Etikett: noveller

Ditt (andra) jag av Joyce Carol Oates

Ditt (andra) jag av Joyce Carol Oates är utgiven av HarperCollins Nordic. Novellerna i boken vävs samman av samma tema: tänk om… De rör sig kring kontrafaktiska tankelekar, vad kunde ha hänt om livet tagit en annan vändning eller om huvudpersonerna valt annorlunda? Första novellen heter som boken, Ditt (andra) jag, och tänk om hon inte blivit sjuk på delstatsprovet… Novellen Hospis/Smekmånad är en kort och sorglig skildring av en människas försök att förvandla livets slutskede till något ömt och meningsfullt. Det är en berättelse om kärlek, förnekelse och hopp mitt i det oundvikliga. Joyce Carol Oates karaktäristiska språk känns igen liksom hennes återkommande teman kring kvinnors liv och samhällets förväntningar på dem. Det är tänkvärt, stundtals suggestivt, ibland nästan drömskt, med en ton som både fascinerar och förbryllar. Tack för boken HarperCollins Nordic!

Första novellen heter som boken, Ditt (andra) jag, och tänk om hon inte blivit sjuk på delstatsprovet… En kvinna lever ett stillsamt liv, hon gifter sig ung, köper en bokhandel, får barn och skriver poesi i hemlighet. Först långt senare vågar hon dela sina texter och möts av uppskattning. Samtidigt öppnar sig en tänkt parallell värld: om föräldrarna inte bråkat, om hon varit frisk, då kanske delstatsprovet hade gått bättre. Då kanske hon fått stipendier, flyttat från småstaden, blivit en erkänd poet. Men då utan barn, utan bokhandel. Vad väger tyngst i livet? Berömmelse eller det trygga, egna? Hade hon ens velat byta?

Sedan följer noveller om hur en kvinna funderar på hur hon skulle agera om hon fick möjlighet att förhindra en bomb, hur en olycka i badrummet kunde ha fått olika utgångar och en kort, dråplig historia där en mans fåfänga att undvika hörapparaten får oväntade konsekvenser. Novellerna är fristående men förutom att boken vävs samman av samma tema: tänk om…, återkommer miljöer och personer. De har befunnit sig på samma platser och påverkats av andras val. Snillrikt och genomtänkt på många plan. Frågor dyker upp om hur det skulle vara att möta sig själv i en parallell värld, skulle man ens förstå att det är en själv.

Novellen Hospis/Smekmånad är en kort och sorglig skildring av en människas försök att förvandla livets slutskede till något ömt och meningsfullt. Det är en berättelse om kärlek, förnekelse och hopp mitt i det oundvikliga.

En av de längre novellerna heter Nattsorg. Ett äkta par skyr dagsljuset och trivs i nattens ljuva glömska. Livet har tagits över av självmedicinering i form av vin, whiskey och sömntabletter, ett ostädat sovrum där det inte längre bäddas rent och en tillvaro där dagarna sovs bort. Det värsta som kunde hända har hänt men tiden stannade inte. Allt kretsar kring det som skett i rummet längst upp, rummet som aldrig mer kommer att öppnas.
TV:n skänker oväntat tröst och förströelse, till skillnad från böckerna. Att läsa är omöjligt; meningarna fastnar inte, tankarna formar ingen förståelse, något som aldrig varit ett problem i det tidigare livet. Vinterhalvåret är lättare att stå ut med, sommaren är för ljus. Antydningar om vad som har hänt smyger sig in under läsningen och min fantasi bävar inför det värsta. Skulden, som hela tiden finns där, känns bedövande. Jag blir överraskad och tveksam när jag läst klart, tveksam om jag förstått rätt och förvånad. Men ändå känns det självklart.

Joyce Carol Oates karaktäristiska språk känns igen liksom hennes återkommande teman kring kvinnors liv och samhällets förväntningar på dem. Det är tänkvärt, stundtals suggestivt, ibland nästan drömskt, med en ton som både fascinerar och förbryllar.


Novellerna är olika långa, från mycket korta till så pass omfattande att de delas in i kapitel, men binds samman av temat: tänk om… Språket är typiskt Oates; växlingar mellan korta och längre meningar, insprängda parenteser som förstärker, förtydligar, ibland nästan viskar till läsaren.


Berättelserna rör sig kring livsval och tillfälligheter, de där små ögonblicken som hade kunnat leda någon helt annanstans. Oates gestaltar hur våra liv formas i samspel med andra, av val vi gör och val som görs åt oss. Det finns alltid en annan möjlighet i bakgrunden, en annan version av oss själva, ett annat liv som kunde ha blivit. Just det ger texterna en lågmäld kraft, de väcker tankar om vem man är och vem man kunde ha blivit, om något bara varit lite annorlunda.

Oates fångar de sköra ögonblick där allt kunde ha tagit en annan riktning. Det är lågmält och kraftfullt på samma gång.

Ett trevande försök av Jonas Fagerström

Ett trevande försök av Jonas Fagerström är utgiven av ditt bokförlag. Det är en liten bok med tre korta berättelser. Berättelserna är korta men har ett innehåll som leder till många funderingar efter läsning. Det är berättelser om drömmar och misslyckanden med både en allvarlig ton och med en del tragiska inslag. Det går också över i det tragikomiska ibland. Jag tycker det är härligt att läsa korta berättelser. Det ställs höga krav på att få fram budskapet på färre sidor och det lyckas Jonas med. Tack för boken Jonas och ditt bokförlag!

Den första korta berättelsen heter Kurt. Trots de få sidorna blir det spännande och full fart. Den lämnar funderingar kring drömmar efter sig. Den andra och längsta berättelsen handlar om vilohemmet Akvarellen. Där befinner sig trasiga och utmattade människor och en brokig skara anställda och anhöriga. Novellen är lite sorglig, lite tragisk och en hel del tragikomisk. Hela berättelsen slutar med en knorr. Den sista berättelsen heter Vid din sida, den kortaste av de tre. Det är en varm iakttagelse och fundering kring livet.

Det är en kort, liten bok men innehållet manar till många funderingar efter läsning. Boken blir en kort inblick i livet från tre olika håll. Den rymmer drömmar, misslyckanden, värme och eftertanke. Jag tycker om korta noveller där slutet blir en överraskning, vilket det blir på ett eller annat sätt på alla tre. Det visar också på hur livet är, att det kanske inte är som det ser ut. Jag tycker det är härligt att läsa korta berättelser. Det ställs höga krav på att få fram budskapet på färre sidor och det lyckas Jonas med.

Råttön och andra berättelser av Jo Nesbø

Råttön och andra berättelser av av Jo Nesbø är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Boken innehåller fem berättelser som är olika långa. Boken har en dystopisk inriktning där de värsta sidorna hos oss människor blottläggs. Ett tema som återkommer är tillit och frågan om vi kan lita på människorna närmast oss. Den första berättelsen Råttön handlar om en pandemi som utspelar sig i framtiden där samhället har kollapsat. Det känns extra obehagligt och nära i covid-tider. Övriga berättelser ger mig också kalla kårar och vissa delar ligger kvar som en obehagskänsla, obehagligt länge. Tack Jo och Albert Bonniers Förlag för boken!

Boken innehåller fem berättelser som är olika långa. Berättelserna utspelar sig i framtiden med en dystopisk inriktning. Den första berättelsen Råttön handlar om en pandemi i framtiden, där samhället har kollapsat och den starkaste och mest hänsynslöse överlever. I covid-tider känns den extra obehaglig och nära. Boken har flera gemensamma teman, som till exempel familjen, makt och framförallt tillit. I mörka tider är det svårt att veta vem man kan lita på, kanske går det inte ens att lita på de allra närmaste.

Berättelsen Serum beskriver relationen mellan en far och en son och hur den utvecklar sig när allt ställs på sin spets. Makulator blir en ruskig insyn in i en fiktiv framtid där nya uppfinningar kan användas på ett positivt sätt men de kan även missbrukas. Det känns tyvärr tidlöst, så har det varit med många upptäckter genom tiderna. Cikadorna och Svart springare följer samma mönster med en framtid med nya upptäckter som sätter mänsklighetens mörker i framtida sammanhang. I berättelserna finns det också en slags rättvisa i det som händer. Det är obehagligt, fruktansvärt och helt utanför hur människosläktet borde bete sig, ändå känns det som att det blir en slags rättvisa i slutänden. Det kan betecknas som karma , ses som ordspråket ”den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri” eller helt enkelt som att rättvisa skipas till slut. Berättelserna ger mig kalla kårar och vissa delar ligger kvar som en obehagskänsla obehagligt länge. Jo är en mästare i att skriva korta berättelser med mycket innehåll och starka känslor inblandade.

Svartsjukemannen och andra berättelser av Jo Nesbø

Svartsjukemannen och andra berättelser av Jo Nesbø är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Boken innehåller sju berättelser där Svartsjukemannen är den längsta med 104 sidor och Kön är kortast med åtta sidor. Det är realistiska berättelser med oväntade händelseförlopp, oförutsägbara handlingar och överraskande slut. Det är obehagliga berättelser som får fram det mörkaste i mig för jag ser rimligheten i det som utspelar sig trots att det är förbjudet, hämndlystet och makabert. Alla känslor blandas och jag älskar det! Tack Jo och Albert Bonniers förlag för boken!

Den första berättelsen London är 24 sidor lång och handlar om en kvinna som är på väg från London till New York för att avsluta sitt liv efter att hennes man varit otrogen med hennes bästa väninna. Det är ett mästerverk i sig att få in så mycket handling och så många brännande frågeställningar i en så kort berättelse. Den längsta berättelsen, Svartsjukemannen, handlar om en grekisk polisutredare med ett förflutet som nystas upp efterhand som berättelsen fortgår. Även här är det frågeställningar och reflektioner som får mig att inse att jag tycker att huvudkaraktären handlar helt rimligt trots det hämndlystna och förbjudna i det han gör.

Kön är bara åtta sidor lång men den får mig att känna alla möjliga känslor och även här inser jag att Jo får fram mörka tankar hos mig, vilket både är befriande och oroande. Sopor, Erkännandet, Odd och Örhänget är de övriga berättelserna som har samma allmänmänskliga dilemman med ett kusligt förlopp som känns helt logiskt i sammanhanget. Jo får mig verkligen att ifrågasätta min moral och vad jag egentligen tänker, för det är förbjudet, hämndlystet och makabert. Jag älskar berättelserna och obehagskänslan de lämnar efter sig!