Boktips, roman, historisk roman

Slutartid av Maja Lunde

Slutartid av Maja Lunde är utgiven av Natur & Kultur. Den 6 juni stannar tiden. Människor slutar att åldras, ingen dör och ingen föds. Jenny har fått ett sjukdomsbesked som begränsar hennes tid med man och barn. Nu får hon mer tid. Otto och hans fru Margo säljer sitt hus och flyttar in i ett seniorboende. Otto saknar sina växter och odlar på balkongen. Margo vill njuta av att livet har ändrats. Otto vill sköta om sina blommor. Jakob och Lisa ska få barn men graviditeten avstannar. Glädje, förvirring, rädsla och uppgivenhet avlöser varandra samtidigt som myndigheterna försöker förstå vad som har hänt. Det är en tankeväckande bok där allt ställs på sin spets. Frågor om meningen med livet och vad som är viktigt ställs mot absurda konspirationsteorier. En filosofisk vardagsrealism där allt vänds upp och ner.

Den 6 juni stannar tiden. Just då förstår ingen vad som händer. Människor slutar att åldras, ingen dör och ingen föds. Begravningar upphör, skadade lever vidare och sjuka blir friska. Jenny har fått ett sjukdomsbesked som begränsar hennes tid med man och barn. Hon oroar sig för hur barnen ska hantera hennes död. Nu får hon mer tid. Otto och hans fru Margo säljer sitt hus och flyttar in i ett seniorboende. Ett yngre par flyttar in och planerar att renovera hela huset. Otto saknar sina växter och odlar på balkongen. Han sliter hårt med att få upp jord och växter i hissen. Margo vill njuta av att livet har ändrats. Otto vill sköta om sina blommor. De har förändrats sedan de lämnade huset. Jakob och Lisa ska få barn men graviditeten avstannar. Jakob har läst mycket om hur barnet utvecklas och har svårt att hantera situationen. Glädje, förvirring, rädsla och uppgivenhet avlöser varandra samtidigt som myndigheterna försöker förstå vad som har hänt.

Maja Lunde är en norsk författare och manusförfattare, född 1975 i Oslo. Hon har studerat medievetenskap vid Universitetet i Oslo och har skrivit manus för både film och tv samt böcker för barn och unga. Hennes första roman för vuxna, Binas historia, kom ut 2015 och blev hennes internationella genombrott. Boken tilldelades Bokhandlarpriset i Norge och blev den bäst säljande boken i Tyskland 2017.

Lunde är framför allt känd för sin klimatkvartett som består av Binas historia, Blå, Przewalskis häst och Drömmen om ett träd. Böckerna är fristående men kretsar kring människans förhållande till naturen och klimatförändringarna. Hennes böcker har översatts till omkring 40 språk och sålts i mer än fyra miljoner exemplar.

På Bokluckan har jag tidigare skrivit om Przewalskis häst. Jag har också läst Binas historia och Blå, de jag läste innan Bokluckan startade.

Det som först slår mig med Slutartid är hur snabbt något som borde vara det allra mest efterlängtade kan bli skrämmande. Att få mer tid låter som en gåva när tiden håller på att ta slut. För Jenny blir det plötsligt verklighet och det väcker frågan om vad jag skulle göra om jag fick tillbaka den tid jag redan hade börjat sörja. När slutet försvinner förändras också betydelsen av tiden. Om livet bara fortsätter, vad är det då som gör en dag viktig?

Jag tycker om hur Maja Lunde låter de olika personerna närma sig stilleståndet på helt olika sätt. Jakob har förberett sig på att bli pappa och försökt förstå varje steg i graviditeten. När det han har lärt sig inte längre stämmer blir det svårt för honom att hantera verkligheten. Jenny försöker i stället hålla fast vid ögonblicken genom sin kamera. Jag tycker om den bilden av fotografiet som ett sätt att fånga tiden när tiden själv inte längre går att lita på. Men kan kameran verkligen fånga tiden på det sätt hon tänkt? Otto söker sig till sina växter. De fortsätter att växa trots att människorna har fastnat. Det blir en fin och stark bild av att naturen fortfarande följer sina egna cykler.

Det är också intressant att döden får en annan betydelse när ingen längre dör. Jag tänker att döden inte bara är något vi vill undvika. Den är också en del av det som ger livet riktning. När begravningar försvinner finns inte längre samma möjlighet att ta farväl. Sorgen förändras och till slut börjar människor sakna själva slutet. Det finns något nästan paradoxalt i att längta efter det som tidigare varit det mest skrämmande.

Samtidigt fylls tomrummet av försök att hitta förklaringar. Religion, vetenskap och konspirationsteorier blir olika sätt att göra det obegripliga begripligt. Jag tycker att konspirationsteorierna blir särskilt intressanta eftersom de visar hur svårt det kan vara att acceptera att vi inte har svar. När något inte går att förstå skapar vi hellre en förklaring än lever kvar i ovissheten.

Det är en tankeväckande bok där allt ställs på sin spets. Frågor om meningen med livet och vad som är viktigt ställs mot absurda konspirationsteorier. Jag tycker också att klimatfrågan finns där på ett lågmält sätt. Naturens kretslopp fortsätter medan människan står still och inte längre riktigt är en del av det. En filosofisk vardagsrealism där allt vänds upp och ner.

Titeln tycker jag dessutom om. Slutartid kan läsas som tiden som tar slut men också som den tid kamerans slutare är öppen. För Jenny blir kameran ett sätt att fånga ögonblick och hålla fast vid tiden. Det gör titeln betydligt mer än bara en beskrivning av det som händer.

Resans början av Catharina Rydgård

Resans början av Catharina Rydgård är utgiven av Own Your Book. Emmy och Alfred träffades i Tving i Blekinge 1880 när Alfred skulle lära sig förkunna Ordet hos prästen där. Efter att Emmy blivit gravid bad Alfred om Emmys hand vilket hennes far motvilligt gick med på. När de gift sig bar det av till Gotland via Västmanland där Alfred ville bli pastor i ”De odöptas förening”, ett frireligiöst samfund. Jenny är barnbarns barnbarn till Emmy och Alfred och hon vill lära sig mer om sina förfäder. Hon upptäcker att hon har mycket gemensamt med Emmy trots att det skiljer mer än ett sekel mellan dem. Boken bygger på en sann historia om en baptistfamilj i 1880-talets Sverige och berättas utifrån Emmys perspektiv. Det är en intressant bok om en del av Sveriges historia som inte är så omskriven. Tack för boken, Catharina och Own Your Book!

Emmy och Alfred träffades i Tving i Blekinge 1880 när Alfred skulle lära sig förkunna Ordet hos prästen där. Alfred ville att de som lyssnade till Bibelns ord skulle förstå dess budskap och för honom spelade det ingen roll om det skedde i kyrkan eller i ett bönehus. Efter att Emmy blivit gravid bad Alfred om Emmys hand vilket hennes far motvilligt gick med på. Han ville att Emmy skulle bli kvar hemma på gården och hjälpa till där. När Emmy och Alfred gift sig bar det av till Gotland via Västmanland där Alfred ville bli pastor i ”De odöptas förening”, ett frireligiöst samfund. Alfred hade känt sig kallad av Gud att bege sig till Gotland. Jenny är barnbarns barnbarn till Emmy och Alfred och hon vill lära sig mer om sina förfäder. Efter ett uppbrott från sin kärlek och efter att ha förlorat sitt jobb beger hon sig till Gotland. Hon upptäcker att hon har mycket gemensamt med Emmy trots att det skiljer mer än ett sekel mellan dem. Känslor och funderingar kring livet är tidlösa. Boken bygger på en sann historia om en baptistfamilj i 1880-talets Sverige och berättas utifrån Emmys perspektiv.

Catharina Rydgård är uppvuxen söder om Stockholm och har släktrötter på Gotland som sträcker sig tillbaka till 1500-talet. Efter att ha arbetat som HR-konsulent under många år väcktes hennes intresse för att skriva när hon upptäckte en dramatisk historia i den egna släkten. Genom arkivmaterial, släktforskning och samtal med familjen växte berättelsen fram och blev grunden till den historiska romanen Resans början. Romanen bygger på verkliga händelser men är en fiktiv berättelse.

Resans början är en intressant bok om en del av Sveriges historia som inte är så omskriven. För mig är det också berättelsen om Emmy och Alfred som väcker störst intresse. Genom deras liv får jag en bild av hur religionen kunde prägla tillvaron och vilka konsekvenser det kunde få att gå sin egen väg. Fattigdom, fördomar och umbäranden är en del av deras vardag samtidigt som familjen växer och de många flyttarna innebär att de gång på gång måste börja om på nya platser.

Jag tycker om att berättelsen bygger på en verklig släkthistoria och att det märks att det finns mycket material och kunskap bakom den. Emmy och Alfreds övertygelse och deras vilja att fortsätta trots motstånd får mig att fundera över vad tron betydde för dem och hur olika deras förutsättningar kunde vara, även inom äktenskapet. Alfred verkar bära sin övertygelse med en självklarhet medan Emmy ibland får hantera de praktiska och känslomässiga konsekvenserna av de val som görs.

Samtidigt blir det stundtals mycket information om den frireligiösa rörelsen och dess ställning i Sverige. För mig hade den delen ibland fungerat bättre om den fått ta mindre plats i det löpande berättandet. Jag är intresserad av historien men vid några tillfällen upplever jag att informationen hamnar mer i förgrunden än människorna.

Boken knyter också samman två kvinnor som lever med mer än hundra års mellanrum. Där finns frågor som känns igen oavsett tid. Kärlek, tvivel och funderingar kring de val som görs i livet förändras kanske inte lika mycket som omständigheterna runt omkring oss. Det är en tanke jag tycker om och som ger berättelsen om Emmy och Jenny en tydlig koppling.

Däremot har jag svårare för den nutida delen av berättelsen. Relationerna och personernas sätt att förhålla sig till varandra engagerar mig inte på samma sätt och jag har svårt att förstå vissa av de resonemang som förs dem emellan. Det gör att den delen inte berör mig på samma sätt som berättelsen om Emmy och Alfred.

En dag ska vi återvända av Carina Bergfeldt

En dag ska vi återvända av Carina Bergfeldt är utgiven av Bookmark Förlag. Boken är den första i Gustaviasviten. Året är 1790. Efter framgångar i rätten firar jurist Axel Banér på krogen Gyldene Freden. På väg hem ser han domare Silfverstiena i en prekär situation. Det leder till att kung Gustav III skickar Axel som justitiarie till ön Saint-Barthélemy i Västindien. Axels hustru Milda och barnen Oscar och Nelly följer med. I Ashantiriket i Västafrika ska Yaa och Kwame fira sitt bröllop när byn anfalls av slavjägare precis efter ceremonin. Fyra människoöden korsas på en ö långt från deras hem. Wow, vilken bok! Den är så otroligt berörande och lämnar mig med en klump i magen. Många tankar väcks och den ger en röst åt de tystade, en måsteläsning! Tack för boken, Carina och Bookmark Förlag!

Året är 1790. Efter framgångar i rätten firar jurist Axel Banér på krogen Gyldene Freden. Axel och hans juridiska kompanjon är öppna för nya idéer och vågar ifrågasätta gamla normer. På väg hem ser Axel domare Silfverstiena i en prekär situation. Han förbannar sin dumhet att ha tilltalat domaren vid namn. Axel förstår att detta inte kommer att gå ostraffat förbi. Det leder till att kung Gustav III skickar Axel som justitiarie till ön Saint-Barthélemy i Västindien. Det vanligaste är att mannen som får en tjänst på ön åker själv men Axel vill inte att familjen splittras. Hans hustru Milda och barnen Oscar och Nelly följer med. I Ashantiriket i Västafrika ska Yaa och Kwame fira sitt bröllop när byn anfalls av slavjägare precis efter ceremonin. Kwame, Yaa och hennes lillebror Kojo tillfångatas. Fyra människoöden korsas på en ö långt från deras hem.

Carina Bergfeldt är journalist, författare och programledare. Hon är född 1980 och växte upp i Götene i Västergötland. Hon har arbetat som reporter och kolumnist på Aftonbladet och var under flera år SVT:s USA-korrespondent. Sedan 2020 har hon lett sin egen talkshow i SVT.

År 2012 tilldelades hon Stora Journalistpriset i kategorin Årets berättare för sin rapportering om terrordåden i Norge 2011. Samma år debuterade hon som författare med kriminalromanen Fadersmord som följdes av Fotografiet. Hon har även skrivit reportageboken Sju dagar kvar att leva om dödsstraff och en dödsdömd mans sista vecka. Hennes böcker har getts ut i flera länder. Jag har tidigare skrivit om Födelsedagen som Carina Bergfeldt skrev tillsammans med Sofie Sarenbrant, här i Bokluckan. Det är den första delen i deras gemensamma spänningsserie Frida von Engen. En dag ska vi återvända är Carinas första historiska roman och den första delen i Gustaviasviten.

Wow, vilken bok! Den är så otroligt berörande och lämnar mig med en klump i magen. Jag tror att det framför allt beror på att Carina Bergfeldt inte låter historien stanna vid siffror, lagar och årtal. Jag kommer nära människor som älskar, sörjer, hoppas, gör fel och ibland gör fruktansvärda saker. Det gör också att frågan om ansvar blir viktig. Det finns många människor i boken som sviker sin egen moral och sedan måste leva med konsekvenserna av sina val.

Det är svårt att läsa En dag ska vi återvända utan att tänka på människosyn. Det som gör starkast intryck på mig är inte bara det brutala våldet utan hur människor steg för steg kan vänja sig vid att andra människor inte har samma värde som de själva. När makt, pengar och rädsla får styra blir gränserna för vad som är möjligt att göra med en annan människa skrämmande snabbt förskjutna. Jag tänker också på hur lätt det är att använda skam, skuld, rädsla och förnedring för att hålla någon på plats. Det är tyvärr inga historiska företeelser som känns helt främmande i vår egen tid.

Det kanske mest obehagliga är hur många av bokens människor hamnar i situationer där de måste välja mellan sin egen överlevnad och någon annans. Att förråda en vän eller någon man älskar för att själv slippa straff är ett omänskligt val som är svårt att sätta sig in i. Jag inser att jag inte kan veta hur jag själv skulle agera om jag tvingades leva under sådana omänskliga villkor. Boken visar också hur människor som från början har en moralisk kompass förändras när de får makt. Det är som om miljön långsamt trubbar av det som tidigare kändes självklart rätt och fel.

Maktmissbruket finns på flera nivåer och det är just det som gör det så tydligt. Det handlar inte bara om de uppenbart grymma slavägarna utan också om människor som använder den position de har för att få andra att lyda. Att låta människor härska genom att söndra, tvinga dem att ange varandra och till och med använda dem för att straffa andra blir ett sätt att förstöra tilliten mellan människor. Jag tycker att det är särskilt obehagligt att se hur även människor som själva är utsatta kan dras in i det systemet. När rädsla blir starkare än gemenskap kan vem som helst till slut börja tänka på sin egen överlevnad först.

Samtidigt finns det en annan sida som jag tycker är viktig. Kärlek, vänskap och hopp försvinner inte bara för att människor utsätts för grymhet. Det finns människor som försöker göra det rätta även när det kostar dem något. Yaas kunskap om växter och deras läkande egenskaper blir för mig också en bild av hur kunskap kan föraktas när den kommer från ”fel” person. De vita tar emot den hjälp de behöver men vill samtidigt inte erkänna värdet i den kunskap som finns hos människorna de ser som underlägsna. Det säger mycket om hur fördomar fungerar. Det handlar inte om vad någon faktiskt kan eller vet utan om vem som anses ha rätt att veta.

Jag har tänkt mycket på Alex Haleys Rötter under läsningen. När jag växte upp läste jag Rötter: berättelsen om en amerikansk familj och när tv-serien kom blev den en ögonöppnare för många. För mig är det en berättelse som har stannat kvar på ett ovanligt sätt. En dag ska vi återvända får mig att tänka på den eftersom den synliggör en del av den svenska historien som är lätt att hålla på avstånd. Jag har vetat att Sverige hade en slavkoloni men det är något helt annat att möta människorna och deras erfarenheter i en berättelse. Det blir svårare att tänka på historien som något som hände någon annanstans och någon annan.

Jag tycker också att det är tankeväckande hur religion och moral används för att försvara sådant som egentligen borde vara omöjligt att försvara. När kristendomens budskap används för att rättfärdiga våld och förtryck uppstår en motsättning som blir svår att värja sig mot. Samma sak gäller föreställningen att människor skulle få ett bättre liv genom att förlora sin frihet. Jag tänker på hur ofta människor genom historien har hittat argument för att förklara varför någon annan behöver underordna sig. Det är kanske just därför den här berättelsen känns så obehaglig även när den utspelar sig för mer än tvåhundra år sedan.

Carinas research märks tydligt och jag uppskattade särskilt att läsa hennes tack i slutet av boken och få en inblick i arbetet bakom berättelsen. Att boken dessutom avslutas med den svenska slavlagen från 1787 blev en stark påminnelse om att det här inte bara är en roman med historisk miljö. Det fanns lagar som gjorde förtrycket möjligt och människor som tjänade på att det fortsatte.

Många tankar väcks och boken ger en röst åt de tystade, en måsteläsning! Jag har aldrig läst så snabbt som under de sista femtio sidorna. Då var jag så inne i berättelsen att jag bara måste veta hur det skulle gå. Och eftersom det här är den första delen i Gustaviasviten hoppas jag verkligen att jag får återvända till Yaa och Kwame och samtidigt få veta vad som händer med Axel, Milda och Nelly. Jag är så nyfiken på hur det går!

I Nils fotspår av Anki Mossberg

I Nils fotspår av Anki Mossberg är utgiven av Lava Förlag. När Katarina tillbringar en lunchrast på biblioteket på arbetet ser hon en bokvagn med gallrade böcker. Där hittar hon Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf och tar med den hem. Under pandemin läser hon högt ur boken i telefon för sin sjuka mamma. När pandemin är över och omorganisationer på arbetsplatsen har delat upp kollegorna på olika avdelningar bestämmer sig Katarina för att göra en resa genom Sverige i Nils fotspår. Det blir en händelserik och omvälvande resa, både geografiskt och på ett personligt plan. Jag tycker om hur berättelsen väver samman en konkret resa genom Sverige med en eftertänksam berättelse om att hitta tillbaka till sig själv när livet förändras. Det är en varm roman som väcker tankar om identitet, relationer och vilka drömmar som får ta plats i olika skeden av livet. Tack för boken, Anki!

När Katarina tillbringar en lunchrast på biblioteket på arbetet ser hon en bokvagn med gallrade böcker. Där hittar hon Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf och tar med den hem. Ett barns kreativa ritande hade förmodligen fått den att gallras ut. Under pandemin läser Katarina högt ur boken i telefon för sin sjuka mamma. Eftersom de inte kunde träffas blev högläsningen ett sätt att hålla kontakten. När pandemin är över och omorganisationer på arbetsplatsen har delat upp kollegorna på olika avdelningar bestämmer sig Katarina för att göra en resa genom Sverige i Nils fotspår. Hon vill försöka följa ungefär samma väg som Nils flög. Det blir en händelserik och omvälvande resa, både geografiskt och på ett personligt plan.

I Nils fotspår är Anki Mossbergs debutroman. Romanen är inspirerad av Selma Lagerlöfs klassiker Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige och följer en nutida resa genom Sverige.

Jag tycker om hur I Nils fotspår väver samman en konkret resa genom Sverige med en eftertänksam berättelse om att hitta tillbaka till sig själv när livet förändras. Det är en varm roman som väcker tankar om identitet, relationer och vilka drömmar som får ta plats i olika skeden av livet.

Jag tycker om att Katarinas resa inte bara handlar om att upptäcka platser utan också om att våga ställa frågor kring sitt eget liv. När mycket av det som tidigare varit självklart förändras – arbete, relationer och den roll man haft under många år – kan det uppstå ett behov av att fundera över vem man är när livet inte längre ser ut som det gjorde tidigare. Jag tycker att Anki Mossberg fångar den här fasen i livet på ett trovärdigt sätt. Det finns inga enkla svar men det finns en vilja att förstå sig själv bättre.

Kopplingen till Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige tycker jag är en intressant och fyndig idé. Genom att låta den gamla berättelsen finnas med parallellt får jag som läsare också möjlighet att återvända till minnet av Nils resa och fundera över hur Sverige har förändrats. Det blir tydligt att Lagerlöfs bok inte enbart handlade om geografi utan också om att förmedla kunskap om Sveriges landskap, natur och samhällen. Katarinas resa blir på så sätt både en hyllning till en klassiker och en egen berättelse om vår samtid.

Jag tycker också om idén med Bil & Bok (B&B), där en bok får fungera som inspiration och guide till en resa. Det är en idé som öppnar för många möjligheter och får mig att fundera på vilka andra böcker som skulle kunna bli utgångspunkt för liknande resor. Det blir också en påminnelse om att böcker ibland kan förändra vårt sätt att se på platser vi redan känner till och samtidigt väcka nya tankar om våra egna liv.

Det finns många små vardagsdetaljer som gör Katarina lätt att känna igen sig i. Hennes glädje över hotellfrukost, kampen med tekniken och de små reflektionerna kring vardagens vanor ger berättelsen en närhet som gör att resan känns mer personlig. Jag uppskattar också att hon inte reser helt ensam i betydelsen isolerad utan att nya möten längs vägen blir en viktig del av hennes utveckling.

En liten reflektion från min läsning är att de många citattecknen i boken ibland påverkade läsflödet. Det är en liten detalj i en berättelse med en varm och personlig ton men jag hade önskat att det hade fångats upp tidigare i processen.

I Nils fotspår är en berättelse om en resa genom Sverige men också om att våga se sitt eget liv ur ett nytt perspektiv. Jag tycker om att Anki Mossberg låter de stora förändringarna finnas sida vid sida med de små vardagliga ögonblicken och visar att en ny riktning ibland kan börja med något så enkelt som en gammal bok på en gallringsvagn.

Den yttersta hemligheten av Dan Brown

Den yttersta hemligheten av Dan Brown är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Boken är den sjätte om symbolikprofessorn Robert Langdon. Dr Katherine Solomon är forskare inom noetisk vetenskap. När hon blir inbjuden att föreläsa i Prag följer Robert med. De har varit vänner länge men har nu inlett ett förhållande. Katherine ska snart ge ut en bok som baseras på hennes banbrytande forskning om det mänskliga medvetandet. Efter att Robert har varit ute och sprungit utlöses ett kaosartat händelseförlopp där mord begås och högt uppsatta personer inom mäktiga organisationer är inblandade. I Prag rör sig också en varelse med rötter i stadens mytologi. Det blir en hisnande jakt där dolda och mäktiga krafter kastar om spelplanen. Boken är så briljant, så genomtänkt och så intelligent skriven. Spänningen involverar religion, litteratur, arkitektur och historia och jag kan inte nog poängtera hur bra det är! Det enda sorgliga är att boken tar slut!

Dr Katherine Solomon är forskare inom noetisk vetenskap. När hon blir inbjuden att föreläsa i Prag följer symbolikprofessor Robert Langdon med. Det är hjärnforskaren Brigita Gessner som har bjudit in henne. Katherine och Robert har varit vänner länge men har nu inlett ett förhållande. Katherine ska snart ge ut en bok som baseras på hennes banbrytande forskning om det mänskliga medvetandet. Bokens innehåll riskerar att vända upp och ner på mycket inom forskningsvärlden. Efter att Robert har varit ute och sprungit utlöses ett kaosartat händelseförlopp där mord begås och högt uppsatta personer inom mäktiga organisationer är inblandade. Både Katherine och manuskriptet till hennes bok är försvunna. I Prag rör sig också en varelse med rötter i stadens mytologi. Han kan agera utan att upptäckas eftersom många människor är ute i maskeraddräkter på stadens gator. Det blir en hisnande jakt där dolda och mäktiga krafter kastar om spelplanen.

Dan Brown är en amerikansk författare, utbildad vid Amherst College och Phillips Exeter Academy. Innan han började arbeta som författare på heltid undervisade han i engelska. Han debuterade som romanförfattare 1998 med Gåtornas palats. Därefter har han skrivit Änglar och demoner, I cirkelns mitt,
Da Vinci-koden, Den förlorade symbolen, Inferno, Begynnelse och Den yttersta hemligheten. Flera av hans romaner handlar om symbolikprofessorn Robert Langdon och Den yttersta hemligheten är den sjätte boken i serien. Hans böcker har översatts till 56 språk och sålts i över 250 miljoner exemplar världen över. Jag har läst alla Dan Browns böcker men det var innan Bokluckan fanns.

Det jag tycker allra mest om med Dan Browns böcker är hur han utmanar gränsen mellan vetenskap och andlighet. I Den yttersta hemligheten blir det särskilt tydligt när teorier om det mänskliga medvetandet möter religiösa föreställningar och gamla filosofiska tankar. Tanken på att medvetandet skulle vara något större än det som ryms i den mänskliga hjärnan är svindlande och väcker många frågor. Om vetenskapen en dag skulle kunna förklara sådant som tidigare har betraktats som andligt skulle det förändra mycket av det vi tror oss veta om både oss själva och vår värld. Jag tycker att det är väldigt intressant när Dan Brown låter vetenskap och religion närma sig varandra på det här sättet. Det får mig att fundera över hur mycket av det vi ser som motsatser egentligen kanske har fler beröringspunkter än vi tror.

Dan Brown låter också olika religioner, symboler och idéer mötas över tid och mellan kulturer. Mystik, astronomi, matematik, filosofi och religiösa föreställningar vävs samman och jag får hela tiden nya saker att tänka på. Jag tycker om när en bok får mig att vilja läsa vidare om sådant jag stöter på under läsningen och med Dan Browns böcker händer det ofta. I den här boken blir det också en resa genom Prags historia, arkitektur och mytologi. Jag får lära känna staden på ett sätt som gör att jag nu känner ett starkt behov av att leta efter en resa dit. Jag vill se platserna med egna ögon och försöka förstå den historia som Dan Brown låter bli en del av berättelsen.

Golemens väsen blir för mig en särskilt intressant del av boken. Den gamla berättelsen om en varelse skapad av lera och väckt till liv genom heliga ord passar väl in i bokens frågor om vad som egentligen gör oss till människor. Jag tycker om att Dan Brown låter mytologin få en så tydlig plats samtidigt som berättelsen rör sig kring modern forskning och nya teorier. Golemens liv handlar också om utsatthet och ensamhet och jag fastnar för tanken på vad det gör med en varelse som betraktas som annorlunda och aldrig riktigt får höra till. Det finns något sorgligt i att vara skapad för ett syfte och samtidigt behöva hitta en egen väg.

Utsatthet finns även hos flera av människorna i berättelsen. Att bära på kunskap som andra betraktar som farlig kan göra en till ett hot och därmed till en måltavla. Jag tänker också på hur människor kan offras när mäktiga organisationer anser sig arbeta för ett högre syfte. Lojalitet blir därför ett annat intressant tema. Hur långt är jag beredd att gå för någon jag är lojal mot och när blir priset för högt? Och vad händer när lojaliteten ställs mot det jag själv tror är rätt? Boken väcker också tankar om de beslut som fattas i det fördolda för att skydda människor från hot vi aldrig får veta att de har funnits. Jag tror att mycket ont avvärjs utan att vi någonsin får veta det men jag funderar samtidigt på vilket pris som kan betalas för att uppnå ett större mål och vem som egentligen avgör vad som är rätt.

Boken är så briljant, så genomtänkt och så intelligent skriven. Spänningen involverar religion, litteratur, arkitektur och historia och jag kan inte nog poängtera hur bra det är! Det är just förmågan att förena allt detta som gör att jag tycker så mycket om Dan Browns böcker. Jag förundras över hans kunskaper och över hur han lyckas få så många olika trådar att mötas utan att det känns som att de hör hemma i helt olika berättelser. Samtidigt finns de stora frågorna hela tiden närvarande; livet och döden, vad medvetandet egentligen är och vad människan fortfarande inte förstår. Det är frågor som har funnits lika länge som människan själv och som jag tror att vi kommer att fortsätta söka svar på.

Jag tycker att Den yttersta hemligheten är en bok som väcker min nyfikenhet långt utanför själva berättelsen. Jag vill läsa mer, söka vidare och fundera över de frågor som Dan Brown ställer. Det enda sorgliga är att boken tar slut! Jag hoppas verkligen att även den här boken blir film och jag längtar redan efter nästa bok om Robert Langdon.

Allt var bättre förr av Maria Gustavsdotter

Allt var bättre förr av Maria Gustavsdotter är utgiven av Karat Förlag. I Stockholm 1970 är Kerstin Lindgren hemmafru och tar hand om hushållet och barnen. Hennes man Karl har en butik som säljer tv-apparater. Äldsta dottern Monica är 18 år och drömmer om att bli journalist. Susanne är 15 år och ska konfirmera sig. Minstingen Magnus är 7 år och van vid att få det han vill. Kerstin har gjort det som förväntas av henne hela livet men nu när hon fyllt fyrtio önskar hon mer av livet, något som hennes man inte vill veta av. Tiden och vardagslivet påminner mig om min barndom och det kändes verkligen som att jag kastades tillbaka. Saker, värderingar och förväntningar väckte både nostalgi och ilska hos mig. Det är en fantastisk bok som väcker känslor! Tack för boken, Maria och Karat Förlag!

I Stockholm 1970 är Kerstin Lindgren hemmafru och tar hand om hushållet och barnen. Hon har inget eget bankkonto utan får hushållskassa av sin man. Hennes man Karl har en butik som säljer tv-apparater. Han förväntar sig att maten står på bordet när han kommer hem från arbetet. Äldsta dottern Monica är 18 år och drömmer om att bli journalist. Karl motsätter sig det eftersom han anser att alla journalister är kommunister. Susanne är 15 år och ska konfirmera sig. Hennes största önskan är att få köpa en vit klänning från Hennes men även det motsätter sig Karl. Han vill att hans mor Frideborg ska sy en anständig klänning till henne. Minstingen Magnus är 7 år och van vid att få det han vill. Han vill helst vara nära sin mamma och vill ofta ha godis eller presenter som belöning för att göra sådant som förväntas av honom. Kerstin har gjort det som förväntas av henne hela livet men nu när hon fyllt fyrtio önskar hon mer av livet, något som hennes man inte vill veta av.

Maria Gustavsdotter är född och uppvuxen i Stockholm och är utbildad tandläkare. Hon arbetade inom Folktandvården i drygt tio år innan hon började skriva på heltid. Redan 1994 började hon skriva noveller, kortromaner och sanna historier för veckopressen och hon har även fått omkring 150 noveller publicerade i tidningar i Sverige, Norge och Danmark. År 2001 blev skrivandet hennes heltidsarbete och hennes första roman gavs ut 2005.

Gustavsdotter har skrivit både historiska romaner och andra typer av skönlitteratur. Bland hennes böcker finns romanserierna Fem pärlor till jungfruns krona och Prästdöttrarna samt den historiska romanen Karin Månsdotter – hans majestäts nådiga frilla. Hon har även skrivit barnböcker och gett ut böcker under pseudonymen Mia Ahl. Maria Gustavsdotter är bosatt i Uddevalla.

Det är något särskilt med att läsa en bok som får min egen barndom att kännas närmare. Tiden och vardagslivet påminner mig om min barndom och det kändes verkligen som att jag kastades tillbaka. Jag växte visserligen upp på landet och inte i Stockholm men mycket annat känner jag igen. Jag är minstingen av tre barn och var tre år 1970. Min mamma var hemmafru och min pappa hade egen firma. Hon lagade mat, städade, hjälpte oss med läxorna och såg till att maten stod på bordet när pappa kom hem. Hon hade också arbetat innan hon gifte sig och längtade tillbaka till arbetslivet. Det finns mycket i Kerstins liv som får mig att tänka på min mamma och på hur tillvaron såg ut när jag var liten. Samtidigt vill jag verkligen påpeka att min pappa inte var som Karl!

Min mamma var sömmerska innan hon gifte sig och därför väckte också allt kring kläder och sömnad många minnen hos mig. Jag minns mönstren, kläderna som syddes hemma och hur jag stod på en pall medan mamma nålade upp. Jag minns också hennes uppmaning att sträcka på mig. På det sättet känner jag igen mig i Susannes längtan efter att få köpa kläder i stället för att alltid bära det som syddes hemma. Jag minns själv hur stort det kunde kännas att få något som inte var hemsytt.

Saker, värderingar och förväntningar väckte både nostalgi och ilska hos mig. Jag minns tv med två kanaler, jeans som något nytt och hur cigarettrök fanns nästan överallt. Jag minns också hur viktigt det var att läsa tidningen och hålla koll på födelseannonser och dödsannonser. I dag känns det nästan märkligt att tänka på en tid när information var mer begränsad och när uppslagsverk som Bra Böckers lexikon fick ta plats i bokhyllan. Att kunna söka fram nästan vad som helst på några sekunder är en så självklar del av mitt liv att det känns väldigt avlägset att fakta en gång samlades i böcker som uppdaterades band för band. Alla de här detaljerna satte igång min minnesbank och nostalgin gick på högvarv.

Det blev tydligt för mig hur mycket av tidens värderingar jag faktiskt kände igen. Jag blir arg på den självklara uppdelningen där mannen bestämmer och kvinnan förväntas anpassa sig. Kerstin förväntas ta ansvar för hemmet men har samtidigt ingen ekonomisk frihet. När hon till slut försöker förändra sitt liv blir det också tydligt hur lätt hennes arbete i hemmet kan osynliggöras. Det provocerar mig särskilt när Karl hävdar att det är han som har tjänat alla pengar. Han har ju samtidigt varit den som bestämt att Kerstin ska vara hemma och sedan gett henne hushållspengar. Jag har svårt att inte bli arg på den logiken. Därför tänker jag också på dagens tradwife-debatt. Det här är en verklighet som kvinnor har levt i och kämpat för att ta sig ur och jag kan inte låta bli att känna att det blir ett hån mot alla de Kerstin som har funnits när unga kvinnor i dag romantiserar en tillvaro där kvinnan förväntas vara hemma och mannen har den ekonomiska makten.

Karl och hans mamma Frideborg är två personer som väckte starka känslor hos mig. Karl är en översittare och mobbare medan Frideborg är elak och egoistisk. Jag blev riktigt frustrerad över hur de behandlar Kerstin och hur höga krav de ställer på henne samtidigt som de nedvärderar henne. Jag vet att deras sätt att se på kvinnor och familjeliv inte är helt taget ur luften. Det är obehagligt att tänka på hur många kvinnor som har levt med liknande värderingar och förväntningar och kanske också blivit behandlade på samma sätt. Och även om mycket har förändrats finns sådana värderingar fortfarande i olika former.

Det finns också människor omkring Kerstin som visar att det går att tänka annorlunda. Hennes syster och väninnan Barbro blir viktiga personer när hon behöver någon som tror på henne. Även döttrarna ser vad som händer även om de själva måste försöka hitta en väg mellan sina egna drömmar och den verklighet de lever i. Jag tyckte särskilt mycket om att de tre kvinnorna på olika sätt försöker hitta sin egen väg. Det gör också att förändringen inte bara handlar om Kerstin utan om en hel familj som får möjlighet att tänka om och börja välja annorlunda.

Det är en fantastisk bok som väcker känslor! Jag blev både nostalgisk, arg och engagerad under läsningen och jag tycker mycket om att boken fick mig att tänka på hur mycket som faktiskt har förändrats sedan 1970-talet. Allt var inte bättre förr! Samtidigt påminner den mig om att förändring inte sker av sig själv. Någon måste våga ifrågasätta det som alltid har varit och ibland krävs det mod att ens börja fundera på om det verkligen måste fortsätta vara så.

Jag hade gärna läst vidare om Kerstin, Monica och Susanne. Jag vill veta hur deras liv utvecklas när de själva får större möjlighet att bestämma över sina liv. Och jag måste erkänna att jag gärna hade sett att livet gav Karl en och annan överraskning på vägen.

Konturen av henne av Fredrik Schantz

Konturen av henne av Fredrik Schantz är utgiven av HarperCollins Nordic. Boken är Fredriks debutroman. Berättelsen växlar mellan Bea i nutid och Thora omkring 1920 där historierna till slut möts. Bea Wilson är chef för konstavdelningen på Beaumonts auktionskammare. Hon kallas Proveniensens drottning och har specialiserat sig på Thora Dardels värv. Hennes rykte har kommit på skam efter en affär med en staty av Carl Milles som visade sig vara en förfalskning. Firman är under granskning och Bea tvekar om hon ska fortsätta med det hon gör. Hennes chef får ett mejl från Emily Wijks stiftelse i Göteborg om att de hittat ett porträtt av Thora gjort av konstnären Modigliani, ett okänt verk. Med viss tvekan söker Bea porträttets ursprung. Hon hamnar i Köpenhamn, Paris och Alger. Parallellt berättas historien om Thora. Wow, vilken debut! Det är en varm, engagerande och alldeles underbar bok där jag förlorade mig i konstvärldens labyrinter. Tack för boken, Fredrik och HarperCollins Nordic!

Berättelsen växlar mellan Bea i nutid och Thora omkring 1920 där historierna till slut möts. Bea Wilson är chef för konstavdelningen på Beaumonts auktionskammare. Hennes intresse för konst började tidigt och hon har blivit ett respekterat namn inom branschen. Hon kallas Proveniensens drottning och har specialiserat sig på Thora Dardels värv. Hennes rykte har kommit på skam efter en affär med en staty av Carl Milles som visade sig vara en förfalskning. Beaumont klubbade den för en mindre förmögenhet men den visade sig vara från 2004. Firman är under granskning och Bea tvekar om hon ska fortsätta med det hon gör. Hennes chef får ett mejl från Emily Wijks stiftelse i Göteborg om att de hittat ett porträtt av Thora gjort av konstnären Modigliani, ett okänt verk. När Bea var fjorton år såg hon ett porträtt av Thora i New York, målat av Modigliani, och det var då hon blev intresserad av konst. Med viss tvekan söker Bea porträttets ursprung. Hon hamnar i Köpenhamn, Paris och Alger. Parallellt berättas historien om Thora.

Fredrik Schantz är adopterad från Indien och uppvuxen i Göteborg. Han arbetar med kompetens- och ledarskapsutveckling och har under många år varit verksam inom området. Konturen av henne är hans debutroman. Berättelsen är skönlitterär men rotad i verkliga händelser, platser och detaljer.

Jag tycker om när fakta och fiktion får existera sida vid sida. Då blir jag nyfiken på mer än att bara följa berättelsen, jag vill veta mer. Under läsningen googlade jag Thora Dardel, Nils Dardel och flera av personerna som passerade förbi. När Astri Taube plötsligt dök upp blev jag nästan lika överraskad som förtjust. Det är något särskilt med romaner som väcker den sortens nyfikenhet som får mig att fortsätta läsa om händelser och karaktärer även efter att jag läst ut boken.

Och Konturen av henne är en sådan bok. Wow, vilken debut! Det är en varm, engagerande och alldeles underbar bok där jag förlorade mig i konstvärldens labyrinter. Samtidigt är den en påminnelse om att konsten aldrig skapas i ett vakuum. Bakom målningarna finns människor med drömmar, relationer, ekonomiska bekymmer och ett ständigt sökande efter frihet. Jag inser att jag gärna romantiserar 1920-talets konstnärsliv. Paris, ateljéerna och kreativiteten lockar fantasin. Men berättelsen visar också en annan sida. Männen tillåts vara de lidande genierna med stora egon och destruktiva liv medan kvinnorna betydligt oftare förväntas bära ansvaret för vardagen när familjelivet tar vid. Kontrasten blir tydlig.

Jag tycker mycket om Bea. Hennes bakgrund präglar henne på ett sätt som känns trovärdigt och jag upplever att hennes osäkerhet bottnar i en rädsla för att ännu en gång bli lämnad. Hon håller människor på avstånd samtidigt som hon längtar efter närhet och just den motsättningen gör henne intressant. Relationen till vännen Stine betyder mycket. Hon ställer frågor, säger ifrån när det behövs och finns kvar utan att döma. Alla behöver någon som hjälper till att reda ut trådar som trasslat ihop sig under lång tid.

Jag fascinerades också av själva konstgåtan. Jag hade ingen aning om hur spännande jakten på ett konstverks proveniens kunde vara. Tanken på att okända verk av välkända konstnärer fortfarande kan finnas gömda i magasin, på vindar eller i privata samlingar är svindlande. Samtidigt blir berättelsen om den konst som nazisterna förstörde en sorglig påminnelse om hur skör den konstnärliga friheten är. När böcker, konst, musik och teater ifrågasätts eller begränsas i vår egen tid känns historien plötsligt obehagligt nära. Därför blir romanen inte bara en berättelse om konst och människor utan också en stillsam påminnelse om varför det fria skapandet alltid är värt att värna.

Hamnet av Maggie O’Farrell

Hamnet av Maggie O’Farrell är utgiven av Historiska Media. Agnes växer upp på bondgården Hewlands med sin bror, deras styvmor och flera halvsyskon. Den unge latinläraren som undervisar de yngre pojkarna förälskar sig i henne. Mot alla odds gifter de sig och får tre barn, Susanna och tvillingarna Judith och Hamnet. Familjen bor tillsammans med mannens familj i Stratford; den argsinte handskmakaren John, hans hustru Mary och flera syskon där systern Eliza kommer Agnes nära. Mannen vistas mycket i London för att ta sig fram i teatervärlden och få göra det han brinner för. Pesten kommer till Stratford och Judith blir smittad. Hamnet vill hjälpa systern och försöker hämta läkaren. Oväntat är det han som dör 11 år gammal. Hans far skriver fyra år senare pjäsen Hamlet. Boken är ett skönlitterärt verk inspirerat av William Shakespeares liv. Hamnet är helt underbar, sorglig, mästerlig och vacker. Det är en bok jag kommer att återvända till för att läsa om formuleringar och stycken, njuta av språket och inspireras av det. Tack för boken, Maggie och Historiska Media!

Agnes växer upp på bondgården Hewlands med sin bror, deras styvmor och flera halvsyskon. Agnes biologiska mamma ansågs vara annorlunda eftersom hon levde nära naturen och kunde mycket om växter och djur. Den unge latinläraren som undervisar de yngre pojkarna förälskar sig i Agnes. Han är yngre än vad hon är och Agnes styvmor anser inte att de borde gifta sig. Mot alla odds gifter de sig och får tre barn, Susanna och tvillingarna Judith och Hamnet. Susanna ligger redan i magen när paret vigs. Familjen bor tillsammans med mannens familj i Stratford; den argsinte handskmakaren John, hans hustru Mary och flera syskon där systern Eliza kommer Agnes nära. John förväntar sig att sonen ska gå i hans fotspår men det är inget som tilltalar sonen. Agnes man vistas mycket i London för att ta sig fram i teatervärlden och få göra det han brinner för. Han kommer hem till sin familj emellanåt men återvänder alltid till London och sitt arbete där. Pesten kommer till Stratford och Judith blir smittad. Hon får feber och bölder och familjen fruktar att de ska mista henne. Hamnet vill hjälpa systern och försöker hämta läkaren. Agnes är kunnig i att hjälpa vid sjukdom men hon är inte hemma. Oväntat är det Hamnet som dör 11 år gammal. Hans far skriver fyra år senare pjäsen Hamlet.

Maggie O’Farrell är en brittisk författare född 1972 i Coleraine i Nordirland. Hon växte upp i Nordirland, Wales och Skottland. Hon studerade engelska vid University of Cambridge och arbetade därefter inom journalistik innan hon blev författare på heltid. O’Farrell debuterade år 2000 med romanen After You’d Gone. Boken finns översatt till svenska med titeln Bara Alice. Sedan dess har hon skrivit flera romaner som ofta behandlar familjerelationer, minnen och förluster. Hon har tilldelats flera litterära utmärkelser, däribland Costa Book Award.

Romanen Hamnet gavs ut 2020 och är inspirerad av William Shakespeares familjeliv och sonen Hamnet Shakespeare. Boken belönades med Women’s Prize for Fiction 2020. Maggie O’Farrell är bosatt i Edinburgh i Skottland.

Det som snabbt blev tydligt för mig när jag läste Hamnet var hur gränsen mellan fakta och fiktion hela tiden förskjuts. Jag behövde stanna upp flera gånger och kontrollera vad som faktiskt är historiskt belagt och vad som är författarens tolkning. Det gjorde inte läsningen svårare men det förändrade mitt sätt att läsa den. Jag märkte att jag inte bara läste den som en traditionell roman utan också försökte tolka den medan jag läste.

Det som finns kvar i de historiska spåren är fragment. En familj i Stratford, ett äktenskap, tre barn och en son som dog ung. Runt detta bygger Maggie O’Farrell en berättelse där det privata livet får ta stor plats men där namnet på huvudpersonen aldrig uttalas. Det skapar en ovanlig distans och närhet samtidigt, där jag som läsare får fylla i mycket själv.

Det jag fastnade särskilt för var hur Agnes får en helt egen tyngd i berättelsen. Hon är inte placerad vid sidan av historien utan blir en bärande punkt i den. Hennes koppling till naturen och hennes sätt att läsa av människor och sjukdomar skildras som något naturligt snarare än som ett övernaturligt inslag. Jag tolkade det mer som ett sätt att gestalta intuition och kunskap som inte är språkligt formulerad.

Samtidigt blir relationerna i hushållet centrala på ett sätt som inte känns övertydligt förklarat utan snarare visat genom hur människor reagerar på varandra. Särskilt tydligt blir det i spänningen mellan Agnes och svärmodern Mary där olika synsätt på moderskap och ansvar hela tiden krockar. Mary framstår ofta som en person som lever inom snäva ramar medan Agnes rör sig mer fritt, vilket skapar en friktion som påverkar hela familjesituationen.

När jag försökte placera boken i ett historiskt sammanhang blev det också tydligt hur mycket som bygger på tolkning. Jag har själv läst om Shakespeare tidigare och besökt miljöer kopplade till honom men här tvingades jag omvärdera det jag trodde var faktisk kunskap. Det blir nästan som att historien öppnas upp och blir rörlig igen.

Det finns också en tydlig skildring av tidens villkor där både London och landsbygden får plats. Miljöerna är inte bara en dekor i handlingen utan de visar hur människors möjligheter och livsval påverkas. Teatern i London framstår inte bara som en plats för konst utan också som ett arbete som kräver ständig frånvaro från hemmet vilket i sin tur formar relationerna i Stratford.

Jag googlade flera gånger för att ta reda på vad som är fakta och vad som är fiktion. Det är inte helt enkelt eftersom det inte finns så många uppgifter, uppgifter går isär och de som finns tolkas olika. I Maggie O’Farrells kommentarer längst bak i boken står det också en del om detta. Jag har varit i London mycket, jag har läst och sett Shakespeareteater och varit på besök på The Globe, hans teater, men en hel del av innehållet i boken är nytt för mig, det som är fakta. Utöver det upplever jag att Maggie O’Farrells tolkningar känns rimliga.

En sak som gjorde intryck på mig var hur sorg och kärlek inte separeras utan hela tiden existerar samtidigt. När berättelsen närmar sig Hamnets död förändras inte bara händelserna utan också sättet jag läste på. Jag läste långsammare, mer stilla och mer koncentrerat.

Det visuella i texten är starkt, särskilt i hur det vardagliga och det mänskliga skildras. Sjukdom, arbete och trångboddhet blir inte dramatiserade i överkant utan får existera som en del av vardagen.

Jag såg filmen direkt efter att jag läst ut boken och jag kunde inte låta bli att jämföra. Även om filmen var en kritikersuccé med bland annat en Oscar och två Golden Globe Awards saknar jag en del i filmen. Det finns en tydlig skillnad mellan romanens Agnes och filmens gestaltning. Jag saknar bakgrundshistorien i Agnes familj och till viss del även i familjen Shakespeare. Jag upplever att romanen ger en djupare förståelse för sammanhangen, särskilt kring Agnes uppväxt och hennes familjesituation. Slutet på filmen fick mig att gråta, precis som boken också fick mig att gråta. När jag slog ihop boken hade jag en stark känsla av att jag hade läst en blivande klassiker.

Det jag framför allt bär med mig efter läsningen är språket och hur det styr mycket av läsupplevelsen, lika mycket som själva händelserna. Vissa formuleringar stannar kvar och jag märker att jag hela tiden återvänder till dem i tanken, nästan som om jag vill hålla fast vid dem lite längre.

Hamnet är en bok jag kommer att återvända till för att läsa om formuleringar och stycken, njuta av språket och inspireras av det. Jag skulle vilja läsa den på engelska eftersom jag tror att det finns nyanser i språket som bara går att uppleva i original.

För mig ligger styrkan i hur Maggie O’Farrell låter det lilla och vardagliga bära de största känslorna. Hamnet är helt underbar, sorglig, mästerlig och vacker.

Det jag tar med mig efter läsningen är både händelserna och sättet de berättas på och hur verklighet och tolkning vävs samman till en helhet som känns både trovärdig och levande.

Biblioteket på godståget av Brianna Labuskes

Biblioteket på godståget av Brianna Labuskes är utgiven av HarperCollins Nordic. Boken är inspirerad av verkliga händelser. Journalisten Millie Lang hade tagit sig från fattiga och svåra förhållanden på landsbygden till Washington. 1936 blev hon omplacerad därifrån efter att hon utmanat en känd politikers son. Hon hamnade då i Missoula, Montana. Något hade gått fel i arbetet med American Guide-serien och Millie får uppdraget som redaktör. Uppdraget leder henne till historiska skeenden, nedtystade skandaler och givande möten med människorna i delstaten. Borgmästarens dotter Alice övertalade Anacondas gruvbolag att utrusta en tågvagn som bibliotek för att ge människor i gruvsamhällena tillgång till böcker. Något hände på den första resan som ger eko lång tid framöver. Det finns så mycket fantastiskt med den här boken; historia och fiktion blandas med kvinnoöden, girighet, korruption, mod och böckers påverkan på människor. Jag kan inte nog understryka hur bra den är! Tack för boken, Brianna och HarperCollins Nordic!

Journalisten Millie Lang hade tagit sig från fattiga och svåra förhållanden på landsbygden till Washington. Hennes faster June och farbror Matthew hade gett henne husrum och mat men efter att de överlevt en hemsk sandstorm hörde Millie dem prata om att hon var en mun extra att mätta. 1936 blev hon omplacerad från Washington efter att hon utmanat en känd politikers son. Katherine Kellock var hennes chef och en av de högst rankade cheferna inom federala författarprojektet. Millie hamnade då i Missoula, Montana. Alternativet var att få sparken. Något hade gått fel i arbetet med American Guide-serien och Millie får uppdraget som redaktör. Personalen på Missoula-kontoret är inte förtjusta över att ha henne där. Uppdraget leder henne till historiska skeenden, nedtystade skandaler och givande möten med människorna i delstaten. Borgmästarens dotter Alice övertalade Anacondas gruvbolag att utrusta en tågvagn som bibliotek för att ge människor i gruvsamhällena tillgång till böcker. Eftersom det behövs en bibliotekarie hittar Alice Colette, en väl beläst person som kan ge genomtänkta förslag på böcker. Något hände på den första resan som ger eko lång tid framöver.

Brianna Labuskes är en amerikansk författare och före detta journalist, verksam inom genrerna historisk skönlitteratur och psykologisk thriller. Hon började sin karriär inom journalistik i Washington D.C., där hon bland annat bevakade politiska frågor och har tidigare publicerat romantiska berättelser. Numera bor hon i Pennsylvania tillsammans med sin hund Jinx och hon har varit framgångsrik på flera topplistor, inklusive USA Today, Wall Street Journal, Washington Post och Amazon Charts.

Brianna har gett ut över ett dussin romaner. Bland hennes mest populära verk finns De förbjudna böckernas bibliotekarie och Den försvunna boken och du kan läsa om dem här i Bokluckan. Hon har en egen författarwebbplats där hon presenterar sig själv och sina böcker samt delar nyheter med sina läsare.

Det som gör Biblioteket på godståget så speciell är inte bara enskilda händelser utan hur berättelsen rör sig mellan olika tider och livsöden utan att tappa riktning. Jag fastnar i hur Millie, Alice och Colette rör sig genom olika verkligheter som ändå hänger ihop på ett sätt som känns både genomtänkt och oundvikligt.

Det finns en tydlig känsla av att historien inte är något avlägset utan något som hela tiden fortsätter att påverka. Jag tänker på hur lätt det är att tro att strukturer förändras snabbt men här blir det tydligt hur långsamt det egentligen går. Kvinnornas liv formas av omgivningens förväntningar men också av motståndet mot dem. Det är inte bara något som pågår i bakgrunden, det är något som styr deras möjligheter och val på ett sätt som hela tiden finns närvarande.

Det slår mig hur arbete, utbildning och kultur hela tiden blir något som måste försvaras eller rättfärdigas. Böckerna och skrivandet är inte neutrala inslag utan något som får politisk tyngd. Det gör att berättelsen känns relevant långt utanför sin historiska ram. Jag kan inte läsa den utan att dra paralleller till hur kunskap och information fortfarande ifrågasätts och styrs, inte minst i dagens USA där utvecklingen går i en riktning som gör mig orolig för vad som händer med tillgången till fakta, forskning och kultur. När jag läser tänker jag att historien i Biblioteket på godståget och dagens USA inte står så långt ifrån varandra som man skulle önska och jag undrar vad det egentligen är vi har lärt oss längs vägen.

Det finns så mycket fantastiskt med den här boken; historia och fiktion blandas med kvinnoöden, girighet, korruption, mod och böckers påverkan på människor. Jag kan inte nog understryka hur bra den är!

Det jag också bär med mig är hur olika former av mod tar sig uttryck. Det handlar inte bara om stora avgörande handlingar utan lika mycket om att fortsätta arbeta, läsa, skriva och samla in berättelser trots motstånd. Det är i de små besluten som förändring börjar ta form, även när den inte är synlig direkt.

Jag tycker om hur boken låter fakta och fiktion gå in i varandra utan att markera gränserna för tydligt. Det gör att jag hela tiden vill veta mer, gå vidare, kontrollera, läsa parallellt. För mig blir läsningen nästan ett dubbelarbete där berättelsen fortsätter utanför boksidorna.

Det finns ett genomgående tema av att röster riskerar att försvinna, särskilt kvinnors, och det skaver på ett sätt som inte släpper taget. När namn och insatser suddas ut i efterhand blir det tydligt hur historieskrivning inte är neutral. Det gör att jag fastnar i frågan om vilka berättelser som lever vidare och vilka som inte gör det.

Jag tänker också mycket på hur allt hänger samman över tid. Små beslut, tillfälliga möten och till synes obetydliga val får konsekvenser långt senare. Det är här berättelsen får en nästan rörlig tyngd, där inget riktigt står isolerat från något annat. För mig blir det ett sätt att se hur historia inte är avslutad utan hela tiden fortsätter att byggas.

Samtidigt är det böckerna som återkommer som en form av motkraft. Inte som något romantiserat, utan som något konkret som ger människor språk, perspektiv och möjlighet att förstå sin egen situation. Det är där berättelsen hittar sin tyngdpunkt för mig.

Eget grepp av Maria Adolfsson

Eget grepp av Maria Adolfsson är utgiven av Wahlström & Widstrand. Johanna, Agnes och Mira kallades De tre musketöserna av Miras morfar när de var yngre. De hängde alltid ihop. När de flyttade till en gemensam lägenhet på Brännkyrkagatan ville även Agnes syster Kajsa flytta dit. De fyra blir en sammansvetsad grupp trots sina olikheter och de ställer alltid upp för varandra. När Kajsa träffar den kände Rikard Uggla förändras allt. Kajsa dras in i ett förhållande där hon sakta kommer längre ifrån sina vänner. Efter att ha tagit till drastiska åtgärder glider de andra tre isär och deras liv fortsätter på sparlåga där de har svårt att försona sig med det förflutna. Det är en gastkramande handling där obehaget sakta smög sig på mig. Jag drogs in i hemligheter och lojalitet som inte sviktar och jag engagerade mig i kvinnornas liv som om jag själv var en del av deras gemenskap. Tack för boken, Maria och Wahlström & Widstrand!

Johanna, Agnes och Mira kallades De tre musketöserna av Miras morfar när de var yngre. Miras morfar Karl-Erik Grahn hade uppfostrat Mira ensam och de stod varandra nära. De tre musketöserna hängde alltid ihop. De fortsatte att umgås som unga vuxna och när de flyttade till en gemensam lägenhet på Brännkyrkagatan ville även Agnes syster Kajsa flytta dit. De fyra blir en sammansvetsad grupp trots sina olikheter och de ställer alltid upp för varandra. Fördelningen av arbetsuppgifterna i lägenheten blir att de gör det de är duktiga på eller det som de har minst problem med att utföra. När Kajsa träffar den kände Rikard Uggla förändras allt. Han är sexton år äldre och en idol för många sedan han hade en framgångsrik golfkarriär. Kajsa dras in i ett förhållande där hon sakta kommer längre ifrån sina vänner. Hon flyttar ifrån lägenheten på Brännkyrkagatan och har inte lika mycket kontakt med de andra tre. Efter att ha tagit till drastiska åtgärder glider Johanna, Agnes och Mira isär och deras liv fortsätter på sparlåga där de har svårt att försona sig med det förflutna.

Maria Adolfsson är en svensk författare som främst skriver spänningsromaner och kriminalromaner. Hon fick sitt stora genombrott 2018 med Felsteg, den första delen i serien om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby. Böckerna utspelar sig i det fiktiva landet Doggerland, en uppdiktad ögrupp i Nordsjön som har inspirerats av både Skandinavien och Storbritannien. Serien om Doggerland har blivit populär och är översatt till flera språk. Den har också nått en stor internationell läsekrets och sålts till många länder.

Innan Maria Adolfsson blev författare på heltid arbetade hon bland annat som presstalesperson vid SL i Stockholm. Hon debuterade som författare redan 2008 med romanen … alla för en. År 2022 tilldelades hon det brittiska Petrona Award, ett pris som delas ut till framstående nordiska kriminalförfattare. Hon har även blivit nominerad till flera litterära priser, bland annat Svenska Deckarakademins pris.

År 2025 kom hennes första fristående roman, Sanning, lögn och konsekvens, där hon lämnade Doggerland-serien för en berättelse med fokus på relationer och vänskap. Du kan läsa om boken här i Bokluckan. I Eget grepp återvänder Maria till sin allra första roman … alla för en och klär om historien.

Det finns en undertext i Eget grepp som har bitit sig fast i mig. Inte för att det är dramatiskt i yttre mening utan för att det långsamt bygger upp en känsla av att allt hela tiden kan förskjutas. Jag märkte tidigt att det inte är det som sägs rakt ut som bär berättelsen utan det som görs, det som väljs och det som tystas ned.

Jag fastnade för hur gemenskapen mellan kvinnorna växte fram som något självklart, nästan vardagligt men samtidigt skört. Det är en styrka som inte behöver förklaras, den bara finns där i sättet de lever tillsammans, delar ansvar och tar sig an varandras liv utan att tveka. Men just det gjorde också att jag började fundera på vad som händer när en sådan gemenskap utsätts för tryck utifrån.

Det är en gastkramande handling där obehaget sakta smög sig på mig. Jag drogs in i hemligheter och lojalitet som inte sviktar och jag engagerade mig i kvinnornas liv som om jag själv var en del av deras gemenskap.

Jag tänkte en hel del på att hemligheter aldrig är neutrala i boken. De väger olika tungt men de påverkar alltid mer än den som bär dem. I vissa stunder tänkte jag att det handlar om skydd, om att inte vilja utsätta någon annan för det som känns outhärdligt. Men samtidigt finns där en annan sida, där tystnaden i sig blir ett val som förändrar allt i efterhand. Det blir ett slags moraliskt mellanrum där jag inte riktigt kan placera vad som är rätt eller fel, bara se konsekvenser.

Lojalitet blir i den här berättelsen något som hela tiden förskjuts. Den är inte stabil eller trygg utan snarare något som måste omförhandlas beroende på situation. Jag tänker att lojalitet kan rymma motsägelser, att den kan vara riktad åt flera håll samtidigt och ändå kännas absolut för den som står i den. Samtidigt blir det tydligt att när lojalitet inte bryts, när den drivs hela vägen utan eftertanke, så uppstår också något som börjar skava. Frågan blir inte bara vem man är lojal mot, utan vad den lojaliteten faktiskt kostar.

Rikard Uggla blir för mig mer än en karaktär i en relation, han blir en person som representerar mycket av det jag funderar och reagerar på. Det handlar inte bara om makt eller beundran utan om förväntningen att andra ska anpassa sig efter en självbild som inte får ifrågasättas. Där blir han också en påminnelse om hur snabbt beundran kan förskjutas till något som kräver lydnad snarare än relation.

Det finns också något i hur kvinnorna håller fast vid varandra som gör intryck på mig. Inte för att de är överens eller lika utan för att de omfamnar varandras olikheter utan att försöka jämna ut dem. Samtidigt finns där hela tiden en risk, att just det som håller dem samman också kan bli det som drar isär dem när något oväntat händer.

Jag märker att jag hela tiden återkommer till ansvar. Vems ansvar det är att bära en sanning, vems ansvar det är att agera och om det ens går att skydda någon utan att samtidigt ta ifrån dem möjligheten att själva välja. Det blir ett hypotetiskt dilemma där jag inte hittar någon tydlig lösning, bara nya perspektiv beroende på var jag lägger tyngdpunkten.

Att det engagerar mig så mycket handlar också om sättet berättelsen är skriven på. Det är inte självklart, det finns inget som pekar ut vad jag ska känna. I stället får jag följa med i det som händer mellan människor, i rörelserna som inte alltid uttalas men som ändå förändrar allt.

Skuld och saknad ligger hela tiden nära varandra i handlingen. Skuld för det som gjorts och inte gjorts, för det som sagts och inte sagts. Saknad som något mer långvarigt, något som inte går att resonera bort. Båda följer med efter att berättelsen tagit slut och det är kanske just i det som boken stannar kvar hos mig som mest.