Sömnsveden av Erik Nilshammar är utgiven av Chatterbox Productions. Boken består av tretton skymningsrysare. Boken börjar med Batteritjärn som är en obehaglig berättelse om en miljöinspektör som undersöker en tjärn där gamla sägner berättar om häxprocesser och nyare historier om ryska vapen. I de andra novellerna finns det bland annat öde hus, en myling, häxor och sägner som lever vidare. Det är verkligen en samling rysare som spelar på något djupt inom mig. Bokens mystiska stämning och de olika övernaturliga väsen påminner mig om skrönorna jag är uppväxt med. Tack för boken Erik och Chatterbox Productions!
Boken börjar med Batteritjärn som är en obehaglig berättelse om en miljöinspektör som undersöker en tjärn. Han är nyanställd och har en kostsam utrustning som han tänker använda. Gamla sägner berättar om häxprocesser och nyare historier om ryska vapen. Det känns som en helt vanlig berättelse om en plats men den suger in mig i en mystisk stämning som kryper under skinnet.
I de andra novellerna finns det öde hus och tomma kapell där det händer oförklarliga saker och det finns en myling som gör sin röst hörd. Även Per Gessle gör lite oväntat sin röst hörd. Det finns flera sägner om häxor och vilka förbannelser de kunde uttala, en vandringsman av tveksam härkomst och obehagliga vita kaniner. Boken berättar folksägner där oförklarliga händelse förklarats med tro på brunnsgubben, gråa varelser, Satan, blutoxen, huldror eller annat oknytt. Sömnsveden som gett namn åt boken är en historia som verkligen går under skinnet och jag kommer aldrig kunna se John Blund igen på samma sätt.
Det är verkligen en samling rysare som spelar på något djupt inom mig. Novellerna utspelar sig i Hälsingland men jag tror att varje del av Sverige har liknanade sägner och skrönor som berättas vidare. Bokens mystiska stämning och de olika övernaturliga väsen påminner mig om skrönorna jag är uppväxt med. Att skriva korta berättelser är en konst i sig. Berättandet behöver vara innehållsrikt och ha både fascinerande karaktärer och beskrivning av miljön och detta med få tecken. Erik får med allt detta vilket gör att boken är snabbläst och den lämnar mig med en osäkerhet och en obehagskänsla, precis som det ska vara när det är en rysare.
