Från Östermalm till Hinseberg av Monica K. Guerra är utgiven av Idus Förlag. Monica skriver om hur hon hamnade på den ökända anstalten Hinseberg. Hon berättar vad som hände utifrån sina upplevelser och börjar från det att hon fick ett gåvobrev av sin mamma. Hon fortsätter med hur hon blev anklagad, rättegången, domen och tiden som inlåst i häkte och på olika anstalter. Det blir en inblick i hur kriminalvården fungerar, eller rättare sagt inte fungerar, oavsett om man anser att de som sitter där är skyldiga eller oskyldiga. Tack för boken Monica och Idus Förlag!
Monica är mäklare och lever ett gott liv på Östermalm. Hela händelseförloppet börjar med att Monica får ett gåvobrev av sin mamma. Gåvobrevet blir anledningen till att Monica häktas och döms till fyra års fängelse. En stor del av fängelsetiden sitter Monica av på Hinseberg, denna ökända anstalt som är både mytomspunnen och fruktad. Läsaren får följa Monicas upplevelser under de år hon anklagas, döms och då hon får uppleva fängelselivet från insidan.
Boken utgår från Monicas upplevelser av det som hände. Det är i mångt och mycket en berättelse om hur kriminalvården fungerar, eller inte fungerar, och tyvärr bekräftas mycket att det jag tidigare läst, förstått och anat. Det spelar ingen roll om man anser att de som sitter i häktena eller fängelserna är skyldiga eller oskyldiga, det är rättsväsendets sak att avgöra, det handlar om myndighetens människosyn. Det är svårt att förstå hur ansvariga kan tro att en fängelsedom ska leda till att de intagna ska bli mer laglydiga när de avhumaniseras under fängelsetiden.
Fängelse är ett straff där det självklart finns våldsamma och grovt kriminella personer men det måste finnas någon rim och reson i hur det fungerar där. Eftersom vi inte har ett faktiskt livslångt straff i Sverige, betyder det att de intagna kommer ut förr eller senare. Det känns ganska självklart att det ska finns gott om psykologisk hjälp för de intagna, men så verkar det inte vara. Det är många andra saker som jag reagerar på i boken, t.ex. hur krångligt det verkar vara att få ställa en enkel fråga om att få byta till underslafen när medfången flyttats. Det krävs allt oftare hårdare och längre straff inom politiken och i debatter men hur det ser ut på häkten och anstalter pratas det sällan om, det kanske är dags att fördjupa debatten!