Blodmåne av Jo Nesbø

Blodmåne av Jo Nesbø är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Blodmåne är den trettonde boken om Harry Hole. Harry befinner sig i Los Angeles efter att hans liv i Norge slagits i spillror. I Oslo har två kvinnor försvunnit och en av dem har hittats död. Fastighetskungen Markus Røed misstänks för dåden. Røed kontaktar Harry för att få honom att agera privatspanare för att bevisa Røeds oskuld. Harry tackar ja eftersom en god vän i USA är skyldig en knarkkartell pengar och han vill hjälpa henne. Det är rått, olidligt spännande och genialt utformat, precis så som jag förväntar mig att en bok av Jo Nesbø ska vara. Tack för boken Jo och Albert Bonniers Förlag!

Harry Hole befinner sig i Los Angeles och försöker supa ihjäl sig. Hans liv i Norge har slagits i spillror efter att hans fru mördats. I Oslo har två kvinnor försvunnit. En av dem har hittats död och makabra detaljer upptäcks när hon hittas. Fastighetskungen Markus Røed misstänks för dåden eftersom han är en gemensam nämnare för de två kvinnorna. Røed kontaktar Harry för att agera privatspanare för hans räkning. Røed vill att Harry ska bevisa hans oskuld genom att använda sina gedigna kunskaper att hitta mördare. Harry tackar ja eftersom en skådespelande god vän i USA är skyldig en knarkkartell pengar. Harry vill hjälpa sin vän och beger sig till Norge.

Blodmåne är den trettonde boken om Harry Hole. Jag har inte läst alla böcker i serien men kände inte att det var ett problem. Harry är en försupen och råbarkad man som gärna tänjer på lagens gränser. Tidigare såg många huvudkaraktärer ut så i deckare och kriminalromaner men nu känns det som att Harry står ut från mängden. Handlingen är i flera delar rå men det passar in i sättet Jo skriver. Boken är olidligt spännande och genialt utformat. Jag som läsare får se händelserna ur flera olika vinklar och vet mycket om vad som händer hela tiden. Det hjälper inte när det kommer till att lista ut hur allt hänger ihop, det händer överraskande saker hela tiden. Det är precis så här jag förväntar mig att en bok av Jo Nesbø ska vara.

Råttön och andra berättelser av Jo Nesbø

Råttön och andra berättelser av av Jo Nesbø är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Boken innehåller fem berättelser som är olika långa. Boken har en dystopisk inriktning där de värsta sidorna hos oss människor blottläggs. Ett tema som återkommer är tillit och frågan om vi kan lita på människorna närmast oss. Den första berättelsen Råttön handlar om en pandemi som utspelar sig i framtiden där samhället har kollapsat. Det känns extra obehagligt och nära i covid-tider. Övriga berättelser ger mig också kalla kårar och vissa delar ligger kvar som en obehagskänsla, obehagligt länge. Tack Jo och Albert Bonniers Förlag för boken!

Boken innehåller fem berättelser som är olika långa. Berättelserna utspelar sig i framtiden med en dystopisk inriktning. Den första berättelsen Råttön handlar om en pandemi i framtiden, där samhället har kollapsat och den starkaste och mest hänsynslöse överlever. I covid-tider känns den extra obehaglig och nära. Boken har flera gemensamma teman, som till exempel familjen, makt och framförallt tillit. I mörka tider är det svårt att veta vem man kan lita på, kanske går det inte ens att lita på de allra närmaste.

Berättelsen Serum beskriver relationen mellan en far och en son och hur den utvecklar sig när allt ställs på sin spets. Makulator blir en ruskig insyn in i en fiktiv framtid där nya uppfinningar kan användas på ett positivt sätt men de kan även missbrukas. Det känns tyvärr tidlöst, så har det varit med många upptäckter genom tiderna. Cikadorna och Svart springare följer samma mönster med en framtid med nya upptäckter som sätter mänsklighetens mörker i framtida sammanhang. I berättelserna finns det också en slags rättvisa i det som händer. Det är obehagligt, fruktansvärt och helt utanför hur människosläktet borde bete sig, ändå känns det som att det blir en slags rättvisa i slutänden. Det kan betecknas som karma , ses som ordspråket ”den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri” eller helt enkelt som att rättvisa skipas till slut. Berättelserna ger mig kalla kårar och vissa delar ligger kvar som en obehagskänsla obehagligt länge. Jo är en mästare i att skriva korta berättelser med mycket innehåll och starka känslor inblandade.

Svartsjukemannen och andra berättelser av Jo Nesbø

Svartsjukemannen och andra berättelser av Jo Nesbø är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Boken innehåller sju berättelser där Svartsjukemannen är den längsta med 104 sidor och Kön är kortast med åtta sidor. Det är realistiska berättelser med oväntade händelseförlopp, oförutsägbara handlingar och överraskande slut. Det är obehagliga berättelser som får fram det mörkaste i mig för jag ser rimligheten i det som utspelar sig trots att det är förbjudet, hämndlystet och makabert. Alla känslor blandas och jag älskar det! Tack Jo och Albert Bonniers förlag för boken!

Den första berättelsen London är 24 sidor lång och handlar om en kvinna som är på väg från London till New York för att avsluta sitt liv efter att hennes man varit otrogen med hennes bästa väninna. Det är ett mästerverk i sig att få in så mycket handling och så många brännande frågeställningar i en så kort berättelse. Den längsta berättelsen, Svartsjukemannen, handlar om en grekisk polisutredare med ett förflutet som nystas upp efterhand som berättelsen fortgår. Även här är det frågeställningar och reflektioner som får mig att inse att jag tycker att huvudkaraktären handlar helt rimligt trots det hämndlystna och förbjudna i det han gör.

Kön är bara åtta sidor lång men den får mig att känna alla möjliga känslor och även här inser jag att Jo får fram mörka tankar hos mig, vilket både är befriande och oroande. Sopor, Erkännandet, Odd och Örhänget är de övriga berättelserna som har samma allmänmänskliga dilemman med ett kusligt förlopp som känns helt logiskt i sammanhanget. Jo får mig verkligen att ifrågasätta min moral och vad jag egentligen tänker, för det är förbjudet, hämndlystet och makabert. Jag älskar berättelserna och obehagskänslan de lämnar efter sig!