Höstdåd av Anders de la Motte är utgiven av Bokförlaget Forum, jag läste den i utgåvan av Månpocket. Boken är andra delen i årstidskvartetten och den blev nominerad till årets kriminalroman 2017 av Svenska Deckarakademin. Den här boken fängslade mig något oerhört. Jag vet inte om det beror på att den utspelar sig i trakter jag är bekant med eller att det är så många igenkänningsfaktorer, både som ung och som vuxen. Vilket det än är så levde jag mig in i historien på ett nästan hypnotiskt sätt.
I augusti 1990 tältar fem ungdomar vid ett stenbrott på en ås i Skåne. Övernattningen slutar i tragedi, en av ungdomarna hittas död på morgonen. Tjugosju år senare rivs såren åter upp då en ny polischef tillträder och nya brott kan länkas till den gamla händelsen. Den gamla utredningen öppnas och den lilla byn tvingas minnas en tid de flesta helst vill glömma.
Den här boken fängslade mig något oerhört. Jag levde mig in i berättelsen, både utifrån det som hände 1990 och det som händer i nutid, 2017. För mig blir det igenkänning på många plan, bl.a. i hur de unga har traditioner som de upprätthåller även när de märker att de nu börjar glida isär. Jag känner också igen mig i vuxenlivets snårskog, även om allt är tillspetsat i förfärliga händelser i boken. Det faktum att jag också känner igen mig i miljön det utspelar sig i, gör att jag lever mig in i historien på ett nästan hypnotiskt sätt. Det känns som det verkligen är på riktigt. Det händer ibland när jag läser att jag helt uppslukas på det här sättet, inte ofta, men nu hände det. Det blir lite jobbigt när boken är slut och jag måste släppa alla karaktärer och återgå till verkligheten och dessutom hitta en ny bok. Har ni inte läst boken, har ni verkligen något att se fram emot.
Vecka 36 av Sofie Sarenbrant är utgiven av Damm Förlag. Detta är Sofies debutbok. Jag har läst alla Emma Sköld-böckerna och bestämde mig för att läsa allt Sofie skrivit. Vilken debut! Boken är spännande, har en ovanlig handling och härliga miljöbeskrivningar. Det är inte svårt att se att Sofie kunde fortsätta som författare på heltid. Jag kan också se hur Sofie har utvecklats som författare, eftersom jag har läst hennes böcker i ”fel” ordning.
Familjerna Winter och Malm tillbringar en semestervecka i det lilla fiskeläget Brantevik i Skåne. Johanna och Agnes, fruarna i familjerna, är bästa vänner och båda väntar barn. Det är inte långt kvar tills de ska föda och de bestämmer sig för att fira sista kvällen i Brantevik på hamnkrogen som ligger runt hörnet. Kvällen blir inte som de tänkt och Agnes går ifrån sällskapet tidigare. Dagen därpå upptäcker resten av sällskapet att hon är försvunnen.
Bara tanken på att en kvinna gravid i vecka 36 skulle försvinna, får det att knyta sig i magen av obehag. Sofie vågar skriva om något så otänkbart och fasansfullt vilket gör att boken i sig har en ovanlig handling. Miljöbeskrivningarna är målande och det är lätt att föreställa sig hur det ser ut i Brantevik. Karaktärerna har både sympatiska och osympatiska drag, som vi människor ju har, vilket gör att de känns som riktiga människor, inte bara karaktärer. Handlingen blir spännande i alla vändningar och oförutsedda händelser. Efter att ha läst alla Emma Sköld-böckerna ville jag läsa även de andra tre böckerna som Sofie har skrivit. Jag kan se hur Sofie har utvecklas som författare, vilket hon har gjort, men vilken debut! Jag förstår att hon två år senare kunde bli författare på heltid. Såklart ska jag läsa I stället för dig, uppföljaren i Branteviksböckerna.
Morden i Dala-Järnaav B.J. Hermanssonär utgiven som ljudbok av Lind & Comed Sofia Berntssonsom uppläsare. Boken är B.J. Hermanssons deckardebut och är första delen i en kommande serie, Dalamorden. Jag tycker det är en riktigt bra debut och jag har också lyckats få ställa några frågor till författaren.
En journalist hittas mördad i det lilla samhället Dala-Järna. Polisen är förbryllad över flera detaljer kring mordet. Emil Jugas är en av poliserna som undersöker fallet och han får hjälp av sin exflickvän Nora Morell. Noras nyfikenhet på bygden och människorna där leder henne till kyrkobranden 1978. Polisen börjar få ont om tid att lösa gåtan då fler hittas mördade.
Boken är både deckardebut för B.J. Hermansson och den första i en kommande serie, Dalamorden. Som läsare får jag lära känna karaktärerna väl genom hur de beskrivs och i samtal med andra karaktärer i boken. Miljöerna beskrivs väl, så det är lätt att föreställa sig hur det ser ut på de olika platserna. Detta gör att jag känner mig som en del av Dala-Järna. Handlingen pendlar mellan vardagslivet på en liten ort, med allt vad det innebär och en mordutredning som har svårt att hitta en riktning eftersom bevisen pekar åt olika håll. Det blir spännande och oväntat flera gånger i handlingen. Upplösningen är överraskande och bäddar för en fortsättning. Jag tycker det är en riktigt bra debut och jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del i Dalamorden.
Jag blir alltid nyfiken på hur författaren tänker och känner och jag har lyckats få ställa några frågor om det till B.J. Hermansson! Tack så mycket för att du tog dig tid att svara!
Grattis till din deckardebut!
Stort tack, Camilla!
Du har bytt genre, hur känns det att din första deckare är ute?
Jag är så glad! Det känns väldigt roligt, spännande – och lite skrämmande. Jag har velat skriva en deckare i många år, men skjutit det framför mig. Det finns ju så många som gör det riktigt bra! Kan jag ens komma i närheten? Men viljan har hållit sig fast. Till slut bestämde jag mig för att ta tag i denna dröm – och slå slag i saken. Lind & Co tackade ja till mitt manus – och nu finns berättelsen utgiven. Jag är glad att jag gjorde det! Det var en utmaning för mig att skriva berättelsen. Men jag tyckte verkligen om det.
Vad var svårast med att byta genre?
Att hålla isär alla detaljer och karaktärer. Vem var det som sa så? Vem var det som tyckte så? Hade en grön jacka? Inte ville byta arbete? Och den ledtråden – och den? Att få ihop dessa delar var en utmaning. Novellerna och de romaner jag publicerat tidigare har varit enklare att skriva. Dels för att historierna är kortare. Men också för att de innehåller färre karaktärer. I ”Morden i Dala-Järna” är det tre huvudpersoner som alla har olika historier och relationer – dels med varandra, dels med andra.
Var Dalarna det självklara valet av miljö för böckerna?
Ja, det var det. Dalarna är en perfekt miljö för deckare! Här finns det där rotade idylliska – och en kontrast att utforska i relation till det. Skogarna, älvarna, bergen – och de mindre samhällena där alla känner alla. Det finns ju på de flesta platser i Sverige. Men jag tror att många har en stark bild av just Dalarna. Minnen från sportlov i Sälen eller midsommarfiranden i Leksand … Jag är dessutom själv född och uppvuxen i Dalarna och känner till många av platserna i länet. Och att skriva om platser du känner till tror jag på.
Är handlingen inspirerad av någon verklig händelse?
Att kyrkan i Dala-Järna brunnit, det är sant. Men jag bestämde mig för att inte skriva om den händelsen i min bok – det skulle vara för känsligt. Därför skrev jag en egen historia med påhittade gärningar, motiv och gärningsmän – men lät dem delvis vara förlagda till en kyrka som brinner.
När kan jag läsa nästa del i Dalamorden?
Troligtvis redan till hösten – i år! Titeln går under namnet ”Morden i Vansbro” är andra delen i serien. Jag har precis skrivit färdigt råmanuset och kommer ägna den närmaste tiden till att bearbeta texten!
Falsksken av Sara Engström, ljudbok utgiven av Word Audio Publishing och uppläst av Lo Kauppi. Tack så mycket för recensionsexemplaret WAPI!Boken är en postapokalyptisk folktroroman, dystopi, spänningsroman och en fantasybok, allt på en gång.Detta är lite otrampad läsmark för mig men jag fastnar direkt i den mörka framställningen av en värld jag aldrig önskar möta.
Människornas nordligaste utpost Järsele är ett samhälle där invånarna försöker skapa ett liv efter kriget som lämnat det moderna samhället i spillror. Hierarkin är tydlig men ett gemensamt mål för staden är att hålla rådarna, varelser ur den nordiska folktron, utanför den gräns de byggt upp. Rådarna använder falsksken för att få människorna att tycka om dem fast de inte borde. Järn skyddar mot rådarna och används i gränsen, rågången, för att hålla isär världarna. Enligt sagorna är rådarna ute efter människornas blod.
Genren är lite otrampad läsmark för mig, men jag sugs snabbt in i världen kring Järsele. Jag har läst en hel del om nordisk folktro och tycker verkligen om hur Sara väver in så många väsen i handlingen. Möten med siare, bjäror, bergtagna människor och offer för att blidka de blodtörstande varelserna bildar en värld jag lätt kan drömma mig bort i. Ett tema jag tycker mig ana är att utforska hur långt en människa kan tänka sig gå för den goda sakens skull, hur många offer är rimligt för att rädda ett samhälle. En frågeställning som borde ställas och funderas över även i den värld vi alla lever i. Jag fastnar för den mörka framtidsframställningen och jag hoppas att detta är en värld jag aldrig behöver möta samtidigt som jag fascineras av det postapokalyptiska samhället i handlingen. Med tanke på slutet i boken hoppas jag på en fortsättning!
