensiv läsupplevelse från början till slut.
Det är action, snabba vändningar och gastkramande spänning i en våldsam uppgörelse som liknar Ragnarök! Men vad kommer då efter…?

Tempot är oavbrutet högt genom hela berättelsen och det finns ett tydligt driv som gjorde att jag hela tiden ville läsa vidare. Det är nästan som att handlingen rullas upp som en film där allt sker i ett högt tempo och där scenerna känns visuellt laddade.

Det som framför allt stannar kvar efter läsningen är kvinnorna i berättelsen. De är starka, komplexa och kompromisslösa men också sårbara i sin kamp. De slåss inte bara för överlevnad utan också för rättvisa, identitet och rätten att definiera sina egna liv. I en värld där makt är flytande och ofta självisk blir deras kamp både personlig och politisk. Maktbegäret och lojaliteten går ständigt i konflikt och när tilliten bryts blir konsekvenserna brutala.

Samtidigt finns här en tydlig spegling av vår egen samtid. Världen i boken är extrem men inte helt avlägsen. Den förstärker snarare drag vi redan känner igen, där starka krafter styr, där lojalitet kan vara avgörande och där svek får stora följder. I det ljuset blir berättelsen mer än action; den blir också en kommentar till hur makt och moral kan fungera när system pressas till sin gräns.

Även i det mörka och våldsamma finns det något som gör att jag bryr mig om de som befinner sig där. Jag kan känna med kvinnorna i Trickster även när deras handlingar går långt över gränsen. Deras ilska blir begriplig i sin kontext och det är just där berättelsen lyckas, den balanserar det extrema med något mänskligt.

Det går också att dra tydliga paralleller till Ragnarök, inte bara i det kaos som uppstår, utan också i tanken på slut och början samtidigt. För vad händer egentligen efter ett sammanbrott av den här storleken? Vad finns kvar när allt har brunnit ner?

Det sägs att detta är den sista delen i serien men det är svårt acceptera det. Här finns fortfarande mer att utforska, fler lager att skala av och fler historier som vill berättas. Och någonstans lämnar den här boken mig med just den känslan, att slutet kanske inte riktigt är ett slut ändå, eller så är det en förhoppning!

Språngskikt av Elinor Kapp

Språngskikt av Elinor Kapp är utgiven av Bokfabriken. Boken är den första delen i deckarserien Kustmorden. Bonnie går på Billströmska folkhögskolan på Tjörn. Efter en kväll ute med vänner råkar hon ut för ett grymt skämt. Hon snubblar ner i en nygrävd grav efter att ha blivit lämnad på kyrkogården. I graven ligger en mördad man. Polisen ringer Bonnies morbror Gaston som är polis i Stockholm. Gaston bestämmer sig för att ta ett vikariat hos polisen på Västkusten och bo där under sommaren för att stötta Bonnie. Någon verkar dessutom bevaka henne. Sara bor granne med Gaston och Bonnie och hon jobbar på lokaltidningen på Tjörn. Efter en uppslitande skilsmässa oroar hon sig nu för grannarna som ser kriminella ut. Mord i en idyll, intressanta karaktärer och en spännande mordgåta blandas och jag älskar att vara mitt i allt! Tack för boken, Elinor och Bokfabriken!

Bonnie går på Billströmska folkhögskolan på Tjörn. Hon bor på skolan men flera av de andra eleverna åker hem över helgerna. Efter en kväll ute med vänner råkar hon ut för ett grymt skämt. En mörk huva dras över hennes huvud och hon blir ivägkörd i ett motorfordon. Hon snubblar ner i en nygrävd grav efter att ha blivit lämnad på kyrkogården. När hon försöker klättra upp rasar jorden ner över henne. I graven ligger en mördad man. Wille och Emilia från polisen i Stenungsund åker till Stenkyrka kyrkogård för att undersöka platsen. Polisen ringer Bonnies morbror Gaston som är polis i Stockholm. Han tar sig till Kungälvs sjukhus där Bonnie vårdas. Polisen Emilia är gravid och när hennes vatten går står polisen i Stenungsund plötsligt utan en utredare. Gaston bestämmer sig för att ta ett vikariat hos polisen på Västkusten och bo där under sommaren för att stötta Bonnie. Tack vare sin tidigare kurskamrat Eddie Öhlund hittar han ett sommarboende på Klädesholmen. Någon verkar dessutom bevaka Bonnie. Sara bor granne med Gaston och Bonnie och hon jobbar på lokaltidningen på Tjörn. Hon längtar efter mer spännande uppdrag och ser sin chans när hon får höra om den mördade mannen i graven. Efter en uppslitande skilsmässa oroar Sara sig nu för grannarna som ser kriminella ut.

Elinor Kapp är uppvuxen i Skärhamn på Tjörn och hon bor fortfarande där, i en vit liten fiskarstuga. Hon är numera författare på heltid. Efter att ha gått skrivarkurs och blivit klar med en bok pushade mannen henne att skicka in den till förlag, vilket jag tackar för. Hon berättar på sin hemsida ElinorKapp1 att hon börjar sin skrivprocess med att skriva för hand och sedan redigera på datorn. Elinor har skrivit serien Mord i skärgården och jag har läst/lyssnat på alla böckerna i serien. Böckerna heter Sjörök, Dödsjö, Dyningar, Strandvaskaren, Gasten och Mareld i nämnd ordning och du kan läsa om alla här i Bokluckan. Språngskikt är den första delen i en ny deckarserie som heter Kustmorden.

Jag tycker om hur Elinor väver in kopplingar till sin tidigare serie Mord i skärgården. Eddie Öhlund och Stella dyker upp i berättelsen och det gör att jag direkt känner igen världen. Det blir som små glimtar av deras liv vid sidan av den nya historien och det skapar en känsla av att allt hänger ihop. Samtidigt gör glimtarna av Eddie och Stellas liv mig lite orolig, jag behöver definitivt en ny bok i Mord i skärgården så jag får veta mer om hur deras liv egentligen ser ut.

Titeln Språngskikt fastnade hos mig. Ett språngskikt är en gräns i vatten där olika skikt möts men inte blandas direkt. Jag tänker att det speglar boken ganska bra; där finns också lager av människor, hemligheter och relationer som inte riktigt möts eller förstås fullt ut förrän man kommer djupare in i berättelsen. Det känns som en symbol för allt det osäkra som finns innan saker klarnar.

Gaston är en karaktär som överraskar. Hans yttre med långt hår, motorcykelkläder och Harley Davidson förmedlar en bild till omgivningen som kan uppfattas som en hård och självsäker person. Men under ytan finns en värme och lojalitet i honom som gör att han sticker ut. Det blir extra tydligt i hur han också befinner sig i en situation där han blir utnyttjad i sin privata relation. Vistelsen på Västkusten blir därför också något av en slags paus i hans liv där han får möjlighet att andas och kanske hitta tillbaka till sig själv.

Sara är en annan karaktär som jag fastnar för. Hennes bakgrund i en frikyrklig miljö, ett äktenskap med pastorns son och ett uppbrott därifrån påverkar henne tydligt fortfarande. Hon befinner sig i ett slags mellanrum mellan det gamla och det nya livet där mycket fortfarande styrs av det hon vuxit upp med. Relationen till mamman är särskilt svår och det märks hur starkt det fortfarande påverkar henne trots att hon försöker skapa sig ett eget liv. Samtidigt har hon ett stöd i sin moster som ger henne något stabilt att luta sig mot.

Miljöerna i boken är något jag verkligen tar med mig. Havet, ljuset och kustlandskapet blir en tydlig del av berättelsen och skapar en stämning som känns både vacker och lite rå på samma gång. Även om det är en deckare med mörka inslag är det relationerna som stannar kvar hos mig. Elinor är skicklig på att visa hur olika relationer formar människor och hur svårt det kan vara att veta vem man ska släppa nära och vem man ska hålla på avstånd. Det handlar mycket om tillit, sårbarhet och rädslan för att bli utnyttjad eller sviken.

Bonnies situation gör också starkt intryck och det märks tydligt att hennes bakgrund har satt djupa spår. Jag känner att jag vill att hon ska få något bättre framöver, en tryggare plats där hon blir sedd och skyddad.

Mord i en idyll, intressanta karaktärer och en spännande mordgåta blandas och jag älskar att vara mitt i allt! Jag ser fram emot fortsättningen i serien och är nyfiken på hur Gaston, Sara och Bonnie kommer att utvecklas framöver.

Försvinnandet av Ramona Ivener

Försvinnandet av Ramona Ivener är utgiven av Bokfabriken. Boken är den andra delen i serien om kriminalkommissarie Árni Wolf. Majken är sex år och försvinner när hon smiter iväg till sin kompis innan mamman har vaknat. En man i en bil stannar och tar med henne innan han kör iväg. Det är Árni Wolf som tilldelas fallet. Han vet att tiden är knapp. En dansk flicka hittas påkörd samma kväll och när hon säger Majkens namn förstår Árni att de har med något större att göra. Samtidigt smyger tankar om Selma Blanck in i hans huvud, kvinnan som har två olika personligheter och som har dödat flera personer. Den andlösa spänningen och de oväntade vändningarna blandat med Árnis polisarbete gör boken till en rysare och bladvändare på samma gång. Tack för boken, Ramona och Bokfabriken!

Majken är sex år och försvinner när hon smiter iväg till sin kompis innan mamman har vaknat. Hennes kompis Adele har fått marsvin och eftersom Majken också vill ha marsvin bestämmer hon sig för att gå dit. En man i en bil stannar och tar med henne innan han kör iväg. Polisen larmas och det är Árni Wolf som tilldelas fallet. Mamman bor nära Árni så han tar cykeln dit och möter upp sina kollegor. Han vet att tiden är knapp. Det finns ett vittne som har sett bilen och minns vilken färg den har. En dansk flicka hittas påkörd samma kväll och när hon säger Majkens namn förstår Árni att de har med något större att göra. Flickan verkar ha flytt barfota, i en tunn klänning. Samtidigt smyger tankar om Selma Blanck in i hans huvud, kvinnan som har två olika personligheter och som har dödat flera personer. Selma Blanck, alias seriemördaren Dirigenten, som har försvunnit.

Ramona trivs nära havet på Gotland där hon växte upp. Hon har en bakgrund som forskare och universitetslektor, är filosofie doktor i historia, dramatiker och skönlitterär författare. Ramona har skrivit spänningsserien om kriminalkommissarie David Ritter. Böckerna i serien heter Nattväkten, Frostänglar, Blodspoeten, Eldsoffer, Glaskvinnan och Fjädermannen. Du kan läsa om alla böckerna i serien här i Bokluckan.

Ramona har även skrivit spänningsserien Spegelsviten. Böckerna i den serien heter Män i mörker, Svart syster och Den Gud glömde. Du kan läsa om alla tre böckerna i serien här i Bokluckan. Försvinnandet är den andra delen i serien om kriminalkommissarie Árni Wolf. Dirigenten är första delen i serien och du kan läsa om den här i Bokluckan.

Jag har läst Ramonas böcker sedan Nattväkten kom ut och hon är numera en av mina favoritförfattare. Jag följer alla hennes serier och längtar alltid efter att nya delar ska komma ut.

Det som verkligen präglar Försvinnandet är den täta och genomgående känslan av obehag och tempo. Den andlösa spänningen och de oväntade vändningarna blandat med Árnis polisarbete gör boken till en rysare och bladvändare på samma gång.

Det är också just det som gör att boken fungerar så bra för mig som läsare, jag hinner aldrig riktigt stanna upp, utan dras hela tiden vidare i berättelsen. Samtidigt finns det flera lager under själva spänningsytan som gör att den fortsätter skava även efter att boken är slut.

Árni Wolf är en karaktär som väcker många tankar. Hans misofobi, rädsla för smuts och bakterier, och det sätt det påverkar hans vardag blir mer påtagligt när stressen ökar. Jag funderar på hur det måste vara att arbeta i ett yrke där man ständigt befinner sig i miljöer som förstärker rädslan. Det skapar en extra dimension i hans polisarbete. Han känns som en person som hela tiden balanserar på gränsen mellan kontroll och kaos.

Hans intuition, som ibland beskrivs som något nästan övernaturligt, är också intressant att följa. Jag fastnar vid hur jag ska tolka den; är det en form av skärpt instinkt eller något djupare som han själv inte riktigt kan förklara? Det gör honom svår att helt greppa men också mer fascinerande. Han känns som en människa som egentligen inte riktigt passar in i det samhälle han arbetar i men som samtidigt är extremt skicklig i sitt yrke. Han ger mig snarare bilden av en naturmänniska som lever ensligt även om jag inte riktigt kan förklara varför.

Spänningen i boken är konstant närvarande och byggs upp genom både polisens arbete och de många oväntade vändningarna. Det är ett intensivt berättande där tempot sällan släpper och jag uppskattar hur Árni framstår som både målmedveten och envis i sitt sätt att driva utredningen framåt. Samtidigt finns det en frustration i att inte riktigt få hela bilden av honom och det gör mig nyfiken på honom och får mig att vilja lära känna honom bättre.

Relationen, eller kanske snarare kopplingen, mellan Árni och Selma Blanck skapar en underliggande nerv i berättelsen. Det känns som att det finns något större där som bara delvis avslöjas vilket gör att jag inte riktigt kan släppa det.

Det finns också en mörk tyngd i bokens tematik. Den rör vid hur barn påverkas av vuxnas handlingar och hur brist på trygghet kan få konsekvenser som sträcker sig långt fram i livet. Tankarna kring ondska, om den formas eller finns från början, väcks flera gånger under läsningen och det gör berättelsen mer än bara en kriminalhistoria. Den blir också en reflektion över mänskligt beteende och ansvar.

En sak jag vill lyfta är hur det rent fysiska i boken påverkar läsupplevelsen. Textens luftiga upplägg med stor stil och bra radavstånd gör den väldigt lätt att läsa och det bidrar till att jag upplever berättelsen ännu mer intensivt eftersom jag kan läsa snabbt och obrutet.

Försvinnandet är en bok som både engagerar och är svår att släppa, där spänningen driver läsningen framåt men där karaktärerna och de mörka frågorna stannar kvar. Det är också därför jag redan ser fram emot nästa del i serien!