4 minuter och 8 sekunder – Miraklet i Gottröra av Cecilia von Hofsten och Karin Gustavsson är utgiven av Idus Förlag. Cecilia och Karin var passagerare på flygplanet Dana Viking som kraschade 27/12 1991. Alla 129 passagerare överlevde och händelsen omtalas som ”Miraklet i Gottröra”. Cecilia, Karin och flera andra passagerare berättar om olyckan och om livet efter, i boken. Tack för boken Cecilia, Karin och Idus Förlag!
Den 27/12 1991 kraschade flygplanet Dana Viking i Gottröra. Alla 129 passagerare klarade sig och händelsen har blivit känd som ”Miraklet i Gottröra”. Cecilia och Karin, som har skrivit boken, var två av dessa passagerare. De berättar om sina upplevelser före, under och efter flygningen. De har också fått kontakt med fler passagerare som var med på planet och de berättar hur det var för dem.
Det är en utlämnade bok och jag blir väldigt berörd av läsningen. Flera av passagerarna hade föraningar om olyckan en tid innan flygningen och de ser tillbaka och önskar att de hade lyssnat på sina farhågor. De som berättar i boken har alla sin egen historia att berätta och det är olika hur det gick för dem både i olyckan och i livet efter. Några passagerare fick inte så många fysiska skador men rädslan och mardrömmarna följer dem i livet. Några blev allvarligt fysiskt skadade, skador som förändrade hela livet. Det jag tycker mig se som är gemensamt för de som berättar i boken är att de hade önskat mer hjälp av psykolog efter olyckan och att få kontakt med övriga passagerare tidigare.
Cecilias och Karins fysiska skador skiljer sig åt men de har mycket gemensamt att bearbeta. En så allvarlig händelse lever kvar hos de drabbade hela livet och gör sig påmind när de hör vissa ljud, känner vissa lukter och ibland kommer reaktioner som är svåra att förutse. Jag tycker att det är en viktig bok där lärdomen är hur olika människor kan uppleva och reagera på traumatiska upplevelser. Det blir också tydligt att hjälpbehovet ser helt olika ut för de inblandade och att det tar olika lång tid att bearbeta händelsen även om det finns många gemensamma nämnare. Jag hoppas att många som har att göra med personer med traumatiska upplevelser läser och reflekterar över boken för att kunna hjälpa drabbade i framtiden på ett mer inkännande sätt.