Verschwindigus av David Teschner är utgiven av Ekström & Garay. Boken har ett alldeles eget uttryck där handlingen växlar mellan dröm och verklighet. Språket pendlar mellan filosofiska tankevindlingar och vardagliga betraktelser. Det är svårt att placera boken i en genre och det känns som det också är meningen.
Handlingen i boken känns på något sätt sekundär. Den finns där för att rama in funderingar kring livets gåtor och filosofiskt spekulera kring meningen med livet. Huvudpersonen arbetar som lärare och har en längtan att försvinna utan att dö. Lösningen blir att lämna en portfölj med en novell vid en bro för att omgivningen ska anta att personen har hoppat. Boken varvar dagboksanteckningar med vardagliga betraktelser och drömmar. Språket pendlar mellan filosofiska tankevindlingar och vardagliga betraktelser.
Boken är på drygt hundra sidor och jag går igenom många känslor under läsningen . Jag känner igenkänning, förvirring, ilska, munterhet, frustration, förvåning och en smula äckel, allt det livet innehåller, intensivt förpackat. Mina tankar går till Alice i Underlandet när en bok i boken heter ”Den försvunna kaninen”, en urmakare har en tongivande plats och drömmar spelar en central roll i berättandet. Jag sitter och småskrattar åt läraranekdoterna som är så välbekanta som lärare att det känns genant att det faktiskt är på det viset. Till sist får min självbild av att vara en hyfsat fördomsfri person sig en törn som gör lite ont. Detta är helt klart en ovanlig bok som har många bottnar och är en intensiv omskakning av tankarna kring livet.