Det skenbart rätta – ett kammarspel av Fransyskan H är utgiven av Ekström & Garay. Kammarspel är oftast ett teaterstycke med få roller som utspelar sig i en liten lokal. Och det är precis det Det skenbart rätta är. Det är tre personer, Aron, Katja och William, som träffas under en helg hos Aron som bor på landet. De träffas efter Margaretas oväntade död. Aron och Margareta var gifta och William är deras son. William och Katja lever tillsammans och väntar barn. Läsaren får följa vad som händer genom de tre personernas perspektiv. Det blir konfrontationer och många existentiella diskussioner. Jag tyckte mycket om boken, den har ett behagligt flyt i språket och jag stannade ofta upp och funderade vidare om det jag läst. Tack för boken Helena och Ekström & Garay!
Det är tre personer, Aron, Katja och William, som träffas under en helg hos Aron som bor på landet. De träffas efter Margaretas död, som kom oväntat och plötsligt. Aron och Margareta var gifta och William är deras son. William och Katja lever tillsammans och väntar barn. Relationerna är komplicerade och när Margareta inte längre finns försöker de finna sig tillrätta i den nya situationen. Läsaren får följa vad som händer genom de tre personernas perspektiv. Det blir konfrontationer och många existentiella diskussioner.
Kammarspel är oftast ett teaterstycke med få roller som utspelar sig i en liten lokal. Och det är precis det Det skenbart rätta är. Att förlägga handlingen i ett begränsat utrymmer kräver att språket förmedlar stämningar och samtal på ett sätt som håller fast läsaren. Fransyskan H lyckas verkligen med det. Boken har ett behagligt flyt i språket och jag stannade ofta upp och funderade vidare om det jag läst. Jag tyckte mycket om boken och trots att det är ämnen som upprör och utmanar infann sig ett behagligt läslugn.
Uttrycket Det skenbart rätta härstammar från Rousseau och frågan genom hela boken är vad som är det rätta och spelar det någon roll i vissa lägen. Jag funderade en hel del på vem som har tolkningsföreträde när det gäller vad som är rätt. Är det så att jag har rätt att bestämma vad som är rätt för mig? Eller har jag ansvar för vad det då innebär för andra?