Höstdåd av Anders de la Motte

Höstdåd av Anders de la Motte är utgiven av Bokförlaget Forum, jag läste den i utgåvan av Månpocket. Boken är andra delen i årstidskvartetten och den blev nominerad till årets kriminalroman 2017 av Svenska Deckarakademin. Den här boken fängslade mig något oerhört. Jag vet inte om det beror på att den utspelar sig i trakter jag är bekant med eller att det är så många igenkänningsfaktorer, både som ung och som vuxen. Vilket det än är så levde jag mig in i historien på ett nästan hypnotiskt sätt.

I augusti 1990 tältar fem ungdomar vid ett stenbrott på en ås i Skåne. Övernattningen slutar i tragedi, en av ungdomarna hittas död på morgonen. Tjugosju år senare rivs såren åter upp då en ny polischef tillträder och nya brott kan länkas till den gamla händelsen. Den gamla utredningen öppnas och den lilla byn tvingas minnas en tid de flesta helst vill glömma.

Den här boken fängslade mig något oerhört. Jag levde mig in i berättelsen, både utifrån det som hände 1990 och det som händer i nutid, 2017. För mig blir det igenkänning på många plan, bl.a. i hur de unga har traditioner som de upprätthåller även när de märker att de nu börjar glida isär. Jag känner också igen mig i vuxenlivets snårskog, även om allt är tillspetsat i förfärliga händelser i boken. Det faktum att jag också känner igen mig i miljön det utspelar sig i, gör att jag lever mig in i historien på ett nästan hypnotiskt sätt. Det känns som det verkligen är på riktigt. Det händer ibland när jag läser att jag helt uppslukas på det här sättet, inte ofta, men nu hände det. Det blir lite jobbigt när boken är slut och jag måste släppa alla karaktärer och återgå till verkligheten och dessutom hitta en ny bok. Har ni inte läst boken, har ni verkligen något att se fram emot.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.