Etikett: Brianna Labuskes

Journalisten Millie Lang hade tagit sig från fattiga och svåra förhållanden på landsbygden till Washington. Hennes faster June och farbror Matthew hade gett henne husrum och mat men efter att de överlevt en hemsk sandstorm hörde Millie dem prata om att hon var en mun extra att mätta. 1936 blev hon omplacerad från Washington efter att hon utmanat en känd politikers son. Katherine Kellock var hennes chef och en av de högst rankade cheferna inom federala författarprojektet. Millie hamnade då i Missoula, Montana. Alternativet var att få sparken. Något hade gått fel i arbetet med American Guide-serien och Millie får uppdraget som redaktör. Personalen på Missoula-kontoret är inte förtjusta över att ha henne där. Uppdraget leder henne till historiska skeenden, nedtystade skandaler och givande möten med människorna i delstaten. Borgmästarens dotter Alice övertalade Anacondas gruvbolag att utrusta en tågvagn som bibliotek för att ge människor i gruvsamhällena tillgång till böcker. Eftersom det behövs en bibliotekarie hittar Alice Colette, en väl beläst person som kan ge genomtänkta förslag på böcker. Något hände på den första resan som ger eko lång tid framöver.

Brianna Labuskes är en amerikansk författare och före detta journalist, verksam inom genrerna historisk skönlitteratur och psykologisk thriller. Hon började sin karriär inom journalistik i Washington D.C., där hon bland annat bevakade politiska frågor och har tidigare publicerat romantiska berättelser. Numera bor hon i Pennsylvania tillsammans med sin hund Jinx och hon har varit framgångsrik på flera topplistor, inklusive USA Today, Wall Street Journal, Washington Post och Amazon Charts.

Brianna har gett ut över ett dussin romaner. Bland hennes mest populära verk finns De förbjudna böckernas bibliotekarie och Den försvunna boken och du kan läsa om dem här i Bokluckan. Hon har en egen författarwebbplats där hon presenterar sig själv och sina böcker samt delar nyheter med sina läsare.

Det som gör Biblioteket på godståget så speciell är inte bara enskilda händelser utan hur berättelsen rör sig mellan olika tider och livsöden utan att tappa riktning. Jag fastnar i hur Millie, Alice och Colette rör sig genom olika verkligheter som ändå hänger ihop på ett sätt som känns både genomtänkt och oundvikligt.

Det finns en tydlig känsla av att historien inte är något avlägset utan något som hela tiden fortsätter att påverka. Jag tänker på hur lätt det är att tro att strukturer förändras snabbt men här blir det tydligt hur långsamt det egentligen går. Kvinnornas liv formas av omgivningens förväntningar men också av motståndet mot dem. Det är inte bara något som pågår i bakgrunden, det är något som styr deras möjligheter och val på ett sätt som hela tiden finns närvarande.

Det slår mig hur arbete, utbildning och kultur hela tiden blir något som måste försvaras eller rättfärdigas. Böckerna och skrivandet är inte neutrala inslag utan något som får politisk tyngd. Det gör att berättelsen känns relevant långt utanför sin historiska ram. Jag kan inte läsa den utan att dra paralleller till hur kunskap och information fortfarande ifrågasätts och styrs, inte minst i dagens USA där utvecklingen går i en riktning som gör mig orolig för vad som händer med tillgången till fakta, forskning och kultur. När jag läser tänker jag att historien i Biblioteket på godståget och dagens USA inte står så långt ifrån varandra som man skulle önska och jag undrar vad det egentligen är vi har lärt oss längs vägen.

Det finns så mycket fantastiskt med den här boken; historia och fiktion blandas med kvinnoöden, girighet, korruption, mod och böckers påverkan på människor. Jag kan inte nog understryka hur bra den är!

Det jag också bär med mig är hur olika former av mod tar sig uttryck. Det handlar inte bara om stora avgörande handlingar utan lika mycket om att fortsätta arbeta, läsa, skriva och samla in berättelser trots motstånd. Det är i de små besluten som förändring börjar ta form, även när den inte är synlig direkt.

Jag tycker om hur boken låter fakta och fiktion gå in i varandra utan att markera gränserna för tydligt. Det gör att jag hela tiden vill veta mer, gå vidare, kontrollera, läsa parallellt. För mig blir läsningen nästan ett dubbelarbete där berättelsen fortsätter utanför boksidorna.

Det finns ett genomgående tema av att röster riskerar att försvinna, särskilt kvinnors, och det skaver på ett sätt som inte släpper taget. När namn och insatser suddas ut i efterhand blir det tydligt hur historieskrivning inte är neutral. Det gör att jag fastnar i frågan om vilka berättelser som lever vidare och vilka som inte gör det.

Jag tänker också mycket på hur allt hänger samman över tid. Små beslut, tillfälliga möten och till synes obetydliga val får konsekvenser långt senare. Det är här berättelsen får en nästan rörlig tyngd, där inget riktigt står isolerat från något annat. För mig blir det ett sätt att se hur historia inte är avslutad utan hela tiden fortsätter att byggas.

Samtidigt är det böckerna som återkommer som en form av motkraft. Inte som något romantiserat, utan som något konkret som ger människor språk, perspektiv och möjlighet att förstå sin egen situation. Det är där berättelsen hittar sin tyngdpunkt för mig.