Maali Almeidas sju månar av Shehan Karunatilaka är utgiven av Brombergs Bokförlag.
Malinda, kallad Maali, vaknar upp i mellanvärlden, motsvarigheten till skärselden, där de döda befinner sig. För att kunna gå in i ljuset och återfödas måste han ta reda på hur han blev mördad, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort. Han har sju månar, sju dagar, på sig att lösa gåtan. Livet innehöll spelmissbruk, ett vidlyftigt liv som homosexuell och diverse njutningsförhöjare. Boken beskriver en hänsynslös tid i Sri Lanka då inbördeskrig härjade och människor mördades brutalt och utan anledning. Boken initierar också funderingar kring hur läsaren faktiskt tänker sig livet efter döden, vilket är en av de stora frågorna i berättelsen. Vi läste boken i en bokcirkel och det var delade meningar om boken men en hel del att prata om ändå.
Malinda, kallad Maali, vaknar upp i mellanvärlden, motsvarigheten till skärselden, där de döda befinner sig. Där råder överbefolkning och nyanlända får hjälp att hitta svaret på vem som mördade dem. För att kunna gå in i ljuset och återfödas måste Maali ta reda på hur han blev mördad vilket visar sig vara lättare sagt än gjort. Han har sju månar, sju dagar, på sig att lösa gåtan. Under sitt liv arbetade han som krigsfotograf, både i Sri Lanka och utomlands, och hans kamera har dokumenterat de mest ohyggliga övergrepp. Livet innehöll spelmissbruk, ett vidlyftigt liv som homosexuell och diverse njutningsförhöjare och nu är han fast i en värld där de döda färdas med vindbyar utan att veta var de hamnar.
I mellanvärlden möter han Dr Ranee, som försöker få honom att söka svaren och gå mot ljuset, innan demonerna och de förtvivlade själarna slukar honom. Men Maali tvekar. Sena, en annan död själ, har gett upp tanken på återfödelse och vill få Maali att stanna. Han lockar med möjligheten att kommunicera med de levande. Samtidigt är Maali besatt av att hans fotografier ska nå ut, att världen ska få se vad han har sett. Livet efter döden är inte alls som han föreställt sig.
Shehan Karunatilaka, född 1975 i Galle, Sri Lanka, är en av landets mest uppmärksammade författare. Han växte upp i Colombo, studerade i Nya Zeeland och har bott i London, Amsterdam och Singapore. Förutom romaner har han skrivit rocklåtar, filmmanus och artiklar för bland annat Rolling Stone, National Geographic och GQ. Hans debutroman Chinaman: The Legend of Pradeep Mathew (2010) belönades med flera priser och utsågs av Wisden till en av de bästa cricketböckerna någonsin. År 2022 tilldelades han Bookerpriset för Maali Almeidas sju månar, en mörk skildring av livet efter döden under Sri Lankas inbördeskrig.
Boken initierar också funderingar kring hur läsaren faktiskt tänker sig livet efter döden, vilket är en av de stora frågorna i berättelsen. Jag kom på mig själv med att försöka föreställa mig en plats där de döda samlas upp, det visade sig vara både omöjligt och märkligt. Reflektionerna sträckte sig också längre än så: finns det gudar, öden, någon som styr våra liv? Är det slumpen, Gud, karma eller har vi verkligen fri vilja? Kan de döda tala till de levande? Och hur mycket drivs vi egentligen av hämnd?
Boken beskriver en hänsynslös tid i Sri Lanka då inbördeskrig härjade och människor mördades brutalt och utan anledning. Den skildrar också hur rykten får fäste, skapar oro och förvärrar våldet. I början upplevde jag berättelsen som svår att ta sig in i, många karaktärer, hopp i tid och rum, och en gräns mellan levande och döda som ständigt suddas ut. Men efter hand växte förståelsen och även om texten är tät, allvarlig och krävande är det en berättelse som stannar kvar.
Vi läste boken i en bokcirkel och det var delade meningar om boken men en hel del att prata om ändå. Kanske finns inga tydliga svar men boken påminner om hur stor del av våra liv som formas av det vi inte kan kontrollera och hur vi ändå fortsätter att söka mening.