God Save the Queen av Denise Rudberg

God Save the Queen av Denise Rudberg är utgiven av Norstedts. Boken är den tredje delen i Queen-serien. Året är 1976 och kriminalinspektör Karin ”Kaiser” Johansson arbetar på våldsroteln i Stockholm. Tillsammans med kollegan Britta Nilsson försöker hon skaffa bevis för att få fast Gammelhäxan, en bordellmamma med ett rymligt samvete. Bordellhärvan har kostat kollegor livet och minderåriga flickor har utnyttjats av högt uppsatta män. Agneta Thorén arbetar i polisens arkiv men lever ett destruktivt privatliv. Rikspolischefen Sven Jernfeldt skickar henne till Lund för att undersöka personer som studerat där. Den tidstypiska inramningen fick mig att minnas min barndom medan den spännande handlingen fick mig att knyta näven i fickan och hålla andan. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Tack för boken, Denise och Norstedts!

Året är 1976 och kriminalinspektör Karin ”Kaiser” Johansson arbetar på våldsroteln i Stockholm. Efter att hennes man Bengt-Åke gått bort drog Karin sig undan. Hon blir övertalad att komma tillbaka tidigare än tänkt till jobbet. Tillsammans med kollegan Britta Nilsson försöker hon skaffa bevis för att få fast Gammelhäxan, en bordellmamma med ett rymligt samvete. De har kartonger med dokument, foton av unga flickor och stöd av sin chef. Bordellhärvan har kostat kollegor livet och minderåriga flickor har utnyttjats av högt uppsatta män. Brotten verkar sträcka sig ända upp i rikets topp. Agneta Thorén arbetar i polisens arkiv men lever ett destruktivt privatliv. Hon dricker för mycket och hamnar ofta i grannens säng. Rikspolischefen Sven Jernfeldt skickar henne till Lund för att undersöka personer som studerat där. Det verkar finnas ett nätverk som bildades redan då och som fortfarande håller varandra om ryggen.

Denise är författare, krönikör och poddare med rötter i Stockholm. Hon debuterade år 2000 med romanen Väninnan och har sedan dess skrivit flera populära bokserier för både vuxna och ungdomar. Denise är känd för att blanda spänning med elegans, något hon tydligt visar i genren elegant crime som hon själv lanserade med serien om Marianne Jidhoff. Hennes böcker har sålt i över fyra miljoner exemplar och hon räknas idag till en av Sveriges mest lästa författare. Förutom sina romaner har hon även skapat radiodramat Sviten för Sveriges Radio och varit sommarvärd i Sommar i P1 2021 och vintervärd i Vinter i P1 2025.

Denises Queen-serie utspelar sig i 1970-talets Stockholm och följer två kvinnliga poliser som kommer över känslig information som leder ända upp till samhällets toppskikt. Första boken i serien heter Dancing Queen. Killer Queen är den andra delen och Good Save the Queen är den tredje delen. Du kan läsa om de två första böckerna i serien här i Bokluckan. Denise är född och uppvuxen i Stockholm där hon bor på Östermalm med sin man, deras fyra barn och hunden Stina. Hennes aktuella bokserier skildrar Östermalm noggrant, både ur ett samtida och historiskt perspektiv. Du kan även läsa om boken Femte kollusionen här i Bokluckan.

Denise Rudberg lyckas återigen få mig att sjunka in i 1970-talets Stockholm med God Save the Queen. Karin ”Kaiser” Johansson och Britta Nilsson framstår som två starka och inspirerande kvinnor som slår sig fram i en mansdominerad poliskår. Att läsa om deras arbete får mig att tänka på hur utsatt en kvinna måste ha varit på 70-talet, starka kvinnor sågs ofta som hot och att dessutom arbeta i polisen måste ha varit en extra prövning.

Karin och Brittas kollegor, Westergren och Engström, illustrerar tidens manschauvinistiska normer även om de också har sympatiska sidor. Kommentarer om kvinnors kroppar och utseende var något man knappt ifrågasatte då och när kvinnor sa ifrån möttes de ofta av förminskande eller raljanta svar vilket beskrivs på ett bra sätt i texten. Även hur Karin får ta sig an grannen Wikfors visar på dessa maktförhållanden; hans intresse blir påträngande men även om det blir dramatiskt blir det mest pinsamt. Även om Karin är skakad visar hon att hon kan hantera livet på egen hand.

Rikspolischefen Sven Jernfeldt är ytterligare ett exempel på en nyanserad karaktär. Han visar en rättskaffens sida, vill att allt ska gå rätt till, men har samtidigt en hård attityd och tolererar inte slarv eller att bli ifrågasatt, vilket gör honom både respektingivande men också mänsklig.

Den tidstypiska inramningen fick mig att minnas min barndom medan den spännande handlingen fick mig att knyta näven i fickan och hålla andan. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Det är tydligt att Denise har gjort gedigen research. Varje detalj, från polisernas arbetsmetoder till sociala koder, känns autentisk och bidrar till att boken blir mer än en polisroman.

God Save the Queen är verkligen mer än en polisroman eller deckare, det är också en studie i kvinnors kamp mot samhällsnormer, en hyllning till starka karaktärer och en väl researchad tidsresa. För mig blir läsningen både engagerande och tankeväckande och jag vill stanna kvar i Rudbergs 70-tal och minnas tillbaka till när jag var liten.

Våran pojke av Mikael Yvesand

Våran pojke av Mikael Yvesand är utgiven av Bokförlaget Polaris. Johan Lindkvist flyttar med sina föräldrar och storebror Fredrik till ett radhus i två våningar i förorten. Johan träffar Daniel och Tino när han är ute i området. Senare hittar de Jimmy som grävt en grop. Pojkarna hänger med varandra. Johan har ibland svårt att skilja på verklighet och drömmar. I skolan är de med varandra, de hittar inte någon plats bland de andra. Gymnasiet kommer och Johan gör något oförlåtligt. Jonna bor med sin sambo Jocke och Jonna tror att deras granne är död. Det här är en tänkvärd, sorglig och suggestiv berättelse där jag upplevde hela mitt känsloregister under läsningen. Tack för boken, Mikael och Bokförlaget Polaris!

Johan Lindkvist flyttar med sina föräldrar och storebror Fredrik till ett radhus i två våningar i förorten. Fredrik, som är fem år äldre, suckar ofta åt lillebror och tycker att han är jobbig. Johan träffar Daniel och Tino när han är ute i området. När han inte hittade några vänner sa hans föräldrar till honom att gå ut och leka och han satte sig i en snödriva. Senare hittar de Jimmy som grävt en grop. Daniel, som kallas Danne, blir ledaren bland dem. Pojkarna hänger med varandra. De hyr då och då en DVD och tittar på film tillsammans. Johan har ibland svårt att skilja på verklighet och drömmar. Fredrik påpekar ofta detta för Johan. I skolan är de med varandra, de hittar inte någon plats bland de andra. De fortsätter att träffas tills Dannes familj flyttar. Gymnasiet kommer och Johan gör något oförlåtligt. Livet fortsätter trots allt. Jonna bor med sin sambo Jocke och Jonna tror att deras granne är död. En dag dyker Glenn Bensino från Solution Systems upp och ställer frågor och vill bevaka grannen från deras hem.

Mikael Yvesand är en svensk författare född 1986 och uppvuxen i Luleå. Han debuterade 2022 med romanen Häng City, som hyllades av kritiker och belönades med Borås Tidnings debutantpris för sin träffsäkra skildring av pojkenergi och vänskap i slutet av 90‑talet. Den följdes av fler nomineringar, bland annat till Sveriges Radios novellpris för novellen Oris. Yvesands verk kännetecknas av en blandning av vardagliga observationer, absurda inslag och en skarp känsla för relationer och identitet.

Det här är en tänkvärd, sorglig och suggestiv berättelse där jag upplevde hela mitt känsloregister under läsningen. Jag ömmar verkligen för Johan. Han känns så ensam, utsatt och missförstådd trots att hans familj på ytan verkar leva ett ganska vanligt liv. Kompisgruppen blir hans fasta punkt och Danne som ledare fyller en viktig roll genom att ge Johan struktur och riktning. När Danne sedan flyttar blir det tydligt hur svårt Johan har att hitta sin plats i vardagen.

Hela pojkgruppen gestaltar på ett träffsäkert sätt hur utanförskap kan upplevas. De har varandra och lever i en egen värld, parallellt med de andra jämnåriga. Mikaels språk är krasst och ibland tragikomiskt, jag drar på smilbanden men samtidigt mår jag dåligt över situationen för det är mest sorgligt och tragiskt. Det skapar en kontrast som gör läsningen känslomässigt intensiv.

Det suggestiva i boken är kanske det som jag funderar mest på. Det är svårt att veta vad som är verklighet och vad som är Johans drömmar eller tankar. Stämningen och de snurrande tankarna i mitt huvud får texten att kännas mer än att jag bara läser det som står. Och även när boken är slut är jag inte helt säker på vad som är vad. Vi läste boken i bokcirkeln på jobbet. Diskussionerna i bokcirkeln visade att vi uppfattade händelserna och karaktärerna olika, vilket gjorde det ännu mer intressant att prata om boken tillsammans.

Efter våra samtal kom jag fram till att ibland är en text bara en text som ska läsas och kännas. Våran pojke kan vara en sådan bok. Det som är säkert är att den stannar kvar i tankarna. Jag kanske läser om boken och då vill jag i så fall använda färgkodade post-it-lappar för att följa samband och upptäcka det som gömmer sig under ytan, det som inte alltid syns vid första genomläsningen.

Dödens stenar av Ann Cleeves

Dödens stenar av Ann Cleeves är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Boken är den nionde delen i Shetland-serien om kriminalkommissarie Jimmy Perez. Julen närmar sig när en död man hittas på ön Westray, en av Orkneyöarna. Kriminalkommissarie Jimmy Perez bor på huvudön Mainland med sin partner Willow, deras son och ytterligare ett barn på väg. Jimmy åker till Westray och det visar sig att den döde mannen är Archie Stout, en god vän sedan barndomen. Mordvapnet är en sten som kommer från museet på ön. Det blir en känslosam och utmanande utredning bland öborna och de få besökarna som finns där. Jag älskar den här serien och trivs tillsammans med Jimmy och hans team. Boken är spännande och öns historia vävs samman med hemligheter och härliga miljöbeskrivningar. Tack för boken, Ann och Albert Bonniers Förlag!

Julen närmar sig när en död man hittas på ön Westray, en av Orkneyöarna. Det råder kraftig storm på öarna och det är svårt att ta sig från fastlandet eller mellan öarna. Kriminalkommissarie Jimmy Perez bor på huvudön Mainland med sin partner Willow, deras son och ytterligare ett barn på väg. Jimmy kommer ursprungligen från Shetlandsön Fair Isle men trivs nu på Mainland. Jimmy åker till Westray och det visar sig att den döde mannen är Archie Stout, en god vän sedan barndomen. Dessutom är de släkt på långt håll. Mordvapnet är en sten som kommer från museet på ön. Stenen är en av de två kända sagostenarna. Det blir en känslosam och utmanande utredning bland öborna och de få besökarna som finns där.

Ann Cleeves är född 1954 och är bosatt i Northumberland i nordöstra England. Ann har bland annat skrivit böckerna som blivit tv-serierna Shetland och Ett fall för Vera. Även Norh Devon-serien har blivit tv-serie, Kommissarie Venn. Du kan läsa om  Stormfågel som är den tredje delen i North Devon-serien här i Bokluckan. Dödens stenar är den nionde delen i Shetland-serien om kriminalkommissarie Jimmy Perez.

Jag älskar den här serien och trivs tillsammans med Jimmy och hans team. Att läsa om Jimmy Perez och hans familj på Orkney ger en speciell känsla av både närhet och avstånd. Läsaren får följa en familj i en liten, isolerad miljö där naturen och vädret sätter sina tydliga spår samtidigt som det sker hemska brott. Jag älskar hur Ann Cleeves låter öns historia, från stenålder till vikingatid, finnas med i nutiden, och hur det påverkar människorna som bor där. Sagostenarna på Westray är en del av öns arv och de skapar en intressant mystik samtidigt som vardagen på en liten ö med alla sina hemligheter och skvaller gestaltas så levande.

Det karga och vindpinade landskapet där livet är så beroende av naturen sätter igång min fantasi och får mig att drömma om att själv befinna mig där, kanske skriva, måla eller bara känna lugnet som är så svårt att finna i vårt moderna samhälle. Boken är spännande och öns historia vävs samman med hemligheter och härliga miljöbeskrivningar. Mötet mellan det vardagliga och det historiska där hemligheter frodas och det öppna landskapet ständigt är närvarande, gör boken underbar och läsvärd.

Ann Cleeves lyckas verkligen med att kombinera kriminalmysteriet med en miljö som känns både levande och mystisk och jag vill gärna fortsätta följa Jimmy, Willow och deras familj för att se hur livet på öarna utvecklar sig vidare.

Mellanchefens hämnd av Kalle Löfqvist

Mellanchefens hämnd av Kalle Löfqvist är utgiven av Gyldendal Astra. Veronica har arbetat på Goran Piping i över 20 år. När hon började där hette firman Göranssons Rörfabrik, långt innan ambitionerna att bli ett internationellt företag tog form. Nu är hon mellanchef på det som en gång hette Ekonomiavdelningen. Efter namnbytet kallas den Accounting, Finance and Treasury, uppgifterna är ungefär desamma men det behövs tydligen tjugo personer för att utföra dem. När en kollega blir avskedad med ett generöst avgångsavtal får Veronica en idé, hon ska också se till att bli avskedad. Från att ha varit en grå mus börjar hon medvetet odla en allt mer obstinat och otrevlig version av sig själv. Men Veronicas plan tar en oväntad vändning. Det är mycket igenkänning i den här boken och jag hade så otroligt roligt när jag läste den. Tack för boken, Kalle och Gyldendal Astra!

Veronica har arbetat på Goran Piping i över 20 år. Rune är en jämnårig kollega som har varit på företaget lika länge som Veronica. När de började där hette firman Göranssons Rörfabrik, långt innan ambitionerna att bli ett internationellt företag tog form. Engelska uttryck är numera regel och språket kryllar av förkortningar. Nu är Veronica mellanchef på det som en gång hette Ekonomiavdelningen. På den tiden var de sex personer som gjorde jobbet. Efter namnbytet kallas avdelningen Accounting, Finance and Treasury, uppgifterna är ungefär desamma men det behövs tydligen tjugo personer för att utföra dem. Kontorslandskapet har dynamic seating, vilket innebär att man kan sitta var man vill. Enligt organisationskonsulten som ledningen hyrde in skulle detta främja idéflödet. När en kollega blir avskedad med ett generöst avgångsavtal får Veronica en idé, hon ska också se till att bli avskedad. Eftersom hon inte riktigt vet varför kollegan blev avskedad provar hon sig fram på egen hand. Från att ha varit en grå mus börjar hon medvetet odla en allt mer obstinat och otrevlig version av sig själv. Men Veronicas plan tar en oväntad vändning.

Kalle Löfqvist är en svensk författare främst verksam inom humordeckargenren och cosy crime-litteraturen. Han debuterade som skönlitterär författare år 2022 med boken En djupfryst man i gula byxor, den första delen i serien Morden i Lund. Serien har följts av titlarna Ett avklippt finger och en näsa i blöt och Bagdad Bodil och de uppstoppade husdjuren. Du kan läsa om alla tre böckerna här i Bokluckan. Kalles verk kännetecknas av en kombination av kriminalgåtor och humor med lättsam ton. Han är bosatt i Lund och har tidigare skrivit manus för olika nöjesproduktioner för svensk television.

Det är mycket igenkänning i den här boken och jag hade så otroligt roligt när jag läste den. Kalle lyckas på ett fantastiskt sätt skildra hur vardagen på ett internationellt företag kan bli både absurd och komplicerad. Jag känner med Veronica när hon försöker ta sig upp ur sängen på morgonen och förbereda sig för en arbetsdag som alltid verkar ha fler regler, fler formulär och fler möten än någon rimligen kan hinna med. Hur titlar och avdelningsnamn ändras och arbetsuppgifterna egentligen förblir desamma, får mig att skratta och sucka samtidigt. Jag har visserligen aldrig arbetat i företagsvärlden men även skolvärlden har bjudit på sin beskärda del av samma utveckling.

Humorn ligger i detaljerna; kontorslandskapet med dynamic seating, de engelska slogans som ”Think outside the pipe box!” och ”Sell the pipe dream to the world!”, och den överdrivna byråkratin som gör enkla uppgifter till en labyrint av formulär, godkännanden och möten. Det är lätt att känna sig både frustrerad och road och jag kan inte låta bli att jämföra med verkligheten på många arbetsplatser där reglerna tycks skapa fler problem än de löser. Kalles skildring gör det tydligt hur humor kan vara ett sätt att bearbeta absurditeter och samtidigt en påminnelse om hur mycket energi vi lägger på saker som egentligen inte förändrar resultatet.

Veronica själv är en karaktär jag både hejar på och fascineras av. När hon medvetet börjar odla sin obstinata och otrevliga sida känns det som att befinna sig mitt i en sitcom där jag kan skratta åt situationen och samtidigt känna igen behovet av att sätta gränser. Jag uppskattar verkligen hur hon tar plats, bryter mönster och visar att det finns en frihet även i strukturerade och byråkratiska miljöer. Det är lätt att identifiera sig med den där känslan av att ibland vilja säga ifrån på ett sätt som inte är diplomatiskt, något som Veronica gör med både precision och humor.

Kalles stil gör att absurditeterna känns både realistiska och överraskande roliga. Hans sätt att gestalta Goran Piping, där engelska uttryck smyger sig in i språket och förkortningarna aldrig tar slut, träffar mitt i prick. Jag älskar den precisionen, hur han kan göra något så igenkännbart som Excel-ark, formulär och chefer med långa titlar till något både komiskt och insiktsfullt.

Läsningen blir inte bara underhållande, den blir också en spegling av verkligheten och en påminnelse om hur vi människor navigerar både regler, hierarkier och egna strategier för att klara av vardagen. Det är en bok som både får mig att skratta och fundera och som påminner om att igenkänning och humor är kraftfulla verktyg när man vill förstå komplexiteten i livet.

Lockfågeln av Jonas Moström

Lockfågeln av Jonas Moström är utgiven av Norstedts. Boken är den tolfte fristående delen i serien om psykiatriker Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg. Nathalie vill lämna villan hon köpte efter skilsmässan och flytta in till stan med Johan. Hon tar kontakt med en mäklare. Under tiden åker Johan till Umeå för att leda polisens arbete med att hitta förövaren som våldtagit två kvinnor och nu även dödat en känd popartist. Samtliga offer har fått en skulptur av fantasidjuret skvader nertryckt i halsen. När seriemördaren som går under namnet Kameleonten dyker upp i utredningsarbetet försvårar det utredningen ytterligare. Boken är otroligt spännande och jag väntade hela tiden på att nästa brott skulle inträffa. Jag kastades mellan hopp och frustration. Tack för boken, Jonas och Norstedts!

Nathalie vill lämna villan hon köpte efter skilsmässan och flytta in till stan med Johan. Som det är nu har de två boenden men de vill att både deras respektive barn och deras gemensamma son ska kunna bo på samma ställe. Nathalie tar kontakt med en mäklare. Mäklaren visar en stor våning i Uppsala som hon tycker skulle vara perfekt för familjen. Under tiden åker Johan till Umeå för att leda polisens arbete med att hitta förövaren som våldtagit två kvinnor och nu även dödat en känd popartist. Gärningsmannen bär rånarluva vilket gör att de utsatta kvinnorna inte kan ge något signalement. Samtliga offer har fått en skulptur av fantasidjuret skvader nertryckt i halsen. Skvaderns framdel är en hare och bakdelen en tjäder. När seriemördaren som går under namnet Kameleonten dyker upp i utredningsarbetet försvårar det utredningen ytterligare. Kameleonten erbjuder sig att hjälpa till i utredningen men varken Nathalie eller Johan känner att de kan lita på honom.

Jonas Moström, född i Bräcke i Jämtland, är författare och läkare. Han kombinerar medicinsk erfarenhet med kriminalromaner. Jonas debuterade 2004 med thrillern Dödens pendel under sin föräldraledighet och har sedan dess gett ut en rad böcker där medicin, kriminalitet och spänning möts. 2017 belönades Jonas med Stora ljudbokspriset i spänningskategorin för Midnattsflickor. Han bor i Stockholm och arbetar fortfarande deltid som läkare parallellt med sitt skrivande. Du kan läsa om Den omänsklige som är den åttonde delen i deckarserien om psykiatriker Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg här i Bokluckan. Du kan även läsa om den tionde delen i serien, Rovdjur, i Bokluckan. Lockfågeln är den tolfte fristående delen i serien.

Jonas är skicklig på att bygga upp spänning och i Lockfågeln sker det på flera plan samtidigt. Nathalie befinner sig kring Uppsala och följer utredningen på distans där hon försöker förstå gärningsmannen och skapa en profil, något som visar sig vara svårt eftersom profilen spretar. Samtidigt är Johan mitt i utredningen i Umeå och försöker hitta mönster i gärningarna genom samtal med de två utsatta kvinnorna. När detta pågår sker flera nya brott, stora och små, som förändrar spelplanen och ständigt håller läsaren på alerten. När Kameleonten gestaltas tillkommer ytterligare lager av spänning som hela tiden är närvarande.

Jag får också följa lite av Nathalies och Johans privatliv, deras utmaningar att föra samman sina respektive barn och samtidigt ta hand om deras gemensamma son Noah, som har Downs syndrom och diabetes. Jonas lyckas beskriva deras vardag med en balans som gör att jag blir nyfiken på deras gemensamma liv men utan att privatlivet tar över. Boken är snabbläst och Jonas sätt att skriva är lättillgängligt, samtidigt som spänningen hålls uppe konstant.

Jag tycker särskilt mycket om att följa Nathalies arbete som psykiatriker. Hennes funderingar kring profilering är både spännande och tankeväckande. Inbakat i handlingen finns en samhällskritik mot hur psykiatrin inte alltid når fram till dem som behöver hjälp, något som tyvärr ofta får tragiska konsekvenser. Detta ger berättelsen en allvarlig ton som känns både aktuell och angelägen.

Även gärningsmännen gestaltas med detaljer och egenskaper som både fascinerar och skrämmer. Kameleontens förmåga att manipulera och lura sin omgivning är obehaglig men känns samtidigt trovärdig, för jag tror verkligen att det finns människor som klarar av detta. Det är obehagligt att han ofta använder personer med psykisk ohälsa som söker gemenskap och vill bli sedda. Denna dynamik speglar något som finns på olika nivåer i samhället, från kriminalitet till politik.

Lockfågeln är otroligt spännande och jag väntade hela tiden på att nästa brott skulle inträffa. Jag kastades mellan hopp och frustration. Samtidigt får jag en stark känsla för karaktärernas vardag, deras moraliska dilemman och utmaningar i både arbete och privatliv. Jag ser redan fram emot nästa bok och att få fortsätta följa Nathalie och Johan i deras skrämmande och fängslande värld.


Nattpasset av Neil Lancaster

Nattpasset av Neil Lancaster är utgiven av HarperCollins Nordic. Boken är den tredje delen i deckarserien om kriminalinspektör Craigie. En man hittas död vid Ravelstons golfbana. Ungefär samtidigt hittas en död man nedanför klipporna vid Dunnet Head på Skottlands nordligaste spets. Mannen vid Dunnet Head visar sig vara advokaten Fergus Grigor vars klient nyligen släppts fri efter att domen blivit ”inte bevisat skyldig”. Snart står det klart att mördaren finns inom poliskåren vilket gör utredningen både svårnavigerad och laddad. Kriminalinspektör Craigie och hans kollegor tvingas arbeta försiktigt och de känner sig frustrerade av misstankar som riktas inåt och skapar sprickor i tilliten. Så spännande, så genomtänkt och mot slutet hade jag skyhög puls. Tack för boken, Neil och HarperCollins Nordic!

En man hittas död vid Ravelstons golfbana. Kriminalkommissarie Donnie Watson vid avdelningen grova brott i Leith leder arbetet. Ungefär samtidigt hittas en död man nedanför klipporna vid Dunnet Head på Skottlands nordligaste spets. Han var där på smekmånad med sin fru som anmälde honom försvunnen när han inte kom tillbaka efter en löptur. Mannen vid Dunnet Head visar sig vara advokaten Fergus Grigor vars klient nyligen släppts fri efter att domen blivit ”inte bevisat skyldig”. Journalisten Shuggie uttrycker oro kring Donnie Watsons mordgrupp. Snart står det klart att mördaren finns inom poliskåren vilket gör utredningen både svårnavigerad och laddad. Samtidigt som jakten på mördaren fortsätter måste den skyldige inom polisen hittas. Kriminalinspektör Craigie och hans kollegor tvingas arbeta försiktigt och de känner sig frustrerade av misstankar som riktas inåt och skapar sprickor i tilliten.

Neil Lancaster är en brittisk författare som skriver kriminalromaner och thrillers. Han föddes i Liverpool och har en bakgrund inom både det militära och polisen. Neil tjänstgjorde i Royal Air Force innan han gick vidare till Metropolitan Police där han arbetade i över 25 år som detektiv med specialisering inom övervakning och dold polisverksamhet. Han var involverad i att utreda och gripa brottslingar inom narkotikahandel, människohandel, bedrägerier och mord​. Efter att ha lämnat polisen flyttade han till de skotska högländerna och började skriva kriminalromaner. Hans mest kända böcker inkluderar DS Max Craigie-serien som har fått stor framgång. Den första boken i serien, Dead Man’s Grave, nominerades till McIlvanney-priset för bästa skotska kriminalroman 2021​. På svenska heter boken Död mans grav och den kan du läsa om här i Bokluckan. Andra delen, Blodvite, kan du också läsa om här i Bokluckan. Nattpasset är den tredje delen i deckarserien om kriminalinspektör Craigie.

Neil Lancaster visar med Nattpasset återigen varför han är en av de mest trovärdiga rösterna inom modern skotsk kriminalprosa. Hans erfarenheter från Metropolitanpolisen och hans djupa kunskap om polisarbete märks i varje detalj, från procedurer till det mänskliga samspelet inom teamet. Jag dras in i världen tillsammans med Max Craigie, Janie Calder och deras kollegor där det finns plats både för rå humor, hjärta och intensiva arbetsmoment.

En sak som fångar mig är det karga, dramatiska landskapet i Skottland där frihet och fara alltid känns nära varandra. I denna fascinerande miljö utspelar sig brotten, lika dramatiska som landskapet. Samtidigt är jargongen mellan Max och Janie, deras små konflikter och varma relationer, som en motvikt till all spänning, vilket gör att jag tycker ännu mer om dem.

Lancaster lyckas också med en balans mellan komplexa utredningar och personliga dilemman och jag uppskattar hur jag får en inblick i karaktärernas liv och tankar. Spänningen byggs skickligt upp och detaljerna i polisarbete och gruppdynamik gör att jag blir helt uppslukad av teamets arbete. När motgångarna kommer måste de hela tiden tänka om och den känslan av frustration och oförutsägbarhet gör läsningen intensiv.

Så spännande, så genomtänkt och mot slutet hade jag skyhög puls. Neil Lancaster levererar både trovärdig realism och spännande kriminalroman och jag ser verkligen fram emot att följa Max Craigie vidare i de skotska högländerna.

Klenvirke av Cilla Ingeborg

Klenvirke av Cilla Ingeborg, också känd som Cecilia Andersson, är utgiven av Gyldendal Astra. Boken är den första delen i serien Smålandsgruppen. En utredningsgrupp sätts samman med fyra specialister för att arbeta med misstänkta skattebrott. Ekobrottsutredaren Margareta Nordin, före detta revisorn Peter Korpe, IT-specialisten Linus Bonde och polisen Noelia Isaksson får uppdraget att åka till Småland för att granska familjeföretaget Smålands Trä och Möbler AB. Hemligheter inom både utredningsgruppen och familjeföretaget blandas med småländsk natur och svårnavigerade relationer. Utredningen tar en ny vändning när ett mord sker. Jag tyckte verkligen om boken. Den skapar spänning genom ekobrott på ett sätt som verkligen sticker ut. Tack för boken, Cilla Ingeborg och Gyldendal Astra!

En utredningsgrupp sätts samman med fyra specialister för att arbeta med misstänkta skattebrott. Statskassan går miste om enorma skattemedel varje år och svenska bolag står för den största delen. Ekobrottsutredaren Margareta Nordin, före detta revisorn Peter Korpe, IT-specialisten Linus Bonde och polisen Noelia Isaksson får uppdraget att åka till Småland för att granska familjeföretaget Smålands Trä och Möbler AB. Gruppen installerar sig på en nybyggd herrgård utanför Västervik. Hemligheter inom både utredningsgruppen och familjeföretaget blandas med småländsk natur och svårnavigerade relationer. Margareta, som kommer från trakten, möter personer från det förflutna som väcker starka känslor. Utredningen tar en ny vändning när ett mord sker. Gruppen behöver ta ställning till vilka de kan lita på.

Cilla Ingeborg, även känd som Cecilia Andersson, är uppvuxen i Lönneberga och har i dag sin vardag förlagd mellan Eksjö och Västervik. Med en bakgrund inom ekonomi och många år som redovisningskonsult har hon en yrkeserfarenhet som tydligt präglar hennes författarskap. I hennes böcker spelar ekobrott en central roll, ofta i kombination med relationer, vardagsnära konflikter och moraliska gråzoner.

Hon debuterade 2021 med I vikens mörker, den första delen i Västerviksserien, där spänning och mänskliga dilemman vävs samman i en svensk småstadsmiljö. Serien avslutas med boken Där viken slutar som du kan läsa om här i Bokluckan. Romanen Skotten på Malmöarna är en fristående berättelse med koppling till Västerviksserien där handlingen flyttas ut i Tjusts skärgård och en tidigare bifigur får större utrymme. Även denna bok finns recenserad här på Bokluckan. Klenvirke är den första delen i serien Smålandsgruppen.

Utöver skrivandet driver Cecilia företaget Sandebo, med fokus på storytelling och marknadsföring. Hon är en av personerna bakom podden Skriverier med Malin och Cilla där skrivprocessen, kreativitet och författarlivets utmaningar står i centrum. Hon är också en av personerna i podden Bokälskarna tillsammans med Malin Wall från Erik Hultgrens Bokhandel i Västervik.

Jag tyckte verkligen om boken. Den skapar spänning genom ekobrott på ett sätt som verkligen sticker ut. En stor del av läsupplevelsen ligger i språket som flyter lätt och har en behaglig rytm. Jag fastnar aldrig i krångliga formuleringar utan kan följa berättelsen utan att det tar emot. Att jag dessutom får ta del av flera karaktärers perspektiv ger olika infallsvinklar på både brotten och de relationer som växer fram vilket fördjupar förståelsen av problematiken.

Även om Cecilia tidigare har skrivit om ekobrott, jag har läst två av hennes böcker, upplever jag att Klenvirke spetsar brotten ytterligare och låter dem ta en mer central plats i spänningsuppbyggnaden. Jag får följa utredningsarbetet på ett sätt som gör brotten begripliga och deras konsekvenser tydliga. Här märks författarens bakgrund inom ekonomi, kunskapen integreras naturligt i berättelsen och bidrar till trovärdigheten.

Karaktärsteckningen är en annan styrka. Det är framför allt Margareta som jag som läsare får följa närmast. Hon framstår som fyrkantig, rastlös och med hög arbetsmoral men också som ensam. Under berättelsens gång får jag successivt lära känna henne bättre och hon växer allt mer. När hon möter en barndomsvän mjuknar hon, blir gladare och mer tillgänglig, vilket jag verkligen unnade henne. Jag tycker också mycket om Noelia, den unga och ambitiösa polisen som vill bevisa sin kompetens och Linus, IT-specialisten som har mycket att bidra med men samtidigt bär en ständig oro för sin bror. Revisorn Korpe förblir däremot mer svårfångad, honom upplever jag mest på ytan som om han inte riktigt släpper in vare sig sina kollegor eller mig som läsare.

Miljöskildringarna, särskilt de småländska skogarna, får också en tydlig funktion i berättelsen. För mig framstår de som något tryggt och inramande, en skyddande fond kring en bygd där träden utgör grunden för både kreativitet och företagsamhet. Naturen blir mer än en kuliss, den speglar både det stabila och det dolda i berättelsen.

Ett tema som genomsyrar hela romanen är hemligheter. De finns där av många skäl; för att bevara anseende, skydda makt och inflytande men också på grund av skam, skuld och förnekelse. Oavsett anledning leder de till liknande konsekvenser, människor mår dåligt och när hemligheterna avslöjas får det ofta långtgående följder. Det är ett tema som tillför berättelsen komplexitet och gör den mer gripande.

Relationerna skildras med stor närvaro. Här finns familjeband med inneboende konflikter, vänskapsrelationer som prövas och kärleksrelationer som är svåra att navigera. Jag uppskattar hur relationerna får ta plats i handlingen eftersom de gör berättelsen mer mångfacetterad och engagerande för mig som läsare. Klenvirke är en spänningsroman som inte nöjer sig med brottet i centrum utan också undersöker människorna runt omkring det.

Jag avslutar läsningen med en känsla av förväntan. Det ska bli mycket spännande att följa Smålandsgruppen vidare och jag ser redan fram emot nästa del i serien.


Den försvunna förmögenheten av Richard Osman

Den försvunna förmögenheten av Richard Osman är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Det är den femte fristående delen om pensionärerna Elizabeth, Ron, Ibrahim och Joyce i Torsdagsmordklubben. Joyces dotter Joanna ska gifta sig med Paul, på en torsdag lämpligt nog, och alla i Torsdagsmordklubben är bjudna. Efter många förberedelser blir det ett fint bröllop. Under festen berättar Pauls best man Nick Silver för Elizabeth att någon vill mörda honom för att komma åt en kod han har. Rons dotter Suzi har problem och hon vänder sig till sin bror Jason men de vill inte oroa Ron. Ibrahim träffar Connie, en brottsling, i terapitimmar och han tycker om att prata med henne. Det blir fullt upp för Torsdagsmordklubben när de försöker förhindra ett mord och samtidigt lösa de andra problemen. Det här är en humoristisk feelgood-deckare som har karaktärer med mycket personlighet och brott som är kluriga, mysläsning helt enkelt. Tack för boken, Richard och Albert Bonniers Förlag!

Joyces dotter Joanna ska gifta sig med Paul, på en torsdag lämpligt nog, och alla i Torsdagsmordklubben är bjudna. Mor och dotter bråkar om flera saker och har kommunikationssvårigheter. Efter många förberedelser blir det ett fint bröllop. Elizabeth, Ron och Ibrahim njuter av festen och gläds för Joyces skull som länge har längtat efter att dottern ska gifta sig. Under festen berättar Pauls best man Nick Silver för Elizabeth att någon vill mörda honom för att komma åt en kod han har. Han upptäckte en bilbomb när han skulle åka till bröllopet så han valde att låta bilen stå. Rons dotter Suzi har problem och hon vänder sig till sin bror Jason men de vill inte oroa Ron. Suzis son Kendrick får följa med morfar Ron till Rons vänner. Ibrahim träffar Connie, en brottsling, i terapitimmar och han tycker om att prata med henne. Connie är mentor till Tia vilket gör att även Ibrahim och Tia träffas. Det blir fullt upp för Torsdagsmordklubben när de försöker förhindra ett mord och samtidigt lösa de andra problemen.

Richard Osman är en brittisk författare, tv-programledare, producent och komiker som är älskad för sin kvicka humor och värme. Han är kanske mest känd för sin roll som programledare i det populära frågesportprogrammet Pointless men han har även gjort succé som författare. Hans debutroman, Torsdagsmordklubben, blev en internationell bästsäljare och hyllas för sin charmiga blandning av humor och spänning. Den försvunna förmögenheten är den femte fristående delen om pensionärerna Elizabeth, Ron, Ibrahim och Joyce i Torsdagsmordklubben. Med sin distinkta stil och förmåga att underhålla både på skärmen och i bokform har Richard Osman etablerat sig som en av Storbritanniens mest mångsidiga och uppskattade personligheter. Du kan läsa om boken Vi löser mord, som är den första delen i en ny spänningsserie, här i Bokluckan.

Det här är en humoristisk feelgood-deckare som har karaktärer med mycket personlighet och brott som är kluriga, mysläsning helt enkelt. Men bakom skrattet och de charmiga scenerna finns det mycket att reflektera över. Torsdagsmordklubbens pensionärer är alla så olika och kompletterar och utmanar varandra på ett sätt som känns både underhållande och levande. Elizabeth är självständig, kvick och rolig, hon vet vad hon vill och är inte rädd för att skaffa sig det. Ron har ibland en tvivelaktig moral men hans lojalitet och kärlek till de som står honom nära gör honom till en varm och komplex karaktär. Ibrahim är kanske den jag har svårast att beskriva, naiv och kunnig på samma gång, vilket gör honom både charmig och oförutsägbar.

Relationerna i boken är också något som berör. Joyce och Joannas relation visar på hur nära och komplicerat det kan vara mellan mor och dotter; båda vill närma sig varandra men fastnar i gamla mönster. De yngre karaktärerna, Tia och Kendrick, berörde mig särskilt, de är unga men har redan erfarenheter som borde ha besparats dem, det gjorde att jag verkligen engagerade mig i dem.

Boken är lättsam och humoristisk men spänningen är ständigt närvarande. Osman lyckas göra mord och mysterier både kluriga och aktuella med inslag av bitcoin, säkerhetsföretag och kallförvaring vilket gör att det känns både modernt och roligt att placera pensionärer i den kontexten. Namnet Torsdagsmordklubben är roligt och att huvudkaraktärerna är pensionärer ger serien en charm och värme som verkligen gör den unik. Att böckerna har filmatiserats och finns på Netflix visar hur väl berättelsen fungerar även visuellt och får mig att fundera på om jag egentligen borde läsa dem på engelska för att få med de nyanser av humor som originalspråket förmedlar.

Sammantaget är Richard Osman en mästare på att blanda lättsam humor med kluriga mord och hans karaktärer är både underhållande och lätta att tycka om. Den försvunna förmögenheten är en mysig deckarupplevelse där hjärtat alltid finns med i handlingen och där varje karaktär får utrymme att skina på sitt eget sätt.

Byn inom oss av Eva Thors Rudvall

Byn inom oss av Eva Thors Rudvall är utgiven av Anilla förlag. Eva beskriver hur det var att återvända som vuxen till sin barndoms by, hur axlarna sjönk och hur sinnena fick landa. Byn har förändrats, liksom Eva själv. Boken är en kärleksförklaring till Östanå, till rötterna i en bygd där kärlek och historia lever sida vid sida. En historia om strävsamma människor som hade det knapert. Östanå tycks också bära på en framtidstro. Eva skriver poetiskt och inkännande om byn inom henne, så levande att jag själv vill ha en sådan by inom mig. Det är kärlek, respekt och förlåtelse på en och samma gång. Jag blev nostalgisk och vemodig när jag läste men allra mest fylld av kärlek. Tack för boken, Eva och Anilla förlag!

Det här är en speciell bok, en sådan som inte låter sig fångas av en rak handling eller en traditionell recension. Här behöver jag väva samman det som faktiskt berättas med det som väcks i mig som läsare.

Boken inleds med orden ”Min by är en glänta, en uthuggning i skogen.” I samma stycke nämns pappersbruket. Det är en början som genast placerar mig i ett landskap jag känner igen. Det skulle kunna vara byn jag växte upp i men det är det inte. Det var inte Östanå och det var inte nära Broby men det var på en annan plats i Skåne. I min grannby låg pappersbruket, ett bruk som fortfarande finns kvar, om än i en annan kostym. Skogen som Eva beskriver ger lugn, där känner jag igen mig fullt ut. Det gör den också fortfarande för mig.

Eva minns sin by med kärlek och berättar dess historia med värme och eftertanke. Orden är noggrant valda och förmedlar både stolthet och ömhet. Hon skriver om barndomen, om kojbyggen, fiske och cykelturer, om mammor som sydde in och sydde ut kläder. Det var en tid av blandband med Boney M, ABBA och Queen. Även här finns en stark igenkänning för mig och jag har ännu inte förmått mig att göra mig av med merparten av mina egna blandband.

Fotografierna i boken förstärker berättelsen på ett fint sätt. De fångar den stämning Eva vill förmedla och ger en känsla av årens vingslag och tidens mjukhet, inbäddad i det som varit.

Eva beskriver hur det var att återvända som vuxen till sin barndoms by, hur axlarna sjönk och hur sinnena fick landa. För Eva har byn förändrats, liksom Eva själv. Jag förhåller mig mer till minnen, till sådant jag förnimmer snarare än till platsen. Men precis som Eva väljer jag skogen.

Boken är en kärleksförklaring till Östanå, till rötterna i en bygd där kärlek och historia lever sida vid sida. En historia om strävsamma människor som hade det knapert. Eva berättar om de gamla invånarna, om en fattig tid där människor dog unga och ägodelarna var få. Här drar jag paralleller till mitt eget arbete. Eva har arbetat som sfi-lärare, ett arbete jag själv är verksam i idag. De strävsamma människor hon skriver om påminner mig om de elever både hon och jag har mött, människor som ständigt möter utmaningar som ibland känns oövervinnerliga.

Under läsningen blev jag påmind om sådant jag saknar. Handarbetet till exempel. Jag saknar min handarbetande mamma och alla syattiraljer som alltid fanns närvarande i hemmet. I Folkets Hus i byn fanns kyrkans barntimme där mamma var ledare och jag gick både i förmiddags- och eftermiddagsgruppen. Där firades fester och födelsedagar och utanför spolades isbana när kylan höll i sig. Hierarkierna som Eva beskriver känner jag igen, vi visste alla vår plats. Jag minns lärarparet som bodde kvar på skolan när jag gick i låg- och mellanstadiet.

Östanå tycks också bära på en framtidstro. Om min egen by gör det vet jag inte. Jag har inte varit tillbaka tillräckligt länge för att känna in det. Vid mina korta besök har allt känts mindre. Höghuset som i mitt minne var sex eller sju våningar är i verkligheten tre. Helge å är en gemensam nämnare. Den har funnits där genom min uppväxt, inte på, men alldeles intill, under otaliga timmar i ett badhus. Eva minns Cirkus Scala och äventyren kring cirkusens besök. Tänk att ha en cirkus i byn, med allt vad det innebär. Det hade vi inte, vad jag minns, men jag minns ändå cirkusbesöken när tillfälle gavs i närheten.

Eva påminner mig om en tid jag inte har tänkt på på länge. Det är vemodigt och jag fylls av minnen jag inte visste att jag bar på. Eva skriver om Bodil Malmsten, om hennes kärlek till en by och om böcker som betytt mycket. Det får mig att inse att jag måste läsa mer Bodil Malmsten, det var alldeles för länge sedan, och alldeles för lite.

Kvinnohistorien får plats i berättelsen. I min by tog den sällan utrymme. Min mamma, mormor och farmor gjorde allt det som kvinnor förväntades göra men först senare har jag förstått att de, liksom många andra kvinnor i byn, var så mycket mer än vad de någonsin fick erkännande för. Och liljekonvaljerna. Dem saknar jag. De fanns överallt under min uppväxt, som blommor, som parfym, på servetter och idag pryder de mina föräldrars gravsten. Doften och bilden av mina unga år är liljekonvalj och gullvivor, sådana som jag nästan aldrig ser längre, förutom en ensam gullviva som envist sticker upp i vår gräsmatta varje år.

Eva skriver poetiskt och inkännande om byn inom henne, så levande att jag själv vill ha en sådan by inom mig. Det är kärlek, respekt och förlåtelse på en och samma gång. Jag blev nostalgisk och vemodig när jag läste men allra mest fylld av kärlek.

Eva har skrivit många lättlästa böcker för vuxna och unga. Hennes berättelser skildrar vardagliga situationer och relationer med enkelhet och värme vilket gör dem tillgängliga för läsare som håller på att lära sig svenska eller har lässvårigheter. Eva har även skrivit böckerna Själaringning, Epilog och Kvinna i en annan tid, som du kan läsa om här i Bokluckan.

Vargtimme av Jo Nesbø

Vargtimme av Jo Nesbø är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Holger Rudi åker 2022 från Oslo till Minneapolis för att göra research till en true-crime-bok med arbetstiteln Hämnaren från Minneapolis. Den ska handla om händelser som utspelade sig i staden 2016. Ett mordförsök på vapenhandlaren Marco Dante blev starten på en blodig och våldsam händelseutveckling. Utredaren Bob Oz jagar sanningen och går sin egen väg för att finna den. Boken är obehagligt aktuell där utanförskap, ensamhet och sorg blandas med korruption och kriminalitet. Jo Nesbøs sätt att skriva är som vanligt briljant. Spänningsuppbyggnaden är mästerlig där obehagliga och otäcka detaljer beskrivs samtidigt som stora samhälleliga utmaningar vävs in i allt som händer. Tack för boken, Jo och Albert Bonniers Förlag!

Holger Rudi åker 2022 från Oslo till Minneapolis för att göra research till en true-crime-bok med arbetstiteln Hämnaren från Minneapolis. Sist Holger var i USA var för åtta år sedan och mycket har förändrats i staden efter George Floyds död i samband med ett polisingripande 2020. Boken ska handla om händelser som utspelade sig i staden 2016. Det hela tog sin början i Jordan-kvarteret, i ett hus på sjätte våningen. Ett mordförsök på vapenhandlaren Marco Dante blev starten på en blodig och våldsam händelseutveckling. Utredaren Bob Oz jagar sanningen och går sin egen väg för att finna den. Händelser i Bobs liv speglar händelseförloppet och han väljer att gå emot direktiv och överordnades order.

Jo Nesbø är en norsk författare och musiker bosatt i Oslo, mest känd för sina spänningsromaner om polisen Harry Hole. Han är utbildad civilekonom och finansanalytiker och har arbetat både som aktiemäklare och som journalist. Jo är Norges genom tiderna mest framgångsrika spänningsförfattare 0ch flerfaldigt prisbelönt. Hans böcker kännetecknas av mörka intriger, komplexa karaktärer och oväntade vändningar. Jo har en enastående förmåga att skildra mänskliga känslor och komplexa konflikter. Hans böcker har sålts i miljontals exemplar världen över och han är en av Skandinaviens främsta kriminalförfattare. Du kan läsa om Blodsband, Natthus, Blodmåne, Råttön och andra berättelser och Svartsjukemannen och andra berättelser här i Bokluckan.

I Vargtimme låter Jo Nesbø mig ta del av berättelsen ur flera perspektiv. Genom Holger Rudis arbete med sin true-crime-bok får jag följa försöken att förstå vad som egentligen hände 2016. Holger vill ta sig in i mördarens huvud och återskapar händelseförloppet genom samtal med människor som på olika sätt berördes och genom att se hur deras liv har formats av det som skedde. Det är ett effektivt grepp som gör att det förflutna speglas i nuet och att konsekvenserna av våldet blir tydliga långt efter att brotten begåtts.

Genom mördarens ögon får jag också följa det som hände i Jordan-projektet. Området, hierarkierna, gängen och den utbredda narkotikahandeln beskrivs på ett sätt som gör miljön både levande och obehaglig. Det är tydligt vem som styr, vem som underordnar sig och vilka som hamnar längst ner i näringskedjan. Utanförskapet är påtagligt och blir en grogrund för den brutalitet som genomsyrar berättelsen.

Parallellt skildras polisens arbete genom Bob Oz. Han framstår som en tragisk figur som jag inte kan låta bli att tycka om. Bob bryter mot regler, dricker för mycket, lever destruktivt och går konsekvent sin egen väg. Samtidigt finns det något djupt mänskligt hos honom. Som en annan karaktär uttrycker det är han ett får i ulvakläder, bakom det ruffliga yttret, mörkret och kantigheten finns ett gott hjärta. Det är i dessa motsägelser som Nesbø är som starkast, när karaktärerna får vara både trasiga och empatiska på samma gång.

Boken är obehagligt aktuell där utanförskap, ensamhet och sorg blandas med korruption och kriminalitet. Vapendiskussionen löper som en röd tråd genom berättelsen och problematiseras från flera håll, utan att förenklas. Segregation, gängkriminalitet, droger och korruption ramar in handlingen och visar hur våldet möjliggörs av människor i maktpositioner som låter sig köpas eller väljer att blunda för egen vinning. Sorg är ett annat centralt tema, sorgen efter mördade och förlorade, efter relationer som gått sönder och efter ett liv där meningen gått förlorad. Det är en spiral av tragiska öden där mörkret hela tiden riskerar att ta över.

Jo Nesbøs sätt att skriva är som vanligt briljant. Spänningsuppbyggnaden är mästerlig där obehagliga och otäcka detaljer beskrivs samtidigt som stora samhälleliga utmaningar vävs in i allt som händer. Han lyckas göra mig engagerad i flera karaktärer och deras liv och jag uppskattar särskilt hur komplexa de är. Ingen är enbart god eller ond, den som gör fruktansvärda handlingar har sympatiska och sårbara sidor medan den som vill göra gott också kan vara obehaglig och självisk. Det gör att min sympati som läsare hela tiden utmanas. Språket flyter lätt och mitt i det mörka finns små humoristiska inslag, både i dialoger och i betraktelser av omgivningen, som skapar andrum utan att förminska allvaret.