Den gömda musiken av Åsa Hallengård

Den gömda musiken av Åsa Hallengård är utgiven av Historiska Media. Boken är den andra delen i serien Silverslottet. Vi får följa Belia i Tjeckoslovakien från 1930 och fram till andra världskrigets slut. När hon flyr hamnar hon på Silverslottet i Vilémov, hos familjen Vilémovsky ze Stříbra, där hon kommer nära familjens öde. Vi får också följa henne kort på 50- och 60-talen då landet blev kommunistiskt. Parallellt handlar boken om 1990-talet då Belia återser Cermaka när hon återvänder till Silverslottet med sin familj. Cermaka var den yngsta i familjen Vilémovsky ze Stříbra. Cermakas vän Gudrun från Helsingborg följer också med till Tjeckien. Den gömda musiken är en bok om överlevnad i svåra tider, att försona sig med sitt förflutna och kärleken till klassisk musik. Boken väckte starka känslor; sorg, glädje och ilska, och jag beundrar verkligen den medmänsklighet som vissa människor visar i svåra tider. Tack för boken, Åsa och Historiska Media!

Vi får följa Belia i Tjeckoslovakien från 1930 och fram till andra världskrigets slut. Belia är år 1930 fjorton år, hennes mor lever inte och hennes far har spelskulder och dricker. När hon flyr hamnar hon på Silverslottet i Vilémov, hos familjen Vilémovsky ze Stříbra, där hon kommer nära familjens öde. Terezie i köket tar hand om henne efter en lång vandring till slottet. Vi får också följa Belia kort på 50- och 60-talen då landet blev kommunistiskt. Även det blir en tid av fattigdom och makthavare som missbrukar sin position. Parallellt handlar boken om 1990-talet då Belia återser Cermaka när hon återvänder till Silverslottet med sin familj. Det blir en känslosam återförening på slottet som Cermaka har fått ärva. Cermaka var den yngsta i familjen Vilémovsky ze Stříbra och Belia tog hand om henne och hennes mamma Zora när hon var ung. Cermakas vän Gudrun från Helsingborg följer också med till Tjeckien. Även Gudrun har ett liv bakom sig som präglats av svåra händelser.

Åsa Hallengård är lärare och författare. Hon är uppvuxen på en gård utanför Ängelholm. Nu bor hon i Landskrona och pendlar med cykel till sitt arbete som lärare i svenska och religion i Helsingborg. Under dessa cykelturer får hon ofta inspiration till sina manusidéer. Musik är en annan viktig del av hennes liv och hon spelar gärna saxofon när tillfälle ges. Hon har bland annat skrivit feelgoodserien Antikkursen som utspelar sig i Landskrona. Hon har också skrivit serien Livet på Bjäre där den första boken heter Simma i vinterskog och den andra boken Flyga över vårfält. Du kan läsa om båda böckerna här i Bokluckan. Du kan också läsa om boken Om så bara för idag här i Bokluckan. Den gömda musiken är den andra delen i serien Silverslottet. Den första delen heter Silverslottet och du kan även läsa om den här i Bokluckan.

Jag tycker väldigt mycket om att Den gömda musiken är en berättelsen som binder ihop dåtid och nutid. Det gör att karaktärernas liv inte känns avslutade i historien utan som något som fortsätter att leva vidare och påverka även långt senare. Det gör att allt som har hänt känns mer levande och jag tycker om hur det förflutna hela tiden finns närvarande i nuet. Den gömda musiken är en bok om överlevnad i svåra tider, att försona sig med sitt förflutna och kärleken till klassisk musik. Boken väckte starka känslor; sorg, glädje och ilska, och jag beundrar verkligen den medmänsklighet som vissa människor visar i svåra tider.

Boken ger också en stark inblick i en del av Europas historia som ofta bara nämns i förbifarten här i Sverige. Genom familjen Vilémovsky ze Stříbras öde blir det tydligt hur både nazismens framfart och senare kommunismens förtryck påverkade vanliga människors liv på ett brutalt sätt. Det är en påminnelse om hur snabbt ett liv kan förändras och hur utsatt individen är när stora politiska krafter tar över.

Tankarna går lätt till hur människor överlevde dessa tider. Hur uthärdar man hunger, rädsla och ständig osäkerhet där vem som helst kan försvinna från en dag till en annan? Belias livsöde blir en symbol för att överleva i ett skoningslöst system och den styrka som ibland krävs bara för att fortsätta leva. Samtidigt väcker det också sorg och en slags maktlöshet inför vad människor tvingats gå igenom.

Det går inte att läsa boken utan att tänka på hur historien ibland tycks upprepa sig. Fördömanden, angiveri och maktmissbruk är inte bara något som hör det förflutna till utan något vi fortfarande ser i olika former i dagens samhälle. Det gör att handlingen känns obehagligt aktuell trots att den utspelar sig i en annan tid.

Utöver de stora historiska perspektiven berörde Gudruns berättelse mig mycket. Den påminner om att även i ett land som Sverige, som ofta betraktas som tryggt, finns berättelser om utsatthet och våld, både då och i dag. Det blir en viktig kontrast till det yttre lugnet och visar hur djupt rotade maktstrukturer och våld kan vara, oavsett plats eller tid.

Samtidigt finns det i boken något som bryter igenom allt det mörka, medmänskligheten. De människor som trots allt väljer att hjälpa, stå kvar och visa omtanke blir avgörande. Det är där boken också hittar sin värme, mitt i allt det svåra.

Musiken är ytterligare en stark bärande kraft. Den förenar, tröstar och uttrycker sådant som inte alltid går att säga med ord. Att den dessutom blir något som måste gömmas visar hur hotad den fria kulturen kan vara när makten vill kontrollera människor. Titeln får därmed en tydlig tyngd, musiken är inte bara symbolisk, utan något livsviktigt.

Tankarna går vidare till hur mycket konst, musik och litteratur som genom historien har förstörts eller förbjudits. Och hur det fortfarande sker i vår tid. Det väcker en önskan om att värna det fria uttrycket även om det ibland kan innebära risker. Historien visar att det inte alltid är självklart att stå emot.

Efter att jag hade läst ut boken längtade jag direkt tillbaka till att få fortsätta följa Silverslottets värld. Och jag skulle också väldigt gärna besöka Vilemov Castle – Zamek Vilémov i Tjeckien, platsen som är verklighetens Silverslott.

När trollsländorna faller av Ramona Ivener

När trollsländorna faller av Ramona Ivener är utgiven av Bokförlaget Forum. Boken är den första i serien Chiffermorden. Ett brutalt mord i Djursholm gör att avdelningen för grova brott hämtar tillbaka Nemo Friman. Han sadlade om till präst för åtta år sedan efter att de så kallade Chiffermorden förblev ouppklarade. Nu verkar mördaren ha återupptagit sitt värv och till sin hjälp att lösa fallen får Nemo kryptologen Franc Boyer som är expert på historiska chiffer och hemliga språk. De blodiga tecknen på väggen leder dem vidare till ett gammalt hemligt ordensällskap. När de gräver vidare hopar sig frågorna och gamla hemligheter dras fram i ljuset. Allt som får mig att rysa av välbehag finns med i boken; spänning, religiösa hemligheter och gåtor. Jag sträckläste och ville veta hur allt hängde ihop men ville inte att boken skulle ta slut – det blir inte bättre än så! Tack för att jag fick förhandsläsa boken, Ramona och Bokförlaget Forum!

Ett brutalt mord i Djursholm gör att avdelningen för grova brott hämtar tillbaka Nemo Friman. En man och en kvinna i strama kostymer kommer och hämtar Nemo under andakten och Nemo tror att de kommer från säkerhetspolisen. Han sadlade om till präst för åtta år sedan efter att de så kallade Chiffermorden förblev ouppklarade. Arbetet med morden påverkade både hans hälsa och relationen till hans fru. Nu verkar mördaren ha återupptagit sitt värv och till sin hjälp att lösa fallen får Nemo kryptologen Franc Boyer som är expert på historiska chiffer och hemliga språk. Nemo och Franc har inte träffats tidigare men de hittar snabbt ett sätt att arbeta ihop. De blodiga tecknen på väggen leder dem vidare till ett gammalt hemligt ordensällskap. När de gräver vidare hopar sig frågorna och gamla hemligheter dras fram i ljuset.

Ramona trivs nära havet på Gotland där hon växte upp. Hon har en bakgrund som forskare och universitetslektor, är filosofie doktor i historia, dramatiker och skönlitterär författare. Ramona har skrivit spänningsserien om kriminalkommissarie David Ritter. Böckerna i serien heter Nattväkten, Frostänglar, Blodspoeten, Eldsoffer, Glaskvinnan och Fjädermannen. Du kan läsa om alla böckerna i serien här i Bokluckan.

Ramona har också skrivit spänningsserien Spegelsviten. Böckerna i den serien heter Män i mörker, Svart syster och Den Gud glömde. Du kan läsa om alla tre böckerna i serien här i Bokluckan. Den första boken i serien om kriminalkommissarie Árni Wolf heter Dirigenten och den andra delen heter Försvinnandet. Även de böckerna kan du läsa om i Bokluckan.

När trollsländorna faller är den första boken i den nya serien Chiffermorden.

Jag har läst Ramonas böcker sedan Nattväkten kom ut och hon är numera en av mina favoritförfattare. Jag följer alla hennes serier och längtar alltid efter att nya delar ska komma ut.

Det finns böcker som direkt träffar en särskild nerv hos mig och När trollsländorna faller är precis en sådan. Redan titeln Chiffermorden väcker något i mig som gör att jag blir nyfiken på en gång. Bara kombinationen av en kryptolog, historiska chiffer och hemliga språk tillsammans med ett hemligt ordenssällskap gör att jag känner att jag hamnar helt rätt i den här berättelsen.

Det jag tycker extra mycket om är hur mycket boken bygger på det jag själv älskar att läsa om; historiska mysterier, symbolik och religiösa spår som sträcker sig långt bak i tiden. Det är precis den typen av berättelser där jag känner att jag inte bara läser utan också hela tiden vill förstå mer. Och det gör jag verkligen här.

Allt som får mig att rysa av välbehag finns med i boken; spänning, religiösa hemligheter och gåtor. Jag sträckläste och ville veta hur allt hängde ihop men ville inte att boken skulle ta slut – det blir inte bättre än så!

Det som också gör läsupplevelsen speciell är hur mycket den engagerar mig utanför själva texten. Jag märker snabbt att jag börjar googla, läsa vidare och fördjupa mig i sådant som nämns i boken. Det blir nästan som att berättelsen fortsätter utanför sidorna vilket jag tycker är ett väldigt gott tecken i den här typen av roman.

Jag tycker också att det är spännande hur Ramona använder historiska inslag som inspiration, inte minst kopplingarna till verkliga mysterier och chiffertraditioner. Det gör handlingen mer förankrad i forskarvärlden och stärker känslan av att den bygger på välresearchad och genomtänkt logik. Det är just den balansen mellan fakta och fiktion som gör den här typen av spänningsromaner så starka för mig.

Samtidigt finns det något i tempot som jag uppskattar. Istället för att rusa fram låter berättelsen mig vara med och stegvis närma mig svaren. Det gör att spänningen inte bara ligger i vad som ska hända utan också i hur bitarna långsamt faller på plats.

Jag känner också igen mycket av Ramonas sätt att skriva men här får det en ny inramning. Den mer gåtfulla strukturen, där symboler, historiska spår och tolkningar får ta större plats, gör att berättelsen känns lite mer gåtfull än tidigare böcker jag läst av henne. Det passar mig väldigt bra.

För mig blir När trollsländorna faller en roman som kombinerar det bästa av flera världar: historia, symbolik, spänning och intellektuella pussel. Det är precis den typen av läsning jag vill förlora mig i. Nu ser jag fram emot nästa del i serien!

Bokcirkeln som återuppstod av Kate Storey

Bokcirkeln som återuppstod av Kate Storey är utgiven av HarperCollins Nordic. Grace sörjer sin make Frank som hastigt gick bort. Frank älskade böcker och han startade en bokcirkel i den lokala bokhandeln. Efter att dottersonen Jude föreslagit att Grace skulle delta i bokcirkeln gör hon ett pliktskyldigt besök. Det är en brokig grupp av människor som är på plats och efter en trevande start finner Grace sig tillrätta bland dem. I gruppen får Grace lära känna sin man genom andras ögon och hon förstår att han var älskad även där. Förutom att boken ger många konkreta boktips är det en lugn och stillsam läsning. Sorg, gemenskap och ADHD blir en del av berättelsen som landar mjukt i mig. Tack för boken, Kate och HarperCollins Nordic!

Grace sörjer sin make Frank som hastigt gick bort i en hjärtattack. Frank älskade böcker och han startade en bokcirkel i den lokala bokhandeln. Grace har hållit dörren till Franks arbetsrum stängd sedan han dog för ett år sedan. Där förvarade han sina absoluta favoritböcker. Efter att dottersonen Jude föreslagit att Grace skulle delta i bokcirkeln gör hon ett pliktskyldigt besök. Bokcirkeln hålls i bokhandeln Bokparaden som numera ligger där antikhandeln som var Graces andra hem en gång fanns. Det är en brokig grupp av människor som är på plats och efter en trevande start finner Grace sig tillrätta bland dem. Förutom människorna i bokcirkeln finns där också katten Earnest som alltid följer med sin ägare till träffarna. I gruppen får Grace lära känna sin man genom andras ögon och hon förstår att han var älskad även där.

Kate Storey är en brittisk författare. Hon är före detta lärare i engelska och dramatik. Hon bor i en förort till London tillsammans med sin familj.

Förutom att Bokcirkeln som återuppstod ger många konkreta boktips är det en lugn och stillsam läsning. Sorg, gemenskap och ADHD blir en del av berättelsen som landar mjukt i mig.

Jag tycker om hur naturligt sorgen får ta plats. Den är inte dramatisk eller tillrättalagd utan mer som ett stilla bakgrundsbrus som hela tiden finns där. Grace lever i en tillvaro där allt har förändrats men där livet ändå förväntas fortsätta som vanligt. Det är i den balansen mellan det yttre vardagliga och det inre tomrummet som berättelsen har sin styrka.

Relationerna i boken bär mycket av handlingen. Särskilt kopplingen mellan generationerna där Grace försöker förstå både sin dotter och sitt barnbarn men där hon också brottas med sin egen syn på diagnoser och psykisk ohälsa. Jude och hans ADHD-diagnos blir en viktig del av detta, inte som en lösning i sig, utan som en spegling av hur olika man kan förstå samma människa beroende på perspektiv och erfarenhet. Här väcks många tankar kring etiketter, identitet och rädslan för att reduceras till en diagnos.

Samtidigt finns en fin skildring av läsning som något livsavgörande. Frank var den som läste, den som byggde upp bokcirkeln och som genom böckerna lämnade spår efter sig. När Grace sakta närmar sig läsningen igen blir det också ett sätt att närma sig honom och det liv hon delat med honom. Bokcirkeln blir därmed inte bara en social plats utan också en plats för eftertanke och försoning.

Jag tycker om idén om den ”tysta bokcirkeln”, där människor delar en plats men läser sina egna böcker. Det är en lågmäld men fin tanke om gemenskap utan krav på prestation eller social energi. Det finns något väldigt mänskligt i den sortens gemenskap, där man får vara tillsammans men ändå i sitt eget.

Det finns också en värme i berättelsen som bryter igenom de tyngre temana. Små humoristiska inslag gör att texten inte blir tung utan snarare levande och nära. Det gör att sorgen inte känns överväldigande, utan mer som något som samexisterar med vardagen, precis som i verkliga livet.

Till sist lämnar boken mig med tanken på hur böcker följer oss genom livet men också hur vi förändras som läsare. Samma bok kan upplevas helt olika beroende på var i livet man befinner sig och kanske är det just det som gör läsningen så viktig – att den både speglar och förändras med oss.

Om morgondagen vet vi ingenting av Eleonore Holmgren

Om morgondagen vet vi ingenting av Eleonore Holmgren är utgiven av Bazar Förlag. Boken är den första delen om Matilda. Handlingen börjar i november år 1900. Matilda närmar sig sin artonårsdag, hennes myndighetsdag. Hon bor i Tunby socken på den uppländska landsbygden där det är viktigt att veta sin plats och följa den utstakade vägen. Matilda drömmer stort om Uppsala och att skapa sig ett liv där. Hon måste börja som piga i väntan på att själv få bestämma över sitt liv. En dag dyker en säsongsdräng upp och charmar kvinnor i sin väg. Matildas mormor som av många anses vara en häxa har starka åsikter om mannen. Jag förflyttas bakåt i tiden och känner hur min rygg värker av allt arbete samtidigt som jag kämpar bredvid Matilda och hennes mormor för kvinnors rättigheter. En fantastisk bok som förmedlar en del av historien vi inte får glömma. Tack för boken, Eleonore och Bazar Förlag!

Handlingen börjar i november år 1900. Många samlas i kyrkan för att ta farväl av Matildas farmor. Matilda närmar sig sin artonårsdag, hennes myndighetsdag och hennes äldre bror påtalar att det börjar bli dags för henne att gifta sig. Hon bor i Tunby socken på den uppländska landsbygden där det är viktigt att veta sin plats och följa den utstakade vägen. Familjens rykte är viktigt och alla förväntas foga sig. Matilda drömmer stort om Uppsala och att skapa sig ett liv där. Hennes farmor har lärt henne att sy och hon drömmer om att kunna arbeta som sömmerska. Hon måste börja som piga i väntan på att själv få bestämma över sitt liv. Att vara piga innebär tidiga mornar, sena kvällar och tungt arbete. En dag dyker en säsongsdräng upp och charmar kvinnor i sin väg. Även Matilda låter sig charmas av honom. Matildas mormor som av många anses vara en häxa har starka åsikter om mannen.

Eleonore Holmgren arbetar som kommunikatör och bor i Uppsala tillsammans med sin familj. Hon debuterade som författare år 2021 med romanen Sista sommaren, en bok som blev en stor framgång och nominerades till Årets Bok samt gick till final i Storytel Awards. Därefter följde romanerna Brittas arv och Hitta hem, som tillsammans bildar den omtyckta Lindöserien. År 2026 inledde hon den historiska serien om Matilda med romanen Om morgondagen vet vi ingenting. Serien är inspirerad av hennes egen släkthistoria och skildrar kvinnors liv, drömmar och kamp för frihet vid sekelskiftet 1900.

Om morgondagen vet vi ingenting är en historisk roman men samtidigt känns den förvånansvärt aktuell. Eleonore Holmgren har inspirerats av sin egen släkthistoria och låtit en Matilda från det förflutna få nytt liv. Resultatet blir en berättelse som känns både trovärdig och levande. Det märks att författaren har lagt mycket tid på research, inte minst när det gäller kvinnors livsvillkor vid förra sekelskiftet. Eftersom kvinnornas historia ofta har fått stå tillbaka i historieskrivningen blir den här berättelsen extra viktig.

Jag förflyttas bakåt i tiden och känner hur min rygg värker av allt arbete samtidigt som jag kämpar bredvid Matilda och hennes mormor för kvinnors rättigheter. En fantastisk bok som förmedlar en del av historien vi inte får glömma.

Det som berör mig mest är hur begränsade kvinnornas valmöjligheter var. För Matilda är myndighetsdagen inte bara en födelsedag utan en möjlighet att äntligen få bestämma över sitt eget liv. Hon drömmer om något mer än det som förväntas av henne men i det lilla samhället granskas varje steg hon tar. Skvaller, rykten och andras åsikter styr människors liv på ett sätt som känns både frustrerande och sorgligt att läsa om.

Boken skildrar också hur hårt livet kunde vara för kvinnor som hamnade utanför samhällets normer. Skam, skuld och rädsla genomsyrar tillvaron samtidigt som män ofta slipper ta ansvar för konsekvenserna av sina handlingar. Särskilt tankarna kring oönskade graviditeter och kvinnors utsatthet känns obehagligt aktuella. När dagens samhällsdebatt ibland ifrågasätter rättigheter som många tar för givna blir det tydligt hur viktigt det är att minnas historien och förstå vad kvinnor före oss har kämpat för.

Jag tycker mycket om Matilda som huvudperson. Hon är envis, modig och har drömmar som sträcker sig längre än omgivningen anser lämpligt. Samtidigt är hon långt ifrån perfekt. Hon bär på sorg, ilska och besvikelser som påverkar hennes val och relationer. Det gör henne mänsklig och lätt att känna med. Relationen till mormodern känns varm och speciell. Mormodern besitter kunskaper som människor söker sig till när de behöver hjälp men samma kunskaper gör också att hon möts av misstänksamhet och fördomar.

Jag uppskattar också språket. Det har en ton som passar tiden utan att kännas gammaldags eller svårläst. Miljöerna, människorna och vardagen blir lätta att se framför sig och berättelsen flyter fram på ett naturligt sätt. Jag fastnade snabbt för både karaktärerna och deras öden och ser fram emot att få följa Matilda vidare. Det här är en stark inledning på serien och en berättelse som ger röst åt kvinnor vars liv alltför sällan har fått ta plats i historieböckerna.

Mordet på Raggarkungen av Hannah A Helseth

Mordet på Raggarkungen av Hannah A Helseth är utgiven av Gyldendal Astra. Det är den första delen i deckarserien Brottsplats Värmland. Amanda är en ung polis som har ett förflutet i raggarkulturen runt Karlstad. En kväll när hon varit ute med en vän och druckit sig rejält berusad kommer han som kallas Raggarkungen glidande i sin bil och erbjuder henne skjuts hem. Det blir sista gången de ses. Han hittas mördad och det är Amanda som får leda mordutredningen. Det finns många anledningar till att hon inte borde göra det, anledningar som hon undanhåller sin chef. Kollegan Tom står inte högt i kurs hos Amanda med sitt privilegierade liv och präktiga sätt men nu tvingas hon arbeta med honom. Jag tyckte verkligen om att befinna mig i raggarkulturens värld där lojalitet är en självklarhet. Amandas dubbla intressen i mordutredningen skapar spänning och friktion. Tack för boken, Hannah och Gyldendal Astra!

Amanda är en ung polis som har ett förflutet i raggarkulturen runt Karlstad. Hennes bakgrund är brokig och fylld av slagsmål och fylla. En kväll när hon varit ute med en vän och druckit sig rejält berusad kommer han som kallas Raggarkungen glidande i sin bil och erbjuder henne skjuts hem. I baksätet sitter hennes gamla vänner Lilly och Pussy och i framsätet sitter Bira. I detta sällskap kallas hon bara Mändy. Det blir sista gången de ses. Raggarkungen hittas mördad och det är Amanda som får leda mordutredningen. När chefen ringer är hon bakfull och inser först inte vem offret är. Det finns många anledningar till att Amanda inte borde leda utredningen, anledningar som hon undanhåller sin chef. Kollegan Tom står inte högt i kurs hos Amanda med sitt privilegierade liv och präktiga sätt men nu tvingas hon arbeta med honom. Enligt Amanda är Tom en överklasskit från Hammarö och ett präktigt rövhål.

Hannah är född 1987. Hon debuterade som författare 2024 med kriminalromanen Dalens djup, första delen i serien Fallen i Østerdalen. Uppföljaren Nordanvind kom 2025 och du kan läsa om båda böckerna här i Bokluckan. Hannah är utbildad grafisk designer och bor i Värmland med sin familj, inklusive man, barn, hundar och katter. Som barn tillbringade hon mycket tid i Østerdalen i Norge, en plats som har präglat hennes skrivande.

I en intervju med Hammarö Nytt berättar hon att hon började skriva på Dalens djup under en vistelse i Norge men att det var först senare, efter att ha återvänt till Värmland, som hon fullföljde projektet. Hannah har även en bakgrund inom musik vilket fortfarande är en viktig del av hennes liv. Musiken spelar en stor roll i Hannahs skrivande och hon använde en spellista för att komma i rätt stämning när hon skrev Dalens djup. Jag vet inte om hon har fortsatt med att göra spellistor till sina böcker men jag tycker om idén. Mordet på Raggarkungen är den första delen i deckarserien Brottsplats Värmland.

Jag tyckte verkligen om att befinna mig i raggarkulturens värld där lojalitet är en självklarhet. Det är en miljö som jag aldrig tidigare har stött på i en deckare och det gör att boken känns både originell och uppfriskande. Här finns en gemenskap där människor tar hand om varandra och där det inte verkar spela någon större roll varifrån man kommer eller vilka misstag man har gjort. Samtidigt finns det starka oskrivna regler och en tydlig moralisk kompass. Raggarkungen själv framstår som en person med starka principer och en tydlig gränsdragning mot sådant han inte vill förknippas med.

Amandas dubbla intressen i mordutredningen skapar spänning och friktion. Hon befinner sig mellan två världar som på många sätt krockar med varandra. Å ena sidan är hon polis och förväntas vara professionell och objektiv. Å andra sidan är hon Mändy, en del av den gemenskap som nu hamnat i polisens sökljus. Det gör att utredningen hela tiden får ett personligt djup där Amanda tvingas förhålla sig till sitt eget förflutna samtidigt som hon försöker lösa mordet.

Relationen mellan Amanda och Tom blir också intressant eftersom de representerar så olika livserfarenheter. Amanda bär med sig en uppväxt präglad av otrygghet och ansvar långt innan hon egentligen var gammal nog att bära det. Hon har fått lära sig att klara sig själv och att inte förvänta sig hjälp från andra. Tom kommer från en helt annan verklighet vilket gör att deras möten präglas av både irritation och missförstånd. Samtidigt skapar deras olikheter en dynamik som ger berättelsen ytterligare ett lager.

En sak som berörde mig var skildringen av Amandas bakgrund. Att läsa om hur hon och hennes bror växte upp med missbruk, bråk och brist på trygghet väcker många känslor. När vuxenvärlden sviker tvingas barn ofta ta ett ansvar som de aldrig borde behöva bära. Mot den bakgrunden blir det också lättare att förstå varför raggarkulturen kom att bli som en familj för Amanda. Där fann hon den tillhörighet och lojalitet som saknades hemma.

Amanda är en huvudperson med många motsägelser. Hon bär på mycket ångest och har ett destruktivt sätt att hantera sina känslor. Det gör henne inte alltid sympatisk men desto mer mänsklig. Hannah A. Helseth vågar skapa en huvudperson med tydliga brister och motsägelser och det gör att jag gärna vill fortsätta följa hur Amanda utvecklas.

Mordet på Raggarkungen är en stark inledning på serien Brottsplats Värmland. Kombinationen av en ovanlig miljö, komplexa karaktärer och relationer som bär på mycket historia gör att den lämnar ett starkt avtryck. Jag ser verkligen fram emot att få återvända till Amanda och läsa vidare i serien!

Ödeskust av Kicki Sehlstedt

Ödeskust av Kicki Sehlstedt är utgiven av Bazar Förlag. Boken är den andra delen i serien Bohusmorden som inspireras av verkliga, olösta brott. Julia Järvskog driver true crime-podden Brottet. Hennes efterforskningar till en tidigare säsong ledde till att den livstidsdömde Ronny Roos blev frisläppt för ett brutalt dubbelmord. Nu finns fallet hos Kalla fall-gruppen i Göteborg. Julia vill ta reda på mer om dubbelmordet och hon vill göra en ny säsong där hon försöker ta reda på vem som begick morden. Många känslor rörs upp hos de anhöriga. Julias vän Åsa söker sin mormors historia som flykting från Norge under andra världskriget. Hemligheter kommer upp till ytan som påverkar än idag. Polisen Kalle Moghini och Julia har känt varandra sedan de var små. När de upptäcker att de har känslor för varandra vet de inte hur de ska hantera det. Miljön, karaktärerna, hemligheterna och relationerna gjorde att det var svårt att släppa Ödeskust. Mina känslor åkte berg- och dalbana genom hela boken. Tack för boken, Kicki och Bazar Förlag!

Julia Järvskog driver true crime-podden Brottet. Innan bodde hon i Stockholm men numera bor hon i den lilla bohuslänska kustorten Hunnebostrand. Hennes efterforskningar till en tidigare säsong ledde till att den livstidsdömde Ronny Roos blev frisläppt för ett brutalt dubbelmord. Julia började titta närmare på fallet efter att Ronnys dotter Wilma bett henne göra det. Nu finns fallet hos Kalla fall-gruppen i Göteborg. Julia vill ta reda på mer om dubbelmordet och hon vill göra en ny säsong där hon försöker ta reda på vem som begick morden. Eftersom hon numera bor i Hunnebostrand är det lättare att prata med personer som kan veta något om vad som hände. Många känslor rörs upp hos de anhöriga. När Ronny försvinner börjar Julia fundera på om han trots allt kanske inte är oskyldig. Julias vän Åsa söker sin mormors historia som flykting från Norge under andra världskriget. Åsa har hittat ett brev som inte är färdigskrivet och det får henne att vilja veta mer om mormoderns liv. Hemligheter kommer upp till ytan som påverkar än idag. Polisen Kalle Moghini och Julia har känt varandra sedan de var små. När de upptäcker att de har känslor för varandra vet de inte hur de ska hantera det.

Kicki Sehlstedt är journalist, kriminolog och författare. Med en bakgrund som reporter med fokus på våld och förtryck av kvinnor har hon sedan 2019 arbetat med dokumentärserien ”Svenska fall”. Kicki debuterade som författare 2018 med thrillern Sweet Lolita, den första delen i Probono-serien om journalisten Aida Svantesson och kriminologen Kajan Berglund. Du kan läsa om de fyra böckerna i serien här i Bokluckan, Sweet Lolita, Oskuld, Bara ett offer och För din skull. Kickis böcker skildrar aktuella samhällsproblem och bygger på gedigen research. Ödeskust är den andra delen i serien Bohusmorden som inspireras av verkliga, olösta brott. Havsoffer är den första delen och du kan läsa om den också här i Bokluckan.

Ödeskust är mycket mer än en kriminalroman. Det är en berättelse om relationer, hemligheter och hur gamla händelser fortsätter att påverka människor långt senare. Jag tycker om hur Kicki Sehlstedt väver samman mordutredningen med karaktärernas privata liv och visar hur svårt det kan vara att veta vem man egentligen kan lita på, även bland människor som står en nära.

Jag tycker också om hur boken lyfter frågor kring true crime. Julia vill hjälpa människor och söka sanningen men hennes arbete får stora konsekvenser för många människor. Frisläppandet av Ronny Roos river upp gamla sår hos de anhöriga samtidigt som hans dotter känner stor tacksamhet mot Julia. Det blir tydligt att sanningen inte alltid leder till något enkelt eller rättvist och att alla bär på sin egen version av det som hänt. Jag tycker om hur relationen mellan journalistik, poddvärlden och polisarbete skildras och hur samarbetet mellan Julia och Kalle både hjälper och komplicerar situationen.

Relationerna i boken känns trovärdiga och mänskliga. Kalle och Julia bär båda på tidigare sår och osäkerhet kring vad de egentligen vill. Det handlar inte bara om kärlek utan också om rädsla för att göra fel, såra andra eller rasera det liv man redan byggt upp. Även vänskapen mellan Julia och Åsa tillför mycket till berättelsen och gör att boken får fler lager än själva kriminalfallet.

Jag fastnade för berättelsen om Åsas mormor och hennes flykt från Norge under andra världskriget. Trots att flykten utspelade sig långt tillbaka i tiden känns den väldigt aktuell. Diskussionerna om människor på flykt från krig finns ständigt närvarande idag och jag tänkte flera gånger på hur lätt det är att glömma människorna bakom rubriker och debatter. Utsattheten, ensamheten och rädslan hos människor som tvingas lämna sina hem förändras inte med tiden. Det blir en stark påminnelse om hur erfarenheter och trauman kan leva vidare genom generationer och påverka familjer långt senare.

Kicki Sehlstedts bakgrund som journalist och hennes arbete med dokumentärserien ”Svenska fall” märks tydligt. Det finns ett gediget researcharbete bakom boken och jag tycker om hur verklighetsnära allt känns utan att det tar över själva läsupplevelsen. Kombinationen av spänning, relationer och samhällsfrågor gör att handlingen känns både engagerande och trovärdig.

Miljön, karaktärerna, hemligheterna och relationerna gjorde att det var svårt att släppa Ödeskust. Mina känslor åkte berg- och dalbana genom hela boken. Det kom vändningar och överraskningar ända fram till slutet och avslutningen gjorde verkligen att jag ser fram emot nästa del i serien!

Allt som återstår av Virginie Grimaldi

Allt som återstår av Virginie Grimaldi är utgiven av Mius Förlag. Jeanne är sjuttiofyra år och har nyligen blivit änka. Iris är trettiotre och hon har begett sig till Paris med bara en resväska för att bygga upp sitt liv. Théo som är arton kämpar för att få sitt liv att fungera efter en trasslig barndom. Deras liv korsas och det resulterar i att de delar lägenhet. Det blir en trevande start i att samexistera men deras liv flätas sakta samman. Det här är en bok som fick mitt hjärta att smälta och längta till Paris. Jag tyckte om att läsa om relationerna och den stillsamma humorn som blandades med berörande livsöden och existentiella frågor. Tack för boken, Virginie Grimaldi och Mius Förlag!

Jeanne är sjuttiofyra år och har nyligen blivit änka. Hela hennes tillvaro har förändrats och sorgen efter maken är ständigt närvarande. Iris är trettiotre och hon har begett sig till Paris med bara en resväska för att bygga upp sitt liv. Det är svårt att hitta en lägenhet och efter ett otal lägenhetsvisningar känner hon sig nedslagen. Théo som är arton kämpar för att få sitt liv att fungera efter en trasslig barndom. Arbetet på bageriet ger honom en liten inkomst men han har fortfarande ingenstans att bo. Deras liv korsas och det resulterar i att de delar lägenhet. Ingen av dem ser egentligen fram emot att bo tillsammans. Det blir en trevande start i att samexistera men deras liv flätas sakta samman.

Virginie Grimaldi är en fransk författare född 1977 i Bordeaux där hon fortfarande bor. Hon debuterade som romanförfattare 2015 och har sedan dess blivit en av Frankrikes mest lästa författare. Hennes böcker har översatts till över tjugo språk och har nått stora framgångar både i Frankrike och internationellt. Grimaldi är känd för sina relationstäta berättelser där humor och värme ofta blandas med teman som sorg, familjerelationer, vänskap och livskriser.

Allt som återstår är en bok som fick mitt hjärta att smälta och längta till Paris. Jag tyckte om att läsa om relationerna och den stillsamma humorn som blandades med berörande livsöden och existentiella frågor. Det som verkligen berörde mig var hur Virginie Grimaldi skildrar människor som på olika sätt gått sönder men som långsamt hittar tillbaka till sig själva genom gemenskapen med andra. Jeanne, Iris och Théo bär alla på en ensamhet och en sorg som format dem men när deras liv flätas samman uppstår något som liknar en familj.

Jeannes sorg är överväldigande och genomsyrar hela hennes tillvaro. Hon försöker hålla fast vid sin make och vid livet de hade tillsammans samtidigt som hon också bär på andra förluster och besvikelser. Jag tyckte att Grimaldi skildrade hennes sorg på ett väldigt ömsint och trovärdigt sätt. Sorgen får ta plats utan att bli dramatisk och det gjorde att den kändes ännu starkare.

Iris berättelse gjorde mig arg och ledsen. Det psykiska våldet hon utsattes för var så nedbrytande och obehagligt att jag ibland bara ville skrika åt henne att springa därifrån och aldrig se tillbaka. Grimaldi visar väldigt tydligt hur en destruktiv relation kan bryta ner en människas självkänsla och få henne att tvivla på sitt eget värde och sin egen förmåga. Det gjorde ont att läsa om hur Iris förlorat tron på sig själv trots att hon är både kompetent och varm.

Théo blev kanske den karaktär som berörde mig allra mest. Han försöker navigera livet efter en uppväxt präglad av svek, otrygghet och längtan efter kärlek. Det finns något väldigt sårbart i honom samtidigt som han använder humor och charm för att skydda sig själv och lätta upp stämningen runt omkring sig. Jag upplevde att hans skämtande ofta blev ett slags försvar mot allt det svåra han bär inom sig. Samtidigt finns det en sådan värme och omtanke hos honom.

Det jag tycker att Virginie Grimaldi lyckas särskilt bra med är relationerna mellan karaktärerna. Allt får ta tid. Det är trevande, försiktigt och lågmält men också väldigt mänskligt. Jeanne, Iris och Théo börjar sakta förstå varandras styrkor, svagheter och sårbarheter och det gör att relationerna känns genuina. De försöker inte rädda varandra genom stora gester utan genom små handlingar, omtanke och närvaro.

Jag tycker också mycket om hur Grimaldi väver in humor mitt i allt det tunga. Det finns en värme i berättelsen som gör att den aldrig blir mörk trots att den behandlar sorg, våld, ensamhet och psykisk utsatthet. Balansen mellan det smärtsamma och det hoppfulla gör att berättelsen känns väldigt levande.

När jag slog igen boken kände jag att jag inte riktigt ville lämna Jeanne, Iris och Théo. Jag hade gärna fortsatt följa deras liv och deras relationer. Det säger mycket om hur levande och nära karaktärerna kändes för mig som läsare.


Det som vilar i mörker av Emma Olofsson

Det som vilar i mörker av Emma Olofsson är utgiven av Saga Egmont. Boken är den fjärde delen i Sonja Ljung-serien. Kriminalinspektör Sonja Ljung är på höstmarknad med några av sina kollegor i Karlskrona. Deras trevliga stund avbryts av ett skrik och någon ropar: Han har en kniv! En man har blivit knivhuggen och polisen sätter genast igång med arbetet att hitta den skyldige. När en kvinna hittas skjuten utanför en lägenhetsport blir det ytterligare ett fall att lösa. Polisinspektör Klara Andersson går i sin mammas och morfars fotspår men har svårt att skapa sig en egen identitet bland poliserna eftersom många känner till hennes mamma. Jag tycker om hur jag får följa poliserna både privat och i arbetet. Samhällsfrågor, relationer och mörka hemligheter vävs samman till en spännande kriminalroman som jag älskar att vara en del av.

Kriminalinspektör Sonja Ljung är på höstmarknad med några av sina kollegor i Karlskrona. Hennes chef Morten har föreslagit att de ska träffas och ta en öl tillsammans. Deras trevliga stund avbryts av ett skrik och någon ropar: Han har en kniv! Runt omkring dem skriker människor och rusar från området. En man har blivit knivhuggen och polisen sätter genast igång med arbetet att hitta den skyldige. Två tjejer i tonåren har tagit en bild på förövaren. När en kvinna hittas skjuten utanför en lägenhetsport blir det ytterligare ett fall att lösa. Det finns misstankar om att dådet har kopplingar till kvinnans arbete på Migrationsverket. Polisinspektör Klara Andersson går i sin mammas och morfars fotspår men har svårt att skapa sig en egen identitet bland poliserna eftersom många känner till hennes mamma. Hon har varit polis i två år och känner sig osäker på om hon valde yrket själv eller om hon bara följde den väg som förväntades av henne.

Emma är född och uppvuxen i Malmö men har bott i Blekinge sedan 2014. Innan hon blev författare på heltid arbetade hon som lärare i svenska och samhällskunskap. Hon debuterade 2020 med Vita rosor och har sedan dess varit otroligt produktiv. Emma har bland annat skrivit Karlshamnsserien, Sonja Ljung-serien, Olofströmsmorden, flera barnböcker samt böcker tillsammans med Cecilia Sahlström och maken Lukas Olofsson. År 2023 tilldelades hon Olofströms kommuns kulturpris. Du kan läsa om flera av Emmas böcker här i Bokluckan.

Jag tycker om hur Emma låter samhällsfrågorna ta plats utan att de känns inskrivna för sakens skull i Det som vilar i mörker. Det finns en tyngd i berättelsen där människor på olika sätt befinner sig i utsatta situationer och där gränsen mellan att vilja hjälpa och att faktiskt hjälpa ibland blir suddig. Goda intentioner räcker inte alltid hela vägen och ibland kan människor gå över gränser eller fatta beslut som i längden får motsatt effekt. Särskilt utsatta blir personer på flykt som riskerar att hamna i beroendeställning till människor som antingen vill väl men agerar överilat eller till människor som medvetet utnyttjar deras utsatthet. Handlingen är både högaktuell och angelägen.

Våld i nära relationer är också ett viktigt tema i boken och Emma skildrar det på ett väldigt trovärdigt sätt. Skammen och skulden hos den som utsätts blir tydlig och det märks hur svårt det kan vara att bryta sig loss när någon annan successivt tagit kontroll över ens liv. Svartsjuka kan börja i något litet men växa till något destruktivt där kontroll, misstänksamhet och manipulation tar över vardagen. Jag tycker boken visar hur viktigt det är att människor runt omkring vågar fråga, vågar lägga sig i och vågar ta det där obekväma samtalet. Samtidigt visar den också hur svårt det kan vara för den som är utsatt att själv förstå att skulden aldrig ligger hos offret.

Jag tycker om hur jag får följa poliserna både privat och i arbetet. Relationerna mellan karaktärerna känns levande och mänskliga. Det finns relationer som skaver och sätts på prov men också relationer fyllda av omtanke och lojalitet. Sonja och Navid har en jargong som känns naturlig och varm och jag tycker om hur de retas med varandra utan att det blir hårt eller elakt. Morten är dessutom en chef som verkligen bryr sig om sin personal och fungerar som en trygg punkt i gruppen vilket är fint att läsa om eftersom sådana karaktärer inte alltid får ta plats.

Klara är en karaktär som väcker många tankar. Att försöka skapa sig en egen identitet samtidigt som omgivningen redan har en bild av vem man är genom ens familj måste vara svårt. Det finns en osäkerhet hos henne som gör henne mänskligt skör och lätt att förstå. Jag tycker Emma lyckas bra med att visa hur mycket våra relationer och vår bakgrund påverkar oss, även i vuxen ålder.

Fallen är obehagliga och spänningen finns närvarande genom hela boken. Det finns flera oväntade vändningar och jag tycker om att följa själva polisarbetet och hur utredningarna växer fram steg för steg. Hemligheter spelar en stor roll i berättelsen. När människor bär på saker som de försöker dölja under lång tid börjar det till slut tära på dem och ibland leder det vidare till ilska, desperation och hämnd. Det gör att berättelsen hela tiden bär på ett underliggande mörker.

Jag blev också glad över att Matias Hernández skymtar förbi, om än väldigt kort. Det är något särskilt med karaktärer som dyker upp igen och skapar igenkänning mellan olika böcker och serier.

Samhällsfrågor, relationer och mörka hemligheter vävs samman till en spännande kriminalroman som jag älskar att vara en del av. Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien.

Ett liv långt borta av M. L. Stedman

Ett liv långt borta av M. L. Stedman är utgiven av Albert Bonniers Förlag. 1958 i Västra Australien åker Phil MacBride iväg med sin lastbil med sönerna Warren och Matt. Hans fru Lorna och dottern Rose är kvar hemma på gården. Phil väjer för en känguru mot bättre vetande och olyckan som följer får förödande konsekvenser för hela familjen. Familjen drabbas av ytterligare tragedier och kvar bland resterna av en stukad familj finns en liten pojke som försöker finna sin plats i sammanhanget. Det är en familjesaga som är otroligt vacker, sorglig och berörande och jag vill vara kvar i familjen MacBrides sköra och sårbara tillvaro. Kärlek, hemligheter och rätten att få vara sig själv blandas med storslagen natur och vardagliga sysslor. Så bra, så tänkvärd och så fantastisk! Tack för boken, M. L. Stedman och Albert Bonniers Förlag!

1958 i Västra Australien åker Phil MacBride iväg med sin lastbil med sönerna Warren och Matt. Den tjugotvåårige Warren är äldst och Matt, som fyller arton om två dagar, är yngst i syskonskaran. Phils fru Lorna och dottern Rose är kvar hemma på gården. Rose skulle egentligen ha följt med till mötet de är på väg till men efter att ha lurat Matt blir hon kvar hemma. Phil väjer för en känguru mot bättre vetande och olyckan som följer får förödande konsekvenser för hela familjen. På ett ögonblick förändras allt för familjen. Familjen drabbas av ytterligare tragedier och kvar bland resterna av en stukad familj finns en liten pojke som försöker finna sin plats i sammanhanget.

M. L. Stedman är en australisk författare och tidigare jurist som är uppvuxen i Västra Australien men numera bor i London. Innan hon började skriva arbetade hon som advokat och studerade senare kreativt skrivande vid University of London. Hennes debutroman Fyren mellan haven från 2012 blev en internationell succé och översattes till många språk. Romanen filmatiserades 2016 med Michael Fassbender och Alicia Vikander i huvudrollerna.

Efter debuten dröjde det många år innan hennes andra roman, Ett liv långt borta, kom ut. Inför arbetet med Ett liv långt borta reste Stedman runt i Västra Australien för att göra research om livet på avlägsna fårfarmar under 1950-talet. Hennes böcker kretsar ofta kring familjerelationer, skuld, hemligheter och människors längtan efter tillhörighet.

Det som drabbar familjen MacBride förändrar inte bara deras liv för stunden utan skapar ringar på vattnet som sträcker sig genom generationer. Ett ögonblick kan förändra en hel släkts historia och konsekvenserna går varken att förutse eller överblicka. Jag tycker att M. L. Stedman skildrar det på ett väldigt skickligt sätt genom att låta sorgen, skulden och tystnaden leva kvar långt efter själva tragedin. Livet går vidare men det finns hela tiden något skört och sårbart i familjens tillvaro som aldrig riktigt försvinner.

Det är en familjesaga som är otroligt vacker, sorglig och berörande och jag vill vara kvar i familjen MacBrides sköra och sårbara tillvaro. Kärlek, hemligheter och rätten att få vara sig själv blandas med storslagen natur och vardagliga sysslor. Så bra, så tänkvärd och så fantastisk!

Jag tycker också mycket om hur författaren skildrar människorna och tiden de lever i. Flera av karaktärerna bär på skuld och skam som blir nästan omöjlig att ta sig ur eftersom omgivningen och tiden inte tillåter människor att leva öppet eller annorlunda. Rätten att få vara sig själv blir begränsad i en liten ort där alla känner alla och där skvaller snabbt kan få stora konsekvenser. Hemligheter hålls undan för att skydda människor men riskerar samtidigt att rasera hela tillvaron om de kommer fram. Det finns också något väldigt sorgligt i hur flera av karaktärerna börjar se sig själva som ovärdiga kärlek och lycka efter det som hänt.

Naturens storslagenhet och människans litenhet blir också tydlig genom hela berättelsen. Landskapet i Västra Australien känns både vackert och obarmhärtigt och människorna lever nära naturen och dess villkor. Samtidigt förändras samhället omkring dem. Nya tider, gruvindustrin och förändrade levnadssätt påverkar livet på gårdarna och gör att det gamla långsamt håller på att försvinna. Jag tycker mycket om hur Stedman väver in sådana förändringar utan att det tar över berättelsen.

En detalj jag verkligen fastnade för är Andys ord ”glömme”, som motsats till minne. Det säger så mycket om boken och om människorna i den. Flera av karaktärerna försöker leva vidare med sådant de helst vill glömma men som ändå fortsätter att forma dem. Boken rymmer så många känslor och tankar kring familj, tillhörighet, skuld och identitet att det är svårt att släppa familjen MacBride när boken är slut.

Motljus av Pirkko Saisio

Motljus av Pirkko Saisio är utgiven av Förlaget M. Boken är den andra delen i Helsingforstrilogin som är en autofiktiv romansvit om Pirkkos uppväxt i arbetarklassen i Finland. Hon bor hemma med sina föräldrar och även hennes farfar har flyttat dit. Fadern är övertygad kommunist och hennes sökande efter en sexuell, politisk och andlig identitet gör att de inte drar jämt. Drömmen om att skriva och bli författare börjar gro efter att en lärare berömt henne. 1968 åker hon till Schweiz för att jobba på ett barnhem. Upplevelsen blir inte som hon föreställt sig med Sound of Music och boken Heidi som förebilder. Språket, krassheten och Finlands historia drar in mig i Pirkkos liv och jag känner och hoppas med henne. En fantastisk bok om en del av historien som måste leva vidare. Tack för boken, Pirkko och Förlaget M!

Hon bor hemma med sina föräldrar och även hennes farfar har flyttat dit. Rummet hon blivit lovad får farfadern och den frihet hon såg framför sig dras undan. Fadern är övertygad kommunist och hennes sökande efter en sexuell, politisk och andlig identitet gör att de inte drar jämt. Diskussionerna dem emellan gör att modern går därifrån. Drömmen om att skriva och bli författare börjar gro efter att en lärare berömt henne. Hon söker inspiration i sin närhet för att utveckla sitt skrivande. 1968 åker hon till Schweiz för att jobba på ett barnhem. Med rekommendationer från finska Frälsningsarmén får hon jobbet. Upplevelsen blir inte som hon föreställt sig med Sound of Music och boken Heidi som förebilder. Barnen binds vid pottorna och bestraffas godtyckligt med slag.

Pirkko Saisio, född 16 april 1949 i Helsingfors, är en finsk författare, skådespelare och regissör med en karriär som sträcker sig över fem decennier. Hon debuterade 1975 med romanen Elämänmeno (Livets gång), som belönades med J. H. Erkko‑priset och har sedan dess skrivit ett brett spektrum av verk, från romaner och pjäser till film‑ och tv‑manus. Hennes mest kända verk är den självbiografiska Helsingforstrilogin; Pienin yhteinen jaettava (Det minsta gemensamma), Vastavalo (Motljus) och Punainen erokirja (Den röda separationsboken). Motljus är den andra delen i serien som är en autofiktiv romansvit om Pirkkos uppväxt i arbetarklassen i Finland. Du kan läsa om Det minsta gemensamma här i Bokluckan.

Saisio har tilldelats flera prestigefyllda priser, bland annat Finlandiapriset för Punainen erokirja (Den röda separationsboken) 2003, och hennes produktion räknas som en modern klassiker i finsk litteratur. Utöver sitt författarskap har hon verkat som dramaturgi­professor och regissör och hennes verk fortsätter att nå läsare och kritiker i flera länder.

Det som stannar kvar hos mig efter läsningen är framför allt hur starkt Saisio skildrar känslan av att stå mellan olika identiteter och inte riktigt passa in någonstans. Jag känner hela tiden hur berättarrösten försöker förstå både sig själv och världen omkring sig. Hon iakttar, analyserar och formar meningar inom sig samtidigt som hon försöker hitta sin plats i familjen, politiken, tron och kärleken. Relationen till fadern blir särskilt stark eftersom deras diskussioner handlar om så mycket mer än bara politik. Det handlar om makt, frihet och rätten att få vara den man är.

Jag tycker mycket om hur berättelsen rör sig mellan Finland och Schweiz och hur minnen, tankar och upplevelser vävs samman i korta intensiva stycken. Hon har sett Sound of Music åtta gånger och känner sig som Julie Andrews. Och hon har läst Johanna Spyris bok Heidi. Åh, vad jag känner igen mig i detta även om jag är yngre. Jag älskade och älskar fortfarande både Sound of Music och Heidi.

Det finns något fragmentariskt i berättandet som samtidigt känns väldigt genomtänkt. Perspektivet skiftar mellan jag och hon och ibland nämns även Pirkko vid namn. För mig förstärker det känslan av autofiktion och av en människa som försöker förstå sig själv utifrån och in på samma gång.

Språket är en stor del av läsupplevelsen. Meningarna flyter fram med ord och formuleringar som känns poetiska men samtidigt jordnära och hårda. Jag fastnar ofta vid små detaljer och formuleringar som säger mycket med få ord. Det finns också en rytm i hur meningar binds samman och bryts upp med ord som och, men och fast, vilket gör att tankarna nästan känns som andetag eller minnesbilder. Formuleringar som ….tiden flyr från henne. …., Det luktar….nypressad kostymkrage, Ankorna skränar med leriga stämmor., ….disken slumrar i vasken… får mig att jubla inombords.

Jag tycker också om hur skrivandet får ta plats i handlingen. Det märks tidigt att hon observerar världen på ett sätt som gör att hon redan håller på att bli författare. Hon samlar intryck, människor, dofter och känslor och gör om dem till språk. Samtidigt finns en osäkerhet i henne när orden faktiskt ska uttalas högt. Det blir en stark kontrast mellan det välformulerade inre och svårigheten att göra sig hörd i verkligheten.

Språket, krassheten och Finlands historia drar in mig i Pirkkos liv och jag känner och hoppas med henne. En fantastisk bok om en del av historien som måste leva vidare. Tänk att boken kom ut 2000 och först nu finns på svenska! Jag hoppas att även den tredje delen i trilogin kommer ut på svenska snart!