Bakom uniformen – en polismans berättelser av Tobbe Isaksson

Bakom uniformen – en polismans berättelser av Tobbe Isaksson är utgiven av Idus Förlag. Polisinspektör Tobbe Isaksson arbetar vid Lundapolisen och har arbetat i yttre tjänst i 20 år. Han delar generöst med sig av det omväxlande och utmanande jobbet. Läsaren får ta del av Tobbes hyllningar till utrustning, polishund och vårdpersonal. Jag förfasas över hur farligt och oberäkneligt vissa utryckningar kan vara och jag är tacksam över att människor som Tobbe väljer att arbeta som polis. Tack för boken Tobbe och Idus Förlag!

Redan som liten ville Tobbe bli polis. Nu arbetar han vid Lundapolisen, har varit i yttre tjänst i 20 år och han har skrivit en bok om det. Det gör mig glad att han verkar nöjd med sitt yrkesval och att han skriver ner flera av sina upplevelser. Tobbe delar generöst med sig av sin vardag som är omväxlande och utmanande. Tobbe hyllar sin gamla hjälm och tackar för tiden tillsammans och berättar hur viktig den har varit för honom. Även polishunden Fapp, som gick i pension efter tio år och varit en trogen kollega , får mycket uppskattning i boken. Vårdpersonalens och polisens vägar korsas en hel del i tjänsten och Tobbe betonar vårdpersonalens skicklighet och tuffa uppgift i tragiska händelser. Tobbe är överhuvudtaget generös med sitt beröm till andra yrkesgrupper kring honom.

Det finns en hel del dråpliga berättelser som bland annat innehåller en naken rumpa och en rymningsbenägen hund. Jag förfasas över hur farligt och oberäkneligt vissa utryckningar kan vara och när jag läser om våldsamma personer med psykoser är jag tacksam över att människor som Tobbe väljer att arbeta som polis. Det är en otroligt läsvärd bok som berättar konkret hur vardagen kan se ut för en polis i yttre tjänst. Tobbe väljer att fokusera på det positiva och hur situationer löser sig men en liten del behandlar det våld, spott och spe han har utsatts för. Förhoppningsvis finns det gott om barn som har samma dröm om att bli polis och sedan får möjlighet att utbilda sig och tycka om jobbet lika mycket som Tobbe, när de blir vuxna.

Mönstermamman som försvann av Christin Agnemyr

Mönstermamman som försvann – en bok om att närma sig sin egen sanning av Christin Agnemyr är utgiven av ditt bokförlag. Christin skriver om sitt liv och hur hon har hittat sin väg till sig själv. Hon beskriver glädje och sorg som drabbar henne och hennes familj. Christin söker efter vägen som ger livskunskap och verktyg för att hantera det som händer i livet. Hon delar generöst med sig om hur hon tänker och hanterar livets berg- och dalbana. Läsaren påminns om att Christins väg inte är allas väg, men jag menar att det finns något att lära för alla. Tack för boken Christin och ditt bokförlag!

Christin är Licensierad mental tränare, Certifierad internationell coach, Hypnoscoach, MBIT coach, NLP-practioner, Ledarskapsutbildad, Auktoriserad teckenspråks- och dövblindtolk. Boken är en biografi om delar av Christins liv, hur hon hittar sin väg till sig själv. Det märks att hon har funderat mycket på hur hon ska finna sitt sanna jag och leva livet fullt ut. Läsaren blir påmind om att Christins väg är hennes och att det inte är allas väg. Det tycker jag är bra att bli påmind om, att det inte finns en sanning för alla. Christin beskriver glädje och sorg som drabbar henne och hennes familj. Det är ju just så livet är, en blandning av alla känslor och med- och motgångar som måste hanteras på något sätt.

I livets berg- och dalbana söker Christin vägen som ger livskunskap och verktyg för att hantera det som händer i livet. Läsaren får många konkreta tips och tankar kring olika sätt att hantera livskriser. Jag känner igen mycket i Christins berättelse och menar att det finns något för alla att lära sig i hennes berättelse. Christin delar generöst med sig av hur hon tänkt i många situationer och även hur hon medvetet har arbetat med det hon inte varit nöjd med. Jag tycker det är viktigt att ständigt fundera över hur jag hanterar livet och fundera över hur jag kan fortsätta att utvecklas. Min stora utmaning är att inte irritera mig på min omgivning och låta det ta för mycket energi, något som också tas upp i boken. Christins bok ger mig bekräftelse i många av mina funderingar och får mig också att fundera över nya tankar och infallsvinklar som jag fått när jag läste boken.

Tillsammans var vi oslagbara av Linnéa Engström

Tillsammans var vi oslagbara av Linnéa Engström är utgiven av Kunskapshuset Förlag. Det är en självbiografi där Linnéa skriver om sin tid som ledamot i EU-parlamentet. Hon ser likheter mellan sina erfarenheter som ledamot och när hennes pappa blev utesluten ur Jehovas vittnen när hon var liten. Det är en starkt kritisk bok mot hur miljöpartiet behandlade henne när mandatperioden tog slut men det är också en bok om gruppdynamik, svek och att känna sig orättvist behandlad. Jag fick också lära mig mycket om hur EU-parlamentet fungerar och vad som debatteras inom fiskenäringen i världen. Tack för boken Linnéa och Kunskapshuset Förlag!

Linnéa växer upp med en pappa som är aktiv i Jehovas vittnen. Han blir utesluten och familjens liv ändras helt och hållet eftersom de då är döda för församlingen som varit en stor del av deras liv. När Linnéa är vuxen engagerar hon sig i miljöpartiet och väljs så småningom in i EU-parlamentet. Där får hon uppleva makthierarkier, könsdiskriminering, avundsjuka, svek och vad gruppdynamik kan göra med en grupp. Det är två olika sammanhang men Linnéa ser stora likheter från sina erfarenheter och vill med denna bok berätta sin historia.

Boken är Linnéas självbiografi och skriven utifrån hur hon har upplevt det som beskrivs i boken. Det är en starkt kritisk historia mot hur miljöpartiet behandlade henne när mandatperioden tog slut, men det är också en bok om gruppdynamik, svek och att känna sig orättvist behandlad. Likheterna mellan ett politiskt parti och ett religiöst samfund är många; där finns människor som tror på samma saker, prioriterar det de tycker är viktigt och flera vill vara med och styra arbetet framåt. Linnéas upplevelser visar att maktens korridorer tampas med det samhället gör i stort, det blir ett samhälle i samhället. Det är inte alltid smickrande och maktkampen för att få inflytande verkar kräva vassa armbågar och ett brett samvete. Linnéa visar att det inte är lätt att ta sig fram som kvinna i den mansdominerande världen. När jag läste boken fick jag också lära mig mycket om hur EU-parlamentet fungerar och vad som debatteras inom fiskenäringen i världen. Boken känns inte tung trots ämnen som behandlas. Det är en intressant och belysande bok som ger Linnéas bild av hur det kan vara i rummen bland våra folkvalda, både nationellt och internationellt. Det borde manar till en hel del eftertanke och självrannsakan hos de berörda.

Inte jag av Sandra Jakobsson

Inte jag av Sandra Jakobsson är utgiven av Visto Förlag. Sandra växte upp i en frireligiös familj med många barn och flera djur. Kyrkans strikta regler och den starka tron på himmel och helvete gör att livet delas in i syndigt eller renlärigt. Sandra får från unga år ta ett stort ansvar i sin familj eftersom hon är äldsta barnet. När hon utsätts för en våldtäkt och omgivningen tycker att hon får skylla sig själv eller vägrar att prata om det, rasar Sandras liv helt samman. Det är en viktig bok som blottlägger många brister inom den frikyrkliga världen men även i samhället i stort. Tack för boken Sandra och Visto Förlag!

Sandra är äldsta barnet i en stor, frireligiös familj med många barn och flera djur. Familjen lever sitt liv med utgångspunkt från kyrkan. Kyrkan styr hela livet för medlemmarna och det blir en social kontroll inom kyrkan så att alla håller sig innanför de strikta ramarna. Misstron mot världen utanför kyrkan är stor. Sandra känner inte att hon kan vara den hon egentligen är och delar in sig själv och sitt liv utifrån var hon befinner sig. Kyrkan markerar hårt när de anser att Sandra inte följer de förväntade riktlinjerna och Sandra blir utfryst i kyrkan och har svårt att hitta rätt i världen utanför.

Jag blir lite lätt illamående och otroligt arg när jag läser vissa delar av boken. Det Sandra tvingas vara med om, både fysiskt och psykiskt, är vidrigt. Föräldrar ska stötta sina barn men så var det inte för Sandra, de var mer trogna kyrkan än sin äldsta dotter. Kyrkan som ska vara en plats där alla ska känna sig trygga är i Sandras fall en dömande och världsfrånvänd plats. Världen utanför kyrkan misslyckas helt med att stötta, hjälpa och vara ett skyddsnät. Det är inte underligt att Sandra mådde dåligt och att hon lyckades ta sig ur allt hon varit med om är en otrolig bedrift. Jag blir besviken på världen och alla som utger sig för att vara förlåtande, stöttande och hjälpsamma men visar sig vara det motsatta. Det går heller inte att läsa boken utan att bli otroligt besviken på väldigt många män. Vad är det som gör att dessa män tar sig rätten att behandla en annan människa på det sättet de behandlar Sandra? Det är inget annat än övergrepp de har utsatt henne för. Boken berör oerhört mycket och jag är glad att Sandra lyckats ta sig igenom alla utmaningar som kommit i hennes väg och hittat en tillvaro som känns trygg!

Ingen skulle få veta av Anna Kansell

Ingen skulle få veta av Anna Kansell är en berättelse som skildrar en flickas uppväxt med en psykiskt sjuk mamma under 70- och 80-talen. Händelserna är självupplevda och Anna vill belysa psykisk ohälsa och vad det kan innebära för en hel familj. Det är Annas upplevelse av uppväxten och alla namn är fingerade och vissa miljöer och omständigheter är modifierade. Det är en skakande historia som inte undviker det obehagliga eller skönmålar det förflutna. Det blev också en nostalgitripp i min egen uppväxt med detaljer och fenomen från den tiden. Tack Anna för boken!

Maria bor med sina föräldrar och sin storasyster Sofia. Utåt sett är de en välfungerande och vanlig familj. Bakom stängda dörrar lever familjen med mammans mående, som på 70- och 80-talen kallas för svaga nerver. Mamman hotar ständigt med att ta livet av sig och gör även flera försök. Hennes ångest, oro och kamp för att hålla en fläckfri fasad utåt gör att övriga familjen trippar på tå, undviker att göra vissa saker och hjälper till att hålla fasaden uppe.

Anna är noga med att det är hennes upplevelse av uppväxten, att alla namnen är fingerade och att vissa miljöer och omständigheter är modifierade. Det är en skakande och hemsk historia om psykisk ohälsa från en tid då ingen ville eller fick tala om det. En hel familj gör allt för att utomstående inte ska se hur de har det. Att leva under sådana omständigheter gör såklart något med alla men framförallt far barnen illa. Det är en viktig bok för att belysa hur någon som är sjuk och inte får hjälp utsätter sig själv och andra för fara. Anna undviker inte det obehagliga och skönmålar inte det förflutna. Jag ömmar för Maria som försöker hitta rätt i en viktig tid under uppväxten, den före och under tonåren. Skulden, skammen och den ständiga rädslan följer henne samtidigt som sökandet efter sin identitet och jakten på frihet gör sig gällande. Boken är viktig för alla, för de som lever i en liknande situation men också för alla som vill få förståelse för hur psykisk ohälsa kan yttra sig. Trots allt det fasansfulla kan jag inte låta bli att älska när 70- och 80-talen beskrivs målande och med många detaljer och fenomen som får mig att kastas tillbaka till min egen uppväxt. Jag minns när Stenmark åkte slalom och hela familjen satt bänkade, hemtelefonen som kunde ockuperas av ett syskon i evigheter, godiset som inhandlades på Danmarksresorna och hur håret luktade rök efter en kväll på discot.

Nummer 204 får resa hem av Marie Lindström

Nummer 204 får resa hem av Marie Lindström är utgiven av Nynna AB. Marie, hennes man och två söner åker på sin drömsemester till Thailand. När de är på Phi Phi Island den 26 december 2004 drabbar tsunamin ön med full kraft. Drömsemestern blir till en mardröm där hela livet ställs på ända. Historien tar sin början i oktober 2003 och i november 2020 känner Marie att hon kan släppa boken. En otroligt lättläst bok med ett mycket tungt men tänkvärt och drabbande innehåll. Tack Marie för boken!

Redan i oktober 2003 börjar Marie, hennes man Per och sönerna Anton och Axel planera drömsemestern till Thailand i december 2004 då Marie ska fylla fyrtio. Pojkarna är då 11 och 8 år. Det som börjar som den drömsemester slutar i en mardröm. Den 26 december 2004 befinner sig familjen på Phi Phi Island och tsunamin drabbar ön med full kraft. Det blir en kamp för överlevnad och sedan en kamp för att komma hem. Alla fyra i familjen överlever men kampen fortsätter även hemma. Marie är sönderslagen och kämpar för att hålla samman familjen först i Thailand, rent fysiskt, men även hemma när allt ska bearbetas.

En otroligt lättläst bok med ett mycket tungt men tänkvärt och drabbande innehåll. Jag vet inte vad det var som drabbade mig när jag läste boken men jag hade svårt att hålla tårarna borta. En förklaring är såklart händelsen i sig, att drabbas av det värsta någon kan tänka sig men det var mer än så. Jag tycker Marie är oförtjänt hård mot sig själv när hon inte kände sig tillräcklig som förälder mitt i allt som hände . Kampen för att få rätt på livet efter hemkomsten är en stark berättelse om att få rätt hjälp men också en kamp för att omgivningen ska förstå. Resan till Thailand är en del i handlingen men boken innehåller så mycket mer; kärlek till familjen, tankar om vad som är viktigt i livet, att handskas med skuld och att bygga upp sig själv och sin familj efter ett trauma. Det finns mycket mer att fundera över i boken och alla reagerar och funderar olika men jag tror att alla drabbas på något sätt av att läsa den.

En bastu i Umbrien av Tomas Bacoccoli

En bastu i Umbrien av Tomas Bacoccoli är utgiven av Kaunitz-Olsson. Boken är en stark berättelse om Tomas pappa Francesco och hur hans insjuknande i alzheimer gjorde att Tomas flyttade till Italien med sin fru och tre barn (tre, inte fler!) . Läsaren får följa sjukdomsförloppet men också hur Francesco levde, vilket känns som hämtat från boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, fast på riktigt! Vi får också en generös inblick i Tomas liv, från barndomen till nutid. Tack Tomas och Kaunitz-Olsson för boken!

Tomas italienska pappa Francesco levde ett innehållsrikt och högljutt liv. Han träffade kändisar, många kvinnor och åkte runt i världen. Hans humörsvängningar, egna sanningar och narcissistiska drag påverkade hela hans omgivning. Tomas växte upp med denna färgstarka pappa och sin lågmälda svenska mamma. När Francesco visade tecken på alzheimer bestämde sig Tomas och hans familj för att flytta till familjegården i Umbrien i Italien. Kontrasterna mellan länderna är stora, i stort som smått.

Tomas visar sin kärlek för sin pappa genom hela boken, även om han ibland kunde bli tokig på honom. Jag kan inget annat än imponeras av det, hur han kunde bevara kärleken genom pappans humörsvängningar som gjorde att Tomas fick tassa fram periodvis i livet. Pappans behov styrde länge och Tomas fick tidigt lära sig vänta, vänta på pappa. Francescos liv var som Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, fast på riktigt! Kändisar som Rudolf Nurejev och Freddie Mercury vimlar förbi i handlingen. Jag älskar att läsa om Francesco men min gissning är att jag hade blivit upprörd och förbannad om jag stött på honom när han skällde ut en gäst eller någon i serveringspersonalen på någon restaurang, då han ansåg att maten inte höll måttet. Tomas familj, fru och tre barn (inte fler som hans pappa ibland kunde ge sken av) gav sig av för att stötta Francesco i Italien. Vilket modigt beslut att fatta och så rätt att våga! Miljöskildringarna av Umbrien får mig att vilja åka dit och smaka på de olika delikatesserna och njuta av atmosfären och naturen. Som lärare är det också intressant att få de två skolsystemen ställda mot varandra! Läs boken och förundras över livsöden utöver det vanliga, sug i er av all lärdom som finns i den och framförallt; njut!

Ett kilo socker: Farmor glömmer aldrig priset på sitt liv av Helena Trus

Ett kilo socker: Farmor glömmer aldrig priset på sitt liv av Helena Trus är utgiven av Norstedts. Tack Helena och Cyla för boken! Det här är en bok som lever kvar i mig efter att jag läst ut den. Det är så otroligt viktigt att livshistorier som Cylas finns nedtecknade för omvärlden att läsa. Varje människoöde under andra världskriget är unikt och berättas bäst av den som upplevde det. Cylas liv var unikt, sorgligt, komplicerat och är ett viktigt historiskt vittnesmål. Det är omsorgsfullt och ömsint tecknat av barnbarnet Helena.

Helena sitter i köket och lyssnar på farmor Cyla när hon berättar om sitt liv. Cyla är bekymrad över att Helena bär sin davidsstjärna runt halsen. Det som händer i Sverige påminner om Cylas barndom i Polen på 30-talet. Cyla överlevde andra världskriget och bar ständigt på skulden över att just hon fick leva.

Det här är en viktig bok som berättar om det som hände under andra världskriget. Det personliga och utlämnande vittnesmålet berättar för omvärlden om den grymhet nazisterna utsatte judar i Europa för. Överlevarnas barn och barnbarn påverkas på ett sätt som ofta glöms bort och det belyser Helena på ett personligt och tänkvärt sätt. Jag tänker mycket på att farfar Lejb berättade om sitt liv medan farmor Cyla höll sitt öde för sig själv. Cyla bet ihop, gjorde det som förväntades av henne och förväntade sig inget tillbaka. Jag är så glad att Helena lyckades få Cyla att berätta sin historia. Boken är en röst om en tid som världen inte får glömma. Det är rösten från en judinna som förföljdes, som skildrar grymheten under kriget och skulden bara en överlevare kan vittna om. Läs, alla som inte redan har gjort det!