Kalla mig syster av Malin Nordström

Kalla mig syster av Malin Nordström är utgiven av Bokförlaget Nona. Boken är den första i serien Drömmarnas sekel. År 1887 bor Josefin på godset Louisero tillsammans med sin far, styvmor och halvsyskon. När hon ser en annons i tidningen Idun där Svenska Röda Korset söker en kandidat till sjuksköterskeutbildningen i London bestämmer hon sig för att söka. Mot sin fars vilja beger hon sig till den berömda Florence Nightingales sjuksköterskeskola. År 1912 börjar Josefins systerdotter Amalia läsa zoologi vid Lunds universitet och bor då hos sin moster. Amalia är den enda kvinnliga studenten på kursen. Jag älskar verkligen allt med den här boken. Språket, handlingen, miljöerna, den historiska inramningen och de vedermödor som kvinnorna behöver genomgå för att ta sig fram i en tid då kvinnors rättigheter var begränsade. Tack för boken, Malin och Bokförlaget Nona!

År 1887 bor Josefin på godset Louisero tillsammans med sin far, styvmor och halvsyskon. Josefins mor dog när hon var tolv och hennes lillasyster Fredrika åtta år. När Josefin ser en annons i tidningen Idun där Svenska Röda Korset söker en kandidat till sjuksköterskeutbildningen i London bestämmer hon sig för att söka. Hon vill leva ett liv där hon bestämmer själv och inte står i skuggan av sin döda mor. Mot sin fars vilja beger hon sig till den berömda Florence Nightingales sjuksköterskeskola. Där förändras hennes liv och hon får uppleva stark vänskap och hon möter kärleken. År 1912 börjar Josefins systerdotter Amalia läsa zoologi vid Lunds universitet och bor då hos sin moster. Josefin bor i ett litet grönputsat gatuhus på Adelgatan nära Lundagård, Studentborgen och Lunds Domkyrkan. Amalia är den enda kvinnliga studenten på kursen. Hemma på Adelgatan får Amalia inte den kontakt hon önskar med sin moster vilket hon funderar mycket över.

Malin är författare och forskare med bas i Lund. Hon är disputerad inom immunteknologi och arbetar som projektledare på ett forskningsbolag i Malmö där hon kombinerar sin vetenskapliga bakgrund med sin författarroll. Malin har ett starkt intresse för både naturvetenskap och humaniora, något som speglas i hennes författarskap där kunskap, historia och människors livsval står i fokus. Hon har bland annat studerat språk i Wien samt fördjupat sig i kreativt skrivande genom kurser på Skrivarakademin och vid Umeå universitet. Hennes debutroman Kalla mig syster är den första delen i serien Drömmarnas sekel. Den kombinerar historiska miljöer med teman om utbildning, frihet och kvinnors kamp för att forma sina egna liv, något som speglar hennes egna passioner för biologi, historia och litteratur.

Jag älskar verkligen allt med den här boken. Språket, handlingen, miljöerna, den historiska inramningen och de vedermödor som kvinnorna behöver genomgå för att ta sig fram i en tid då kvinnors rättigheter var begränsade. Kalla mig syster tar med mig på en resa genom två generationers liv, från Josefins beslut att lämna godset Louisero och utbilda sig till sjuksköterska i London, till hennes systerdotter Amalias kamp som den enda kvinnliga zoologistudenten i Lund. Berättelsen låter mig följa deras drömmar, begränsningar och relationer på ett sätt som känns både personligt och historiskt trovärdigt.

Språket i boken flyter lätt och även om det inte är gammaldags speglar det ändå tiden i handlingen. Miljöbeskrivningarna är levande och jag känner verkligen att jag befinner mig i London i slutet av 1800-talet bland smuts, kolrök, fattigdom och tuberkulos, i barnrika arbetarbostäder och på sjukhus där vården var otillräcklig och undermålig. När Josefin börjar arbeta som sjuksköterska blir det tydligt var hennes hjärta finns och jag kan inte låta bli att jämföra stadens skildring med Dickens böcker som ofta fångat min fantasi på samma sätt. Lund är en stad jag har bott i och känner väl och när jag läste växte en äldre version av staden fram framför mig, som om dåtid och nutid möttes.

Den historiska inramningen är skickligt gestaltad och beskriver tidsandan både genom kläder, attityder och tankesätt utan att döma. Det är karaktärerna som bär den kritiska blicken och viljan att förändra. Framför allt lyfts kvinnors rättigheter fram genom Josefin och Amalia, förväntningarna att kvinnor skulle vara hemma, passiva och undergivna utmanas, liksom idén om att deras främsta roll skulle vara fru och mor. Kvinnors rösträtt och möjligheten att studera börjar bli synliga frågor vid sekelskiftet och fler vågar ta steget mot utbildning och självförsörjning även om priset var högt och samhällets stigmatisering hård.

Malin lyckas väva in allt detta på ett sätt som känns naturligt och engagerande. Historiska fakta, personliga drömmar och konflikter och de sociala begränsningar som kvinnor mötte blir en integrerad del av berättelsen utan att det känns som en föreläsning. Boken är inte bara en berättelse om en tid som varit, den är också en påminnelse om de modiga kvinnor som banade väg för framtiden. Jag ser med spänning fram emot fortsättningen på serien!

Det minsta gemensamma av Pirkko Saisio

Det minsta gemensamma av Pirkko Saisio är utgiven av Förlaget. När Pirkkos pappa dör bestämmer hon sig för att skriva den här boken. Den handlar om hennes barndom på 1950-talet i Finland. Det är den första delen i den självbiografiska Helsingforstrilogin. Pirkko växer upp som endabarn men det finns gott om människor, särskilt vuxna, runt henne. Hon vill vara pojke och göra det hon har lust med och hon tillbringar många somrar med farmor och farfar på landet. Som ung var mamman aktiv i Samfundet Finland-Sovjetunionen och senare arbetade pappan där. Jag tycker om allt med den här boken; språket, sättet Pirkko skriver, humorn och hela berättelsen. Jag kan inte förstå att den gavs ut 1998 och först nu finns på svenska! Tack för boken, Pirkko och Förlaget!

När Pirkkos pappa dör bestämmer hon sig för att skriva den här boken. Hon ser tillbaka på sina första år. Boken handlar om hennes barndom på 1950-talet i Finland. Det är ett 50-tal där Sovjetunionen är högst påtagligt i Finland. Boken är den första delen i den självbiografiska Helsingforstrilogin. Pirkko växer upp som endabarn men det finns gott om människor, särskilt vuxna, runt henne. Det dröjer innan hon upptäcker att hon är endabarn eftersom det alltid finns så mycket folk runt henne. Hon vill vara pojke och göra det hon har lust med och hon tillbringar många somrar med farmor och farfar på landet. Det medför inte några problem att vilja vara pojke när hon är liten, hon försöker kissa stående och hon får en grön skärmmössa av farfar. Som ung var mamman aktiv i Samfundet Finland-Sovjetunionen och senare arbetade pappan där. Hon fick en trehjuling genom samfundet och det kom även en tv därifrån men den visade bara ryska program.

Pirkko Saisio, född 16 april 1949 i Helsingfors, är en finsk författare, skådespelare och regissör med en karriär som sträcker sig över fem decennier. Hon debuterade 1975 med romanen Elämänmeno (Livets gång), som belönades med J. H. Erkko‑priset och har sedan dess skrivit ett brett spektrum av verk, från romaner och pjäser till film‑ och tv‑manus. Hennes mest kända verk är den självbiografiska Helsingforstrilogin; Pienin yhteinen jaettava (Det minsta gemensamma), Vastavalo (Motljus), Punainen erokirja (Den röda separationsboken), där Det minsta gemensamma är första delen. Saisio har tilldelats flera prestigefyllda priser, bland annat Finlandiapriset för Punainen erokirja (Den röda separationsboken) 2003, och hennes produktion räknas som en modern klassiker i finsk litteratur. Utöver sitt författarskap har hon verkat som dramaturgi­professor och regissör och hennes verk fortsätter att nå läsare och kritiker i flera länder.

Jag tycker om allt med den här boken; språket, sättet Pirkko skriver, humorn och hela berättelsen. Jag kan inte förstå att den gavs ut 1998 och först nu finns på svenska! Det som slår mig mest är hur Saisio fångar barndomens nyfikenhet och känslor med en balans mellan humor, absurditet och krass realism. Styckeindelningarna, där meningar ofta börjar eller slutar med men, och, och sedan, och nu, ger texten andrum, tid för reflektion, och speglar hur ett barn ständigt försöker orientera sig i en vuxenvärld som inte alltid tar emot hennes frågor.

Dialogerna är korta och koncisa men rymmer allt som behövs, det är en krasshet som gör berättelsen både skarp och levande. Perspektivet växlar mellan jag och hon, ibland hon när distans behövs och jag fascineras av hur Pirkko ser sig själv växa upp som pojke samtidigt som hon är ett barn med känslor som väller över men som inte alltid blir förstådda. Jag känner igen underligheter från min egen barndom, som tron att ett äppelskaft (i mitt fall var det äppelkärnor) kan växa till ett träd i magen, och blir berörd av barnets frågvisa natur som ofta möts av tystnad eller korta svar från vuxna. Farmor är sträng, farfar ibland hård och oberäknelig men båda är närvarande på ett sätt som gör vardagen förutsägbar och i viss mån trygg. Hundar, trehjulingar, skridskor och smalfilmskameror blir mer än leksaker, de är symboler för relationer, uppmärksamhet och samfundets inflytande.

Temat kärlek och tvång återkommer på många sätt. Att älska är en order; man ska älska sin mamma, pappa, fosterlandet och Gud. Tv-personligheten Miss Lunova blir ett exempel på barnets egna känslor och val, en kärlek som är självständig och intensiv och som kontrasterar mot det tvingande i vuxenvärldens regler. När Pirkko får höra och funderar över den hemska berättelsen om det judiska barnet som blir korv eller när farmor och hon känner osäkerhet kring trivsel, påminns jag om hur mycket barns känslor kan vara osynliga eller besvärliga för de vuxna.

Samtidens historia är ständigt närvarande. Samfundet Finland-Sovjetunionen påverkar vardagen på små och stora sätt, från propaganda på tv till materiella gåvor som trehjulingar eller filmer som blir både spännande och ibland jobbiga för barnet. Pirkko lär sig om världen, om makt och förväntningar, samtidigt som hon utforskar sin egen identitet. Mamma och Pirkko upptäcker att de lär sig kapitalismens grunder handgripligen via tuggummin där bilder följer med. Det visar sig att alla bilder inte finns tillgängliga.

Humorn i texten är ofta svart, ibland absurd, och blandas med starka, sorgliga iakttagelser. Farfar har sina historier, de avlidna finns i två slag, fattigdomens konkretisering, matrester som barnen slåss om, allt beskrivs krasst men utan dömande. Pirkko kommer på sig själv med att ha olika versioner av sig själv; en för farfar, en för farmor, en för mamma, en för pappa och en version där hon är pojke och sig själv. Det blir tydligt att barndomens känslor är komplexa, mångbottnade och inte alltid förstådda av vuxenvärlden.

Det är denna kombination, barnets skarpa iakttagelser, det historiska och politiska sammanhanget samt humor och absurditet som gör Det minsta gemensamma till en bok som verkligen gör avtryck, en bok som bör läsas av alla, en klassiker. Saisio visar att barndomens värld är både smått komisk och djupt allvarlig och att minnen, makt och kärlek är sammanflätade.

Kliniken av Anne-Marie Schjetlein

Kliniken av Anne-Marie Schjetlein är utgiven av Bokförlaget Forum. Boken är den andra i serien Sveasjukhuset om sjuksköterskan Regina Starck. En kvinna larmar när hon hittar en svårt skadad man utanför Sveasjukhuset. När han tas omhand upptäcker personalen flera underliga omständigheter. Mannens identitet är okänd men personalen misstänker att allt är gängrelaterat. Regina Starck är sjuksköterska och hon blir nyfiken på vad som hänt av flera skäl. Hon försöker ta reda på mer om fallet bland sina kollegor och hon anar att det ligger mycket mer bakom händelserna. Boken lyfter en aktuell problematik och fångar mig med dramatisk sjukhusmiljö, ett högt tempo och starka karaktärer. Tack för boken, Anne-Marie och Bokförlaget Forum!

En kvinna larmar när hon hittar en svårt skadad man utanför Sveasjukhuset. Han har dumpats vid ambulansintaget. När han tas omhand upptäcker personalen flera underliga omständigheter. Det verkar som om han redan har fått vård innan han hamnade på sjukhuset. Mannens identitet är okänd men personalen misstänker att allt är gängrelaterat. Rykten om det ovanliga fallet börjar spridas på sjukhuset. Regina Starck är sjuksköterska och hon blir nyfiken på vad som hänt av flera skäl. Hennes bror rör sig i gängmiljöer och hon har inte hört något från honom på länge. Hon försöker ta reda på mer om fallet bland sina kollegor och hon anar att det ligger mycket mer bakom händelserna.

Anne-Marie är född i Sverige med norska föräldrar. Hon har bott på många platser i Sverige men sedan 2016 bor hon i Stockholm. 2014 kom Anne-Maries bokdebut Döden kvittar det lika. Hon har sedan dess gett ut flera böcker i den populära Tylösandserien. Anne-Marie är utbildad sjuksköterska och har huvudsakligen arbetat inom operationssjukvård. Kliniken är den andra boken i serien Sveasjukhuset om sjuksköterskan Regina Starck. Den första boken heter Skytten och den kan du läsa om här i Bokluckan.

Anne-Marie beskriver arbetet på ett sjukhus med imponerande precision och det märks tydligt att hon använder sin egen erfarenhet som sjuksköterska. Hon får med allt från terminologi till den ansträngda arbetsmiljön som råder för de som arbetar där. Sjukhusmiljön är perfekt för dramatik, händelser uppstår ständigt och när dessa vävs samman med gängrelaterat våld spetsas handlingen till. De moraliska dilemman som lyfts fram problematiserar en svårfångad verklighet; om sjukhuspersonal kan mutas för att bistå kriminella, hur kan då gemene man stå emot frestelserna i form av rikedom, status eller tillgång till en glamourös värld? Och hur kan vi förvänta oss att unga i utsatta områden ska motstå samma lockelser?

Tempot i boken är genomgående högt. Händelserna avlöser varandra och skapar kedjereaktioner som är svåra, ibland omöjliga, att stoppa. De korta kapitlen förstärker känslan av intensitet och karaktärernas reaktioner, stressade, panikartade och stundtals ogenomtänkta, smittar av sig på mig. Som läsare håller jag andan, jag drar inte ner luften i lungorna, den stannar i halsen.

Reginas historia och hennes familjesituation är engagerande och spännande att följa. Det ligger ständigt något dolt runt hörnet, något som när som helst kan dyka upp. Carlos fungerar som den trygga punkten i Reginas liv, han ger lugn och en känsla av normalitet. Samtidigt oroar jag mig för att denna balans kan rubbas, att Carlos en dag tröttnar på att vara den som alltid tar ansvar. Läkaren Oscar och sjuksköterskan Wilma väcker ambivalenta känslor hos mig. Jag förstår hur de hamnat där de är men jag har svårt att acceptera deras sätt att rättfärdiga handlingar som jag ser som fel. Samtidigt gör de gott inom sina yrkesroller och den komplexiteten gör dem intressanta; karaktärer som inte är helt svarta eller vita utmanar mig som läsare eftersom jag varken kan hata eller älska dem fullt ut. En karaktär jag gärna vill lära känna bättre är sjukhusprästen, både i hans yrkesroll och privat.

Boken lyfter en aktuell problematik och fångar mig med dramatisk sjukhusmiljö, ett högt tempo och starka karaktärer. Jag ser verkligen fram emot att läsa vidare om Regina och hennes arbetsplats Sveasjukhuset.

Fox av Joyce Carol Oates

Fox av Joyce Carol Oates är utgiven av HarperCollins Nordic. Francis Harlan Fox kommer som ny lärare till privatskolan Langhorne Academy för att undervisa i engelska på mellanstadiet (middle school). Han ser bra ut, uppträder belevat och charmar rektorn, eleverna och föräldrarna. En bil hittas i en ravin med en oigenkännlig kropp och polisen inleder arbetet med att identifiera personen. När polisen börjar ställa frågor till personal, elever och föräldrar om Mr. Fox börjar obehagliga rykten sippra ut. En mörk skildring av makt och manipulation som träffar obehagligt rätt i vår samtid. Det är den starkaste och mest plågsamma läsupplevelse jag haft av Joyce Carol Oates. Tack för boken, Joyce Carol Oates och HarperCollins Nordic!

Francis Harlan Fox kommer som ny lärare till privatskolan Langhorne Academy för att undervisa i engelska på mellanstadiet (middle school). Det är en prestigefylld elitskola för barn till välbärgade och inflytelserika föräldrar. Han ser bra ut, uppträder belevat och charmar rektorn, eleverna och föräldrarna. Som en del av sitt arbete träffar han elever enskilt för att följa upp deras studier. En bil hittas i en ravin med en oigenkännlig kropp och polisen inleder arbetet med att identifiera personen. Mr. Fox kommer inte tillbaka till arbetet efter lovet då han har varit bortrest. När polisen börjar ställa frågor till personal, elever och föräldrar om Mr. Fox börjar obehagliga rykten sippra ut.

Joyce Carol Oates föddes 1938 i Lockport i staten New York. Det fanns inga böcker i barndomshemmet. Hennes farmor gav Joyce hennes första bok och senare också en skrivmaskin. Joyce bor nu utanför Princeton. Hon debuterade som författare 1963 och har publicerat ett stort antal romaner, novellsamlingar, skådespel, essäer, poesi och kritik. En av hennes mest uppmärksammade och uppskattade romaner är Blonde som handlar om Norma Jean Baker som blev Marilyn Monroe. Joyce Carol Oates finns ständigt med i spekulationerna kring Nobelpriset i litteratur. Du kan läsa om flera av hennes böcker här i Bokluckan.

Själva brottet är egentligen inte det som drabbar mig hårdast. Det är att vistas i Francis Harlan Fox huvud. Han framstår som en marionettspelare, den som väljer, den som definierar verkligheten. I hans egen självbild är hans begär rena, nästan ädla. Han tar avstånd från det han själv kallar perversioner och lyckas formulera ett resonemang där han står fri från skuld. Att följa hans tankar är djupt obehagligt, det är klaustrofobiskt och jag mår stundtals fysiskt illa. Just därför är det så effektivt.

Joyce Carol Oates låter oss inte värja oss. Hon visar hur manipulation fungerar i praktiken, hur charm, bildning och social skicklighet kan fungera som skyddande yta. De vuxna i omgivningen ser det de vill se. De beundrar, ursäktar och förklarar. Och mitt i allt finns flickorna, utvalda och definierade av honom. Det är omöjligt att inte dra paralleller till verkliga fall vi har läst och hört om den senaste tiden, både internationellt och här hemma. Argumentationen, bortförklaringarna, den självutnämnda oskulden, det känns skrämmande bekant.

Samtidigt är det en roman som rör sig i fler lager. Polisutredningen med småstadens nät av lojaliteter och gamla släktmyter blir en intressant fond. Här finns en polis som försöker göra rätt i en miljö där alla känner alla och där klass, pengar och anseende spelar roll. Det ger berättelsen en dimension som känns universell. Maktens mekanismer är desamma, oavsett land.

Språket är, som så ofta hos Joyce Carol Oates, en egen kraft. Jag lyssnade delvis på det engelska originalet och slogs av hur rytmen och detaljrikedomen bär texten. Hon skriver fram miljöer och människor med en nästan obehaglig precision. Arbetsrum, korridorer, lägenheter, allt blir levande och därmed svårare att värja sig mot. De många anspelningarna på Edgar Allan Poe och blinkningarna till Lolita placerar dessutom romanen i en litterär tradition där begär, besatthet och moral ständigt dissekeras.

Det går att koka ner romanen till maktmissbruk, osunda begär och en naiv omgivning. Moralfrågorna är många och sällan svartvita, hur gärna jag än hade önskat tydligare gränser.

En mörk skildring av makt och manipulation som träffar obehagligt rätt i vår samtid. Det är den starkaste och mest plågsamma läsupplevelse jag haft av Joyce Carol Oates.

Mareld av Elinor Kapp

Mareld av Elinor Kapp är utgiven av Bokfabriken. Boken är den sjätte delen i serien Mord i skärgården. Stellas syster Lena har dött i leukemi och Stella har ärvt halva hotell- och spaanläggningen Salta stänk. Stella bor med polisen Eddie Öhlund och de har tvillingar tillsammans. Eddie och hans kollega Maja får en hektisk tid efter att de har hittat en man svårt misshandlad i en roddbåt i hamnen i Skärhamn. Stella har fullt upp på hotellet och med att få vardagslivet att fungera med två små barn. När Eddie hjälper sin tonårsdotters mamma med att bygga hemma hos henne påverkar det även Stella och Eddies förhållande. Komplicerade relationer och hemligheter blandas med mord och dolda agendor i en spännande berättelse med flera tvära vändningar. Tack för boken, Elinor och Bokfabriken!

Stellas syster Lena har dött i leukemi och Stella har ärvt halva hotell- och spaanläggningen Salta stänk. Lena lämnar två söner efter sig, Gustav och Carl. Stella bor med polisen Eddie Öhlund och de har tvillingar tillsammans. Utöver tvillingarna Ellen och Melker har Eddie tonårsdottern Nora sedan tidigare. Eddie och hans kollega Maja får en hektisk tid efter att de har hittat en man svårt misshandlad i en roddbåt i hamnen i Skärhamn. När mannen senare avlider inser de att fler i roddföreningen kan vara i fara. Stella har fullt upp på hotellet och med att få vardagslivet att fungera med två små barn. Till sin hjälp har hon Klara som Lena mot Stellas vilja anställde, något Stella är tacksam för nu. När Eddie hjälper sin tonårsdotters mamma med att bygga hemma hos henne påverkar det även Stella och Eddies förhållande. Eddie får svårt att balansera privatliv och arbete.

Elinor Kapp är uppvuxen i Skärhamn på Tjörn och hon bor fortfarande där, i en vit liten fiskarstuga. Efter att ha gått skrivarkurs och blivit klar med en bok pushade mannen henne att skicka in den till förlag, vilket jag tackar för. Mareld är den sjätte fristående delen i serien Mord i skärgården och jag har läst/lyssnat på alla böckerna i serien. Du kan läsa om Sjörök, Dödsjö, Dyningar, Strandvaskaren och Gasten, som de heter i nämnd ordning, här i Bokluckan. Jag är glad att jag hittade Sjörök så jag kan fortsätta följa serien.

Det jag tycker mest om med den här serien är att brotten aldrig står ensamma. Det är relationerna som bär berättelsen. I Mareld märks det tydligt hur sorg, lojalitet, svartsjuka och maktspel påverkar människors beslut, ibland mer än själva kriminalfallet.

Eddie och Stella är två karaktärer som känns levande på riktigt. De älskar varandra, det råder det ingen tvekan om, men vardagen sliter. Små barn, krävande arbete och relationer som drar i olika riktningar skapar sprickor som långsamt vidgas. Jag tycker om hur Elinor vågar visa att kärlek inte är detsamma som enkelhet. Det finns en sårbarhet i deras relation som gör att jag hela tiden vill veta hur det ska gå för dem.

Nora får ta större plats, vilket ger berättelsen ytterligare en dimension. Hon är trovärdig i sin tonårighet, både kaxig och osäker, både naiv och mer klarsynt än man först tror. Det är fint att se hur generationerna speglas mot varandra och hur föräldraskapet skildras utan att bli tillrättalagt.

På hotellet ställs Stella inför en annan sorts prövning, ledarskapet. Hon vill vara inkluderande och rättvis men tvingas inse att ansvar ibland innebär att fatta obekväma beslut. Här vävs arbetsliv och privatliv skickligt samman och skapar en oro som sipprar in i flera delar av berättelsen.

Polisutredningen är tät och effektiv och jag fastnar för samspelet mellan kollegorna. Dynamiken i arbetsgruppen säger mycket om normer, makt och lojalitet. När dessutom den skyldiges röst då och då får ta plats skapas en extra nerv. Det ger en psykologisk skärpa utan att avslöja för mycket.

Komplicerade relationer och hemligheter blandas med mord och dolda agendor i en spännande berättelse med flera tvära vändningar. Det är verkligen kärnan i romanen. Spänningen ligger inte bara i vad som har hänt utan i varför det har hänt och i vad människor är beredda att göra för att skydda sig själva eller någon de älskar.

Precis som i tidigare delar lyckas Elinor få miljön att kännas närvarande. Skärgården påverkar stämningen och tempot. Titeln får en extra dimension när man tänker på mareld, det där skimrande ljuset i mörkret. Något vackert som bara syns under rätt omständigheter. Kanske är det just så relationerna fungerar här också; det skimrar till, men under ytan finns rörelse och kraft. När jag läser om mareld väcks en längtan efter att själv få stå där i mörkret och se havet lysa.

Avslutningen lämnar mig med många frågor, på ett sätt som gör mig otålig snarare än frustrerad. Jag ser verkligen fram emot att fortsätta följa Eddie och Stella!

Anna Karjala av Per Moritz Stenborg

Anna Karjala av Per Moritz Stenborg är utgiven av Wahlström & Widstrand. Året är 1983 och Gunhild Öst hittar en hand uppsatt på en gärdsgårdsstör vid härbret på marken som tillhört hennes familj i flera hundra år. En ung kvinna hänger sig på vinden hemma på gården där hennes far också bor. Allt detta händer i det lilla norrländska samhället Silvernäs. Erik Hjort är polisintendent men får förstärkning från Stockholm eftersom man befarar att en styckmördare går lös. Han meddelar systern Anna Karjala om vad som har hänt. Hela tillvaron i Silvernäs skakas om och när mystiska symboler börjar dyka upp får polisen allt svårare att förstå vad som egentligen har hänt. Boken har en poetisk rytm som berättar om förfärliga och omskakande händelser. Det kändes vemodigt, obehagligt och nära, allt på en och samma gång. Vilken fantastisk spänningsdebut! Tack för boken, Per och Wahlström & Widstrand!

Året är 1983 och Gunhild Öst hittar en hand uppsatt på en gärdsgårdsstör vid härbret på marken som tillhört hennes familj i flera hundra år. Det ser ut som om handen vinkar där den hänger. En ung kvinna hänger sig på vinden hemma på gården där hennes far också bor. Hennes far Arild Johansson bor på Ramses gård och dottern Vanja bodde i det tillhörande gammelhuset. Allt detta händer i det lilla norrländska samhället Silvernäs. Det är en stilla ort där Svartälven håller på att svämma över. Erik Hjort är polisintendent men får förstärkning från Stockholm eftersom man befarar att en styckmördare går lös. Det är inspektörerna Markovic och Ljung samt Wendel från rättsmedicin. Erik meddelar systern Anna Karjala om vad som har hänt. Hon bor i ett hus från 1926 som ligger för sig själv vid en mörk skog. Hela tillvaron i Silvernäs skakas om och när mystiska symboler börjar dyka upp får polisen allt svårare att förstå vad som egentligen har hänt.

Per Moritz Stenborg är född 1978 i Hälsingland. Han växte upp med en kreativ nära relation till både berättande och konst, något som kommit att prägla hans författarskap. Per har en magisterexamen i konstvetenskap från Kungliga Konsthögskolan och hans konstnärliga bakgrund speglas i hur han närmar sig berättande. Han debuterade som skönlitterär författare 2011 med romanen Ett djävla liv, en berättelse om en ung mans kamp med sig själv och livet i storstaden. Anna Karjala är hans spänningsdebut och den placerar honom i en norrländsk noir‑tradition.

I intervjuer har Per berättat att hans intention med Anna Karjala var att låna element från hårdkokt noir och föra dem in i en svensk 1980‑talskontext, inspirerad både av sin barndom och verkliga brottshändelser. Han beskriver huvudpersonen Erik Hjort som en ganska vanlig man med rättvisepatos. Per bor och verkar runt Stockholm, efter Anna Karjala har han redan börjat arbeta med nya projekt.

Anna Karjala har en poetisk rytm som berättar om förfärliga och omskakande händelser. Det är ett språk som flyter fram, nästan som att vaggas fram i berättelsen. Det lugna och sakliga berättandet står i skarp kontrast till de hemska händelser som utspelar sig och denna balans mellan stillhet och fruktan skapar en djupt vemodig stämning. Jag hör nästan norrländsk dialekt klinga i mina öron, trots att jag inte alls talar norrländska, och det förstärker ytterligare kontrasten mellan lugn och brott.

Karaktären Anna Karjala, som gett boken dess namn, framstår som ett väsen, svårt att greppa och fylld av sorg. Hon känns ensam och utsatt och det är som om hennes liv redan är tomt innan hon får veta om systerns död. Namnet Karjala, som betyder Karelen, speglar hennes fars ursprung och för tankarna till ett svårmod som tycks ha gått i arv. Familjens historia, med Arild som fosterbarn hos Erik Hjorts familj och moderns tragiska död, förstärker känslan av arv och ödesbestämdhet.

Erik Hjort är svår att värja sig emot. Hans norrländska lugn, hans rättskänsla och hans medvetenhet om samhällets sårbarhet ger honom en stabil närvaro mitt i kaoset. Hans handlande är i vissa delar överraskande men även då finns ett lugn kring honom, som om hans karaktär är rotad i miljön och den småskaliga bygemenskapen.

Miljön är ett av bokens starkaste kort. Jag känner verkligen av den avlägsna och ensliga orten; livet går långsamt, de flesta är nöjda och folktron ligger som en nästan osynlig men ständigt närvarande bakgrund. Det stilla samhället och den vidsträckta norrländska naturen med Svartälvens hotfulla vatten som hotar att svämma över gör Silvernäs till en plats där det otänkbara kan hända utan att förlora berättelsens rytm. De mystiska symbolerna förstärker denna känsla av något hemlighetsfullt, något som lurar under ytan och ger berättelsen en dimension av mystik.

Det förfärliga brottet med den styckade kroppen är samtidigt märkligt avskalat. det känns inte hotfullt på samma sätt som det skulle i en storstad eftersom miljön bär med sig ett lugn och en nästan vemodig normalitet. Denna motsägelse mellan fruktansvärd handling och stilla miljö gör boken unik i sitt sätt att väcka obehag och sorg utan att skaka om rytmen.

Det kändes vemodigt, obehagligt och nära, allt på en och samma gång. Jag uppskattar också hur tidens detaljer vävs in, en tid då projektet med JAS 39 Gripen skulle påbörjas, när travhästen Legolas vann igen, det ger berättelsen en historisk förankring som gör Silvernäs levande.

Vilken fantastisk spänningsdebut!

Dirigenten av Ramona Ivener

Dirigenten av Ramona Ivener är utgiven av Bokfabriken. Boken är första delen i en ny serie om kriminalkommissarie Árni Wolf. Henry Steen är Sveriges justitieminister. Han är gift med den vackra läkaren Selma Blanck. Selma vaknar upp på ett hotellrum i Gamla stan i Stockholm och hittar en kollega brutalt mördad med ett märke i nacken. Hon ser rubrikerna framför sig och kontaktar sin man. Han tar hjälp för att undanröja hennes närvaro på hotellet. Kriminalkommissarie Árni Wolf tillsammans med kollegan Maja tar sig till hotellet för att se vad som hänt. Det blir början på en snårig jakt på vad som egentligen har hänt. Maktspel, brott och djupa hemligheter gör att spänningen blir fysiskt kännbar. Vid ett tillfälle när jag satt och läste på en restaurang drog jag efter andan och spärrade upp ögonen så hela omgivningen vände sig om och undrade vad som hände. Tack för boken, Ramona och Bokfabriken!

Henry Steen är Sveriges justitieminister. Han är nytillträdd och har precis lagt ett lagförslag om hårdare metoder för att bekämpa brottsligheten. Henry är gift med den vackra läkaren Selma Blanck. Hennes likhet med skådespelerskan Julianne Moore är något som ofta påtalas. Selma vaknar upp på ett hotellrum i Gamla stan i Stockholm och hittar en kollega brutalt mördad med ett märke i nacken. Det är traumaläkaren Ossian Marklund men hon minns inte vad som hänt. Selma ser rubrikerna framför sig och kontaktar sin man. Statssekreterare Glenn Abrahamsson är hemma hos Henry i den stora Vaxholmsvillan när Selma ringer. Henry tar hjälp för att undanröja hennes närvaro på hotellet. Kriminalkommissarie Árni Wolf tillsammans med kollegan Maja tar sig till hotellet för att se vad som hänt. Maja känner igen musiken som spelas på låg volym i rummet, Béla Bartók. Det blir början på en snårig jakt på vad som egentligen har hänt.

Ramona är född 1978 och hon växte upp på Gotland. Hon har en bakgrund som forskare och universitetslektor, är filosofie doktor i historia, dramatiker och skönlitterär författare. Ramona har skrivit spänningsserien om kriminalkommissarie David Ritter. Böckerna i serien heter Nattväkten, Frostänglar, Blodspoeten, Eldsoffer, Glaskvinnan och Fjädermannen. Du kan läsa om alla böckerna i serien här i Bokluckan.

Ramona har även skrivit spänningsserien Spegelsviten. Böckerna i den serien heter Män i mörker, Svart syster och Den Gud glömde. Du kan läsa om alla tre böckerna i serien här i Bokluckan. Dirigenten är första delen i en ny serie om kriminalkommissarie Árni Wolf.

Jag har läst Ramonas böcker sedan Nattväkten kom ut och hon är numera en av mina favoritförfattare. Jag vet att det blir spännande läsning när jag plockar upp en bok av Ramona!

Ramona fascinerar mig alltid med sitt sätt att skriva. Hon skapar karaktärer som är komplexa, intressanta och ibland svåra att förstå men som man ändå inte kan släppa taget om. Árni Wolf är ett tydligt exempel, hans OCD gör vardagen till en kamp och ibland blir hans ritualer nästan absurda men samtidigt visar han en lugn och metodisk sida i sitt polisarbete som är imponerande. Jag blir emellanåt irriterad på hans tvångsbeteenden men jag uppskattar också andra kvaliteter han har. Jag tycker om hur hans relation med Maja är; hon accepterar honom som han är och det känns som att han tycker om att ha henne i närheten, för det mesta i alla fall. Trots alla hinder har de en fin relation och deras samspel känns både varmt och respektfullt.

Selma Blanck är en annan karaktär som lämnar avtryck. Hennes yrkesroll, hemligheter och moraliska dilemman gör henne spännande att följa. Jag tycker om hur Ramona skapar karaktärer med lager, personer som inte är svarta eller vita, utan någonstans däremellan och som påverkas av både makt och personliga relationer. Justitieminister Henry Steen, statssekreterare Glenn Abrahamsson och de andra kring de mäktiga politikerna visar ännu en gång att Ramona behärskar att skildra maktspel och intriger på ett skickligt sätt.

Ramonas sätt att använda språket för att bygga spänning är genomtänkt. Kapitlen är lagom långa, tempot hålls uppe och hon varierar meningarnas längd på ett sätt som gör att känslor och stämningar gör läsningen stark och intensiv. Det är svikna förtroenden, manipulation, knivar i ryggen och uppgörelser och allt detta skapar en atmosfär som gör att jag sitter med hela kroppen närvarande i berättelsen.

Maktspel, brott och djupa hemligheter gör att spänningen blir fysiskt kännbar. Vid ett tillfälle när jag satt och läste på en restaurang drog jag efter andan och spärrade upp ögonen så hela omgivningen vände sig om och undrade vad som hände.

Det är tydligt att Ramona behärskar hantverket. Hennes erfarenhet som forskare, dramatiker och författare syns i hur hon balanserar karaktärer, intrig och skrivstil. Det är noggrant genomtänkt, allt känns levande och med precision. Jag vet att jag kommer följa Árni Wolf-serien med spänning framöver och jag ser fram emot att se hur karaktärerna utvecklas och vilka nya lager Ramona kommer att visa i nästa bok.

God Save the Queen av Denise Rudberg

God Save the Queen av Denise Rudberg är utgiven av Norstedts. Boken är den tredje delen i Queen-serien. Året är 1976 och kriminalinspektör Karin ”Kaiser” Johansson arbetar på våldsroteln i Stockholm. Tillsammans med kollegan Britta Nilsson försöker hon skaffa bevis för att få fast Gammelhäxan, en bordellmamma med ett rymligt samvete. Bordellhärvan har kostat kollegor livet och minderåriga flickor har utnyttjats av högt uppsatta män. Agneta Thorén arbetar i polisens arkiv men lever ett destruktivt privatliv. Rikspolischefen Sven Jernfeldt skickar henne till Lund för att undersöka personer som studerat där. Den tidstypiska inramningen fick mig att minnas min barndom medan den spännande handlingen fick mig att knyta näven i fickan och hålla andan. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Tack för boken, Denise och Norstedts!

Året är 1976 och kriminalinspektör Karin ”Kaiser” Johansson arbetar på våldsroteln i Stockholm. Efter att hennes man Bengt-Åke gått bort drog Karin sig undan. Hon blir övertalad att komma tillbaka tidigare än tänkt till jobbet. Tillsammans med kollegan Britta Nilsson försöker hon skaffa bevis för att få fast Gammelhäxan, en bordellmamma med ett rymligt samvete. De har kartonger med dokument, foton av unga flickor och stöd av sin chef. Bordellhärvan har kostat kollegor livet och minderåriga flickor har utnyttjats av högt uppsatta män. Brotten verkar sträcka sig ända upp i rikets topp. Agneta Thorén arbetar i polisens arkiv men lever ett destruktivt privatliv. Hon dricker för mycket och hamnar ofta i grannens säng. Rikspolischefen Sven Jernfeldt skickar henne till Lund för att undersöka personer som studerat där. Det verkar finnas ett nätverk som bildades redan då och som fortfarande håller varandra om ryggen.

Denise är författare, krönikör och poddare med rötter i Stockholm. Hon debuterade år 2000 med romanen Väninnan och har sedan dess skrivit flera populära bokserier för både vuxna och ungdomar. Denise är känd för att blanda spänning med elegans, något hon tydligt visar i genren elegant crime som hon själv lanserade med serien om Marianne Jidhoff. Hennes böcker har sålt i över fyra miljoner exemplar och hon räknas idag till en av Sveriges mest lästa författare. Förutom sina romaner har hon även skapat radiodramat Sviten för Sveriges Radio och varit sommarvärd i Sommar i P1 2021 och vintervärd i Vinter i P1 2025.

Denises Queen-serie utspelar sig i 1970-talets Stockholm och följer två kvinnliga poliser som kommer över känslig information som leder ända upp till samhällets toppskikt. Första boken i serien heter Dancing Queen. Killer Queen är den andra delen och Good Save the Queen är den tredje delen. Du kan läsa om de två första böckerna i serien här i Bokluckan. Denise är född och uppvuxen i Stockholm där hon bor på Östermalm med sin man, deras fyra barn och hunden Stina. Hennes aktuella bokserier skildrar Östermalm noggrant, både ur ett samtida och historiskt perspektiv. Du kan även läsa om boken Femte kollusionen här i Bokluckan.

Denise Rudberg lyckas återigen få mig att sjunka in i 1970-talets Stockholm med God Save the Queen. Karin ”Kaiser” Johansson och Britta Nilsson framstår som två starka och inspirerande kvinnor som slår sig fram i en mansdominerad poliskår. Att läsa om deras arbete får mig att tänka på hur utsatt en kvinna måste ha varit på 70-talet, starka kvinnor sågs ofta som hot och att dessutom arbeta i polisen måste ha varit en extra prövning.

Karin och Brittas kollegor, Westergren och Engström, illustrerar tidens manschauvinistiska normer även om de också har sympatiska sidor. Kommentarer om kvinnors kroppar och utseende var något man knappt ifrågasatte då och när kvinnor sa ifrån möttes de ofta av förminskande eller raljanta svar vilket beskrivs på ett bra sätt i texten. Även hur Karin får ta sig an grannen Wikfors visar på dessa maktförhållanden; hans intresse blir påträngande men även om det blir dramatiskt blir det mest pinsamt. Även om Karin är skakad visar hon att hon kan hantera livet på egen hand.

Rikspolischefen Sven Jernfeldt är ytterligare ett exempel på en nyanserad karaktär. Han visar en rättskaffens sida, vill att allt ska gå rätt till, men har samtidigt en hård attityd och tolererar inte slarv eller att bli ifrågasatt, vilket gör honom både respektingivande men också mänsklig.

Den tidstypiska inramningen fick mig att minnas min barndom medan den spännande handlingen fick mig att knyta näven i fickan och hålla andan. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Det är tydligt att Denise har gjort gedigen research. Varje detalj, från polisernas arbetsmetoder till sociala koder, känns autentisk och bidrar till att boken blir mer än en polisroman.

God Save the Queen är verkligen mer än en polisroman eller deckare, det är också en studie i kvinnors kamp mot samhällsnormer, en hyllning till starka karaktärer och en väl researchad tidsresa. För mig blir läsningen både engagerande och tankeväckande och jag vill stanna kvar i Rudbergs 70-tal och minnas tillbaka till när jag var liten.

Våran pojke av Mikael Yvesand

Våran pojke av Mikael Yvesand är utgiven av Bokförlaget Polaris. Johan Lindkvist flyttar med sina föräldrar och storebror Fredrik till ett radhus i två våningar i förorten. Johan träffar Daniel och Tino när han är ute i området. Senare hittar de Jimmy som grävt en grop. Pojkarna hänger med varandra. Johan har ibland svårt att skilja på verklighet och drömmar. I skolan är de med varandra, de hittar inte någon plats bland de andra. Gymnasiet kommer och Johan gör något oförlåtligt. Jonna bor med sin sambo Jocke och Jonna tror att deras granne är död. Det här är en tänkvärd, sorglig och suggestiv berättelse där jag upplevde hela mitt känsloregister under läsningen. Tack för boken, Mikael och Bokförlaget Polaris!

Johan Lindkvist flyttar med sina föräldrar och storebror Fredrik till ett radhus i två våningar i förorten. Fredrik, som är fem år äldre, suckar ofta åt lillebror och tycker att han är jobbig. Johan träffar Daniel och Tino när han är ute i området. När han inte hittade några vänner sa hans föräldrar till honom att gå ut och leka och han satte sig i en snödriva. Senare hittar de Jimmy som grävt en grop. Daniel, som kallas Danne, blir ledaren bland dem. Pojkarna hänger med varandra. De hyr då och då en DVD och tittar på film tillsammans. Johan har ibland svårt att skilja på verklighet och drömmar. Fredrik påpekar ofta detta för Johan. I skolan är de med varandra, de hittar inte någon plats bland de andra. De fortsätter att träffas tills Dannes familj flyttar. Gymnasiet kommer och Johan gör något oförlåtligt. Livet fortsätter trots allt. Jonna bor med sin sambo Jocke och Jonna tror att deras granne är död. En dag dyker Glenn Bensino från Solution Systems upp och ställer frågor och vill bevaka grannen från deras hem.

Mikael Yvesand är en svensk författare född 1986 och uppvuxen i Luleå. Han debuterade 2022 med romanen Häng City, som hyllades av kritiker och belönades med Borås Tidnings debutantpris för sin träffsäkra skildring av pojkenergi och vänskap i slutet av 90‑talet. Den följdes av fler nomineringar, bland annat till Sveriges Radios novellpris för novellen Oris. Yvesands verk kännetecknas av en blandning av vardagliga observationer, absurda inslag och en skarp känsla för relationer och identitet.

Det här är en tänkvärd, sorglig och suggestiv berättelse där jag upplevde hela mitt känsloregister under läsningen. Jag ömmar verkligen för Johan. Han känns så ensam, utsatt och missförstådd trots att hans familj på ytan verkar leva ett ganska vanligt liv. Kompisgruppen blir hans fasta punkt och Danne som ledare fyller en viktig roll genom att ge Johan struktur och riktning. När Danne sedan flyttar blir det tydligt hur svårt Johan har att hitta sin plats i vardagen.

Hela pojkgruppen gestaltar på ett träffsäkert sätt hur utanförskap kan upplevas. De har varandra och lever i en egen värld, parallellt med de andra jämnåriga. Mikaels språk är krasst och ibland tragikomiskt, jag drar på smilbanden men samtidigt mår jag dåligt över situationen för det är mest sorgligt och tragiskt. Det skapar en kontrast som gör läsningen känslomässigt intensiv.

Det suggestiva i boken är kanske det som jag funderar mest på. Det är svårt att veta vad som är verklighet och vad som är Johans drömmar eller tankar. Stämningen och de snurrande tankarna i mitt huvud får texten att kännas mer än att jag bara läser det som står. Och även när boken är slut är jag inte helt säker på vad som är vad. Vi läste boken i bokcirkeln på jobbet. Diskussionerna i bokcirkeln visade att vi uppfattade händelserna och karaktärerna olika, vilket gjorde det ännu mer intressant att prata om boken tillsammans.

Efter våra samtal kom jag fram till att ibland är en text bara en text som ska läsas och kännas. Våran pojke kan vara en sådan bok. Det som är säkert är att den stannar kvar i tankarna. Jag kanske läser om boken och då vill jag i så fall använda färgkodade post-it-lappar för att följa samband och upptäcka det som gömmer sig under ytan, det som inte alltid syns vid första genomläsningen.

Dödens stenar av Ann Cleeves

Dödens stenar av Ann Cleeves är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Boken är den nionde delen i Shetland-serien om kriminalkommissarie Jimmy Perez. Julen närmar sig när en död man hittas på ön Westray, en av Orkneyöarna. Kriminalkommissarie Jimmy Perez bor på huvudön Mainland med sin partner Willow, deras son och ytterligare ett barn på väg. Jimmy åker till Westray och det visar sig att den döde mannen är Archie Stout, en god vän sedan barndomen. Mordvapnet är en sten som kommer från museet på ön. Det blir en känslosam och utmanande utredning bland öborna och de få besökarna som finns där. Jag älskar den här serien och trivs tillsammans med Jimmy och hans team. Boken är spännande och öns historia vävs samman med hemligheter och härliga miljöbeskrivningar. Tack för boken, Ann och Albert Bonniers Förlag!

Julen närmar sig när en död man hittas på ön Westray, en av Orkneyöarna. Det råder kraftig storm på öarna och det är svårt att ta sig från fastlandet eller mellan öarna. Kriminalkommissarie Jimmy Perez bor på huvudön Mainland med sin partner Willow, deras son och ytterligare ett barn på väg. Jimmy kommer ursprungligen från Shetlandsön Fair Isle men trivs nu på Mainland. Jimmy åker till Westray och det visar sig att den döde mannen är Archie Stout, en god vän sedan barndomen. Dessutom är de släkt på långt håll. Mordvapnet är en sten som kommer från museet på ön. Stenen är en av de två kända sagostenarna. Det blir en känslosam och utmanande utredning bland öborna och de få besökarna som finns där.

Ann Cleeves är född 1954 och är bosatt i Northumberland i nordöstra England. Ann har bland annat skrivit böckerna som blivit tv-serierna Shetland och Ett fall för Vera. Även Norh Devon-serien har blivit tv-serie, Kommissarie Venn. Du kan läsa om  Stormfågel som är den tredje delen i North Devon-serien här i Bokluckan. Dödens stenar är den nionde delen i Shetland-serien om kriminalkommissarie Jimmy Perez.

Jag älskar den här serien och trivs tillsammans med Jimmy och hans team. Att läsa om Jimmy Perez och hans familj på Orkney ger en speciell känsla av både närhet och avstånd. Läsaren får följa en familj i en liten, isolerad miljö där naturen och vädret sätter sina tydliga spår samtidigt som det sker hemska brott. Jag älskar hur Ann Cleeves låter öns historia, från stenålder till vikingatid, finnas med i nutiden, och hur det påverkar människorna som bor där. Sagostenarna på Westray är en del av öns arv och de skapar en intressant mystik samtidigt som vardagen på en liten ö med alla sina hemligheter och skvaller gestaltas så levande.

Det karga och vindpinade landskapet där livet är så beroende av naturen sätter igång min fantasi och får mig att drömma om att själv befinna mig där, kanske skriva, måla eller bara känna lugnet som är så svårt att finna i vårt moderna samhälle. Boken är spännande och öns historia vävs samman med hemligheter och härliga miljöbeskrivningar. Mötet mellan det vardagliga och det historiska där hemligheter frodas och det öppna landskapet ständigt är närvarande, gör boken underbar och läsvärd.

Ann Cleeves lyckas verkligen med att kombinera kriminalmysteriet med en miljö som känns både levande och mystisk och jag vill gärna fortsätta följa Jimmy, Willow och deras familj för att se hur livet på öarna utvecklar sig vidare.