De som blev kvar av Kristoffer Eriksson

De som blev kvar av Kristoffer Eriksson är utgiven av Storge Förlag. Boken är en dystopisk science fiction där det sista världskriget utplånade det mesta på jorden. Några av de som överlevde finns ute i skogarna och har muterat för att bättre klara de förändrade förhållandena. Där bor Ana som inte känner att hon hör hemma där, hon vet att ett liv som barnaföderska och en säker död i cancer väntar. Rys bor bland de som kallas De oförändrade i Sydvästra kupolen och är prickskytt. Han är framställd i ett fosterlaboratorium med utvalda gener och han har fått lära sig att inte påverkas av känslor. Det är en fascinerande värld som tyvärr känns som en rimlig fortsättning för mänskligheten i den tid vi lever i nu. Tack för boken Kristoffer och Storge Förlag!

Efter det sista världskriget utplånas det mesta. Världen har blivit uppdelad. Några av de som överlevde lever ute i skogen och har muterat för att klara av de nya levnadsvillkoren. Ana lever i en by som hon inte känner sig hemma i och hon vet att ett liv som barnaföderska och en säker död i cancer väntar. De som kallas De oförändrade bor i kupoler där nästkommande generationer framställs i fosterlaboratorium med utvalda gener. Rys bor bland De oförändrade i Sydvästra kupolen och är prickskytt. Han har fått lära sig att inte påverkas av känslor och endast göra det som beordras.

Som världen ser ut idag känns det tyvärr som en rimlig fortsättning att det blir ett sista världskrig som kan utplåna allt. Det är en fascinerande värld som tydligt delas i två och skapar ett vi och dom. Okunskap och olika förutsättningar har skapat stora klyftor där myter och skräckhistorier om de andra frodas. Myterna och skräckhistorierna blir i sin tur en självuppfyllande profetia där fiendeskap blir resultatet.

Boken är en dystopi som gör skäl för namnet med sin mörka framtidssyn där klyftorna mellan människorna blir större. Jag tycker verkligen om hur Kristoffer beskriver de olika världarna och det fick mig att leva mig in i både Anas och Rys liv. Det finns flera saker att fundera kring och men det jag tänker främst på är hur De oförändrade hade utvecklats till att inte känna känslor och vad det skulle innebära om det blir realitet. Indelningen vi och dom känns däremot igen sedan urminnes tider. Vi människor verkar ha ett behov att skapa grupper och hävda vår sanning framför andras. Jag kände med båda huvudkaraktärerna och jag hoppas innerligt att mänskligheten inte möter en framtid som är som i boken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.