Fyren vid havets slut av Catrin Ormestad

Fyren vid havets slut av Catrin Ormestad är utgiven av Bazar Förlag. Tamara bor med sin pappa Oscar på fyrplatsen Örskär, en otillgänglig plats i Ålands hav. Oscar är borta veckor i rad när han arbetar som kock på fartyg. När han tar med sig Roman som arbetat på båten till Örskär, blir Tamara arg. Hon trivs med att ta hand om skadade fåglar och andra djur och att få rå sig själv. När Tamaras morfar Svarten hittar en skadad havsörn tar han med den till henne. Roman fascineras av Tamaras sätt att rehabilitera örnen och han vill hjälpa till. Deras relation utvecklas på ett sätt som överraskar dem båda. Fyren vid havets slut är en storslagen berättelse där människan och naturen möts. Det kändes som att kliva in i en hemlig och sluten värld där jag fick bevittna alla de stora känslorna; kärlek, sorg, saknad och glädje. Det blev tomt när jag läst ut boken. Tack för boken, Catrin och Bazar Förlag!

Tamara bor med sin pappa Oscar på fyrplatsen Örskär, en otillgänglig plats i Ålands hav. De har bott där ensamma sedan Sirje, Tamaras mamma, dog. Oscar är borta veckor i rad när han arbetar som kock på fartyg. Nu var han på väg hem från kabelfartyget C/S Plejaderna efter en tid till havs. När han tar med sig Roman som arbetat på båten till Örskär, blir Tamara arg. Hon trivs med att ta hand om skadade fåglar och andra djur och att få rå sig själv. Eftersom hon nu är i tjugoårsåldern misstänker hon att Oscar har en baktanke med att ta med Roman. När Tamaras morfar Svarten hittar en skadad havsörn tar han med den till henne. Svarten bor på fyren på Bellonagrundet, Fyren vid havets slut. Roman fascineras av Tamaras sätt att rehabilitera örnen och han vill hjälpa till. Han bestämmer sig för att stanna tills örnen kan flyga själv igen. Deras relation utvecklas på ett sätt som överraskar dem båda.

Catrin Ormestad är född 1975 i Gävle och är bosatt i Tel Aviv. Hon tillbringar också en stor del av året på Gräsö där hennes familj har haft sommarhus sedan 1950-talet. Vid sidan av författarskapet arbetar hon som journalist och har bland annat skrivit för The Economist, Svenska Dagbladet och Upsala Nya Tidning. Hon debuterade som romanförfattare 2016 med Det nionde brevet. Därefter har hon gett ut Vargskytten och Fyren vid havets slut. Hon har även skrivit reportageboken Gaza – en kärlekshistoria.

Fyren vid havets slut är en storslagen berättelse där människan och naturen möts. Det kändes som att kliva in i en hemlig och sluten värld där jag fick bevittna alla de stora känslorna; kärlek, sorg, saknad och glädje. Det blev tomt när jag läst ut boken.

Jag skulle nästan vilja beskriva Fyren vid havets slut som en saga, även om det historiska inte står i centrum utan snarare finns med som en bakgrund till berättelsen. Det finns något mytomspunnet över fyrarna och deras omgivningar. De känns som små kungariken, avskilda från omvärlden och bebodda av människor som lever efter sina egna villkor. Det är en värld som är svår för andra att förstå och där gamla föreställningar, konflikter och hemligheter lever kvar.

Sorgen efter Sirje finns med genom hela berättelsen och har påverkat familjen på olika sätt. Jag tänker mycket på hur en och samma händelse kan leva kvar i människors minnen men uppfattas så olika beroende på vad de själva har upplevt och burit med sig. Tamara har länge levt med en skuld som aldrig borde ha varit hennes att bära. Även Oscar och Svarten har sina egna föreställningar och sin sorg att hantera. Det finns en ensamhet hos alla, också när de har människor omkring sig. Jag tänker särskilt på hur ensamheten kan finnas mitt i en familj och hur den ibland också kan vara något människan själv väljer och behöver. Samtidigt finns det en stark längtan efter närhet och gemenskap.

Tamara är en alldeles speciell karaktär. Hennes mammas benämning på henne, den lilla vittran, känns passande. Hon har en självklar tillhörighet i naturen och tycks förstå sådant som andra inte ens lägger märke till. Jag får också en känsla av att kvinnorna i berättelsen, Tamara, Sirje och hennes mamma Astrid, bär på något nästan sagolikt. De är starkt förbundna med naturen och påverkar människorna som kommer nära dem. Männen förälskar sig i dem men också i den värld de representerar, en värld som på många sätt skiljer sig från deras egen.

Relationen mellan Tamara och Roman är fin att följa. Jag lever med i deras försiktiga närmande och känner mig ibland osäker på vad jag själv önskar ska hända. De behöver båda ompröva sådant de tidigare tagit för givet. Jag funderar också över hur kärleken kan förändra en människas syn på sig själv. Att bli älskad för den man är kan ge en annan trygghet och en större frihet att vara sig själv, utan att behöva göra avkall på det som alltid varit viktigt.

Det är något särskilt med den här romanens tempo och tillvaro. Jag trivs i det karga landskapet och lockas av tanken på att få leva närmare naturens rytm, utan att ständigt vara uppkopplad, nåbar och tillgänglig. Att låta havet, vädret och årstidernas växlingar bestämma mer än klockan och vardagens alla måsten känns tilltalande. Jag känner en stark dragning till den här tillvaron och tänker att den skulle kunna passa mig. Men jag vet egentligen inte om det är ett sådant liv jag längtar efter eller snarare föreställningen om ett liv med färre måsten och en annan rytm. Det är inte alltid samma sak.


Vemodets fysik av Georgi Gospodinov

Vemodets fysik av Georgi Gospodinov är utgiven av Ersatz. Det här är en bok som inte låter sig skrivas om som jag brukar skriva recensioner. Det finns inte en början och inte ett slut, ingen linjär handling, men allt hänger samman när vi får följa författarens vindlande väg i en labyrintliknande tillvaro. Det är det övergivna barnets berättelse i en värld fylld av övergivna barn. Berättelsen om Minotauros blir en ram där perspektiven byts, monstret blir offret. Det kommunistiska Bulgarien blandas med grekisk mytologi, filosofiska funderingar och historiska anekdoter, allt berättat med en krass humor som roar. Vemodets fysik är en annorlunda och otroligt läsvärd bok. Jag skulle kunna diskutera varje litet stycke länge. Min hjärna gick på högvarv och min fantasi fick fritt spelrum samtidigt som mina tankar utmanades.

Georgi Gospodinov är en bulgarisk författare, poet och dramatiker, född 1968 i staden Jambol. Han räknas till en av de mest uppmärksammade samtida författarna från Bulgarien och hans böcker har översatts till ett stort antal språk. Författarskapet omfattar romaner, noveller, poesi, essäer och dramatik.

Hans internationella genombrott kom med debutromanen Naturlig roman (1999). Den följdes av Vemodets fysik (2012), som belönades med flera litterära priser, däribland Jan Michalski-priset 2016 och det polska Angeluspriset 2019. Även romanen Tidstillflykt (2020) har fått stor internationell uppmärksamhet och tilldelades International Booker Prize 2023.

I Gospodinovs författarskap återkommer frågor om minne, historia, identitet och människans förhållande till sin samtid. Han rör sig gärna mellan olika berättarformer och blandar personliga erfarenheter med historiska skeenden, filosofi och samhällsreflektioner.

Vemodets fysik är en bok som inte låter sig skrivas om som jag brukar skriva recensioner. Det finns inte en början och inte ett slut, ingen linjär handling, men allt hänger samman när vi får följa författarens vindlande väg i en labyrintliknande tillvaro. Jag läser om minnen som tillhör olika människor och generationer, där författarens egna erfarenheter blandas med farfaderns berättelser, historiska händelser och mytologi. Ibland blir det nästan omöjligt att avgöra vem som berättar och i vilken tid jag befinner mig. Jag funderar på om det är en självbiografi, men kommer fram till att det snarare är en samling av egna och andras erfarenheter, där verklighet och fiktion får existera sida vid sida. Det är det övergivna barnets berättelse i en värld fylld av övergivna barn. Berättelsen om Minotauros blir en ram där perspektiven byts, monstret blir offret. Jag tycker om hur Gospodinov vänder på den grekiska myten och låter Minotauros få en annan berättelse än den jag känner till. Han blir inte längre ett vidunder utan ett ensamt, oälskat barn som hålls instängt i en labyrint. Även andra övergivna barn från sagor och myter får en plats i sammanhanget. Jag börjar fundera på hur många berättelser som skulle förändras om jag fick höra dem från den som alltid har beskrivits som monstret. Theseus framstår plötsligt i ett annat ljus och jag påminns om att det ofta är segrarna som får skriva historien.

Det kommunistiska Bulgarien blandas med grekisk mytologi, filosofiska funderingar och historiska anekdoter, allt berättat med en krass humor som roar. Skildringen av källarbarnen, som tidigt fick lära sig att klara sig själva medan föräldrarna arbetade, får mig att tänka på min egen uppväxt. Jag är nästan jämngammal med författaren och även om vi växte upp i olika länder finns det en del igenkänning i sjuttiotalsbarndomen. Jag minns hur vi såg på nyckelbarnen, som vi tyckte synd om eftersom de inte hade någon förälder hemma efter skolan. Det var något som våra föräldrar ville bespara oss. Min mamma brukade säga att vi minsann inte skulle bli några nyckelbarn! Det är intressant hur olika samhällsförhållanden ändå kan rymma liknande erfarenheter. En annan sak jag känner igen mig i är berättarens samlande. Jag har själv samlat på allt från servetter och frimärken till klistermärken och suddgummin. Hans listor och funderingar kring vad som lämpar sig för samling roar mig särskilt. Det finns en underfundighet i hans sätt att betrakta världen som jag uppskattar mycket. Samtidigt finns ett vemod i berättelsen, i de människor och öden som riskerar att glömmas bort och i minnen som förflyttas mellan generationer. Jag fastnar också för tanken på empati som något som förändras med åldern. Barnets förmåga att ta in andras känslor och erfarenheter framstår som något som går förlorat när vi blir äldre. Kanske är det därför berättarjaget kan förflytta sig in i andra människors kroppar och minnen. Det är en ovanlig idé som öppnar för många funderingar om hur vi uppfattar både oss själva och andra.

Vemodets fysik är en annorlunda och otroligt läsvärd bok. Jag skulle kunna diskutera varje litet stycke länge. Min hjärna gick på högvarv och min fantasi fick fritt spelrum samtidigt som mina tankar utmanades. Vi läste boken tillsammans i bokcirkeln på jobbet och fick fantastiska diskussioner. Det var roligt att upptäcka att vi uppskattade den av ungefär samma anledningar, trots att det finns så många olika vägar in i berättelsen. Labyrinten blir en bild för hela romanen, men också för hjärnan, minnet och tankens vindlingar. Jag vet inte om jag alltid lyckas följa med i alla svängar men jag tycker om att Gospodinov låter berättelsen ta oväntade vägar. Här ryms allt från kvantfysik och universums framtid till vardagliga minnen, religiösa funderingar och absurda utvikningar. Den mörka humorn finns där hela tiden och balanserar det allvarliga. Det är en bok som jag gärna skulle läsa om eftersom jag är övertygad om att det finns fler samband och detaljer att upptäcka. Däremot skulle jag ha svårt att sammanfatta den muntligt utan att börja berätta om allt möjligt som väcker nya tankar. Det är nog en av de böcker där ett samtal om läsningen kan bli minst lika vindlande som själva berättelsen.








Fiskarens död av Michael Hjorth och Bjarni Thorsson

Fiskarens död av Michael Hjorth och Bjarni Thorsson är utgiven av Norstedts. Boken är den andra delen i kriminalserien om poliserna Helga och Bjarki. En bil ses köra ner i vattnet i hamnen i den lilla fiskebyn Vopnafjörður på östra Island. Bjarki Guðmundsson kontaktas av den lokala polisen. När bilen bärgas hittas en man och en kvinna bakbundna i bagaget. Det visar sig vara Þormóður Jónsson och hans fru Agnes, ägarna till Vopni, en av Islands största producenter av fryst fisk och fiskmjöl. Helga Þóra Jónsdóttir, utredare på Våldet, och hennes kollegor ansluter till utredningen. Det blir en snirklig utredning där hemligheter och pengar går hand i hand. Fiskarens död är en otroligt spännande bok där hemska händelser utspelar sig i ett fantastiskt landskap som är en egen karaktär i handlingen. Tack för boken, Michael, Bjarni och Norstedts!

En bil ses köra ner i vattnet i hamnen i den lilla fiskebyn Vopnafjörður på östra Island. Ett vittne larmar polisen. Bjarki Guðmundsson kontaktas av den lokala polisen. Han och erfarna räddningstjänstemän från hela landet är på östra Island för att delta i övningar. När bilen bärgas hittas en man och en kvinna bakbundna i bagaget. Bilen är en krämfärgad Mercedes 280 SE, 1968 års modell, en bil som de flesta i omgivningen känner igen. Det visar sig vara Þormóður Jónsson och hans fru Agnes, ägarna till Vopni, en av Islands största producenter av fryst fisk och fiskmjöl. Polisen inser att det är ett planerat mord. Helga Þóra Jónsdóttir, utredare på Våldet, och hennes kollegor ansluter till utredningen. Relationen mellan Bjarki och Helga är oklar efter att de kysst varandra och Helga vid ett besök hos honom mött kollegan Yvette iförd hans T-shirt. Det blir en snirklig utredning där hemligheter och pengar går hand i hand.

Michael Hjorth är född 1963 och en etablerad svensk författare, manusförfattare och producent. Han har varit verksam inom film och tv i många år, bland annat med manus till både deckarserier och dramaproduktioner, och är en av hjärnorna bakom den framgångsrika Sebastian Bergman‑serien som sålts i många länder. I serien om Helga & Bjarki tar Hjorth med sig sin erfarenhet av spänningsberättande och kombinerar den med nordisk noir‑stil för att skapa en suggestiv kriminalmiljö på Island.

Bjarni Thorsson, född 1971 i Reykjavik, är en mångsidig isländsk dramatiker, regissör och författare med erfarenhet av teater, film och scenproduktion. Flera av hans pjäser har spelats internationellt och han har lång erfarenhet av att berätta dramatiska historier både framför och bakom kameran. Tillsammans med Hjorth ger han kriminalserien en unik isländsk ton där naturens atmosfär och känsloläge speglas i handlingen.

Michael Hjorth och Bjarni Thorsson träffades genom ett tidigare tv‑projekt som aldrig blev av men upptäckte snabbt att de hade en kreativ kemi tillsammans. Under pandemin började de fundera på att skriva en kriminalserie tillsammans och de var ense om att Island är perfekt för mörk, suggestiv spänning. Resultatet är en serie där svensk och isländsk krimtradition möts, där dramatiken i människors relationer och den råa, karga naturen vävs ihop till en fängslande nordic noir‑berättelse. Fiskarens död är den andra delen i kriminalserien om poliserna Helga och Bjarki. Den första delen i serien heter Våldets ö, och du kan läsa om den här i Bokluckan.

Jag tycker om både Bjarki och Helga som karaktärer. På många sätt är de varandras motsatser men de har också viktiga likheter. Båda har ett starkt rättspatos och en vilja att komma till botten med det de utreder. Helga är mer impulsiv och följer gärna sina instinkter medan Bjarki är eftertänksam och metodisk. Samtidigt är ingen av dem främmande för att använda okonventionella metoder när de behöver nå ett resultat. Deras olika bakgrunder och erfarenheter har satt sina spår men också gett dem ett allvar som präglar deras arbete. Jag tycker om hur deras personligheter kompletterar varandra och ser fram emot att följa dem vidare.

Mordutredningen är spännande att följa och jag lär mig dessutom mycket om fiskeindustrin och dess betydelse för det isländska samhället. Här finns en tydlig maktstruktur där en mycket rik familj också är den som står för arbetstillfällena i bygden. Det skapar ett beroendeförhållande som påverkar både människors handlingsutrymme och deras sätt att förhålla sig till varandra. Þormóður är en person som omgivningen tycks ha varit tvungen att anpassa sig efter, även de närmaste familjemedlemmarna. Hans vuxna barn bär med sig erfarenheterna av en uppväxt med en diktatorisk pappa, något som också får konsekvenser för nästa generation. Jag tänker på hur makt och rädsla kan prägla en familj långt efter att barnen blivit vuxna. Det blir också en påminnelse om att pengar inte kan köpa allt. I det lilla samhället finns dessutom många hemligheter. Rädslan för skvaller och andras insyn gör att människor försöker dölja sådant de helst inte vill att omgivningen ska få veta. Själva mordet är fruktansvärt. Jag har svårt att föreställa mig den skräck och vanmakt som måste uppstå när insikten kommer att det inte finns någon väg ut när bilen körs i vattnet.

Fiskarens död är en otroligt spännande bok där hemska händelser utspelar sig i ett fantastiskt landskap som är en egen karaktär i handlingen. De stora avstånden, de branta klipporna och den karga omgivningen påverkar människorna och deras liv på ett påtagligt sätt. De isländska namnen och naturen känns främmande för mig, samtidigt som samhället och relationerna mellan människorna är märkligt bekanta. Jag tycker om den kombinationen, att få komma till en plats som känns exotisk men ändå känna igen så mycket av det mänskliga. Jag ser fram emot nästa del i serien!

Pojkvännen av Helena Herbert

Pojkvännen av Helena Herbert är utgiven av Mondial. Boken är den fjärde i serien Mörkret i Malmö. Olof Karlbom är en hyllad romanceförfattare. Tillsammans med sin hustru Siri bor han i ett stort hus på Fridhem i Malmö. När huset står i brand hittas en sönderbränd kropp i resterna. Siri sitter i rullstol och polisen utgår ifrån att det är hon som inte har hunnit ut. Poliserna Edmir ”Eddie” Hoxhaj och Sabine Svensson hamnar i en svårnavigerad utredning. När en styckad kvinna hittas på en avfallsanläggning får utredarna på Rättscentrum fullt upp. Flera kvinnor ger sig in i romantiska relationer på nätet när de söker kärlek. När de upptäcker att relationen inte är som de trodde får det förödande konsekvenser. Dra mig baklänges, vilken spännande bok! Handlingen känns mitt i prick i en tid då sökandet efter kärlek är en djungel där oseriösa personer utnyttjar sårbara människor. Tack för boken, Helena och Mondial!

Olof Karlbom är en hyllad romanceförfattare. Han har en stor skara fans som följer hans liv även på sociala medier. Tillsammans med sin hustru Siri bor han i ett stort hus på Fridhem i Malmö. Siri är konstnär och de träffades på Bokmässan. När huset står i brand hittas en sönderbränd kropp i resterna. Det är inte mycket kvar av ansiktet och huden har spruckit. Siri sitter i rullstol och polisen utgår ifrån att det är hon som inte har hunnit ut. Poliserna Edmir ”Eddie” Hoxhaj och Sabine Svensson hamnar i en svårnavigerad utredning. Olof befinner sig i San Francisco på bokturné med sin agent Lisa Möller när han får besked om branden. När en styckad kvinna hittas på en avfallsanläggning får utredarna på Rättscentrum fullt upp. Kvinnans huvud saknas. Flera kvinnor ger sig in i romantiska relationer på nätet när de söker kärlek. Kvinnorna längtar efter någon som lyssnar och förstår dem. När de upptäcker att relationen inte är som de trodde får det förödande konsekvenser.

Helena Herbert är pseudonym för Ann Heberlein, svensk författare, skribent och debattör samt teologie doktor i etik. Hon har skrivit både facklitteratur och skönlitteratur och fick sitt stora genombrott med den självbiografiska boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, som gavs ut 2009. Under pseudonymen Helena Herbert skriver hon kriminalserien Mörkret i Malmö. Pojkvännen är den fjärde delen i serien.

Dra mig baklänges, vilken spännande bok! Handlingen känns mitt i prick i en tid då sökandet efter kärlek är en djungel där oseriösa personer utnyttjar sårbara människor. Det är framför allt människors längtan efter kärlek, bekräftelse och tillhörighet som gör starkt intryck på mig i Pojkvännen. Behovet av att någon ska lyssna, se och förstå är så grundläggande men också något som kan göra människor sårbara. Bedrägerierna i berättelsen tar sig olika uttryck. Olof använder sin charm, sin berömmelse och storslagna gester för att få kvinnor att tro på honom, medan andra bygger upp falska identiteter och relationer på nätet för ekonomisk vinning.

Olof Karlbom är en person som väcker starka känslor hos mig. Hans offentliga framtoning och bilden av det framgångsrika författarlivet står i skarp kontrast till hur han behandlar människorna omkring sig. Det manliga geniet, som tycks anse sig ha rätt att göra som han vill, är en obehaglig företeelse. Kvinnorna blir något han vill äga, styra och visa upp, samtidigt som han blandar manipulation med uppmärksamhet och kärleksförklaringar. Jag tänker också på hur svårt det kan vara att skilja mellan en verklig relation och den bild någon väljer att visa upp. Det gäller inte minst de parasociala relationerna, där människor kan uppleva en stark närhet till en offentlig person som de egentligen inte känner. Här finns också en sorglig bild av ensamhet, skam och krossade förväntningar. Inte sällan är det dessutom den som blivit utsatt som får bära omgivningens dömande blickar.

Relationen mellan Eddie och Annika tillför ytterligare ett perspektiv. Jag funderar över vad som händer med kärleken när livet förändras och den ena parten inte längre mår bra. Kan kärleken ta slut när någon blir sjuk och förändras? Och får den göra det? Det är svåra frågor som jag tycker om att berättelsen vågar närma sig. Även Eddies relation till sin familj väcker tankar om gamla sår, försoning och vad vi vill föra vidare till nästa generation.

Sedan har vi Malmö! Jag tycker verkligen om att känna igen miljöerna med Värnhem, Rönnen, Ribban och de stora husen på Fridhem. Det är platser som tillhör min vardag och det är roligt att få följa berättelsen i välbekanta delar av staden. Jag uppskattar också hur berättelsen är uppbyggd. Händelserna skildras både i nutid och bakåt i tiden, vilket successivt ger fler pusselbitar och gör att sammanhangen blir tydliga. Kapitlen är dessutom precis lagom långa och ger utrymme för små andrum mellan de dramatiska händelserna.

Det här är en välskriven kriminalroman med genomarbetade karaktärer och flera lager av relationer, svek och besatthet. Jag är lite ledsen över att jag inte har upptäckt serien tidigare, men Pojkvännen fungerar utmärkt att läsa fristående. Jag ser redan fram emot nästa del i serien!

Stockholm 1848 av Emma och Lukas Olofsson

Stockholm 1848 av Emma och Lukas Olofsson är utgiven av Gyldendal Astra. Boken är den första delen i en ny historisk deckarserie om journalisten Anna Fors. Johan Almqvist är liberal och vill vara med och förändra Sverige. När han hittas brutalt mördad blir hans piga Ida anklagad för mordet. Polisen anser sig ha bevis och ser ingen anledning att utreda vidare. Journalisten Anna Fors och Johan hade haft ett förhållande och hon tror att Ida är oskyldig. Anna letar efter ledtrådar till vad som kan ha hänt trots att både polisen och tidningen hon arbetar på anser att fallet är uppklarat. Det visar sig vara farligt för Anna att ställa frågor och snart får hon se sig om över axeln. Jag tyckte om att följa Anna i en tid då jämställdhet och synen på olika samhällsklasser präglade vardagen för henne. Jag tyckte också om att få känna, höra och lukta mig till hur Sverige kunde vara 1848.

Johan Almqvist är liberal och vill vara med och förändra Sverige. Med hans privilegierade bakgrund är det ovanligt. När han hittas brutalt mördad blir hans piga Ida anklagad för mordet. När Ida ligger och sover stormar polisen in och arresterar henne. De anser sig ha bevis och ser ingen anledning att utreda vidare. Ida är förtvivlad, hon tyckte mycket om sin arbetsgivare. Journalisten Anna Fors och Johan hade haft ett förhållande och hon tror att Ida är oskyldig. Anna besöker Ida i cellen där hon sitter i väntan på rättegång. Hon letar efter ledtrådar till vad som kan ha hänt trots att både polisen och tidningen hon arbetar på anser att fallet är uppklarat. Det visar sig vara farligt för Anna att ställa frågor och snart får hon se sig om över axeln. En dag springer en man omkull Anna på gatan vilket skrämmer henne.

Emma Olofsson är född och uppvuxen i Malmö men bor sedan 2014 i Blekinge. Innan hon blev författare på heltid arbetade hon som lärare i svenska och samhällskunskap. Hon debuterade 2020 med Vita rosor och har sedan dess skrivit en lång rad böcker, bland annat Karlshamnsserien, Sonja Ljung-serien och Olofströmsmorden, liksom barnböcker och böcker tillsammans med Cecilia Sahlström. År 2023 tilldelades hon Olofströms kommuns kulturpris. Du kan läsa om flera av Emmas böcker här i Bokluckan. Med Stockholm 1848 inleder Emma ett nytt författarsamarbete med sin make Lukas Olofsson. Utöver författandet arbetar Lukas som gymnasielärare. Det är den första delen i deras historiska deckarserie om journalisten Anna Fors.

I Stockholm 1848 skildras ett samhälle där kön och klasstillhörighet avgör vilka möjligheter en människa har att påverka sitt eget liv. Det är intressant att läsa en historisk deckare där frågor om jämställdhet och samhällsklasser har så stor betydelse. Jag får en bild av ett samhälle där människors möjligheter begränsas av vilka de är och varifrån de kommer. Kvinnor förväntas hålla sig till sin plats och att en kvinna arbetar som journalist och dessutom granskar makten är långt ifrån självklart. Jag tycker om Annas envishet och hennes vilja att ta reda på vad som faktiskt har hänt, även när omgivningen helst vill slippa hennes frågor.

Jag tyckte om att följa Anna i en tid då jämställdhet och synen på olika samhällsklasser präglade vardagen för henne. Skillnaderna mellan rika och fattiga märks inte bara i vad människor har råd med utan också i vilka som blir lyssnade på och vilka som kan komma undan med sina handlingar. De privilegierade har ett helt annat handlingsutrymme än de som är beroende av andras välvilja. Jag tänker också på hur lätt människor kan hamna i utsatta situationer när de saknar makt att påverka sina egna villkor. Det gäller inte minst dem som redan bär på svåra erfarenheter och längtar efter ett annat liv.

Samtidigt växer oron bland de privilegierade över det som händer i Europa. Kraven på förändring väcker förhoppningar hos dem som vill ha större frihet men oro hos dem som riskerar att förlora sin makt och sina privilegier. Kraven på förändring växer men frihet betyder inte samma sak för alla. För vissa handlar den om att kunna påverka samhället, för andra om att få bestämma över sitt eget liv. Mordgåtan får mig också att fundera över vilka som har makten att styra över andras liv och vilka som tvingas rätta sig efter andras beslut. Makt, lögner och korruption får konsekvenser för människor som redan har olika förutsättningar och jag blir påmind om hur svårt det kan vara att förändra ett samhälle när de som har mest att förlora också har störst inflytande.

Det är lätt att se 1848 som en avlägsen tid men i flera länder är människors frihet och rättigheter fortfarande beroende av vilka de är och vilken ställning de har i samhället. Även i länder som USA väcker koncentrationen av ekonomisk och politisk makt hos några av de rikaste, inte minst techmiljardärerna, frågor om hur mycket inflytande vanliga människor egentligen har.

Jag tyckte också om att få känna, höra och lukta mig till hur Sverige kunde vara 1848. Jag uppskattar detaljerna som hjälper mig att förstå hur vardagen såg ut, från hästar och vagnar till halmmadrasser, kläder och belysning. Lukterna bidrar också till bilden av hur vardagen såg ut. Avfall och allt som hästarna lämnar efter sig blir en påtaglig del av stadslivet, långt ifrån den miljö jag själv rör mig i. Det är sådana konkreta detaljer som gör att jag får en tydligare bild av tiden. Jag kände mig mer närvarande i miljön när jag läste. Jag ser fram emot att läsa mer om Anna Fors!

Konnichiwa Tsuna av Linnéa Engström

Konnichiwa Tsuna av Linnéa Engström är utgiven av Own Your Book. Kasia Longo tillhör miljöorganisationen Environmental Fish Fund och hon befinner sig på Malta där hon bevakar internationella förhandlingar om tonfisk. Samtidigt räddas migranter ute på öppet hav. När Kasia träffar den mäktige mannen som kallas Farrugia och börjar undersöka tonfiskodlingarna misstänker hon att allt hänger samman. Hennes upptäckter väcker motstånd hos mäktiga personer och hon riskerar mer än sitt arbete. Det här är en riktig pärla till bok! Den är samhällskritisk, spännande, aktuell och visar på en ljusskygg verksamhet som sällan blir belyst. Tack för boken, Linnéa och Own Your Book!

Kasia Longo tillhör miljöorganisationen Environmental Fish Fund och hon befinner sig på Malta där hon bevakar internationella förhandlingar om tonfisk. Hon har blivit placerad vid honnörsbordet och kan på så vis försöka få fram mer information. Samtidigt räddas migranter ute på öppet hav. Deras båtmotor exploderade och några män klamrade sig fast vid en stålram som tillhör en fiskodling. När Kasia träffar den mäktige mannen som kallas Farrugia och börjar undersöka tonfiskodlingarna misstänker hon att allt hänger samman. Hennes upptäckter väcker motstånd hos mäktiga personer och hon riskerar mer än sitt arbete.

Linnéa Engström är författare och har en bakgrund som miljöpartistisk EU-parlamentariker. Hon var ledamot i Europaparlamentet 2014–2019 och var under den tiden förste vice ordförande i fiskeriutskottet. Hennes politiska arbete omfattade bland annat hållbart fiske, jämställdhet och klimaträttvisa. Hon har även arbetat som programdirektör för Marine Stewardship Council, en internationell organisation som arbetar med hållbart fiske.

Engström debuterade som författare med Klimatfeminism 2016 och gav året därpå ut Queen-fish – recept för en hållbar framtid. År 2021 kom självbiografin Tillsammans var vi oslagbara där hon skriver om sin uppväxt och sina erfarenheter från politiken. Du kan läsa om den här i Bokluckan. Konnichiwa Tsuna är hennes spänningsdebut med fokus på havet, fisket och de intressen som påverkar både människor och miljö.

Titeln Konnichiwa Tsuna betyder ”Hej, tonfisk” på japanska. I berättelsen får uttrycket en särskild betydelse genom kopplingen till fisket och hur förutsättningarna för människor som lever av havet förändras när tonfisken blir en eftertraktad handelsvara på den internationella marknaden.

Det här är en riktig pärla till bok! Den är samhällskritisk, spännande, aktuell och visar på en ljusskygg verksamhet som sällan blir belyst. Jag har aldrig tidigare funderat särskilt mycket på hur internationella förhandlingar om fiskekvoter går till eller vilka intressen som styr besluten. Linnéa Engström beskriver en värld där pengar, gentjänster och makt får stort utrymme. Bakom mötena och de fina hotellen pågår ett spel där fattigare länder har svårt att hävda sina intressen. Det är långt från Sverige men konsekvenserna berör hela världen. Det är inte många av dessa förhandlingar som når fram till nyhetsrapporteringen här hemma.

Fisket är bara en del av det som skildras. Människosmuggling, vapenhandel och droger vävs samman med de ekonomiska intressena. Människor blir handelsvaror i en verksamhet där enorma summor står på spel. Samtidigt finns de som försöker skydda både havet och människorna som är beroende av det. Jag uppskattar att miljöarbetet får ta plats utan att framställas som en enkel kamp mellan goda och onda krafter. Den som försöker förändra något kan möta motstånd från personer som har både pengar och inflytande och det är inte självklart vem som går att lita på.

Migranternas situation berör mig särskilt. De unga män som riskerar livet för att ta sig till Europa bär ofta på förväntningar från familjer som hoppas på en bättre framtid. I mitt arbete som sfi-lärare möter jag unga män som lever med den pressen. Familjerna tror ofta att ankomsten till Europa innebär att arbete och pengar finns inom räckhåll medan verkligheten ser helt annorlunda ut. När möjligheterna att hjälpa familjen uteblir kan skuldkänslor och oro bli en tung börda. Därför blir berättelsen om människorna på Medelhavet mer än en skildring av en farlig resa. Den handlar också om vad som händer efteråt, när förväntningarna finns kvar men möjligheterna att uppfylla dem saknas.

En replik som fastnar hos mig är: ”Dörren är öppen men världen utanför är stängd.” Den säger mycket om situationen för människor som befinner sig på flyktingförläggningar. Att ha kommit fram till Europa betyder inte automatiskt att få tillgång till ett nytt liv. Det finns en gräns mellan att befinna sig innanför ett lands gränser och att faktiskt få möjlighet att bli en del av samhället.

Linnéa Engströms erfarenheter från EU-parlamentet märks i skildringen av det politiska arbetet och de intressen som krockar. Jag får en känsla av att hon vill visa vad som kan pågå bakom de officiella formuleringarna och besluten. Samtidigt finns flera människoöden som gör att berättelsen inte enbart handlar om politik och miljö. Jag skulle gärna läsa vidare om personerna och få veta hur deras liv utvecklas efter allt de har varit med om. Förhoppningsvis kommer det en fortsättning.

Ett omöjligt projekt av Sharon Gosling

Ett omöjligt projekt av Sharon Gosling är utgiven av LB Förlag. Saskia Tilbury-Martin har köpt slottsruinen Gair i Cumbria. Hon söker efter någon som kan hjälpa henne att förverkliga sin dröm, att göra slottet till sitt hem. Owen Elliot tar sig an projektet efter att alla andra sagt nej. Saskia vill bevara eken som är ett starkt minne sedan barndomen. Hon och hennes far tillbringade mycket tid på platsen och i skogen runt omkring när hon var liten. Projektet kantas av många svårigheter och Saskias och Owens samarbete stöter på oförutsedda utmaningar. Ett omöjligt projekt är en varm och mysig bok där den fantastiska miljön och livets utmaningar och stora frågor bildar en perfekt kombination. Tack för boken, Sharon och LB Förlag!

Saskia Tilbury-Martin har köpt slottsruinen Gair i Cumbria. Hon söker efter någon som kan hjälpa henne att förverkliga sin dröm, att göra slottet till sitt hem. Tanken är att bevara ruinen som den är nu men göra den beboelig. Owen Elliot tar sig an projektet efter att alla andra sagt nej. Han behöver tjäna pengar för att kunna komma ikapp med avbetalningarna på sina lån. Saskia vill bevara eken som är ett starkt minne sedan barndomen. Det enklaste hade varit att ta bort eken eftersom den står mitt i ruinen. Saskia och hennes far tillbringade mycket tid på platsen och i skogen runt omkring när hon var liten. Efter sin fars död vill Saskia förverkliga de idéer hon och hennes far hade för området. Projektet kantas av många svårigheter och Saskias och Owens samarbete stöter på oförutsedda utmaningar.

Sharon Gosling är en brittisk journalist och författare som har skrivit både facklitteratur och skönlitteratur för barn, ungdomar och vuxna. Hon har bland annat skrivit om film och tv samt gett ut böcker inom fantasy och skräck. Med romanen Huset nedanför klipporna började hon även skriva feelgood. Bokhandeln i fyrtornet nominerades till Årets bok 2023. Sharon Gosling bor tillsammans med sin man i en liten by i nordvästra England.

I Ett omöjligt projekt väver Sharon Gosling samman relationer, drömmar och naturens betydelse med frågor om hur vi ser på både oss själva och andra. Det är lätt att bilda sig en uppfattning om andra människor utifrån det som syns på ytan eller det som någon berättar. Ibland räcker det med ett rykte för att tvivlet ska slå rot. Jag tänker på hur mycket som kan gå förlorat när någon drar slutsatser utan att känna till bakgrunden. Människor bär på erfarenheter som inte alltid syns och det som verkar självklart utifrån kan se helt annorlunda ut när fler bitar faller på plats. Här blir också kommunikationen viktig. När människor inte lyckas nå fram till varandra kan missförstånd växa och skapa avstånd som är svåra att överbrygga. Att be om förlåtelse och försöka försonas är inte alltid enkelt, särskilt när känslor och stolthet står i vägen.

Jag känner sympati för Owen som försöker hitta sin plats i en tillvaro som inte längre ser ut som han tänkt sig. Hans kärlek till dottern och rädslan för att förlora närheten till henne gör honom mänsklig. Jag uppfattar honom som en lojal person som vill göra rätt, även när han inte riktigt vet hur. Saskias erfarenheter väcker andra frågor. Hur mycket ska en människa behöva kämpa för att bli sedd för den hon är i dag, snarare än för den hon en gång var? Jag tycker att det är viktigt att skilja på att ta ansvar för det förflutna och att för alltid bli definierad av det. Även relationen mellan Saskia och hennes mamma visar hur skuldkänslor och känslomässig manipulation kan påverka en människa. När omtanke och närhet ersätts av krav och dåligt samvete blir det svårt att hitta en trygg plats i relationen.

Naturen har också en särskild betydelse i berättelsen. Eken står för något beständigt men jag ser den även som en förbindelse mellan generationer och mellan det som varit och det som ska komma. Den väcker frågan om hur vi kan bevara vårt kulturarv utan att förstöra det som fanns där långt före oss. Jag tycker om att den frågan får finnas med utan att det behöver finnas ett enkelt svar. Tim tillför ytterligare ett perspektiv genom sin vilja att leva på egna villkor och komma närmare naturen. Hans sätt att förhålla sig till omvärlden väcker tankar om vad som egentligen krävs för att passa in och om det alltid är självklart att samhällets normer är det bästa rättesnöret.

Miljöbeskrivningarna bidrar mycket till min läsupplevelse. Cumbrias skogar förmedlar en känsla av mystik med sina kopplingar till keltisk folktro och gamla spökhistorier. Det finns något lockande i den här blandningen av natur, historia och föreställningar om sådant som inte riktigt går att förklara. Stämningen som förmedlas under läsningen gör att jag känner för att krypa upp i soffhörnet med en filt, tända en brasa och dricka varm choklad.

Ett omöjligt projekt är en varm och mysig bok där den fantastiska miljön och livets utmaningar och stora frågor bildar en perfekt kombination. För mig ligger mycket av behållningen i att det mysiga inte stannar vid den ombonade känslan. Här finns också ensamhet, rädsla, skuld och längtan efter att höra till. Drömmar kan se olika ut och ibland handlar de mindre om att få allt som man önskar sig och mer om att hitta en plats och människor som gör att livet känns möjligt att leva på sitt eget sätt.

Sekreteraren på Fersens väg av Ola Ström

Sekreteraren på Fersens väg av Ola Ström är utgiven av Vibery Press. Ola skriver om sitt liv där familjens våning på Fersens väg är en stor del av uppväxten. Där bodde flera intressanta personer i huset och ännu fler kom på besök i familjens lägenhet. Replokalen Gonkalen låg på Västergatan och där repade Ola med bandet Gonks. Keith Richards och Mick Jagger spelade där med Gonks, replokalen togs sedan över av Hoola Bandoola. Malmö förändrades mycket från 1950-talet och framåt och det är intressant att följa staden och kulturlivet genom Olas ögon. Att läsa boken känns som att hoppa in i Olas huvud, fara runt där som i en torktumlare, bland alla minnen och upplevelser. Att läsa om Olas händelserika liv med kändisar och doldisar är ett tidsdokument som bjuder på uppfriskande och underhållande läsning. Tack för boken, Ola och Vibery Press!

Ola skriver om sitt liv där familjens våning på Fersens väg är en stor del av uppväxten. Familjen flyttade in på Fersens väg 4, andra våningen, sommaren då Ingo blev världsmästare i tungviktsboxning. Där bodde flera intressanta personer i huset och ännu fler kom på besök i familjens lägenhet. Polismästaren bodde i huset och Ola gick gärna upp och lyssnade på musik tillsammans med sonen Klas. Replokalen Gonkalen låg på Västergatan och där repade Ola med bandet Gonks. Ola spelade gitarr i bandet som var ett av Malmös första popband på 1960-talet. Keith Richards och Mick Jagger spelade i Gonkalen med Gonks, replokalen togs sedan över av Hoola Bandoola. Keith och Mick skrev sina autografer på en gonk på väggen men Olas mamma tvättade bort dem eftersom det skulle vara rent och fräscht.

Ola Ström är en svensk manusförfattare, musiker och tv-profil, mest känd för samarbetet med Per Dunsö. Tillsammans skapade de populära barnprogram som Solstollarna och Toffelhjältarna. Han har även arbetat med frågor som rör barns rättigheter för UNICEF. Ola har också engagerat sig i djurrätt och djurskydd, bland annat genom att uppmärksamma hoten mot vilda djur och deras livsmiljöer. I Sekreteraren på Fersens väg berättar han om sitt liv, från uppväxten i Malmö till åren inom musik och tv.

I Sekreteraren på Fersens väg flödar det av namedropping, gamla goda tider och en och annan skröna i Olas minnen. Språket är rättframt och filterlöst; tankarna får ta sina egna vägar och ibland känns det som att en association leder vidare till nästa innan vi återvänder till det som berättades från början. Att läsa boken känns som att hoppa in i Olas huvud, fara runt där som i en torktumlare, bland alla minnen och upplevelser.

Malmö förändrades mycket från 1950-talet och framåt och det är intressant att följa staden och kulturlivet genom Olas ögon. Här finns en mängd ögonblicksbilder från ett Malmö som ser helt annorlunda ut i dag. Jag tror att många av oss som är yngre än Ola gärna föreställer oss den här tiden i ett rosa skimmer, som en roligare och friare period. Samtidigt anar jag att verkligheten inte alltid var lika romantisk som minnena kan få den att framstå. Det fanns förstås både fantastiska upplevelser och mindre trevliga sidor av livet. Ola verkar ha rört sig genom tillvaron i ett hiskeligt tempo, omgiven av människor som blivit ihågkomna av eftervärlden och andra som fallit i glömska. Fotografierna är ett fint komplement till texten och bidrar till känslan av att få kika in i en annan tid.

Flera av Olas upplevelser på lärarhögskolan känner jag igen, trots att jag studerade där många år senare. Då hade vi slutat studera barn genom ensidiga glasrutor men en del underligheter fanns fortfarande kvar i början av 1990-talet. Jag har också egna minnen från Simhallsbadet i Malmö där jag tillbringade många timmar under min tid som simmare. Birger Buhre var en självklar del av den miljön och något av en ständig närvaro i barn- och ungdomsåren. Även Burlövsbadet, Lasse Stefanz och en skola vi båda arbetat på finns med bland beröringspunkterna, om än vid olika tidpunkter.

Mellan alla möten och upptåg finns också berättelser om motgångar, konflikter och kampen för att få ensam vårdnad om sin son. Jag vet inte mycket om den juridiska processen men kan föreställa mig att det inte var enkelt att som pappa kämpa för ensam vårdnad och sedan själv uppfostra ett barn. Det är en annan sida av livet än de många historierna från musik- och tv-världen, där kontakter och tillfälligheter kan betyda mycket. Ola beskriver också hur avundsjuka, maktbegär och viljan att ge igen kan påverka relationerna i branschen. Ibland anar jag en bitterhet i skildringen, inte minst när han skriver om Stockholm och människor han mött. Det ger en mindre glättig bild av en värld som utifrån kan verka både spännande och glamorös.

Engagemanget för djurrätt och hotade djur återkommer också i Olas liv. Det är en annan sida av honom än musikern och tv-profilen, men får sin plats bland alla minnen och erfarenheter.

Att läsa om Olas händelserika liv med kändisar och doldisar är ett tidsdokument som bjuder på uppfriskande och underhållande läsning.

Lugnt vatten av Emy McGuire

Lugnt vatten av Emy McGuire är utgiven av HarperCollins Nordic. Francis och Lila Cameron är miljardärer. Francis är en affärsmagnat och Lila är tv-stjärna. De har tvillingarna Rylan och Tia. Inför tvillingarnas artonårsdag påbörjar familjen en seglats med sin lyxjakt The old Eileen, från New Haven mot ett av sina hem i Florida. Förutom de fyra familjemedlemmarna finns ytterligare tre personer ombord. Alejandro är Francis vän och kompanjon samt familjens kock. MJ, Mary Jane Tuckett, är med som styrman och har med sig sin enögda maine coon, som går under namnet Piraten. Hon är självutnämnd sista sjöbuse på de sju haven. Nico de la Vega är släkt med Alejandro och en ung man som lärt sig från grunden om båtar och havet. Tre veckor efter att de givit sig av hittas The old Eileen övergiven utanför Floridas kust. Boken är ett familjedrama som bygger på hemligheter och toxiska relationer. Med havet som inramning utspelar sig ett psykologiskt spel ombord som sakta tätnar och förbryllar. Tack för boken, Emy och HarperCollins Nordic!

Francis och Lila Cameron är miljardärer. Francis är en affärsmagnat och Lila är tv-stjärna. Francis företag heter Unwind Yachting Co. och deras motto är Trygg seglats i alla väder! Både Francis och Lila kommer från blygsamma förhållanden men har arbetat sig upp. De har tvillingarna Rylan och Tia. Inför tvillingarnas artonårsdag påbörjar familjen en seglats med sin lyxjakt The old Eileen, från New Haven mot ett av sina hem i Florida. De äger flera hem runt om i landet. Förutom de fyra familjemedlemmarna finns ytterligare tre personer ombord. Alejandro är Francis vän och kompanjon samt familjens kock. Han ska laga tvillingarnas födelsedagsmiddag och baka en grandios tårta. MJ, Mary Jane Tuckett, är med som styrman och har med sig sin enögda maine coon, som går under namnet Piraten. Hon är självutnämnd sista sjöbuse på de sju haven. Rylan och Tia ser upp till MJ och de älskar Piraten. Nico de la Vega är släkt med Alejandro och en ung man som lärt sig från grunden om båtar och havet. Tre veckor efter att de givit sig av hittas The old Eileen övergiven utanför Floridas kust. Jerry Baugh är ute med sin fiskebåt när han får syn på lyxjakten som driver runt som ett spökskepp.

Emy McGuire är en amerikansk författare och dramatiker uppvuxen i Colorado. Hon har studerat teater, dans, scenkonst och kreativt skrivande vid New College of Florida. McGuire har ett stort intresse för berättelser och har både skrivit thrillers och skapat musikaler. Hon har även seglat över Atlanten, bland annat från Rom till Antigua. Hon är bosatt i Colorado.

Lojalitet är ett genomgående tema i Lugnt vatten men det handlar inte om den självklara lojalitet som bygger på tillit och respekt. Francis kräver att familjen ska stå bakom honom samtidigt som han själv styr genom rädsla. Jag upplever att flera av relationerna snarare handlar om att undvika hans vrede än om att vilja varandra väl. Skuld och skam hör också till bilden; det blir svårt att veta var den egna viljan slutar och andras krav tar vid.

Tvillingarna Rylan och Tia reagerar olika på familjens sätt att fungera men båda försöker hantera en situation där de inte riktigt får vara sig själva. Rylan är känslig och söker sig till undervattensvärlden medan Tia är mer rättfram och vågar utmana sin far. Jag tycker särskilt att deras försök att skydda varandra säger något om hur barn kan anpassa sig till vuxnas beteende. De tar ansvar för sådant som egentligen inte borde ligga på dem.

Även Lila väcker funderingar hos mig. Hon ser hur Francis behandlar barnen men hennes tröstande ord väger lätt när hon inte förmår eller väljer att ingripa. Det blir en motsägelse mellan att visa omsorg och att faktiskt ta ansvar. MJ blir en välkommen kontrast till familjens inbördes spänningar, hennes rättframma sätt och självsäkerhet ger henne en annan plats ombord.

Boken är ett familjedrama som bygger på hemligheter och toxiska relationer. Med havet som inramning utspelar sig ett psykologiskt spel ombord som sakta tätnar och förbryllar. Jag tycker att hemligheterna ibland blir så många och omfattande att de konkurrerar med varandra. Det finns mycket att nysta i men jag hade gärna sett att vissa delar fått mer utrymme i stället för att ännu en hemlighet skulle tillkomma.

Jag har också en invändning mot översättningen. I de långa partierna om dykning används syrgas och syrgastub återkommande trots att personerna sportdyker med vanlig dykutrustning. Som erfaren dykare och assisterande dykinstruktör reagerar jag varje gång. Vid vanlig sportdykning används komprimerad luft i en luftflaska, inte syrgas. Eftersom dykningen har en så pass stor plats i berättelsen blir den återkommande felaktiga terminologin störande för mig. Jag misstänker att det är översättningen som brister här.

Carnevale av Morgan Jensen & Theo Gabay

Carnevale av Morgan Jensen & Theo Gabay är utgiven av Bokförlaget Nona. Boken är del fem i serien om kriminalinspektörerna Milla Becker och Simon Kempe. Milla och Simon får klartecken att arbeta som vanligt igen när internutredningen efter deras senaste fall är klar. Nu kastas de in i en utredning där en ung kvinna blivit påkörd efter att ha sprungit rakt ut på motorvägen. Hennes sista ord innan hon dör är Carnevale. Kvinnans identitet är okänd. Hon är drogad och hennes linne är nedblodat. Det blir en utredning som leder in i en dold värld där rika män håller sexfester dit unga flickor lockas. Det är en samhällskritisk berättelse som träffar mitt i prick när det gäller utsatta ungdomars utmaningar. Det är otroligt spännande men samtidigt så obehagligt att jag ibland var tvungen att ta en paus innan jag fortsatte att läsa. Tack för boken, Morgan, Theo och Bokförlaget Nona!

Milla och Simon får klartecken att arbeta som vanligt igen när internutredningen efter deras senaste fall är klar. De har inte haft någon kontakt under tiden för att inte kompromettera utredningen. Nu kastas de in i en utredning där en ung kvinna blivit påkörd efter att ha sprungit rakt ut på motorvägen. Hennes sista ord innan hon dör är Carnevale. Gruppchefen Linnéa Berndtzon kontaktar Milla redan innan hon går in på det sista förhöret. Kvinnans identitet är okänd. Hon är drogad och hennes linne är nedblodat. Rättsläkaren Sandra Di Marco hittar blod från Emma Malmgren, en ung kvinna som varit försvunnen i drygt två år. Det blir en utredning som leder in i en dold värld där rika män håller sexfester dit unga flickor lockas. Det blir en kamp mot tiden för polisen att hitta de skyldiga.

Morgan Jensen är före detta hårdrocksmusiker som gått vidare till en karriär som manusförfattare och dramaturg. Han har varit involverad i flera tv-serier och filmer som nominerats till Kristallen och har även undervisat vid Institutet för högre TV-utbildning. Morgan bor i Eriksberg vid Göteborgs hamninlopp, är tvåbarnsfar och en passionerad samlare av vinylskivor och film.

Theo Gabay har studerat vid London International Film School och har sedan dess arbetat som producent, regissör och manusförfattare för tv, reklamfilmer och musikvideor. Han bor i Onsala tillsammans med sin sambo, tre bonusbarn och hund. Theo har ett stort intresse för film, vinyl och ishockey.

Carnevale är del fem i serien om kriminalinspektörerna Milla Becker och Simon Kempe. Du kan läsa om Parabellum, den tredje delen i serien, och Crypto, den fjärde delen, här i Bokluckan. De två första delarna heter Justitia och Carpe Noctem.

Carnevale är en samhällskritisk berättelse som träffar mitt i prick när det gäller utsatta ungdomars utmaningar. Jensen & Gabay riktar blicken mot flera områden där samhällets ansvar brister. Skolan, HVB-hemmen och de vuxna som ska finnas där för att skydda unga blir delar av en verklighet där ekonomiska intressen riskerar att väga tyngre än människors behov. Som lärare håller jag med om resonemanget kring hur nedskärningar och försämrade förutsättningar i skolan drabbar både elever och lärare. Det är de som behöver samhällets stöd mest som riskerar att hamna i kläm när ekonomiska intressen får styra.

En annan sak som upprör mig är hur makt, pengar och status kan användas för att utnyttja andra. De unga kvinnorna lockas med möjligheter och drömmar medan männen har resurser och kontakter som försätter dem i ett tydligt överläge. Samtidigt finns en obehaglig dubbelmoral i hur offren sedan bedöms. Varför följde de med? Varför sa de inte nej? Varför fortsatte de träffa männen? Jag blir både arg och utmattad av att samma frågor gång på gång riktas mot dem som blivit utsatta, som om deras agerande skulle göra övergreppen mindre allvarliga. Det är förövarna som bär ansvaret, inte offren.

Författarna tar också upp hur pornografi, nätkulturer och kvinnohat påverkar synen på kvinnor. Det kopplas till en miljö där kontroll och dominans blir viktigare än andra människors gränser. Även de manliga förebilderna spelar roll. Flera av personerna har vuxit upp med män som dricker, utnyttjar andra och behandlar människor illa. När barn inte får den trygghet, omsorg och bekräftelse de behöver blir de mer sårbara för personer som erbjuder just det de saknat. Beröm och uppmärksamhet kan bli ett sätt att vinna deras förtroende och manipulera dem.

En tanke i boken som fastnar hos mig är skillnaden mellan hur väl vi minns ökända massmördare och hur lätt deras offer glöms bort. Förövarnas namn blir en del av historien medan människorna de dödade riskerar att reduceras till anonyma offer. Det säger något om vår fascination för dem som begår fruktansvärda handlingar och om hur lite utrymme de drabbade ibland får.

Handlingen är otroligt spännande men samtidigt så obehaglig att jag ibland var tvungen att ta en paus innan jag fortsatte att läsa. Författarna väver in musikreferenser som passar berättelsens olika delar och bidrar till känslan av att allt är noga genomtänkt. Jag uppskattar också att Milla och Simons komplicerade relation får finnas med vid sidan av utredningen. Deras svårigheter att skilja mellan yrkesrollen och de egna känslorna ger ytterligare en dimension åt deras samarbete.