Det sista teaterkollektivet av Ted Stenström är utgiven av Virens Förlag. Alejandro Ramirez hade en tuff uppväxt. Hans pappa lämnade Mexico när han träffade Alejandros mamma och de bosatte sig i Jämtland. Redan som liten hittade Alejandro teatern och han sökte till Ingesunds folkhögskola, skådespelarlinjen, när han blev gammal nog. Där träffade han Lina och de blev ett par. Nu bor Alejandro och Lina i Göteborg, i Linas lägenhet men är inte längre tillsammans. Ett mytomspunnet teatersällskap, Kollektivet, lockar och när Alejandro möter Esperanza hamnar han i en drömlik tillvaro där det är svårt att skilja verklighet från dröm. Jag tyckte om den magiskt drömlika tillvaron som Alejandro befann sig i under ett dygn. Det ställs också flera existentiella frågor inbäddat i hans sökande efter det ideal han strävar efter. Tack för boken Ted och Virens Förlag!
Alejandro Ramirez hade en tuff uppväxt i Östersund. Hans pappa José lämnade Mexico när han träffade Alejandros mamma. De flyttade till Sverige och bosatte sig i Jämtland. Livet som fiskare i Mexico var väldigt annorlunda mot hur livet i Sverige blev. Redan som liten hittade Alejandro teatern och han sökte till Ingesunds folkhögskola, skådespelarlinjen, när han blev gammal nog. Där träffade han Lina och de blev ett par. Nu bor Alejandro och Lina i Göteborg, i Linas lägenhet men är inte längre tillsammans. Alejandro festar mest och han vill hitta ett jobb som skådespelare. Ett mytomspunnet teatersällskap, Kollektivet, lockar och när Alejandro möter Esperanza hamnar han i en drömlik tillvaro där det är svårt att skilja verklighet från dröm.
Teds debutroman Drömmegården kan du läsa om här i Bokluckan. Den baseras på Teds egna erfarenheter som adopterad men boken är inte självbiografisk. Ted är socionom och arbetar inom kriminalvården. På 1990-talet var han intresserad av teater och han har hämtat inspiration till Det sista teaterkollektivet från den tiden.
Jag tyckte om den magiskt drömlika tillvaron som Alejandro befann sig i under ett dygn. Twin Peaks dyker upp i tankarna utan att jag egentligen kan förklara varför, för jag minns inte den serien särskilt bra. Det är något med stämningen där verklighet och dröm blandas. Mina tankar går också till 60-talets flower power-rörelse och ett ideal om kollektivets styrka vilket är en bärande del i handlingen. Det ställs också flera existentiella frågor inbäddat i Alejandros sökande efter det ideal han strävar efter. Hans sökande i livet efter ett högre värde och en mening med tillvaron hör ofta de unga till men med åldern kommer erfarenhet och en trygghet i tillvaron och dessa två världar vävs samman i boken. Det sista teaterkollektivet fick mig helt enkelt att fundera på väldigt många saker, en del vardagliga men också djupa och existentiella frågeställningar.