Om morgondagen vet vi ingenting av Eleonore Holmgren

Om morgondagen vet vi ingenting av Eleonore Holmgren är utgiven av Bazar Förlag. Boken är den första delen om Matilda. Handlingen börjar i november år 1900. Matilda närmar sig sin artonårsdag, hennes myndighetsdag. Hon bor i Tunby socken på den uppländska landsbygden där det är viktigt att veta sin plats och följa den utstakade vägen. Matilda drömmer stort om Uppsala och att skapa sig ett liv där. Hon måste börja som piga i väntan på att själv få bestämma över sitt liv. En dag dyker en säsongsdräng upp och charmar kvinnor i sin väg. Matildas mormor som av många anses vara en häxa har starka åsikter om mannen. Jag förflyttas bakåt i tiden och känner hur min rygg värker av allt arbete samtidigt som jag kämpar bredvid Matilda och hennes mormor för kvinnors rättigheter. En fantastisk bok som förmedlar en del av historien vi inte får glömma. Tack för boken, Eleonore och Bazar Förlag!

Handlingen börjar i november år 1900. Många samlas i kyrkan för att ta farväl av Matildas farmor. Matilda närmar sig sin artonårsdag, hennes myndighetsdag och hennes äldre bror påtalar att det börjar bli dags för henne att gifta sig. Hon bor i Tunby socken på den uppländska landsbygden där det är viktigt att veta sin plats och följa den utstakade vägen. Familjens rykte är viktigt och alla förväntas foga sig. Matilda drömmer stort om Uppsala och att skapa sig ett liv där. Hennes farmor har lärt henne att sy och hon drömmer om att kunna arbeta som sömmerska. Hon måste börja som piga i väntan på att själv få bestämma över sitt liv. Att vara piga innebär tidiga mornar, sena kvällar och tungt arbete. En dag dyker en säsongsdräng upp och charmar kvinnor i sin väg. Även Matilda låter sig charmas av honom. Matildas mormor som av många anses vara en häxa har starka åsikter om mannen.

Eleonore Holmgren arbetar som kommunikatör och bor i Uppsala tillsammans med sin familj. Hon debuterade som författare år 2021 med romanen Sista sommaren, en bok som blev en stor framgång och nominerades till Årets Bok samt gick till final i Storytel Awards. Därefter följde romanerna Brittas arv och Hitta hem, som tillsammans bildar den omtyckta Lindöserien. År 2026 inledde hon den historiska serien om Matilda med romanen Om morgondagen vet vi ingenting. Serien är inspirerad av hennes egen släkthistoria och skildrar kvinnors liv, drömmar och kamp för frihet vid sekelskiftet 1900.

Om morgondagen vet vi ingenting är en historisk roman men samtidigt känns den förvånansvärt aktuell. Eleonore Holmgren har inspirerats av sin egen släkthistoria och låtit en Matilda från det förflutna få nytt liv. Resultatet blir en berättelse som känns både trovärdig och levande. Det märks att författaren har lagt mycket tid på research, inte minst när det gäller kvinnors livsvillkor vid förra sekelskiftet. Eftersom kvinnornas historia ofta har fått stå tillbaka i historieskrivningen blir den här berättelsen extra viktig.

Jag förflyttas bakåt i tiden och känner hur min rygg värker av allt arbete samtidigt som jag kämpar bredvid Matilda och hennes mormor för kvinnors rättigheter. En fantastisk bok som förmedlar en del av historien vi inte får glömma.

Det som berör mig mest är hur begränsade kvinnornas valmöjligheter var. För Matilda är myndighetsdagen inte bara en födelsedag utan en möjlighet att äntligen få bestämma över sitt eget liv. Hon drömmer om något mer än det som förväntas av henne men i det lilla samhället granskas varje steg hon tar. Skvaller, rykten och andras åsikter styr människors liv på ett sätt som känns både frustrerande och sorgligt att läsa om.

Boken skildrar också hur hårt livet kunde vara för kvinnor som hamnade utanför samhällets normer. Skam, skuld och rädsla genomsyrar tillvaron samtidigt som män ofta slipper ta ansvar för konsekvenserna av sina handlingar. Särskilt tankarna kring oönskade graviditeter och kvinnors utsatthet känns obehagligt aktuella. När dagens samhällsdebatt ibland ifrågasätter rättigheter som många tar för givna blir det tydligt hur viktigt det är att minnas historien och förstå vad kvinnor före oss har kämpat för.

Jag tycker mycket om Matilda som huvudperson. Hon är envis, modig och har drömmar som sträcker sig längre än omgivningen anser lämpligt. Samtidigt är hon långt ifrån perfekt. Hon bär på sorg, ilska och besvikelser som påverkar hennes val och relationer. Det gör henne mänsklig och lätt att känna med. Relationen till mormodern känns varm och speciell. Mormodern besitter kunskaper som människor söker sig till när de behöver hjälp men samma kunskaper gör också att hon möts av misstänksamhet och fördomar.

Jag uppskattar också språket. Det har en ton som passar tiden utan att kännas gammaldags eller svårläst. Miljöerna, människorna och vardagen blir lätta att se framför sig och berättelsen flyter fram på ett naturligt sätt. Jag fastnade snabbt för både karaktärerna och deras öden och ser fram emot att få följa Matilda vidare. Det här är en stark inledning på serien och en berättelse som ger röst åt kvinnor vars liv alltför sällan har fått ta plats i historieböckerna.

Mordet på Raggarkungen av Hannah A Helseth

Mordet på Raggarkungen av Hannah A Helseth är utgiven av Gyldendal Astra. Det är den första delen i deckarserien Brottsplats Värmland. Amanda är en ung polis som har ett förflutet i raggarkulturen runt Karlstad. En kväll när hon varit ute med en vän och druckit sig rejält berusad kommer han som kallas Raggarkungen glidande i sin bil och erbjuder henne skjuts hem. Det blir sista gången de ses. Han hittas mördad och det är Amanda som får leda mordutredningen. Det finns många anledningar till att hon inte borde göra det, anledningar som hon undanhåller sin chef. Kollegan Tom står inte högt i kurs hos Amanda med sitt privilegierade liv och präktiga sätt men nu tvingas hon arbeta med honom. Jag tyckte verkligen om att befinna mig i raggarkulturens värld där lojalitet är en självklarhet. Amandas dubbla intressen i mordutredningen skapar spänning och friktion. Tack för boken, Hannah och Gyldendal Astra!

Amanda är en ung polis som har ett förflutet i raggarkulturen runt Karlstad. Hennes bakgrund är brokig och fylld av slagsmål och fylla. En kväll när hon varit ute med en vän och druckit sig rejält berusad kommer han som kallas Raggarkungen glidande i sin bil och erbjuder henne skjuts hem. I baksätet sitter hennes gamla vänner Lilly och Pussy och i framsätet sitter Bira. I detta sällskap kallas hon bara Mändy. Det blir sista gången de ses. Raggarkungen hittas mördad och det är Amanda som får leda mordutredningen. När chefen ringer är hon bakfull och inser först inte vem offret är. Det finns många anledningar till att Amanda inte borde leda utredningen, anledningar som hon undanhåller sin chef. Kollegan Tom står inte högt i kurs hos Amanda med sitt privilegierade liv och präktiga sätt men nu tvingas hon arbeta med honom. Enligt Amanda är Tom en överklasskit från Hammarö och ett präktigt rövhål.

Hannah är född 1987. Hon debuterade som författare 2024 med kriminalromanen Dalens djup, första delen i serien Fallen i Østerdalen. Uppföljaren Nordanvind kom 2025 och du kan läsa om båda böckerna här i Bokluckan. Hannah är utbildad grafisk designer och bor i Värmland med sin familj, inklusive man, barn, hundar och katter. Som barn tillbringade hon mycket tid i Østerdalen i Norge, en plats som har präglat hennes skrivande.

I en intervju med Hammarö Nytt berättar hon att hon började skriva på Dalens djup under en vistelse i Norge men att det var först senare, efter att ha återvänt till Värmland, som hon fullföljde projektet. Hannah har även en bakgrund inom musik vilket fortfarande är en viktig del av hennes liv. Musiken spelar en stor roll i Hannahs skrivande och hon använde en spellista för att komma i rätt stämning när hon skrev Dalens djup. Jag vet inte om hon har fortsatt med att göra spellistor till sina böcker men jag tycker om idén. Mordet på Raggarkungen är den första delen i deckarserien Brottsplats Värmland.

Jag tyckte verkligen om att befinna mig i raggarkulturens värld där lojalitet är en självklarhet. Det är en miljö som jag aldrig tidigare har stött på i en deckare och det gör att boken känns både originell och uppfriskande. Här finns en gemenskap där människor tar hand om varandra och där det inte verkar spela någon större roll varifrån man kommer eller vilka misstag man har gjort. Samtidigt finns det starka oskrivna regler och en tydlig moralisk kompass. Raggarkungen själv framstår som en person med starka principer och en tydlig gränsdragning mot sådant han inte vill förknippas med.

Amandas dubbla intressen i mordutredningen skapar spänning och friktion. Hon befinner sig mellan två världar som på många sätt krockar med varandra. Å ena sidan är hon polis och förväntas vara professionell och objektiv. Å andra sidan är hon Mändy, en del av den gemenskap som nu hamnat i polisens sökljus. Det gör att utredningen hela tiden får ett personligt djup där Amanda tvingas förhålla sig till sitt eget förflutna samtidigt som hon försöker lösa mordet.

Relationen mellan Amanda och Tom blir också intressant eftersom de representerar så olika livserfarenheter. Amanda bär med sig en uppväxt präglad av otrygghet och ansvar långt innan hon egentligen var gammal nog att bära det. Hon har fått lära sig att klara sig själv och att inte förvänta sig hjälp från andra. Tom kommer från en helt annan verklighet vilket gör att deras möten präglas av både irritation och missförstånd. Samtidigt skapar deras olikheter en dynamik som ger berättelsen ytterligare ett lager.

En sak som berörde mig var skildringen av Amandas bakgrund. Att läsa om hur hon och hennes bror växte upp med missbruk, bråk och brist på trygghet väcker många känslor. När vuxenvärlden sviker tvingas barn ofta ta ett ansvar som de aldrig borde behöva bära. Mot den bakgrunden blir det också lättare att förstå varför raggarkulturen kom att bli som en familj för Amanda. Där fann hon den tillhörighet och lojalitet som saknades hemma.

Amanda är en huvudperson med många motsägelser. Hon bär på mycket ångest och har ett destruktivt sätt att hantera sina känslor. Det gör henne inte alltid sympatisk men desto mer mänsklig. Hannah A. Helseth vågar skapa en huvudperson med tydliga brister och motsägelser och det gör att jag gärna vill fortsätta följa hur Amanda utvecklas.

Mordet på Raggarkungen är en stark inledning på serien Brottsplats Värmland. Kombinationen av en ovanlig miljö, komplexa karaktärer och relationer som bär på mycket historia gör att den lämnar ett starkt avtryck. Jag ser verkligen fram emot att få återvända till Amanda och läsa vidare i serien!

Ödeskust av Kicki Sehlstedt

Ödeskust av Kicki Sehlstedt är utgiven av Bazar Förlag. Boken är den andra delen i serien Bohusmorden som inspireras av verkliga, olösta brott. Julia Järvskog driver true crime-podden Brottet. Hennes efterforskningar till en tidigare säsong ledde till att den livstidsdömde Ronny Roos blev frisläppt för ett brutalt dubbelmord. Nu finns fallet hos Kalla fall-gruppen i Göteborg. Julia vill ta reda på mer om dubbelmordet och hon vill göra en ny säsong där hon försöker ta reda på vem som begick morden. Många känslor rörs upp hos de anhöriga. Julias vän Åsa söker sin mormors historia som flykting från Norge under andra världskriget. Hemligheter kommer upp till ytan som påverkar än idag. Polisen Kalle Moghini och Julia har känt varandra sedan de var små. När de upptäcker att de har känslor för varandra vet de inte hur de ska hantera det. Miljön, karaktärerna, hemligheterna och relationerna gjorde att det var svårt att släppa Ödeskust. Mina känslor åkte berg- och dalbana genom hela boken. Tack för boken, Kicki och Bazar Förlag!

Julia Järvskog driver true crime-podden Brottet. Innan bodde hon i Stockholm men numera bor hon i den lilla bohuslänska kustorten Hunnebostrand. Hennes efterforskningar till en tidigare säsong ledde till att den livstidsdömde Ronny Roos blev frisläppt för ett brutalt dubbelmord. Julia började titta närmare på fallet efter att Ronnys dotter Wilma bett henne göra det. Nu finns fallet hos Kalla fall-gruppen i Göteborg. Julia vill ta reda på mer om dubbelmordet och hon vill göra en ny säsong där hon försöker ta reda på vem som begick morden. Eftersom hon numera bor i Hunnebostrand är det lättare att prata med personer som kan veta något om vad som hände. Många känslor rörs upp hos de anhöriga. När Ronny försvinner börjar Julia fundera på om han trots allt kanske inte är oskyldig. Julias vän Åsa söker sin mormors historia som flykting från Norge under andra världskriget. Åsa har hittat ett brev som inte är färdigskrivet och det får henne att vilja veta mer om mormoderns liv. Hemligheter kommer upp till ytan som påverkar än idag. Polisen Kalle Moghini och Julia har känt varandra sedan de var små. När de upptäcker att de har känslor för varandra vet de inte hur de ska hantera det.

Kicki Sehlstedt är journalist, kriminolog och författare. Med en bakgrund som reporter med fokus på våld och förtryck av kvinnor har hon sedan 2019 arbetat med dokumentärserien ”Svenska fall”. Kicki debuterade som författare 2018 med thrillern Sweet Lolita, den första delen i Probono-serien om journalisten Aida Svantesson och kriminologen Kajan Berglund. Du kan läsa om de fyra böckerna i serien här i Bokluckan, Sweet Lolita, Oskuld, Bara ett offer och För din skull. Kickis böcker skildrar aktuella samhällsproblem och bygger på gedigen research. Ödeskust är den andra delen i serien Bohusmorden som inspireras av verkliga, olösta brott. Havsoffer är den första delen och du kan läsa om den också här i Bokluckan.

Ödeskust är mycket mer än en kriminalroman. Det är en berättelse om relationer, hemligheter och hur gamla händelser fortsätter att påverka människor långt senare. Jag tycker om hur Kicki Sehlstedt väver samman mordutredningen med karaktärernas privata liv och visar hur svårt det kan vara att veta vem man egentligen kan lita på, även bland människor som står en nära.

Jag tycker också om hur boken lyfter frågor kring true crime. Julia vill hjälpa människor och söka sanningen men hennes arbete får stora konsekvenser för många människor. Frisläppandet av Ronny Roos river upp gamla sår hos de anhöriga samtidigt som hans dotter känner stor tacksamhet mot Julia. Det blir tydligt att sanningen inte alltid leder till något enkelt eller rättvist och att alla bär på sin egen version av det som hänt. Jag tycker om hur relationen mellan journalistik, poddvärlden och polisarbete skildras och hur samarbetet mellan Julia och Kalle både hjälper och komplicerar situationen.

Relationerna i boken känns trovärdiga och mänskliga. Kalle och Julia bär båda på tidigare sår och osäkerhet kring vad de egentligen vill. Det handlar inte bara om kärlek utan också om rädsla för att göra fel, såra andra eller rasera det liv man redan byggt upp. Även vänskapen mellan Julia och Åsa tillför mycket till berättelsen och gör att boken får fler lager än själva kriminalfallet.

Jag fastnade för berättelsen om Åsas mormor och hennes flykt från Norge under andra världskriget. Trots att flykten utspelade sig långt tillbaka i tiden känns den väldigt aktuell. Diskussionerna om människor på flykt från krig finns ständigt närvarande idag och jag tänkte flera gånger på hur lätt det är att glömma människorna bakom rubriker och debatter. Utsattheten, ensamheten och rädslan hos människor som tvingas lämna sina hem förändras inte med tiden. Det blir en stark påminnelse om hur erfarenheter och trauman kan leva vidare genom generationer och påverka familjer långt senare.

Kicki Sehlstedts bakgrund som journalist och hennes arbete med dokumentärserien ”Svenska fall” märks tydligt. Det finns ett gediget researcharbete bakom boken och jag tycker om hur verklighetsnära allt känns utan att det tar över själva läsupplevelsen. Kombinationen av spänning, relationer och samhällsfrågor gör att handlingen känns både engagerande och trovärdig.

Miljön, karaktärerna, hemligheterna och relationerna gjorde att det var svårt att släppa Ödeskust. Mina känslor åkte berg- och dalbana genom hela boken. Det kom vändningar och överraskningar ända fram till slutet och avslutningen gjorde verkligen att jag ser fram emot nästa del i serien!

Allt som återstår av Virginie Grimaldi

Allt som återstår av Virginie Grimaldi är utgiven av Mius Förlag. Jeanne är sjuttiofyra år och har nyligen blivit änka. Iris är trettiotre och hon har begett sig till Paris med bara en resväska för att bygga upp sitt liv. Théo som är arton kämpar för att få sitt liv att fungera efter en trasslig barndom. Deras liv korsas och det resulterar i att de delar lägenhet. Det blir en trevande start i att samexistera men deras liv flätas sakta samman. Det här är en bok som fick mitt hjärta att smälta och längta till Paris. Jag tyckte om att läsa om relationerna och den stillsamma humorn som blandades med berörande livsöden och existentiella frågor. Tack för boken, Virginie Grimaldi och Mius Förlag!

Jeanne är sjuttiofyra år och har nyligen blivit änka. Hela hennes tillvaro har förändrats och sorgen efter maken är ständigt närvarande. Iris är trettiotre och hon har begett sig till Paris med bara en resväska för att bygga upp sitt liv. Det är svårt att hitta en lägenhet och efter ett otal lägenhetsvisningar känner hon sig nedslagen. Théo som är arton kämpar för att få sitt liv att fungera efter en trasslig barndom. Arbetet på bageriet ger honom en liten inkomst men han har fortfarande ingenstans att bo. Deras liv korsas och det resulterar i att de delar lägenhet. Ingen av dem ser egentligen fram emot att bo tillsammans. Det blir en trevande start i att samexistera men deras liv flätas sakta samman.

Virginie Grimaldi är en fransk författare född 1977 i Bordeaux där hon fortfarande bor. Hon debuterade som romanförfattare 2015 och har sedan dess blivit en av Frankrikes mest lästa författare. Hennes böcker har översatts till över tjugo språk och har nått stora framgångar både i Frankrike och internationellt. Grimaldi är känd för sina relationstäta berättelser där humor och värme ofta blandas med teman som sorg, familjerelationer, vänskap och livskriser.

Allt som återstår är en bok som fick mitt hjärta att smälta och längta till Paris. Jag tyckte om att läsa om relationerna och den stillsamma humorn som blandades med berörande livsöden och existentiella frågor. Det som verkligen berörde mig var hur Virginie Grimaldi skildrar människor som på olika sätt gått sönder men som långsamt hittar tillbaka till sig själva genom gemenskapen med andra. Jeanne, Iris och Théo bär alla på en ensamhet och en sorg som format dem men när deras liv flätas samman uppstår något som liknar en familj.

Jeannes sorg är överväldigande och genomsyrar hela hennes tillvaro. Hon försöker hålla fast vid sin make och vid livet de hade tillsammans samtidigt som hon också bär på andra förluster och besvikelser. Jag tyckte att Grimaldi skildrade hennes sorg på ett väldigt ömsint och trovärdigt sätt. Sorgen får ta plats utan att bli dramatisk och det gjorde att den kändes ännu starkare.

Iris berättelse gjorde mig arg och ledsen. Det psykiska våldet hon utsattes för var så nedbrytande och obehagligt att jag ibland bara ville skrika åt henne att springa därifrån och aldrig se tillbaka. Grimaldi visar väldigt tydligt hur en destruktiv relation kan bryta ner en människas självkänsla och få henne att tvivla på sitt eget värde och sin egen förmåga. Det gjorde ont att läsa om hur Iris förlorat tron på sig själv trots att hon är både kompetent och varm.

Théo blev kanske den karaktär som berörde mig allra mest. Han försöker navigera livet efter en uppväxt präglad av svek, otrygghet och längtan efter kärlek. Det finns något väldigt sårbart i honom samtidigt som han använder humor och charm för att skydda sig själv och lätta upp stämningen runt omkring sig. Jag upplevde att hans skämtande ofta blev ett slags försvar mot allt det svåra han bär inom sig. Samtidigt finns det en sådan värme och omtanke hos honom.

Det jag tycker att Virginie Grimaldi lyckas särskilt bra med är relationerna mellan karaktärerna. Allt får ta tid. Det är trevande, försiktigt och lågmält men också väldigt mänskligt. Jeanne, Iris och Théo börjar sakta förstå varandras styrkor, svagheter och sårbarheter och det gör att relationerna känns genuina. De försöker inte rädda varandra genom stora gester utan genom små handlingar, omtanke och närvaro.

Jag tycker också mycket om hur Grimaldi väver in humor mitt i allt det tunga. Det finns en värme i berättelsen som gör att den aldrig blir mörk trots att den behandlar sorg, våld, ensamhet och psykisk utsatthet. Balansen mellan det smärtsamma och det hoppfulla gör att berättelsen känns väldigt levande.

När jag slog igen boken kände jag att jag inte riktigt ville lämna Jeanne, Iris och Théo. Jag hade gärna fortsatt följa deras liv och deras relationer. Det säger mycket om hur levande och nära karaktärerna kändes för mig som läsare.


Det som vilar i mörker av Emma Olofsson

Det som vilar i mörker av Emma Olofsson är utgiven av Saga Egmont. Boken är den fjärde delen i Sonja Ljung-serien. Kriminalinspektör Sonja Ljung är på höstmarknad med några av sina kollegor i Karlskrona. Deras trevliga stund avbryts av ett skrik och någon ropar: Han har en kniv! En man har blivit knivhuggen och polisen sätter genast igång med arbetet att hitta den skyldige. När en kvinna hittas skjuten utanför en lägenhetsport blir det ytterligare ett fall att lösa. Polisinspektör Klara Andersson går i sin mammas och morfars fotspår men har svårt att skapa sig en egen identitet bland poliserna eftersom många känner till hennes mamma. Jag tycker om hur jag får följa poliserna både privat och i arbetet. Samhällsfrågor, relationer och mörka hemligheter vävs samman till en spännande kriminalroman som jag älskar att vara en del av.

Kriminalinspektör Sonja Ljung är på höstmarknad med några av sina kollegor i Karlskrona. Hennes chef Morten har föreslagit att de ska träffas och ta en öl tillsammans. Deras trevliga stund avbryts av ett skrik och någon ropar: Han har en kniv! Runt omkring dem skriker människor och rusar från området. En man har blivit knivhuggen och polisen sätter genast igång med arbetet att hitta den skyldige. Två tjejer i tonåren har tagit en bild på förövaren. När en kvinna hittas skjuten utanför en lägenhetsport blir det ytterligare ett fall att lösa. Det finns misstankar om att dådet har kopplingar till kvinnans arbete på Migrationsverket. Polisinspektör Klara Andersson går i sin mammas och morfars fotspår men har svårt att skapa sig en egen identitet bland poliserna eftersom många känner till hennes mamma. Hon har varit polis i två år och känner sig osäker på om hon valde yrket själv eller om hon bara följde den väg som förväntades av henne.

Emma är född och uppvuxen i Malmö men har bott i Blekinge sedan 2014. Innan hon blev författare på heltid arbetade hon som lärare i svenska och samhällskunskap. Hon debuterade 2020 med Vita rosor och har sedan dess varit otroligt produktiv. Emma har bland annat skrivit Karlshamnsserien, Sonja Ljung-serien, Olofströmsmorden, flera barnböcker samt böcker tillsammans med Cecilia Sahlström och maken Lukas Olofsson. År 2023 tilldelades hon Olofströms kommuns kulturpris. Du kan läsa om flera av Emmas böcker här i Bokluckan.

Jag tycker om hur Emma låter samhällsfrågorna ta plats utan att de känns inskrivna för sakens skull i Det som vilar i mörker. Det finns en tyngd i berättelsen där människor på olika sätt befinner sig i utsatta situationer och där gränsen mellan att vilja hjälpa och att faktiskt hjälpa ibland blir suddig. Goda intentioner räcker inte alltid hela vägen och ibland kan människor gå över gränser eller fatta beslut som i längden får motsatt effekt. Särskilt utsatta blir personer på flykt som riskerar att hamna i beroendeställning till människor som antingen vill väl men agerar överilat eller till människor som medvetet utnyttjar deras utsatthet. Handlingen är både högaktuell och angelägen.

Våld i nära relationer är också ett viktigt tema i boken och Emma skildrar det på ett väldigt trovärdigt sätt. Skammen och skulden hos den som utsätts blir tydlig och det märks hur svårt det kan vara att bryta sig loss när någon annan successivt tagit kontroll över ens liv. Svartsjuka kan börja i något litet men växa till något destruktivt där kontroll, misstänksamhet och manipulation tar över vardagen. Jag tycker boken visar hur viktigt det är att människor runt omkring vågar fråga, vågar lägga sig i och vågar ta det där obekväma samtalet. Samtidigt visar den också hur svårt det kan vara för den som är utsatt att själv förstå att skulden aldrig ligger hos offret.

Jag tycker om hur jag får följa poliserna både privat och i arbetet. Relationerna mellan karaktärerna känns levande och mänskliga. Det finns relationer som skaver och sätts på prov men också relationer fyllda av omtanke och lojalitet. Sonja och Navid har en jargong som känns naturlig och varm och jag tycker om hur de retas med varandra utan att det blir hårt eller elakt. Morten är dessutom en chef som verkligen bryr sig om sin personal och fungerar som en trygg punkt i gruppen vilket är fint att läsa om eftersom sådana karaktärer inte alltid får ta plats.

Klara är en karaktär som väcker många tankar. Att försöka skapa sig en egen identitet samtidigt som omgivningen redan har en bild av vem man är genom ens familj måste vara svårt. Det finns en osäkerhet hos henne som gör henne mänskligt skör och lätt att förstå. Jag tycker Emma lyckas bra med att visa hur mycket våra relationer och vår bakgrund påverkar oss, även i vuxen ålder.

Fallen är obehagliga och spänningen finns närvarande genom hela boken. Det finns flera oväntade vändningar och jag tycker om att följa själva polisarbetet och hur utredningarna växer fram steg för steg. Hemligheter spelar en stor roll i berättelsen. När människor bär på saker som de försöker dölja under lång tid börjar det till slut tära på dem och ibland leder det vidare till ilska, desperation och hämnd. Det gör att berättelsen hela tiden bär på ett underliggande mörker.

Jag blev också glad över att Matias Hernández skymtar förbi, om än väldigt kort. Det är något särskilt med karaktärer som dyker upp igen och skapar igenkänning mellan olika böcker och serier.

Samhällsfrågor, relationer och mörka hemligheter vävs samman till en spännande kriminalroman som jag älskar att vara en del av. Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien.

Ett liv långt borta av M. L. Stedman

Ett liv långt borta av M. L. Stedman är utgiven av Albert Bonniers Förlag. 1958 i Västra Australien åker Phil MacBride iväg med sin lastbil med sönerna Warren och Matt. Hans fru Lorna och dottern Rose är kvar hemma på gården. Phil väjer för en känguru mot bättre vetande och olyckan som följer får förödande konsekvenser för hela familjen. Familjen drabbas av ytterligare tragedier och kvar bland resterna av en stukad familj finns en liten pojke som försöker finna sin plats i sammanhanget. Det är en familjesaga som är otroligt vacker, sorglig och berörande och jag vill vara kvar i familjen MacBrides sköra och sårbara tillvaro. Kärlek, hemligheter och rätten att få vara sig själv blandas med storslagen natur och vardagliga sysslor. Så bra, så tänkvärd och så fantastisk! Tack för boken, M. L. Stedman och Albert Bonniers Förlag!

1958 i Västra Australien åker Phil MacBride iväg med sin lastbil med sönerna Warren och Matt. Den tjugotvåårige Warren är äldst och Matt, som fyller arton om två dagar, är yngst i syskonskaran. Phils fru Lorna och dottern Rose är kvar hemma på gården. Rose skulle egentligen ha följt med till mötet de är på väg till men efter att ha lurat Matt blir hon kvar hemma. Phil väjer för en känguru mot bättre vetande och olyckan som följer får förödande konsekvenser för hela familjen. På ett ögonblick förändras allt för familjen. Familjen drabbas av ytterligare tragedier och kvar bland resterna av en stukad familj finns en liten pojke som försöker finna sin plats i sammanhanget.

M. L. Stedman är en australisk författare och tidigare jurist som är uppvuxen i Västra Australien men numera bor i London. Innan hon började skriva arbetade hon som advokat och studerade senare kreativt skrivande vid University of London. Hennes debutroman Fyren mellan haven från 2012 blev en internationell succé och översattes till många språk. Romanen filmatiserades 2016 med Michael Fassbender och Alicia Vikander i huvudrollerna.

Efter debuten dröjde det många år innan hennes andra roman, Ett liv långt borta, kom ut. Inför arbetet med Ett liv långt borta reste Stedman runt i Västra Australien för att göra research om livet på avlägsna fårfarmar under 1950-talet. Hennes böcker kretsar ofta kring familjerelationer, skuld, hemligheter och människors längtan efter tillhörighet.

Det som drabbar familjen MacBride förändrar inte bara deras liv för stunden utan skapar ringar på vattnet som sträcker sig genom generationer. Ett ögonblick kan förändra en hel släkts historia och konsekvenserna går varken att förutse eller överblicka. Jag tycker att M. L. Stedman skildrar det på ett väldigt skickligt sätt genom att låta sorgen, skulden och tystnaden leva kvar långt efter själva tragedin. Livet går vidare men det finns hela tiden något skört och sårbart i familjens tillvaro som aldrig riktigt försvinner.

Det är en familjesaga som är otroligt vacker, sorglig och berörande och jag vill vara kvar i familjen MacBrides sköra och sårbara tillvaro. Kärlek, hemligheter och rätten att få vara sig själv blandas med storslagen natur och vardagliga sysslor. Så bra, så tänkvärd och så fantastisk!

Jag tycker också mycket om hur författaren skildrar människorna och tiden de lever i. Flera av karaktärerna bär på skuld och skam som blir nästan omöjlig att ta sig ur eftersom omgivningen och tiden inte tillåter människor att leva öppet eller annorlunda. Rätten att få vara sig själv blir begränsad i en liten ort där alla känner alla och där skvaller snabbt kan få stora konsekvenser. Hemligheter hålls undan för att skydda människor men riskerar samtidigt att rasera hela tillvaron om de kommer fram. Det finns också något väldigt sorgligt i hur flera av karaktärerna börjar se sig själva som ovärdiga kärlek och lycka efter det som hänt.

Naturens storslagenhet och människans litenhet blir också tydlig genom hela berättelsen. Landskapet i Västra Australien känns både vackert och obarmhärtigt och människorna lever nära naturen och dess villkor. Samtidigt förändras samhället omkring dem. Nya tider, gruvindustrin och förändrade levnadssätt påverkar livet på gårdarna och gör att det gamla långsamt håller på att försvinna. Jag tycker mycket om hur Stedman väver in sådana förändringar utan att det tar över berättelsen.

En detalj jag verkligen fastnade för är Andys ord ”glömme”, som motsats till minne. Det säger så mycket om boken och om människorna i den. Flera av karaktärerna försöker leva vidare med sådant de helst vill glömma men som ändå fortsätter att forma dem. Boken rymmer så många känslor och tankar kring familj, tillhörighet, skuld och identitet att det är svårt att släppa familjen MacBride när boken är slut.

Motljus av Pirkko Saisio

Motljus av Pirkko Saisio är utgiven av Förlaget M. Boken är den andra delen i Helsingforstrilogin som är en autofiktiv romansvit om Pirkkos uppväxt i arbetarklassen i Finland. Hon bor hemma med sina föräldrar och även hennes farfar har flyttat dit. Fadern är övertygad kommunist och hennes sökande efter en sexuell, politisk och andlig identitet gör att de inte drar jämt. Drömmen om att skriva och bli författare börjar gro efter att en lärare berömt henne. 1968 åker hon till Schweiz för att jobba på ett barnhem. Upplevelsen blir inte som hon föreställt sig med Sound of Music och boken Heidi som förebilder. Språket, krassheten och Finlands historia drar in mig i Pirkkos liv och jag känner och hoppas med henne. En fantastisk bok om en del av historien som måste leva vidare. Tack för boken, Pirkko och Förlaget M!

Hon bor hemma med sina föräldrar och även hennes farfar har flyttat dit. Rummet hon blivit lovad får farfadern och den frihet hon såg framför sig dras undan. Fadern är övertygad kommunist och hennes sökande efter en sexuell, politisk och andlig identitet gör att de inte drar jämt. Diskussionerna dem emellan gör att modern går därifrån. Drömmen om att skriva och bli författare börjar gro efter att en lärare berömt henne. Hon söker inspiration i sin närhet för att utveckla sitt skrivande. 1968 åker hon till Schweiz för att jobba på ett barnhem. Med rekommendationer från finska Frälsningsarmén får hon jobbet. Upplevelsen blir inte som hon föreställt sig med Sound of Music och boken Heidi som förebilder. Barnen binds vid pottorna och bestraffas godtyckligt med slag.

Pirkko Saisio, född 16 april 1949 i Helsingfors, är en finsk författare, skådespelare och regissör med en karriär som sträcker sig över fem decennier. Hon debuterade 1975 med romanen Elämänmeno (Livets gång), som belönades med J. H. Erkko‑priset och har sedan dess skrivit ett brett spektrum av verk, från romaner och pjäser till film‑ och tv‑manus. Hennes mest kända verk är den självbiografiska Helsingforstrilogin; Pienin yhteinen jaettava (Det minsta gemensamma), Vastavalo (Motljus) och Punainen erokirja (Den röda separationsboken). Motljus är den andra delen i serien som är en autofiktiv romansvit om Pirkkos uppväxt i arbetarklassen i Finland. Du kan läsa om Det minsta gemensamma här i Bokluckan.

Saisio har tilldelats flera prestigefyllda priser, bland annat Finlandiapriset för Punainen erokirja (Den röda separationsboken) 2003, och hennes produktion räknas som en modern klassiker i finsk litteratur. Utöver sitt författarskap har hon verkat som dramaturgi­professor och regissör och hennes verk fortsätter att nå läsare och kritiker i flera länder.

Det som stannar kvar hos mig efter läsningen är framför allt hur starkt Saisio skildrar känslan av att stå mellan olika identiteter och inte riktigt passa in någonstans. Jag känner hela tiden hur berättarrösten försöker förstå både sig själv och världen omkring sig. Hon iakttar, analyserar och formar meningar inom sig samtidigt som hon försöker hitta sin plats i familjen, politiken, tron och kärleken. Relationen till fadern blir särskilt stark eftersom deras diskussioner handlar om så mycket mer än bara politik. Det handlar om makt, frihet och rätten att få vara den man är.

Jag tycker mycket om hur berättelsen rör sig mellan Finland och Schweiz och hur minnen, tankar och upplevelser vävs samman i korta intensiva stycken. Hon har sett Sound of Music åtta gånger och känner sig som Julie Andrews. Och hon har läst Johanna Spyris bok Heidi. Åh, vad jag känner igen mig i detta även om jag är yngre. Jag älskade och älskar fortfarande både Sound of Music och Heidi.

Det finns något fragmentariskt i berättandet som samtidigt känns väldigt genomtänkt. Perspektivet skiftar mellan jag och hon och ibland nämns även Pirkko vid namn. För mig förstärker det känslan av autofiktion och av en människa som försöker förstå sig själv utifrån och in på samma gång.

Språket är en stor del av läsupplevelsen. Meningarna flyter fram med ord och formuleringar som känns poetiska men samtidigt jordnära och hårda. Jag fastnar ofta vid små detaljer och formuleringar som säger mycket med få ord. Det finns också en rytm i hur meningar binds samman och bryts upp med ord som och, men och fast, vilket gör att tankarna nästan känns som andetag eller minnesbilder. Formuleringar som ….tiden flyr från henne. …., Det luktar….nypressad kostymkrage, Ankorna skränar med leriga stämmor., ….disken slumrar i vasken… får mig att jubla inombords.

Jag tycker också om hur skrivandet får ta plats i handlingen. Det märks tidigt att hon observerar världen på ett sätt som gör att hon redan håller på att bli författare. Hon samlar intryck, människor, dofter och känslor och gör om dem till språk. Samtidigt finns en osäkerhet i henne när orden faktiskt ska uttalas högt. Det blir en stark kontrast mellan det välformulerade inre och svårigheten att göra sig hörd i verkligheten.

Språket, krassheten och Finlands historia drar in mig i Pirkkos liv och jag känner och hoppas med henne. En fantastisk bok om en del av historien som måste leva vidare. Tänk att boken kom ut 2000 och först nu finns på svenska! Jag hoppas att även den tredje delen i trilogin kommer ut på svenska snart!

Den perfekta dejten? av Sophie Cousens

Den perfekta dejten? av Sophie Cousens är utgiven av Karat förlag. Chloe är trettioett år, hon har flyttat hem till sina föräldrar efter ett uppbrott och hon arbetar som assistent till en filmproducent. Hennes drömmar om att bli skådespelerska och manusförfattare har hamnat i bakgrunden. När det är dags för en återträff i Oxford med gamla kursare vill hon inte visa hur hennes liv har blivit. I ett försök att framstå i bättre dager har hon med sig Rob som hon har träffat genom en exklusiv dejtingsajt. Han är perfekt i alla avseenden men det finns en anledning till det. Och är det så Chloe vill ha ett förhållande? Boken är en underhållande romcom där önskan om att framstå som lyckad ställs på sin spets samtidigt som den avancerade teknikens möjligheter och risker utforskas. Tack för boken, Sophie och Karat förlag!

Chloe är trettioett år, hon har flyttat hem till sina föräldrar efter ett uppbrott och hon arbetar som assistent till en filmproducent. Det fungerar bra att bo där men hon känner sig vilsen i tillvaron. Hennes drömmar om att bli skådespelerska och manusförfattare har hamnat i bakgrunden. På arbetet har hon administrativa uppgifter och får inte gå klädd som hon vill. När det är dags för en återträff i Oxford med gamla kursare vill hon inte visa hur hennes liv har blivit. I klassens årsbok spåddes hon en framtid som framgångsrik skådespelerska. I ett försök att framstå i bättre dager har hon med sig Rob som hon har träffat genom en exklusiv dejtingsajt. Det var efter en rekommendation från en vän som hon kontaktade dem. Rob är perfekt i alla avseenden men det finns en anledning till det. Han är resultatet av den allra senaste tekniken. Och är det så Chloe vill ha ett förhållande?

Sophie Cousens är en brittisk författare och manusförfattare, särskilt känd för sina romantiska komedier. Hon arbetade tidigare som tv-producent i London i över tolv år, bland annat med program som The Graham Norton Show, Russell Howard’s Good News och Big Brother.

Hennes författardebut kom 2020 med romanen This Time Next Year som blev en New York Times-bästsäljare. Boken har även filmatiserats och Sophie ansvarade för filmmanuset själv. Sophie bor på ön Jersey i Engelska Kanalen där hon kombinerar sitt liv som författare med familjeliv. Hennes böcker har översatts till många språk. Du kan läsa om Ska hon verkligen dejta honom? här i Bokluckan.

Den perfekta dejten? är en underhållande romcom där önskan om att framstå som lyckad ställs på sin spets samtidigt som den avancerade teknikens möjligheter och risker utforskas. Sophie Cousens skriver med värme och humor men under den lättsamma ytan finns en tydlig underton av allvar och eftertanke. Chloe befinner sig i ett läge i livet där hon jämför sig med andra och känner att hon inte har lyckats på det sätt som förväntades av henne. Återträffen med de gamla kurskamraterna blir därför inte bara ett möte med det förflutna utan också med alla de drömmar som hon har lagt åt sidan.

Jag tycker att boken fångar den där känslan av att stå still medan alla andra verkar gå vidare väldigt bra. Chloe är lätt att känna med eftersom hennes osäkerhet och hennes behov av att framstå i bättre dager känns mänskliga. Samtidigt blir det tydligt hur mycket våra egna och andras förväntningar kan påverka hur vi ser på oss själva.

Det som gör att berättelsen sticker ut är hur tekniken vävs in i handlingen. Det handlar inte bara om dejting utan också om vad vi egentligen söker i en relation. Tanken på en partner som alltid säger rätt saker, alltid beter sig perfekt och aldrig orsakar konflikter låter först lockande men ganska snart väcks frågor kring vad som faktiskt gör en relation äkta. Vill vi verkligen ha någon som är perfekt hela tiden eller är det mänskliga bristerna också en del av närhet och kärlek? Sophie Cousens lyckas utforska detta på ett både underhållande och tänkvärt sätt utan att berättelsen blir tung.

Jag tycker också om hur boken leker med tanken på idealbilder, både när det gäller relationer och livet i stort. Chloe jämför sitt nuvarande liv med den person hon trodde att hon skulle bli och med bilden som andra hade av henne. Det gör handlingen relaterbar eftersom många nog någon gång har känt att livet inte blev riktigt som planerat.

Det här är en charmig, rolig och samtidigt tankeväckande bok om relationer, identitet och förväntningar. Kombinationen av romantisk komedi och frågor kring teknik och mänskliga känslor fungerar väldigt bra och gör att boken känns både modern och relevant.

På väg till en vän av Niels Fredrik Dahl

På väg till en vän av Niels Fredrik Dahl är utgiven av Natur & Kultur. Läsaren får följa Vilgot som barn och som vuxen. Som barn är Vilgot ensam och hans omgivning ser honom inte. Han vill inte vara hemma så han vandrar runt eller sitter i cykelförrådet. Till sina föräldrar säger han att han är på väg till en vän. När Vilgot är elva år händer något som förändrar hela hans liv. Som vuxen har han fått ärva en gård och en elefant. Hemligheten bär han själv genom livet. Boken slutar där den började och den utmanar läsaren att tolka handlingen. Det är en av de sorgligaste böcker jag har läst, Vilgot saknar kärlek i sitt liv och psykisk ohälsa finns överallt runt honom. Vi läste På väg till en vän i en bokcirkel och det blev mycket att diskutera.

Läsaren får följa Vilgot som barn och som vuxen. I handlingen vävs berättelsen om Vilgot som elvaåring samman med berättelsen trettio år senare. Som barn är Vilgot ensam och hans omgivning ser honom inte. Det är mycket hans mor och far tycker att han inte ska veta, de viskar, talar engelska och de höjer på ögonbrynen. Han vill inte vara hemma så han vandrar runt eller sitter i cykelförrådet. På sina vandringar tittar han in i andras hem och ser hur de lever. Till sina föräldrar säger han att han är på väg till en vän. Ibland är han på väg till sin bästa vän Simen eller vännen Magne men oftast inte. När Vilgot är elva år händer något som förändrar hela hans liv. Som vuxen har han fått ärva en gård och en elefant. Elefanten blev kvar efter en rysk cirkus som under en tid bodde på gården. Hemligheten bär han själv genom livet.

Niels Fredrik Dahl är en norsk författare som har etablerat sig som en av Norges mer framträdande litterära röster. Han har en bred bakgrund som skribent och har arbetat inom flera genrer, däribland romaner, lyrik och dramatik. Hans roman Fars rygg fick stor uppmärksamhet och belönades med Nordiska rådets litteraturpris. Boken blev en försäljningsframgång i Sverige. På väg till en vän är hans debutroman som nu kommit i ny utgåva.

På väg till en vän är en bok som i grunden handlar om ensamhet men också om hur ett liv kan formas av sådant som inte sägs rakt ut. Det är inte en berättelse som driver framåt i klassisk mening utan snarare en som består av fragment, minnen och ögonblick som tillsammans bygger en känsla mer än en tydlig förklaring.

Det som drabbar mig tidigt är Vilgots totala ensamhet. Han rör sig genom barndomen som någon som inte riktigt blir sedd. Hemmet är inte en trygg plats, snarare något han behöver undvika. Han hittar sina egna utrymmen, cykelförrådet, gatorna, andras hem. Redan där finns en stark känsla av utanförskap men också en sorts tyst anpassning, han lär sig att klara sig själv genom att försvinna.

Det är mycket som antyds snarare än förklaras. De vuxnas värld är fylld av viskningar, språkbyten och antydda hemligheter. Det skapar en känsla av att något alltid pågår precis utanför Vilgots förståelse, något han inte får tillgång till men ändå påverkas av.

Vilgots relation till sina föräldrar är svår att greppa fullt ut men den är tydligt präglad av distans och kontroll. Moderns smärta och humör verkar styra mycket av familjens vardag och fadern blir mer passiv i den dynamiken. Det finns stunder där Vilgot verkar få bekräftelse men de är korta och villkorade. Det är som om han hela tiden befinner sig i ett mellanläge mellan att vara del av familjen och att stå utanför den.

Samtidigt finns det något nästan drömskt i hur han rör sig genom världen. Han tittar in i andras liv, observerar, men deltar inte riktigt. Det gör berättelsen både konkret och overklig på samma gång.

Boken slutar där den började och den utmanar läsaren att tolka handlingen. Det är en av de sorgligaste böcker jag har läst, Vilgot saknar kärlek i sitt liv och psykisk ohälsa finns överallt runt honom. Vi läste På väg till en vän i en bokcirkel och det blev mycket att diskutera.

Boken ger inte några tydliga svar. I stället lämnas läsaren med frågor om vad som faktiskt har hänt och vad som bara är tolkningar. Det finns en genomgående känsla av att något viktigt alltid ligger precis utanför det som sägs rakt ut.

Elefanten blir ett sådant exempel. Den är både konkret och samtidigt svår att placera. Den bär på en historia som känns större än den själv och den väcker frågor om ansvar, skuld och det som blivit kvar när andra har försvunnit. Just det dubbla, det konkreta och det symboliska, gör boken minnesvärd.

Det finns också återkommande figurer som Colamannen och Tryggve Lie som känns som skuggor i Vilgots liv. De är inte alltid fullt utvecklade som karaktärer men de får ändå stor betydelse i hur Vilgot ser på sig själv och sin omgivning. Tryggve Lie framstår som en idealiserad gestalt, någon Vilgot söker bekräftelse hos men aldrig riktigt når fram till.

Vilgot själv gör ofta saker som känns spontana eller oreflekterade, ibland nästan barnsligt direkta i sitt uttryck. Det är inte elakhet utan snarare en sorts ofiltrerad logik som ibland leder fel. Det gör honom både sårbar och svår att helt förstå utifrån.

Det finns också en återkommande känsla av att allt inte hänger ihop på ett traditionellt sätt. Vissa delar känns som ögonblicksbilder ur olika människors liv i samma hus snarare än en sammanhängande berättelse. Det förstärker känslan av fragment och ensamhet.

När Vilgot får korta stunder av närhet, till exempel i relationen till Greven av Hoff, blir de extra tydliga just för att de är så ovanliga. Men även där finns en bräcklighet som gör att allt kan försvinna snabbt igen.

Boken rör sig hela tiden mellan det vardagliga och det svårbegripliga. Vissa händelser är så märkliga att de nästan känns overkliga och ibland vet jag inte om de ska förstås bokstavligt eller symboliskt. Det gör läsningen både frustrerande och intressant.

Jag fastnar också för hur mycket ensamhet som finns i det outtalade. Även de gånger Vilgot inte är helt ensam rent fysiskt verkar han ändå stå utanför nästan alla sammanhang. Det är en sorts tyst isolering som pågår genom hela boken.

Jag förstår varför titeln är På väg till en vän. Vilgot är ute och går och säger att han är på väg till en vän för att slippa att vara hemma hos mor och far. Och det värsta som kan hända hände på väg till en vän. Han vandrar, han fryser och han känner sig inte välkommen någonstans.

Vilgot hamnar ibland i ett slags tänk-om-tänkande, där alternativen till hans verklighet blir lika viktiga som det som faktiskt händer. Det förstärker känslan av att han lever ett liv där mycket aldrig riktigt blir valt, utan bara sker.

I slutänden lämnar boken mig med fler frågor än svar, vilket också verkar vara dess poäng. Det är inte en berättelse som vill förklara utan snarare visa ett liv i fragment, där tolkningen ligger hos läsaren.

1999: Tom och Ingrid – om att hitta hem av Helena von Zweigbergk

1999: Tom och Ingrid – om att hitta hem av Helena von Zweigbergk är utgiven av Norstedts. Boken är den tredje fristående delen i serien Drömmar om frihet. Ingrid har två vuxna barn, Tom och Johanna. Hon har ingen kontakt med Tom, hans fru Nina och deras son Oscar. Relationen med Johanna är ansträngd och svårnavigerad. Efter att Johanna har tjatat går Ingrid i en terapigrupp för föräldrar med vuxna barn där relationerna inte fungerar. Tom har tonårsdottern Cinti tillsammans med Ezter efter en otrohetsaffär i Ungern. Cinti kommer till Stockholm för att bo hos Tom. 1999 Tom och Ingrid – om att hitta hem är en fantastisk bok! Relationerna, tidsmarkörerna och familjedynamiken är träffsäkra och briljanta. Tack för boken, Helena och Norstedts!

Ingrid har två vuxna barn, Tom och Johanna. Toms pappa, som kom från Ungern, dog när han var liten. Johannas pappa har gift om sig och har två yngre döttrar med sin nya fru. Ingrid har ingen kontakt med Tom, hans fru Nina och deras son Oscar. Efter att Ingrid tappade bort Oscar på Skansen när hon passade honom har Tom inte hört av sig. Relationen med Johanna är ansträngd och svårnavigerad. Dottern är psykolog och tar ofta med sig sin yrkesroll in i privatlivet när hon pratar med Ingrid. Efter att Johanna har tjatat går Ingrid i en terapigrupp för föräldrar med vuxna barn där relationerna inte fungerar. I gruppen pratar deltagarna om sina liv och om hur relationerna har hamnat där de är idag. Tom har tonårsdottern Cinti tillsammans med Ezter efter en otrohetsaffär i Ungern. Ezter har tagit hand om dottern och Tom har inte träffat henne sedan hon var liten men nu vill hon att Cinti ska bo i Sverige. Cinti kommer till Stockholm för att bo hos Tom.

Helena von Zweigbergk är en svensk författare och journalist som debuterade som romanförfattare 2001 med en deckarserie om fängelseprästen Ingrid. Genombrottet kom med Ur vulkanens mun och hon har sedan dess gett ut flera uppmärksammade romaner, däribland Än klappar hjärtan och Totalskada. Flera av hennes verk har översatts till andra språk. Under senare år har von Zweigbergk arbetat med romansviten Drömmar om frihet – ett generationsdrama där hon skildrar en familj över flera decennier under andra halvan av 1900-talet. Serien består av 1959. Ingrid och Georg – en kärlekshistoria, 1979. Johanna och Ingrid – ett familjedrama samt 1999. Tom och Ingrid – om att hitta hem.

Jag sögs verkligen in i den här boken och trivdes med att vara i den världen. Det är en sådan där läsupplevelse där man både känner igen sig och samtidigt blir frustrerad på karaktärerna, ibland samtidigt. Relationerna mellan Ingrid, Tom och Johanna är laddade och svåra och alla tre bär sin egen version av sanningen. Ingrid blir ifrågasatt i sin föräldraroll av sina vuxna barn och samtidigt känner hon inte alls igen den bild de har av henne. Det här är en av anledningarna till att jag tycker boken är så stark, alla har sin egen berättelse om vad som har hänt och de når aldrig riktigt fram till varandra i sina berättelser.

Jag känner med dem alla tre men jag blir också irriterad på dem alla tre. Och det är det som är så skickligt gjort. För det är väl precis så det är i livet, vi tolkar det som händer och har hänt på olika sätt av många olika anledningar och vi känner oss missförstådda när versionerna spretar.

Toms dotter Cinti är en karaktär jag ömmar väldigt mycket för. Hon blir en bricka i ett större relationsspel där vuxna försöker rättfärdiga sina val. Hon har ingen riktig plats och hennes perspektiv får inte riktigt utrymme. Det väcker starka känslor hos mig som läsare, både frustration och sorg. Även här visar Helena von Zweigbergk hur skickligt hon arbetar med att gestalta relationer utan att överförklara. Jag får själv fylla i mellanrummen, tolka handlingar, blickar och reaktioner. Det är inte allt som sägs rakt ut utan det är det som inte sägs som ofta blir viktigast. Det gör läsningen aktiv på ett sätt jag tycker mycket om. Jag blir en del av berättelsen snarare än en betraktare utifrån. Flera gånger känner jag att jag nästan vill ingripa, säga något, stoppa något eller driva något i en annan riktning. Det säger mycket om hur levande karaktärerna är gestaltade.

Terapigruppen är en annan del som jag funderar mycket på. Jag tycker om att följa de samtalen där människor försöker förstå sina relationer men inte alltid riktigt vill se sig själva i dem. Det finns något väldigt mänskligt i det. Ingrid känns ibland lite distanserad där, nästan som att hon betraktar sig själv och de andra utifrån, snarare än att fullt ut delta. Det skapar en intressant spänning i hennes karaktär.

En sak som fastnade hos mig är hur olika Ingrid och Johanna uttrycker kärlek. Johanna och hennes döttrar säger det ofta rakt ut och visar mycket fysisk närhet medan Ingrid menar att hon visar kärlek på andra sätt. Det blir en tydlig kontrast mellan olika sätt att vara förälder och människa och frågan väcks om vad som egentligen räknas som kärlek. Är det orden, handlingarna eller tolkningen av dem? För mig blir det tydligt att det inte finns ett rätt sätt men att det ändå skapar krockar när uttrycken inte möts.

Kommunikation känns överhuvudtaget som bokens kärna. Hur vi pratar med varandra, hur vi inte pratar och hur mycket som går förlorat i det som aldrig riktigt sägs. I terapigruppen tränar deltagarna på att uttrycka känslor och att byta perspektiv men samtidigt känns det som att kunskapen ofta finns där redan. Svårigheten ligger snarare i att omsätta den i verkliga relationer, där känslor och gamla mönster tar över.

Förlåtelse är en annan fråga som hela tiden ligger under ytan. Går det att förlåta svek, försummelser och det som inte blev som det skulle? Och vem har egentligen rätt att definiera vad som har hänt? Det blir också en berättelse om mönster som upprepas och om hur svårt det är att bryta dem även när man ser dem tydligt.

En sak som jag också tycker mycket om är tidskänslan. 1999 blir nästan en egen karaktär i berättelsen med millennieskiftets oro, telefoner som fortfarande är fasta och ett samhälle som står på gränsen till något nytt men ännu inte vet vad. Det väcker mycket igenkänning, både i hur det var då och i hur det känns att se tillbaka på det nu.

Jag upplever också att jag placerar mig själv i ett generationsperspektiv när jag läser. Ingrid blir en representant för en äldre generation med andra ideal och sätt att se på föräldraskap medan Tom och Johanna rör sig i något annat. Det gör att jag både känner igen mina egna föräldrar och mig själv i de yngre perspektiven, vilket skapar en intressant spegling.

Det är en bok som hela tiden rör sig mellan generationer, tolkningar och relationer och som lämnar mig med många tankar snarare än en färdig bild.

1999 Tom och Ingrid – om att hitta hem är en fantastisk bok! Relationerna, tidsmarkörerna och familjedynamiken är träffsäkra och briljanta.