roman – Bokluckan

Kalla mig syster av Malin Nordström

Kalla mig syster av Malin Nordström är utgiven av Bokförlaget Nona. Boken är den första i serien Drömmarnas sekel. År 1887 bor Josefin på godset Louisero tillsammans med sin far, styvmor och halvsyskon. När hon ser en annons i tidningen Idun där Svenska Röda Korset söker en kandidat till sjuksköterskeutbildningen i London bestämmer hon sig för att söka. Mot sin fars vilja beger hon sig till den berömda Florence Nightingales sjuksköterskeskola. År 1912 börjar Josefins systerdotter Amalia läsa zoologi vid Lunds universitet och bor då hos sin moster. Amalia är den enda kvinnliga studenten på kursen. Jag älskar verkligen allt med den här boken. Språket, handlingen, miljöerna, den historiska inramningen och de vedermödor som kvinnorna behöver genomgå för att ta sig fram i en tid då kvinnors rättigheter var begränsade. Tack för boken, Malin och Bokförlaget Nona!

År 1887 bor Josefin på godset Louisero tillsammans med sin far, styvmor och halvsyskon. Josefins mor dog när hon var tolv och hennes lillasyster Fredrika åtta år. När Josefin ser en annons i tidningen Idun där Svenska Röda Korset söker en kandidat till sjuksköterskeutbildningen i London bestämmer hon sig för att söka. Hon vill leva ett liv där hon bestämmer själv och inte står i skuggan av sin döda mor. Mot sin fars vilja beger hon sig till den berömda Florence Nightingales sjuksköterskeskola. Där förändras hennes liv och hon får uppleva stark vänskap och hon möter kärleken. År 1912 börjar Josefins systerdotter Amalia läsa zoologi vid Lunds universitet och bor då hos sin moster. Josefin bor i ett litet grönputsat gatuhus på Adelgatan nära Lundagård, Studentborgen och Lunds Domkyrkan. Amalia är den enda kvinnliga studenten på kursen. Hemma på Adelgatan får Amalia inte den kontakt hon önskar med sin moster vilket hon funderar mycket över.

Malin är författare och forskare med bas i Lund. Hon är disputerad inom immunteknologi och arbetar som projektledare på ett forskningsbolag i Malmö där hon kombinerar sin vetenskapliga bakgrund med sin författarroll. Malin har ett starkt intresse för både naturvetenskap och humaniora, något som speglas i hennes författarskap där kunskap, historia och människors livsval står i fokus. Hon har bland annat studerat språk i Wien samt fördjupat sig i kreativt skrivande genom kurser på Skrivarakademin och vid Umeå universitet. Hennes debutroman Kalla mig syster är den första delen i serien Drömmarnas sekel. Den kombinerar historiska miljöer med teman om utbildning, frihet och kvinnors kamp för att forma sina egna liv, något som speglar hennes egna passioner för biologi, historia och litteratur.

Jag älskar verkligen allt med den här boken. Språket, handlingen, miljöerna, den historiska inramningen och de vedermödor som kvinnorna behöver genomgå för att ta sig fram i en tid då kvinnors rättigheter var begränsade. Kalla mig syster tar med mig på en resa genom två generationers liv, från Josefins beslut att lämna godset Louisero och utbilda sig till sjuksköterska i London, till hennes systerdotter Amalias kamp som den enda kvinnliga zoologistudenten i Lund. Berättelsen låter mig följa deras drömmar, begränsningar och relationer på ett sätt som känns både personligt och historiskt trovärdigt.

Språket i boken flyter lätt och även om det inte är gammaldags speglar det ändå tiden i handlingen. Miljöbeskrivningarna är levande och jag känner verkligen att jag befinner mig i London i slutet av 1800-talet bland smuts, kolrök, fattigdom och tuberkulos, i barnrika arbetarbostäder och på sjukhus där vården var otillräcklig och undermålig. När Josefin börjar arbeta som sjuksköterska blir det tydligt var hennes hjärta finns och jag kan inte låta bli att jämföra stadens skildring med Dickens böcker som ofta fångat min fantasi på samma sätt. Lund är en stad jag har bott i och känner väl och när jag läste växte en äldre version av staden fram framför mig, som om dåtid och nutid möttes.

Den historiska inramningen är skickligt gestaltad och beskriver tidsandan både genom kläder, attityder och tankesätt utan att döma. Det är karaktärerna som bär den kritiska blicken och viljan att förändra. Framför allt lyfts kvinnors rättigheter fram genom Josefin och Amalia, förväntningarna att kvinnor skulle vara hemma, passiva och undergivna utmanas, liksom idén om att deras främsta roll skulle vara fru och mor. Kvinnors rösträtt och möjligheten att studera börjar bli synliga frågor vid sekelskiftet och fler vågar ta steget mot utbildning och självförsörjning även om priset var högt och samhällets stigmatisering hård.

Malin lyckas väva in allt detta på ett sätt som känns naturligt och engagerande. Historiska fakta, personliga drömmar och konflikter och de sociala begränsningar som kvinnor mötte blir en integrerad del av berättelsen utan att det känns som en föreläsning. Boken är inte bara en berättelse om en tid som varit, den är också en påminnelse om de modiga kvinnor som banade väg för framtiden. Jag ser med spänning fram emot fortsättningen på serien!

Det minsta gemensamma av Pirkko Saisio

Det minsta gemensamma av Pirkko Saisio är utgiven av Förlaget. När Pirkkos pappa dör bestämmer hon sig för att skriva den här boken. Den handlar om hennes barndom på 1950-talet i Finland. Det är den första delen i den självbiografiska Helsingforstrilogin. Pirkko växer upp som endabarn men det finns gott om människor, särskilt vuxna, runt henne. Hon vill vara pojke och göra det hon har lust med och hon tillbringar många somrar med farmor och farfar på landet. Som ung var mamman aktiv i Samfundet Finland-Sovjetunionen och senare arbetade pappan där. Jag tycker om allt med den här boken; språket, sättet Pirkko skriver, humorn och hela berättelsen. Jag kan inte förstå att den gavs ut 1998 och först nu finns på svenska! Tack för boken, Pirkko och Förlaget!

När Pirkkos pappa dör bestämmer hon sig för att skriva den här boken. Hon ser tillbaka på sina första år. Boken handlar om hennes barndom på 1950-talet i Finland. Det är ett 50-tal där Sovjetunionen är högst påtagligt i Finland. Boken är den första delen i den självbiografiska Helsingforstrilogin. Pirkko växer upp som endabarn men det finns gott om människor, särskilt vuxna, runt henne. Det dröjer innan hon upptäcker att hon är endabarn eftersom det alltid finns så mycket folk runt henne. Hon vill vara pojke och göra det hon har lust med och hon tillbringar många somrar med farmor och farfar på landet. Det medför inte några problem att vilja vara pojke när hon är liten, hon försöker kissa stående och hon får en grön skärmmössa av farfar. Som ung var mamman aktiv i Samfundet Finland-Sovjetunionen och senare arbetade pappan där. Hon fick en trehjuling genom samfundet och det kom även en tv därifrån men den visade bara ryska program.

Pirkko Saisio, född 16 april 1949 i Helsingfors, är en finsk författare, skådespelare och regissör med en karriär som sträcker sig över fem decennier. Hon debuterade 1975 med romanen Elämänmeno (Livets gång), som belönades med J. H. Erkko‑priset och har sedan dess skrivit ett brett spektrum av verk, från romaner och pjäser till film‑ och tv‑manus. Hennes mest kända verk är den självbiografiska Helsingforstrilogin; Pienin yhteinen jaettava (Det minsta gemensamma), Vastavalo (Motljus), Punainen erokirja (Den röda separationsboken), där Det minsta gemensamma är första delen. Saisio har tilldelats flera prestigefyllda priser, bland annat Finlandiapriset för Punainen erokirja (Den röda separationsboken) 2003, och hennes produktion räknas som en modern klassiker i finsk litteratur. Utöver sitt författarskap har hon verkat som dramaturgiprofessor och regissör och hennes verk fortsätter att nå läsare och kritiker i flera länder.

Jag tycker om allt med den här boken; språket, sättet Pirkko skriver, humorn och hela berättelsen. Jag kan inte förstå att den gavs ut 1998 och först nu finns på svenska! Det som slår mig mest är hur Saisio fångar barndomens nyfikenhet och känslor med en balans mellan humor, absurditet och krass realism. Styckeindelningarna, där meningar ofta börjar eller slutar med men, och, och sedan, och nu, ger texten andrum, tid för reflektion, och speglar hur ett barn ständigt försöker orientera sig i en vuxenvärld som inte alltid tar emot hennes frågor.

Dialogerna är korta och koncisa men rymmer allt som behövs, det är en krasshet som gör berättelsen både skarp och levande. Perspektivet växlar mellan jag och hon, ibland hon när distans behövs och jag fascineras av hur Pirkko ser sig själv växa upp som pojke samtidigt som hon är ett barn med känslor som väller över men som inte alltid blir förstådda. Jag känner igen underligheter från min egen barndom, som tron att ett äppelskaft (i mitt fall var det äppelkärnor) kan växa till ett träd i magen, och blir berörd av barnets frågvisa natur som ofta möts av tystnad eller korta svar från vuxna. Farmor är sträng, farfar ibland hård och oberäknelig men båda är närvarande på ett sätt som gör vardagen förutsägbar och i viss mån trygg. Hundar, trehjulingar, skridskor och smalfilmskameror blir mer än leksaker, de är symboler för relationer, uppmärksamhet och samfundets inflytande.

Temat kärlek och tvång återkommer på många sätt. Att älska är en order; man ska älska sin mamma, pappa, fosterlandet och Gud. Tv-personligheten Miss Lunova blir ett exempel på barnets egna känslor och val, en kärlek som är självständig och intensiv och som kontrasterar mot det tvingande i vuxenvärldens regler. När Pirkko får höra och funderar över den hemska berättelsen om det judiska barnet som blir korv eller när farmor och hon känner osäkerhet kring trivsel, påminns jag om hur mycket barns känslor kan vara osynliga eller besvärliga för de vuxna.

Samtidens historia är ständigt närvarande. Samfundet Finland-Sovjetunionen påverkar vardagen på små och stora sätt, från propaganda på tv till materiella gåvor som trehjulingar eller filmer som blir både spännande och ibland jobbiga för barnet. Pirkko lär sig om världen, om makt och förväntningar, samtidigt som hon utforskar sin egen identitet. Mamma och Pirkko upptäcker att de lär sig kapitalismens grunder handgripligen via tuggummin där bilder följer med. Det visar sig att alla bilder inte finns tillgängliga.

Humorn i texten är ofta svart, ibland absurd, och blandas med starka, sorgliga iakttagelser. Farfar har sina historier, de avlidna finns i två slag, fattigdomens konkretisering, matrester som barnen slåss om, allt beskrivs krasst men utan dömande. Pirkko kommer på sig själv med att ha olika versioner av sig själv; en för farfar, en för farmor, en för mamma, en för pappa och en version där hon är pojke och sig själv. Det blir tydligt att barndomens känslor är komplexa, mångbottnade och inte alltid förstådda av vuxenvärlden.

Det är denna kombination, barnets skarpa iakttagelser, det historiska och politiska sammanhanget samt humor och absurditet som gör Det minsta gemensamma till en bok som verkligen gör avtryck, en bok som bör läsas av alla, en klassiker. Saisio visar att barndomens värld är både smått komisk och djupt allvarlig och att minnen, makt och kärlek är sammanflätade.

Fox av Joyce Carol Oates

Fox av Joyce Carol Oates är utgiven av HarperCollins Nordic. Francis Harlan Fox kommer som ny lärare till privatskolan Langhorne Academy för att undervisa i engelska på mellanstadiet (middle school). Han ser bra ut, uppträder belevat och charmar rektorn, eleverna och föräldrarna. En bil hittas i en ravin med en oigenkännlig kropp och polisen inleder arbetet med att identifiera personen. När polisen börjar ställa frågor till personal, elever och föräldrar om Mr. Fox börjar obehagliga rykten sippra ut. En mörk skildring av makt och manipulation som träffar obehagligt rätt i vår samtid. Det är den starkaste och mest plågsamma läsupplevelse jag haft av Joyce Carol Oates. Tack för boken, Joyce Carol Oates och HarperCollins Nordic!

Francis Harlan Fox kommer som ny lärare till privatskolan Langhorne Academy för att undervisa i engelska på mellanstadiet (middle school). Det är en prestigefylld elitskola för barn till välbärgade och inflytelserika föräldrar. Han ser bra ut, uppträder belevat och charmar rektorn, eleverna och föräldrarna. Som en del av sitt arbete träffar han elever enskilt för att följa upp deras studier. En bil hittas i en ravin med en oigenkännlig kropp och polisen inleder arbetet med att identifiera personen. Mr. Fox kommer inte tillbaka till arbetet efter lovet då han har varit bortrest. När polisen börjar ställa frågor till personal, elever och föräldrar om Mr. Fox börjar obehagliga rykten sippra ut.

Joyce Carol Oates föddes 1938 i Lockport i staten New York. Det fanns inga böcker i barndomshemmet. Hennes farmor gav Joyce hennes första bok och senare också en skrivmaskin. Joyce bor nu utanför Princeton. Hon debuterade som författare 1963 och har publicerat ett stort antal romaner, novellsamlingar, skådespel, essäer, poesi och kritik. En av hennes mest uppmärksammade och uppskattade romaner är Blonde som handlar om Norma Jean Baker som blev Marilyn Monroe. Joyce Carol Oates finns ständigt med i spekulationerna kring Nobelpriset i litteratur. Du kan läsa om flera av hennes böcker här i Bokluckan.

Själva brottet är egentligen inte det som drabbar mig hårdast. Det är att vistas i Francis Harlan Fox huvud. Han framstår som en marionettspelare, den som väljer, den som definierar verkligheten. I hans egen självbild är hans begär rena, nästan ädla. Han tar avstånd från det han själv kallar perversioner och lyckas formulera ett resonemang där han står fri från skuld. Att följa hans tankar är djupt obehagligt, det är klaustrofobiskt och jag mår stundtals fysiskt illa. Just därför är det så effektivt.

Joyce Carol Oates låter oss inte värja oss. Hon visar hur manipulation fungerar i praktiken, hur charm, bildning och social skicklighet kan fungera som skyddande yta. De vuxna i omgivningen ser det de vill se. De beundrar, ursäktar och förklarar. Och mitt i allt finns flickorna, utvalda och definierade av honom. Det är omöjligt att inte dra paralleller till verkliga fall vi har läst och hört om den senaste tiden, både internationellt och här hemma. Argumentationen, bortförklaringarna, den självutnämnda oskulden, det känns skrämmande bekant.

Samtidigt är det en roman som rör sig i fler lager. Polisutredningen med småstadens nät av lojaliteter och gamla släktmyter blir en intressant fond. Här finns en polis som försöker göra rätt i en miljö där alla känner alla och där klass, pengar och anseende spelar roll. Det ger berättelsen en dimension som känns universell. Maktens mekanismer är desamma, oavsett land.

Språket är, som så ofta hos Joyce Carol Oates, en egen kraft. Jag lyssnade delvis på det engelska originalet och slogs av hur rytmen och detaljrikedomen bär texten. Hon skriver fram miljöer och människor med en nästan obehaglig precision. Arbetsrum, korridorer, lägenheter, allt blir levande och därmed svårare att värja sig mot. De många anspelningarna på Edgar Allan Poe och blinkningarna till Lolita placerar dessutom romanen i en litterär tradition där begär, besatthet och moral ständigt dissekeras.

Det går att koka ner romanen till maktmissbruk, osunda begär och en naiv omgivning. Moralfrågorna är många och sällan svartvita, hur gärna jag än hade önskat tydligare gränser.

En mörk skildring av makt och manipulation som träffar obehagligt rätt i vår samtid. Det är den starkaste och mest plågsamma läsupplevelse jag haft av Joyce Carol Oates.

Våran pojke av Mikael Yvesand

Våran pojke av Mikael Yvesand är utgiven av Bokförlaget Polaris. Johan Lindkvist flyttar med sina föräldrar och storebror Fredrik till ett radhus i två våningar i förorten. Johan träffar Daniel och Tino när han är ute i området. Senare hittar de Jimmy som grävt en grop. Pojkarna hänger med varandra. Johan har ibland svårt att skilja på verklighet och drömmar. I skolan är de med varandra, de hittar inte någon plats bland de andra. Gymnasiet kommer och Johan gör något oförlåtligt. Jonna bor med sin sambo Jocke och Jonna tror att deras granne är död. Det här är en tänkvärd, sorglig och suggestiv berättelse där jag upplevde hela mitt känsloregister under läsningen. Tack för boken, Mikael och Bokförlaget Polaris!

Johan Lindkvist flyttar med sina föräldrar och storebror Fredrik till ett radhus i två våningar i förorten. Fredrik, som är fem år äldre, suckar ofta åt lillebror och tycker att han är jobbig. Johan träffar Daniel och Tino när han är ute i området. När han inte hittade några vänner sa hans föräldrar till honom att gå ut och leka och han satte sig i en snödriva. Senare hittar de Jimmy som grävt en grop. Daniel, som kallas Danne, blir ledaren bland dem. Pojkarna hänger med varandra. De hyr då och då en DVD och tittar på film tillsammans. Johan har ibland svårt att skilja på verklighet och drömmar. Fredrik påpekar ofta detta för Johan. I skolan är de med varandra, de hittar inte någon plats bland de andra. De fortsätter att träffas tills Dannes familj flyttar. Gymnasiet kommer och Johan gör något oförlåtligt. Livet fortsätter trots allt. Jonna bor med sin sambo Jocke och Jonna tror att deras granne är död. En dag dyker Glenn Bensino från Solution Systems upp och ställer frågor och vill bevaka grannen från deras hem.

Mikael Yvesand är en svensk författare född 1986 och uppvuxen i Luleå. Han debuterade 2022 med romanen Häng City, som hyllades av kritiker och belönades med Borås Tidnings debutantpris för sin träffsäkra skildring av pojkenergi och vänskap i slutet av 90‑talet. Den följdes av fler nomineringar, bland annat till Sveriges Radios novellpris för novellen Oris. Yvesands verk kännetecknas av en blandning av vardagliga observationer, absurda inslag och en skarp känsla för relationer och identitet.

Det här är en tänkvärd, sorglig och suggestiv berättelse där jag upplevde hela mitt känsloregister under läsningen. Jag ömmar verkligen för Johan. Han känns så ensam, utsatt och missförstådd trots att hans familj på ytan verkar leva ett ganska vanligt liv. Kompisgruppen blir hans fasta punkt och Danne som ledare fyller en viktig roll genom att ge Johan struktur och riktning. När Danne sedan flyttar blir det tydligt hur svårt Johan har att hitta sin plats i vardagen.

Hela pojkgruppen gestaltar på ett träffsäkert sätt hur utanförskap kan upplevas. De har varandra och lever i en egen värld, parallellt med de andra jämnåriga. Mikaels språk är krasst och ibland tragikomiskt, jag drar på smilbanden men samtidigt mår jag dåligt över situationen för det är mest sorgligt och tragiskt. Det skapar en kontrast som gör läsningen känslomässigt intensiv.

Det suggestiva i boken är kanske det som jag funderar mest på. Det är svårt att veta vad som är verklighet och vad som är Johans drömmar eller tankar. Stämningen och de snurrande tankarna i mitt huvud får texten att kännas mer än att jag bara läser det som står. Och även när boken är slut är jag inte helt säker på vad som är vad. Vi läste boken i bokcirkeln på jobbet. Diskussionerna i bokcirkeln visade att vi uppfattade händelserna och karaktärerna olika, vilket gjorde det ännu mer intressant att prata om boken tillsammans.

Efter våra samtal kom jag fram till att ibland är en text bara en text som ska läsas och kännas. Våran pojke kan vara en sådan bok. Det som är säkert är att den stannar kvar i tankarna. Jag kanske läser om boken och då vill jag i så fall använda färgkodade post-it-lappar för att följa samband och upptäcka det som gömmer sig under ytan, det som inte alltid syns vid första genomläsningen.

Mellanchefens hämnd av Kalle Löfqvist

Mellanchefens hämnd av Kalle Löfqvist är utgiven av Gyldendal Astra. Veronica har arbetat på Goran Piping i över 20 år. När hon började där hette firman Göranssons Rörfabrik, långt innan ambitionerna att bli ett internationellt företag tog form. Nu är hon mellanchef på det som en gång hette Ekonomiavdelningen. Efter namnbytet kallas den Accounting, Finance and Treasury, uppgifterna är ungefär desamma men det behövs tydligen tjugo personer för att utföra dem. När en kollega blir avskedad med ett generöst avgångsavtal får Veronica en idé, hon ska också se till att bli avskedad. Från att ha varit en grå mus börjar hon medvetet odla en allt mer obstinat och otrevlig version av sig själv. Men Veronicas plan tar en oväntad vändning. Det är mycket igenkänning i den här boken och jag hade så otroligt roligt när jag läste den. Tack för boken, Kalle och Gyldendal Astra!

Veronica har arbetat på Goran Piping i över 20 år. Rune är en jämnårig kollega som har varit på företaget lika länge som Veronica. När de började där hette firman Göranssons Rörfabrik, långt innan ambitionerna att bli ett internationellt företag tog form. Engelska uttryck är numera regel och språket kryllar av förkortningar. Nu är Veronica mellanchef på det som en gång hette Ekonomiavdelningen. På den tiden var de sex personer som gjorde jobbet. Efter namnbytet kallas avdelningen Accounting, Finance and Treasury, uppgifterna är ungefär desamma men det behövs tydligen tjugo personer för att utföra dem. Kontorslandskapet har dynamic seating, vilket innebär att man kan sitta var man vill. Enligt organisationskonsulten som ledningen hyrde in skulle detta främja idéflödet. När en kollega blir avskedad med ett generöst avgångsavtal får Veronica en idé, hon ska också se till att bli avskedad. Eftersom hon inte riktigt vet varför kollegan blev avskedad provar hon sig fram på egen hand. Från att ha varit en grå mus börjar hon medvetet odla en allt mer obstinat och otrevlig version av sig själv. Men Veronicas plan tar en oväntad vändning.

Kalle Löfqvist är en svensk författare främst verksam inom humordeckargenren och cosy crime-litteraturen. Han debuterade som skönlitterär författare år 2022 med boken En djupfryst man i gula byxor, den första delen i serien Morden i Lund. Serien har följts av titlarna Ett avklippt finger och en näsa i blöt och Bagdad Bodil och de uppstoppade husdjuren. Du kan läsa om alla tre böckerna här i Bokluckan. Kalles verk kännetecknas av en kombination av kriminalgåtor och humor med lättsam ton. Han är bosatt i Lund och har tidigare skrivit manus för olika nöjesproduktioner för svensk television.

Det är mycket igenkänning i den här boken och jag hade så otroligt roligt när jag läste den. Kalle lyckas på ett fantastiskt sätt skildra hur vardagen på ett internationellt företag kan bli både absurd och komplicerad. Jag känner med Veronica när hon försöker ta sig upp ur sängen på morgonen och förbereda sig för en arbetsdag som alltid verkar ha fler regler, fler formulär och fler möten än någon rimligen kan hinna med. Hur titlar och avdelningsnamn ändras och arbetsuppgifterna egentligen förblir desamma, får mig att skratta och sucka samtidigt. Jag har visserligen aldrig arbetat i företagsvärlden men även skolvärlden har bjudit på sin beskärda del av samma utveckling.

Humorn ligger i detaljerna; kontorslandskapet med dynamic seating, de engelska slogans som ”Think outside the pipe box!” och ”Sell the pipe dream to the world!”, och den överdrivna byråkratin som gör enkla uppgifter till en labyrint av formulär, godkännanden och möten. Det är lätt att känna sig både frustrerad och road och jag kan inte låta bli att jämföra med verkligheten på många arbetsplatser där reglerna tycks skapa fler problem än de löser. Kalles skildring gör det tydligt hur humor kan vara ett sätt att bearbeta absurditeter och samtidigt en påminnelse om hur mycket energi vi lägger på saker som egentligen inte förändrar resultatet.

Veronica själv är en karaktär jag både hejar på och fascineras av. När hon medvetet börjar odla sin obstinata och otrevliga sida känns det som att befinna sig mitt i en sitcom där jag kan skratta åt situationen och samtidigt känna igen behovet av att sätta gränser. Jag uppskattar verkligen hur hon tar plats, bryter mönster och visar att det finns en frihet även i strukturerade och byråkratiska miljöer. Det är lätt att identifiera sig med den där känslan av att ibland vilja säga ifrån på ett sätt som inte är diplomatiskt, något som Veronica gör med både precision och humor.

Kalles stil gör att absurditeterna känns både realistiska och överraskande roliga. Hans sätt att gestalta Goran Piping, där engelska uttryck smyger sig in i språket och förkortningarna aldrig tar slut, träffar mitt i prick. Jag älskar den precisionen, hur han kan göra något så igenkännbart som Excel-ark, formulär och chefer med långa titlar till något både komiskt och insiktsfullt.

Läsningen blir inte bara underhållande, den blir också en spegling av verkligheten och en påminnelse om hur vi människor navigerar både regler, hierarkier och egna strategier för att klara av vardagen. Det är en bok som både får mig att skratta och fundera och som påminner om att igenkänning och humor är kraftfulla verktyg när man vill förstå komplexiteten i livet.

Bytet av Anton Berg

Bytet av Anton Berg är utgiven av Romanus & Selling. Sommaren 1995 får två pojkar i byn Figeholm utanför Oskarshamn sommarjobb på kärnkraftverket. Filip är sjutton år och Jojje är ett år äldre. Trots sina olikheter finner de varandra direkt när de träffas på bussen till jobbet. Jojje spelar hockey och hans pappa är bankdirektör. Filip och hans mamma bor ensamma i en villa i utkanten av byn efter att hans pappa dog i en arbetsplatsolycka när Filip var två år. Mamman är sjukskriven från sitt arbete som bibliotekarie. På verket trånar de efter Nella som är äldre än vad de är. Det är en sommar där Bruce Springsteens låtar är soundtrack till livet och där ett rån mot banken förändrar allt. Jag tycker främst att boken är en fantastisk relationsroman som också är ett tidsdokument över mitten av 90-talet. Jag anade en annalkande fara genom hela boken vilket gjorde att jag var på tå hela tiden. Tack för boken, Anton och Romanus & Selling!

Sommaren 1995 får två pojkar i byn Figeholm utanför Oskarshamn sommarjobb på kärnkraftverket. De ska arbeta på olika avdelningar men har samma arbetstider. Filip är sjutton år och Jojje är ett år äldre. Under uppväxten har de inte umgåtts i samma kretsar. Trots sina olikheter finner de varandra direkt när de träffas på bussen till jobbet. Deras gemensamma kärlek till Bruce Springsteen gör att de genast börjar prata. Jojje spelar hockey och hans pappa är bankdirektör. Filip och hans mamma bor ensamma i en villa i utkanten av byn efter att hans pappa dog i en arbetsplatsolycka när Filip var två år. Ekonomiska olikheter och förutsättningar överbryggs genom musiken och intresset för låttexterna. Filips mamma är sjukskriven från sitt arbete som bibliotekarie vilket gör att Filip måste sköta mycket av hushållsarbetet hemma. På verket trånar de efter Nella som är äldre än vad de är. Hon är vacker, känns ouppnåelig och har ständigt vältränade män i sin egen ålder kring sig. Det är en sommar där Bruce Springsteens låtar är soundtrack till livet och där ett rån mot banken förändrar allt.

Anton Berg är en svensk författare, radioproducent och dokumentärjournalist, född 1978 och bosatt i Stockholm. I sitt yrkesliv har han arbetat som journalist och är bland annat en av skaparna bakom den uppmärksammade podcasten Spår. Podcasten bidrog till den utredning som ledde till att Kaj Linna friades efter 13 år i fängelse och Anton har även varit involverad i dokumentärserien Knutby: I blind tro, som visats internationellt.

Anton debuterade som skönlitterär författare 2018 med den politiska spänningsromanen De Aderton som inleder en trilogi om en dold och mäktig organisation i det svenska samhället. Efter debuten följde Trohetseden 2021, den andra delen i samma serie. Sista akten är den avslutande delen i trilogin vilket fullbordar Antons berättelse om journalisten Axel Skölds jakt på sanning och maktspel i skuggorna. Du kan läsa om böckerna Sista akten och Trohetseden här i Bokluckan.

Filip och Jojje är två unga pojkar från Figeholm som möts under sommaren 1995 när de börjar sommarjobba på kärnkraftverket. Trots sina olikheter skapar de snabbt en stark vänskap, inte minst genom deras gemensamma fascination för Bruce Springsteen. Jag tycker om hur Anton Berg gestaltar två sjuttonåriga pojkar, deras samtal om låttexter och hur deras analyssätt av texterna speglar både personligheten och den tid de lever i.

Det som gör Bytet särskilt stark är hur boken fångar 90-talets vardag: kassetter och CD-skivor, arkadhallens flipperspel, kiosken, de fasta telefonerna och det nyuppkomna internet. Dessa detaljer fungerar inte bara som tidsmarkörer utan skapar också en atmosfär där sommaren 1995 känns som ett hål i tiden, ett fönster där ungdomars vänskap, lojalitet och första förälskelser kan få växa ostört innan verklighetens problem kryper på. Genom att justera bibliotekets räkneverk för att visa fler besökare än det egentligen finns visar Filip omtanke om sin mamma och hennes arbete, ett litet men talande sätt att gestalta deras relation.

Sommaren blir också en period där faror och konflikter lurar i bakgrunden. Skillnader i ekonomi, social status och familjesituationer är aldrig långt borta och jag anade en annalkande fara genom hela boken vilket gjorde att jag var på tå hela tiden. Men Anton balanserar dessa spänningar med värme, humor och små vardagsdetaljer, från bänkpressen i Jojjes garage till de första, fumliga flirtarna med Nella, den äldre flickan som hela tiden känns ouppnåelig. Det blir tydligt hur vänskap, kärlek och moral prövas när ungdomar ställs inför vuxenvärldens realiteter.

Jag tycker främst att boken är en fantastisk relationsroman som också är ett tidsdokument över mitten av 90-talet. Bytet visar hur musik, vänskap och vardagens små handlingar kan överbrygga skillnader och skapa gemenskap, samtidigt som den inte blundar för problem som sjukdom, familjekonflikter och sociala hierarkier. Anton lyckas med något ovanligt: han gör både sommaren och ungdomarna tidlösa och samtidigt rotade i sin epok, vilket gör läsningen både nostalgisk och angelägen.

Samtidigt visar boken också hur livets vägar kan föra människor ifrån varandra. Händelser under sommaren, bland annat ett rån och förändringar i deras liv, som Jojjes militärtjänstgöring och Filips studier på universitetet, prövar deras vänskap på olika sätt. Det finns lojalitet, svek och komplexa relationer som gradvis leder dem mot vuxenlivet och berättelsen avslutas 2024 med oväntade konsekvenser och flera dramatiska vändningar och lämnar mig med en känsla av hur förfluten tid kan skaka om både vänskap och lojalitet på oväntade sätt.

Vegetarianen av Han Kang

Vegetarianen av Han Kang är utgiven av Natur & Kultur. 2024 tilldelades Han Kang Nobelpriset i litteratur. Boken utspelar sig i Seoul, Sydkorea och är indelad i tre delar där Yeong-hyes liv skildras genom mannens, svågerns och systerns ögon. Yeong-hye har en dröm och efter det blir hon vegetarian. Hennes man herr Cheong är oförstående och upprörd. Han söker stöd i sin frus familj och samtliga uttrycker sin skam över henne. Vid en familjesammankomst brister det för Yeong-hyes pappa, han slår henne och försöker tvångsmata henne. Då får hon tag i en fruktkniv och skär sig i handleden. Svågern är konstnär och han blir fixerad vid Yeong-hyes kropp och dess förvandling. Han vill skapa ett videoverk där hon har huvudrollen. Systern In-hye är gift med konstnären, är fyra år äldre och har alltid värnat om sin syster. Hon är en strukturerad och hårt arbetande kvinna. Vegetarianen manar till många tankar och ger utrymme till flera tolkningar av innehållet vilket är givande, utmanande och ibland provocerande. Tack för vinsten, Natur & Kultur!

Boken utspelar sig i Seoul, Sydkorea och är indelad i tre delar där Yeong-hyes liv skildras genom mannens, svågerns och systerns ögon. Yeong-hye har en dröm och efter det blir hon vegetarian. Hon gör sig av med allt kött i hemmet och lagar därefter enbart vegetarisk mat. Hennes man herr Cheong är oförstående och upprörd. Han vill fortsätta att äta kött och han vill att hans hustru ska vara som tidigare. Han söker stöd i sin frus familj och samtliga uttrycker sin skam över henne. Hennes bror, syster, mamma och pappa förstår inte vad som har hänt med Yeong-hye. Vid en familjesammankomst brister det för Yeong-hyes pappa, han slår henne och försöker tvångsmata henne. Då får hon tag i en fruktkniv och skär sig i handleden. Yeong-hyes svåger lyfter upp henne på ryggen, bär ut henne till bilen och kör henne till sjukhuset. Svågern är konstnär och han blir fixerad vid Yeong-hyes kropp och dess förvandling. Efter en svacka i sitt skapande får han nu idén att måla blommor på sin svägerskas kropp. Han vill skapa ett videoverk där hon har huvudrollen. Yeong-hye blir mer och mer inåtvänd men går med på att medverka i videoverket. Systern In-hye är gift med konstnären, är fyra år äldre och har alltid värnat om sin syster. Hon är en strukturerad och hårt arbetande kvinna.

Han Kang är en sydkoreansk författare född 1970 i Gwangju, Sydkorea. Hon växte upp i en litterärt präglad familj och flyttade tidigt till Seoul där hon senare studerade koreansk litteratur. Han Kang debuterade som poet i början av 1990-talet och etablerade sig därefter som prosaförfattare. Hennes författarskap kännetecknas av ett återhållsamt språk och ett återkommande intresse för kropp, våld, identitet och människans utsatthet. Flera av hennes verk har fått internationell spridning genom översättningar, däribland Vegetarianen, som blev hennes genombrott utanför Sydkorea. År 2024 tilldelades Han Kang Nobelpriset i litteratur.

Vegetarianen manar till många tankar och ger utrymme till flera tolkningar av innehållet vilket är givande, utmanande och ibland provocerande. Boken handlar inte bara om en kvinnas beslut att bli vegetarian utan om hur detta beslut rör om i alla relationer runt henne och speglar större frågor om makt, kropp, autonomi och konst. Genom de tre perspektiven, mannens, svågerns och systerns, får vi se olika sätt att hantera oförståelse, begär, ansvar och sorg. Mannens blick visar en vardag där själviska behov och skam går hand i hand, där han både förförs och frustreras av sin frus vägran att följa normer. Svågerns perspektiv ställer frågor om konst, moral och begär, kan konst vara en ursäkt för att agera på fantasier och var går gränsen mellan kreativitet och exploatering? Systerns perspektiv visar omsorgens och ansvarstagandets tyngd och hur svårt det är att vårda någon utan att själv gå under.

Yeong-hyes handlingar och tillstånd kan tolkas på många sätt, som protest, psykisk ohälsa, trauma eller ett sätt att frigöra sig från världens krav och förväntningar. När jag läste lärde jag mig också ett nytt ord, palimpsest, som beskriver något med flera lager av historia eller mening. Jag blev förvånad över att jag inte stött på det tidigare och det kändes som en användbar tanke att ta med mig när jag funderade på bokens lager av handlingar och minnen. På samma sätt kändes det som att Yeong-hyes liv och handlingar byggde på lager av erfarenheter, minnen och känslor som påverkade alla runt henne. Som läsare blir man medveten om hur sköra människor kan brytas ned av omgivningens förväntningar och hur konst, relationer och makt kan både skapa och förstöra.

Boken väcker frågor om gränser, identitet och vad det innebär att försöka leva på sina egna villkor i en värld som vill forma dig. Den är obekväm, ibland nästan outhärdlig, men just därför så viktig, den tvingar oss att reflektera över våra egna föreställningar om normalitet, kontroll och empati.

Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Giannone

Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Giannone är utgiven av Brombergs Bokförlag. Carlo Greco återvänder till sin hemby med sin hustru Anna och sonen Roberto. Året är 1934 och det blir en stor omställning för Anna som är uppvuxen i norra Italien. Carlo har länge saknat sin bror Antonio och den gemenskap de har sedan barnsben. Anna är en självständig kvinna med starka åsikter. Hon läser böcker, ifrågasätter traditioner och förväntar sig att Carlo också hjälper till hemma. När postkontoret söker en ny brevbärare trotsar Anna alla i sin omgivning och söker tjänsten. Boken är en familjehistoria som är inspirerad av Francescas egen gammelmormor. Språket är vackert, berättelsen tragisk, varm och inspirerande. Jag ville så gärna ställa mig bredvid Anna och kämpa för kvinnors rättigheter! Tack för boken Francesca och Brombergs Bokförlag!

Carlo Greco återvänder till sin hemby med sin hustru Anna och sonen Roberto. De lämnar allt i norra Italien och ska nu bosätta sig i landets södra del. Året är 1934 och det blir en stor omställning för Anna som är uppvuxen i norra Italien. Det finns många skillnader mellan regionerna, både när det gäller normer och traditioner. Carlo har länge saknat sin bror Antonio och den gemenskap de har sedan barnsben. Antonio är gift med Agata och tillsammans har de en liten dotter, Lorenza. Anna är en självständig kvinna med starka åsikter. Hon läser böcker, ifrågasätter traditioner och förväntar sig att Carlo också hjälper till hemma. Hon går inte heller i kyrkan och berättar för byborna att hon inte är troende, något som snabbt väcker förfäran. När postkontoret söker en ny brevbärare trotsar Anna alla i sin omgivning och söker tjänsten. Hon får tjänsten och fortsätter som brevbärare i mer än tjugo år.

Francesca Giannone är en italiensk författare född i byn Lizzanello i regionen Salento. Hon studerade kommunikationsvetenskap och utbildade sig vid film‑ och teaterinstitutet Centro Sperimentale di Cinematografia i Rom. År 2023 debuterade hon med romanen Brevbäraren i Lizzanello (originaltitel La Portalettere), inspirerad av hennes egen gammelmormors liv som brevbärare. Debuten blev en stor succé, i Italien såldes hundratusentals exemplar och romanen har översatts till flera språk.

Boken är en familjehistoria som är inspirerad av Francescas egen gammelmormor. Allra först får jag läsa om att brevbäraren är död, året är 1961. Sedan tar handlingen sin början i Lizzanello 1934 där Carlo Greco återvänder med sin hustru Anna och deras son. Anna, uppvuxen i norra Italien, möter ett samhälle fyllt av traditioner och normer som står i stark kontrast till hennes egen självständighet och livssyn. Hon läser böcker, ifrågasätter gamla regler, vägrar kyrkobesök och tar plats i ett yrke som historiskt varit förbehållet män. Språket är vackert, berättelsen tragisk, varm och inspirerande.

Det som slår mig är hur tydligt boken skildrar spänningen mellan det gamla och det nya, mellan förväntningar på män och kvinnor och individens vilja att bryta normer. Anna är långt före sin tid och hennes kamp mot samhällets begränsningar och skvaller är både inspirerande och hjärtskärande. Samtidigt berör berättelsen tidlösa, allmänmänskliga teman som svek, lögner som påverkar generationer och olycklig kärlek, något som gör det lätt att relatera till karaktärernas känslor och val.

Karaktärerna är mångbottnade och välporträtterade. Agata, Antonios fru, kan verka bitter och missunnsam men hennes livsöde förklarar mycket av hennes handlingar. Giovanna, som blir utsatt för byns hån, visar på sårbarhetens konsekvenser i ett samhälle som snabbt dömer. Alla karaktärer har sin egen historia och komplexitet vilket gör berättelsen rik och nära.

Jag ville så gärna ställa mig bredvid Anna och kämpa för kvinnors rättigheter! Hennes mod, styrka och envishet gör henne till en karaktär som visade vägen för kvinnor i en tid då avvikelse kostade, ibland i form av att aldrig fullt ut få tillhöra samhället. Det är tack vare hennes kamp som vi kvinnor idag kan åtnjuta många av de rättigheter vi har. Boken är en påminnelse om både människans sårbarhet och hennes förmåga till motstånd och förändring.

Hafni berättar av Helle Helle

Hafni berättar av Helle Helle är utgiven av Norstedts. Hafni berättar… att hon ska skilja sig. Titeln och första meningen i boken hör ihop. Hafni som bor i Danmark, firar sin skilsmässa med att åka på en resa, en smörrebrödsresa. Hon börjar i Fredrikssund och planerar att sluta i Gråsten där hon tänker njuta av den sydjylländska kakbuffén. Resan tar längre tid än hon tänkt sig och det är mycket som inte blir som hon tänkt längs vägen. Hon uttrycker att hon ska göra om sig själv. Det ligger en underfundig humor som är lågmäld, inbyggd i handlingen. Det är ett ord, en betraktelse eller en observation som blir komisk, så där så det drar i mungiporna. Som den här meningen; ….succesivt återvände fötterna hem till skorna. Vi läste boken i bokcirkeln på jobbet och alla tyckte om den. Vi hittade flera lager i berättelsen som gav oss mycket att prata om.

Hafni berättar… att hon ska skilja sig. Titeln och första meningen i boken hör ihop. Hon blickar tillbaka och funderar på hur livet varit fram till skilsmässan. Hafni som bor i Danmark, firar sin skilsmässa med att åka på en resa, en smörrebrödsresa. Resan är tänkt att ta åtta dagar. Hon börjar i Fredrikssund och planerar att sluta i Gråsten där hon tänker njuta av den sydjylländska kakbuffén. Hafni har planerat allt längs vägen, övernattningar, restauranger och sevärdheter. Resan tar längre tid än hon tänkt sig och det är mycket som inte blir som hon tänkt längs vägen. Hon uttrycker att hon ska göra om sig själv.

Helle Helle, född 1965 i Nakskov, Danmark, är en framstående dansk författare. Hon studerade litteratur vid Köpenhamns universitet och senare vid Dens Danske Forfatterskole, Den Danska akademin för kreativt skrivande. Hennes genombrott kom med romanen Rødby-Puttgarden som belönades med Kritikerpriset i Danmark. Helle Helle har mottagit flera stora utmärkelser, bland annat Per Olov Enquist-priset och Holbergmedaljen. Hennes böcker har översatts till många språk och hon räknas till en av Danmarks mest betydelsefulla samtida författare.

Helle Helle är känd för sitt sparsmakade, nästan minimalistiska språk och sina skildringar av vanliga människors liv, ofta med en underfundig, lågmäld humor. I Hafni berättar märks det tydligt redan från första sidan. Boken börjar mitt i en mening, ”…att hon ska skilja sig”, som om läsaren kliver rakt in i Hafnis liv utan förvarning. Tillsammans med titeln på omslaget bildas meningen först när boken hålls i handen, något som på ett fint sätt speglar berättelsens struktur: fragment, minnesbilder och små ögonblick som tillsammans formar en helhet.

Hafni, 48 år, bestämmer sig för att fira sin skilsmässa genom att ge sig ut på en smörrebrödsresa genom Danmark. Hon har planerat allt in i minsta detalj, övernattningar, restauranger, sevärdheter och givetvis slutmålet, den sydjylländska kakbuffén med tre gånger sju sorters kakor. Men trots planeringen drar resan ut på tiden och mycket blir något helt annat än hon föreställt sig. Den ordnade ytan skaver mot något mörkare under, ett vemod som hon antyder men sällan formulerar fullt ut. Minnena hon återkommer till är både små, vardagliga och ibland nästan stillsamt sorgsna.

Det ligger en underfundig humor som är lågmäld, inbyggd i handlingen. Det är ett ord, en betraktelse eller en observation som blir komisk, så där så det drar i mungiporna. Som den här meningen: ”…succesivt återvände fötterna hem till skorna.” Den sortens humor återkommer ofta: ”Klockan tickade men hon bar inte klockan”, ”Hon såg sig själv som hastigast framför spaghetti-igenimmade rutor” eller de lite absurda dialogerna där replikerna levereras rakt och utan utsmyckning. Det är små sprickor i vardagen där ett leende får plats.

Samtidigt finns här en skarp blick för det mänskliga. Hafni betraktar allt med en sorts konstaterande ton, hon råkar ut för dråpligheter men värderar dem sällan. Hon minns jobb hon haft, människor hon mött, livsvisdomar hon samlat på sig: att aldrig putsa fönster i solsken, inte dammsuga badrumsmattor med högsta sugkraft och att disktrasa på golvet bara är tillåtet om det sker i smyg. Det är vardagsnära, igenkännbart och skickligt placerat så att tempot aldrig bryts.

Mat och dryck får stort utrymme. Det är gammelost med köttgelé, stjärnfallssmörrebröd, sillsymfoni, rullsylta, snaps, öl och vin, allt noggrant redovisat. Som om Hafni, mitt i sin omstöpning av sig själv, söker trygghet i det som går att beställa in, servera och äta upp.

Hafni berättar nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2024 och i vår bokcirkel på jobbet gav den oss mycket att prata om och alla tyckte om den. Vi hittade flera lager i berättelsen som gav oss mycket att samtala om, det lågmälda mörkret, den stilla humorn, fragmenten som tillsammans tecknar ett liv.

Ska hon verkligen dejta honom? av Sophie Cousens

Ska hon verkligen dejta honom? av Sophie Cousens är utgiven av Karat förlag. Efter en jobbig skilsmässa känner sig Anna Appleby inte alls redo för en ny relation. Hon har fullt upp med sina två barn, en katt och sin karriär som journalist på den lokala tidningen Bath Living. När hennes yngre kollega Will Havers visar intresse för att konkurrera med henne om krönikan hon skriver försöker hon komma på en lösning. Hon ska dejta män som hennes barn har valt ut och det ska inte ske via någon dejtingapp. Will ska göra motsvarande och deras krönikor ska komplettera varandra. Det här är som att titta på en mysig julfilm utan jultemat. Jag har suttit under filten vid brasan och drömt mig bort. Jag har skrattat, ojat mig och hejat på både Anna och Will, en mysig läsning! Tack för boken, Sophie och Karat förlag!

Efter en jobbig skilsmässa känner sig Anna Appleby inte alls redo för en ny relation. Hennes exman har gått vidare och har ett nytt förhållande. Hon har fullt upp med sina två barn, en katt och sin karriär som journalist på den lokala tidningen Bath Living. Hon har arbetat på tidningen i fem år och jobbet har varit den stabila punkt hon kunnat hålla fast vid när allt annat i livet skakat. När hennes yngre kollega Will Havers visar intresse för att konkurrera med henne om krönikan hon skriver försöker hon komma på en lösning. Tidningen vill locka nya och yngre läsare och ledningen föreslår därför en dejtingkrönika. Efter att ha misslyckats med att skapa en dejtingprofil på en app kommer hon på ett annat sätt att dejta. Hon ska dejta män som hennes barn har valt ut och det ska inte ske via någon dejtingapp. Ledningen tycker att det är en bra idé. Will ska göra motsvarande och deras krönikor ska komplettera varandra.

Sophie är en brittisk författare och manusförfattare, särskilt känd för sina romantiska komedier. Hon arbetade tidigare som tv-producent i London i över tolv år, bland annat med program som The Graham Norton Show, Russell Howard’s Good News och Big Brother.

Hennes författardebut kom 2020 med romanen This Time Next Year, som blev en New York Times-bästsäljare. Boken har även filmatiserats och Sophie ansvarade för filmmanuset själv. Sophie bor på ön Jersey i Engelska Kanalen där hon kombinerar sitt liv som författare med familjeliv. Hennes böcker har översatts till många språk.

Att läsa Ska hon verkligen dejta honom? är som att titta på en mysig julfilm utan jultemat. Jag har suttit under filten vid brasan och drömt mig bort. Jag har skrattat, ojat mig och hejat på både Anna och Will, en mysig läsning!

Sophie skapar med sin humor och värme en berättelse som känns både lättsam och levande. Annas Google-sökningar som redovisas i varje kapitel är riktigt underhållande. Det skulle de förmodligen vara för många andra också om deras sökningar plockades ut och presenterades i en lista. Trots att jag är äldre än huvudkaraktärerna och själv inte varit i exakt samma situation finns det mycket igenkänning. Jag förstår Annas kamp med att få ihop hela vardagen med två barn och heltidsarbete. Hennes exman går in med hull och hår i sin nya relation och är verkligen engagerad i sin hobby att cykla, något jag kan relatera till från personer jag har runt mig.

Humorn är precis i min smak. Anna och hennes dejtingförsök är underhållande samtidigt som de visar hur svårt det kan vara att hitta någon man verkligen vill dela sitt liv med. Will är en karaktär som växer ju längre jag läser och det känns som det är meningen att jag ska få känslan att jag dömde honom för snabbt. Han utvecklas i takt med berättelsen och först möter man hans charm och får sen följa hur han öppnar upp sig.

Jag älskar även Annas barn. Ethan har det där rättframma sättet som bara yngre barn kan komma undan med och det är underbart att läsa. Dottern Jess befinner sig i övergångsåldern, på väg att lämna det barnsliga bakom sig och boken skildrar på ett insiktsfullt sätt hur utmanande den perioden är, både för barnet och för föräldrar.

Sophies bakgrund som tv-producent och manusförfattare märks i berättelsens rytm och timing. Hennes erfarenheter från humoristiska program som The Graham Norton Show gör att skämten och situationerna landar perfekt utan att kännas överdrivna. Samtidigt visar hon stor fingertoppskänsla i att porträttera vardagens verklighet med små detaljer som gör Anna och hennes värld levande.

Berättelsen kombinerar vardagsrealism med lätt romantik och Sophie lyckas hålla balansen mellan humor, igenkänning och värme. Att läsa boken är en trygg, mysig stund, jag vill inte riktigt släppa taget om Anna, Will och de andra karaktärerna när sista sidan närmar sig.

Sammantaget är Ska hon verkligen dejta honom? en charmig, rolig och insiktsfull berättelse om att navigera kärlek, familj och vardag. Humor, värme och vältecknade karaktärer gör den lätt att dras in i och jag ser fram emot fler böcker av Sophie, hennes stil och känsla för karaktärer är helt underbar.