Spökfiskaren av Elinor Kapp är utgiven av Bokfabriken. Boken är den sjunde fristående delen i serien Mord i skärgården. Fia Molin fridyker ofta och kallas för sjöjungfrun av många. En morgon hittas hon upphängd i en långaställning mitt i en rondell vid Skärhamns hamn. Det är kriminalkommissarie Eddie Öhlund som leder utredningen. Han och hans kollegor Maja, Tomi och Indra arbetar hårt för att lösa fallet. Det blir en krokig väg bland hemligheter, motgångar och spår som visar sig vara återvändsgränder. Eddie och hans sambo Stella har tvillingarna Ellen och Melker tillsammans. Deras familjeidyll har många utmaningar och Eddie får svårt att navigera sitt privatliv. Som vanligt njuter jag av att få återvända till Eddies och Stellas värld. Spänningen i polisarbetet, karaktärernas privatliv och Västkustens fantastiska miljö vävs samman till en bok där hemska mord är inbäddade i hög mysfaktor. Tack för boken, Elinor och Bokfabriken!
Fia Molin fridyker ofta och kallas för sjöjungfrun av många. Hon har bott tillsammans med sin farmor sedan hennes föräldrar dog i en olycka när en gastank i deras båt exploderade. En morgon hittas Fia upphängd i en långaställning mitt i en rondell vid Skärhamns hamn. Hamnvakten hittade henne när han gick sin morgonrunda. Det är kriminalkommissarie Eddie Öhlund som leder utredningen. Han och hans kollegor Maja, Tomi och Indra arbetar hårt för att lösa fallet. För att ta reda på mer om Fia pratar de med hennes farmor Celin som är förtvivlad efter att nu även ha förlorat sitt älskade barnbarn. Det blir en krokig väg bland hemligheter, motgångar och spår som visar sig vara återvändsgränder. Eddie och hans sambo Stella har tvillingarna Ellen och Melker tillsammans. Eddie har också dottern Nora med Lotta. Eddie fick reda på att han blivit pappa till Nora först när hon var tonåring. Stellas och Eddies familjeidyll har många utmaningar och Eddie får svårt att navigera sitt privatliv.
Elinor Kapp är uppvuxen i Skärhamn på Tjörn och hon bor fortfarande där, i en vit liten fiskarstuga. Efter att ha gått skrivarkurs och blivit klar med en bok pushade mannen henne att skicka in den till förlag, vilket jag tackar för. Spökfiskaren är den sjunde fristående delen i serien Mord i skärgården och jag har läst/lyssnat på alla böckerna i serien. Du kan läsa om Sjörök, Dödsjö, Dyningar, Strandvaskaren, Gasten och Mareld som de heter i nämnd ordning, här i Bokluckan. Elinor har även skrivit Språngskickt som är den första delen i deckarserien Kustmorden. Du kan även läsa om den här i Bokluckan.
Jag har följt Eddie och Stella sedan första boken och det har hänt mycket i deras liv. I Spökfiskaren har jag varit rejält irriterad på dem båda. Så mycket hade kunnat vara enklare om de bara pratade med varandra och faktiskt lyssnade på vad den andra försöker säga. Missförstånd, feltolkningar och brist på kommunikation skapar problem som jag ibland nästan får lust att kliva in i berättelsen och lösa åt dem. Jag vill ta tag i båda två, tvinga ner dem i vars en stol och vägra gå därifrån innan de har rett ut sin situation. Samtidigt är det just deras relation och allt som händer runt den som gör att jag fortsätter vara så engagerad i deras liv.
Tvillingarna Ellen och Melker är helt ljuvliga och jag blir glad varje gång de dyker upp. Stella kämpar dessutom på med sin spaanläggning Salta stänk och känner ett stort ansvar när flera saker går fel på en gång. Lotta däremot väcker helt andra känslor hos mig. Hon är en person som jag hade kastat ut med huvudet före om hon hade varit i närheten av min familj. Det säger en del om hur mycket relationerna betyder i den här serien; jag kan bli både glad, irriterad och riktigt arg på personer som jag har följt under flera böcker.
Även polisarbetet är en del som jag tycker mycket om. Maja, Tomi och Indra är olika som personer och det märks i deras sätt att arbeta tillsammans. Dynamiken mellan dem gör att utredningen inte bara handlar om att hitta den som har begått ett mord. Maja har dessutom sitt eget liv att fundera över med bröllop, tankar på barn och en oro för Eddie. Det blir ännu ett exempel på hur det privata och arbetet hela tiden går in i varandra.
Som vanligt njuter jag av att få återvända till Eddies och Stellas värld. Det är också roligt att Elinor Kapp låter karaktärer från Kustmorden dyka upp i Mord i skärgården, precis som hon gjorde åt andra hållet i Språngskikt. Jag tycker om känslan av att få lära känna samma samhälle ur olika vinklar. Det blir som att nya dörrar öppnas till en plats som jag redan känner.
Västkustens miljö är som alltid inbjudande och fantastisk. Trots alla triangelbilar på vägarna känns det som en sommaridyll med räkor, båtturer, glass i värmen och bad. När ett mord placeras mitt i allt det härliga blir kontrasten extra tydlig. Här ska det vara sommar, semester och harmoni men plötsligt finns döden mitt ibland människor som egentligen bara borde njuta av sin ledighet. Spänningen i polisarbetet, karaktärernas privatliv och Västkustens fantastiska miljö vävs samman till en bok där hemska mord är inbäddade i hög mysfaktor.
Relationerna är en stor del av Spökfiskaren. Det är i relationer som mycket av livet händer, både det bra och det dåliga. Gamla relationer kan väckas till liv igen och få människor att fundera över sina tidigare val medan nya möten kan leda åt helt andra håll. Frågorna om människor kan förändras, om alla förtjänar en andra chans och vem som egentligen går att lita på finns hela tiden med mellan mord och solsken. Och efter sju böcker vill jag förstås veta vad som händer härnäst. Jag förväntar mig en åttonde del!
