Shuggie Bain av Douglas Stuart

Shuggie Bain av Douglas Stuart är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Boken vann Bookerpriset 2020 och lovordas av Washington Post och andra stora tidningar. Handlingen utspelar sig i industristaden Glasgow under Thatchers järnhårda styre på 80-talet och fortsätter en bit in på 90-talet. Invånarna kämpar för att överleva och många, däribland Agnes Bain, dövar livet med alkohol. Sonen Shuggie växer upp i denna otrygga och osäkra värld. Det är en sorglig bok där många av karaktärerna inte känner hopp och som påminner oss om en tid inte långt borta, i ett land vi ofta har en annan bild av.

Agnes Bain har alltid haft stora drömmar, drömmar att komma ifrån fattigdom, misär och hopplösheten som omger henne. Hon sätter en ära i att ha ett fint yttre; vita tänder, svart hår och fina kläder. Männen i hennes liv bidrar mest till mer misär och utsatthet. Alkoholen blir Agnes flykt från verkligheten, precis som för många andra i hennes omgivning. Agnes yngste son Shuggie älskar sin mor och håller ut i alla hennes förnedrande försök att finna ett bättre liv. Han växer upp i en otrygg och osäker värld. Handlingen utspelar sig i industristaden Glasgow under Thatchers styre på 80-talet. Handlingen fortsätter en bit in på 90-talet.

Jag älskar den här boken och den brutala och sorgliga verkligheten den beskriver. Shuggie Bain beskriver en problematik och hopplöshet som var utbredd under Thatchers järnhårda styre under 80-talet. Det som får mig att fascineras, förfasas och älska den här sortens historier har nog att göra med att det är en tid jag minns. 80- och 90-talen i mitt liv ligger långt ifrån Shuggie Bains men inramningen känner jag igen. Det är svårt att förstå att Thatchers styre ledde till den misär och utsatthet som beskrivs i boken. Storbritannien är ett land jag till stora delar har en annan bild av. Förutom att boken är ett historiskt dokument över en hård tid finns även synen på människor som är annorlunda med som en röd tråd. Att sticka ut, att drömma och att vilja ha ett bättre liv sågs inte med blida ögon och bestraffades av omgivningen med utfrysning, baktalande och spridning av falska rykten. Just den delen känns tyvärr allmänmänsklig och tidlös.