Boktips, roman, historisk roman – Sida 2

Dyrka av Helén Wigh

Dyrka av Helén Wigh är utgiven av Historiska Media. Det är den fjärde och sista boken om Elin Roth i de värmländska skogarna, år 1951. Elin arbetar i antikvariatet hon har fått ärva efter sin farfar. Hon har tidigare fått meddelanden från någon som kallar sig Sändebudet som pekat mot brott hon ska titta närmare på. Nu har hon fått ett nytt meddelande som oroar, där hon måste hitta en lösning snabbt. Polisen letar dessutom efter mannen Elin älskar och hon håller honom gömd samtidigt som hon försöker ta reda på vem som vill henne illa. Korpen är en ökänd brottsling som länge har skändat och skrämt kvinnor och nu måste Elin försöka ta reda på vem han är. Tidlösa företeelser blandat med ett tidstypiskt samhälle, där spänningen löper genom hela berättelsen, gör boken till en bladvändare. Tack för boken, Helén och Historiska Media!

Året är 1951 och Elin arbetar i antikvariatet hon har fått ärva efter sin farfar. De står varandra nära och Elin vill göra sin farfar stolt genom att förvalta hans värv. Hon har tidigare fått meddelanden från någon som kallar sig Sändebudet som pekat mot brott hon ska titta närmare på. Sändebudet kommunicerar via böcker och instuckna meddelanden i dörren men Elin vet inte vem det är. Nu har hon fått ett nytt meddelande som oroar, där hon måste hitta en lösning snabbt. Meddelandet pekar nu mot Elin själv. Polisen letar dessutom efter mannen Elin älskar och hon håller honom gömd samtidigt som hon försöker ta reda på vem som vill henne illa. Mannen beskylls för ett mord som Elin är övertygad om att han är oskyldig till. Korpen är en ökänd brottsling som länge har skändat och skrämt kvinnor och nu måste Elin försöka ta reda på vem han är. Hon har en personlig koppling till Korpen och vill få svar på alla de frågor hon bär på.

Helén växte upp i den lilla gruvbyn Persberg i Filipstads kommun i Värmland, en plats som omges av skog och inspirerat många av miljöerna i hennes böcker. Hon utbildade sig till lärare och arbetade flera år inom skolan innan hon började skriva på allvar. Författardrömmarna tog form i vuxen ålder och hennes debutroman Järnmärkt kom ut våren 2021. Utöver de historiska spänningsromanerna om Elin Roth har hon också skrivit fristående titlar som Jordoffer och en barnbok, samt medverkat som föreläsare och i olika kulturella sammanhang. Numera bor Helén i Karlstad med sin familj där hon fortsatt bygger vidare på sitt författarskap. Dyrka är den fjärde och sista boken om Elin Roth i de värmländska skogarna. De tre första böckerna heter Tukta, Söndra och Rista och du kan läsa om dem här i Bokluckan.

Dyrka är inte bara en historisk roman och en spänningsroman utan också en berättelse där tidlösa frågor om ansvar, mod och mänskliga relationer får ta plats. Elin är en stark och självständig karaktär men hennes oro när ett nytt meddelande från Sändebudet antyder något farligt för henne själv visar på hur utsatthet och rädsla kan påverka även den mest handlingskraftiga. Jag tycker om hur Helén låter spänningen vävas samman med vardagliga och tidstypiska detaljer, både från 1950-talets Värmland och från Petters uppväxt från 1896 och framåt, vilket ger berättelsen både realism och en nästan filmisk närvaro.

En annan sak som boken belyser är hur utsatta barn och unga kan bli när vuxna inte finns där som trygga förebilder. Historien om Petter är hjärtskärande: han växer upp utan namn, utan skydd och utan vuxna som kan tillgodose hans behov, vilket gör honom sårbar för manipulation. Även om jag inte sympatiserar med hans handlingar är det tydligt hur barndomens konsekvenser kan följa med upp i vuxenlivet. Detta känns både tragiskt och allmängiltigt och jag kan konstatera att det Bibeln säger, “ingenting nytt under solen” stämmer, det är något vi ser även idag.

Heléns skildring av de värmländska skogarna är en annan styrka. Naturen är både vacker och farlig, stillsam och hotfull på samma gång. Den skapar en känsla av mystik och tidlöshet som förstärker berättelsens spänning och ger läsaren en stark närvaro av naturen och platsen.

Det som gör Dyrka särskilt intressant är hur den också speglar kvinnors villkor på 1950-talet. Elin måste navigera mellan normer, förväntningar och faror, vilket påminner om att många av dessa frågor fortfarande är relevanta idag. Det gör henne till en karaktär jag både beundrar och ibland blir frustrerad över, hennes kamp är inspirerande men påminner också om att historiska orättvisor ofta har långa ekon in i vår tid.

Tidlösa företeelser blandat med ett tidstypiskt samhälle, där spänningen löper genom hela berättelsen, gör boken till en bladvändare. Jag kommer att sakna Elin och hennes modiga, envisa sätt men jag ser fram emot att följa Helén i nya berättelser och upptäcka vilka spännande världar hon tar mig till härnäst.

Bytet av Anton Berg

Bytet av Anton Berg är utgiven av Romanus & Selling. Sommaren 1995 får två pojkar i byn Figeholm utanför Oskarshamn sommarjobb på kärnkraftverket. Filip är sjutton år och Jojje är ett år äldre. Trots sina olikheter finner de varandra direkt när de träffas på bussen till jobbet. Jojje spelar hockey och hans pappa är bankdirektör. Filip och hans mamma bor ensamma i en villa i utkanten av byn efter att hans pappa dog i en arbetsplatsolycka när Filip var två år. Mamman är sjukskriven från sitt arbete som bibliotekarie. På verket trånar de efter Nella som är äldre än vad de är. Det är en sommar där Bruce Springsteens låtar är soundtrack till livet och där ett rån mot banken förändrar allt. Jag tycker främst att boken är en fantastisk relationsroman som också är ett tidsdokument över mitten av 90-talet. Jag anade en annalkande fara genom hela boken vilket gjorde att jag var på tå hela tiden. Tack för boken, Anton och Romanus & Selling!

Sommaren 1995 får två pojkar i byn Figeholm utanför Oskarshamn sommarjobb på kärnkraftverket. De ska arbeta på olika avdelningar men har samma arbetstider. Filip är sjutton år och Jojje är ett år äldre. Under uppväxten har de inte umgåtts i samma kretsar. Trots sina olikheter finner de varandra direkt när de träffas på bussen till jobbet. Deras gemensamma kärlek till Bruce Springsteen gör att de genast börjar prata. Jojje spelar hockey och hans pappa är bankdirektör. Filip och hans mamma bor ensamma i en villa i utkanten av byn efter att hans pappa dog i en arbetsplatsolycka när Filip var två år. Ekonomiska olikheter och förutsättningar överbryggs genom musiken och intresset för låttexterna. Filips mamma är sjukskriven från sitt arbete som bibliotekarie vilket gör att Filip måste sköta mycket av hushållsarbetet hemma. På verket trånar de efter Nella som är äldre än vad de är. Hon är vacker, känns ouppnåelig och har ständigt vältränade män i sin egen ålder kring sig. Det är en sommar där Bruce Springsteens låtar är soundtrack till livet och där ett rån mot banken förändrar allt.

Anton Berg är en svensk författare, radioproducent och dokumentärjournalist, född 1978 och bosatt i Stockholm. I sitt yrkesliv har han arbetat som journalist och är bland annat en av skaparna bakom den uppmärksammade podcasten Spår. Podcasten bidrog till den utredning som ledde till att Kaj Linna friades efter 13 år i fängelse och Anton har även varit involverad i dokumentärserien Knutby: I blind tro, som visats internationellt.

Anton debuterade som skönlitterär författare 2018 med den politiska spänningsromanen De Aderton som inleder en trilogi om en dold och mäktig organisation i det svenska samhället. Efter debuten följde Trohetseden 2021, den andra delen i samma serie. Sista akten är den avslutande delen i trilogin vilket fullbordar Antons berättelse om journalisten Axel Skölds jakt på sanning och maktspel i skuggorna. Du kan läsa om böckerna Sista akten och Trohetseden här i Bokluckan.

Filip och Jojje är två unga pojkar från Figeholm som möts under sommaren 1995 när de börjar sommarjobba på kärnkraftverket. Trots sina olikheter skapar de snabbt en stark vänskap, inte minst genom deras gemensamma fascination för Bruce Springsteen. Jag tycker om hur Anton Berg gestaltar två sjuttonåriga pojkar, deras samtal om låttexter och hur deras analyssätt av texterna speglar både personligheten och den tid de lever i.

Det som gör Bytet särskilt stark är hur boken fångar 90-talets vardag: kassetter och CD-skivor, arkadhallens flipperspel, kiosken, de fasta telefonerna och det nyuppkomna internet. Dessa detaljer fungerar inte bara som tidsmarkörer utan skapar också en atmosfär där sommaren 1995 känns som ett hål i tiden, ett fönster där ungdomars vänskap, lojalitet och första förälskelser kan få växa ostört innan verklighetens problem kryper på. Genom att justera bibliotekets räkneverk för att visa fler besökare än det egentligen finns visar Filip omtanke om sin mamma och hennes arbete, ett litet men talande sätt att gestalta deras relation.

Sommaren blir också en period där faror och konflikter lurar i bakgrunden. Skillnader i ekonomi, social status och familjesituationer är aldrig långt borta och jag anade en annalkande fara genom hela boken vilket gjorde att jag var på tå hela tiden. Men Anton balanserar dessa spänningar med värme, humor och små vardagsdetaljer, från bänkpressen i Jojjes garage till de första, fumliga flirtarna med Nella, den äldre flickan som hela tiden känns ouppnåelig. Det blir tydligt hur vänskap, kärlek och moral prövas när ungdomar ställs inför vuxenvärldens realiteter.

Jag tycker främst att boken är en fantastisk relationsroman som också är ett tidsdokument över mitten av 90-talet. Bytet visar hur musik, vänskap och vardagens små handlingar kan överbrygga skillnader och skapa gemenskap, samtidigt som den inte blundar för problem som sjukdom, familjekonflikter och sociala hierarkier. Anton lyckas med något ovanligt: han gör både sommaren och ungdomarna tidlösa och samtidigt rotade i sin epok, vilket gör läsningen både nostalgisk och angelägen.

Samtidigt visar boken också hur livets vägar kan föra människor ifrån varandra. Händelser under sommaren, bland annat ett rån och förändringar i deras liv, som Jojjes militärtjänstgöring och Filips studier på universitetet, prövar deras vänskap på olika sätt. Det finns lojalitet, svek och komplexa relationer som gradvis leder dem mot vuxenlivet och berättelsen avslutas 2024 med oväntade konsekvenser och flera dramatiska vändningar och lämnar mig med en känsla av hur förfluten tid kan skaka om både vänskap och lojalitet på oväntade sätt.

Vegetarianen av Han Kang

Vegetarianen av Han Kang är utgiven av Natur & Kultur. 2024 tilldelades Han Kang Nobelpriset i litteratur. Boken utspelar sig i Seoul, Sydkorea och är indelad i tre delar där Yeong-hyes liv skildras genom mannens, svågerns och systerns ögon. Yeong-hye har en dröm och efter det blir hon vegetarian. Hennes man herr Cheong är oförstående och upprörd. Han söker stöd i sin frus familj och samtliga uttrycker sin skam över henne. Vid en familjesammankomst brister det för Yeong-hyes pappa, han slår henne och försöker tvångsmata henne. Då får hon tag i en fruktkniv och skär sig i handleden. Svågern är konstnär och han blir fixerad vid Yeong-hyes kropp och dess förvandling. Han vill skapa ett videoverk där hon har huvudrollen. Systern In-hye är gift med konstnären, är fyra år äldre och har alltid värnat om sin syster. Hon är en strukturerad och hårt arbetande kvinna. Vegetarianen manar till många tankar och ger utrymme till flera tolkningar av innehållet vilket är givande, utmanande och ibland provocerande. Tack för vinsten, Natur & Kultur!

Boken utspelar sig i Seoul, Sydkorea och är indelad i tre delar där Yeong-hyes liv skildras genom mannens, svågerns och systerns ögon. Yeong-hye har en dröm och efter det blir hon vegetarian. Hon gör sig av med allt kött i hemmet och lagar därefter enbart vegetarisk mat. Hennes man herr Cheong är oförstående och upprörd. Han vill fortsätta att äta kött och han vill att hans hustru ska vara som tidigare. Han söker stöd i sin frus familj och samtliga uttrycker sin skam över henne. Hennes bror, syster, mamma och pappa förstår inte vad som har hänt med Yeong-hye. Vid en familjesammankomst brister det för Yeong-hyes pappa, han slår henne och försöker tvångsmata henne. Då får hon tag i en fruktkniv och skär sig i handleden. Yeong-hyes svåger lyfter upp henne på ryggen, bär ut henne till bilen och kör henne till sjukhuset. Svågern är konstnär och han blir fixerad vid Yeong-hyes kropp och dess förvandling. Efter en svacka i sitt skapande får han nu idén att måla blommor på sin svägerskas kropp. Han vill skapa ett videoverk där hon har huvudrollen. Yeong-hye blir mer och mer inåtvänd men går med på att medverka i videoverket. Systern In-hye är gift med konstnären, är fyra år äldre och har alltid värnat om sin syster. Hon är en strukturerad och hårt arbetande kvinna.

Han Kang är en sydkoreansk författare född 1970 i Gwangju, Sydkorea. Hon växte upp i en litterärt präglad familj och flyttade tidigt till Seoul där hon senare studerade koreansk litteratur. Han Kang debuterade som poet i början av 1990-talet och etablerade sig därefter som prosaförfattare. Hennes författarskap kännetecknas av ett återhållsamt språk och ett återkommande intresse för kropp, våld, identitet och människans utsatthet. Flera av hennes verk har fått internationell spridning genom översättningar, däribland Vegetarianen, som blev hennes genombrott utanför Sydkorea. År 2024 tilldelades Han Kang Nobelpriset i litteratur.

Vegetarianen manar till många tankar och ger utrymme till flera tolkningar av innehållet vilket är givande, utmanande och ibland provocerande. Boken handlar inte bara om en kvinnas beslut att bli vegetarian utan om hur detta beslut rör om i alla relationer runt henne och speglar större frågor om makt, kropp, autonomi och konst. Genom de tre perspektiven, mannens, svågerns och systerns, får vi se olika sätt att hantera oförståelse, begär, ansvar och sorg. Mannens blick visar en vardag där själviska behov och skam går hand i hand, där han både förförs och frustreras av sin frus vägran att följa normer. Svågerns perspektiv ställer frågor om konst, moral och begär, kan konst vara en ursäkt för att agera på fantasier och var går gränsen mellan kreativitet och exploatering? Systerns perspektiv visar omsorgens och ansvarstagandets tyngd och hur svårt det är att vårda någon utan att själv gå under.

Yeong-hyes handlingar och tillstånd kan tolkas på många sätt, som protest, psykisk ohälsa, trauma eller ett sätt att frigöra sig från världens krav och förväntningar. När jag läste lärde jag mig också ett nytt ord, palimpsest, som beskriver något med flera lager av historia eller mening. Jag blev förvånad över att jag inte stött på det tidigare och det kändes som en användbar tanke att ta med mig när jag funderade på bokens lager av handlingar och minnen. På samma sätt kändes det som att Yeong-hyes liv och handlingar byggde på lager av erfarenheter, minnen och känslor som påverkade alla runt henne. Som läsare blir man medveten om hur sköra människor kan brytas ned av omgivningens förväntningar och hur konst, relationer och makt kan både skapa och förstöra.

Boken väcker frågor om gränser, identitet och vad det innebär att försöka leva på sina egna villkor i en värld som vill forma dig. Den är obekväm, ibland nästan outhärdlig, men just därför så viktig, den tvingar oss att reflektera över våra egna föreställningar om normalitet, kontroll och empati.

Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Giannone

Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Giannone är utgiven av Brombergs Bokförlag. Carlo Greco återvänder till sin hemby med sin hustru Anna och sonen Roberto. Året är 1934 och det blir en stor omställning för Anna som är uppvuxen i norra Italien. Carlo har länge saknat sin bror Antonio och den gemenskap de har sedan barnsben. Anna är en självständig kvinna med starka åsikter. Hon läser böcker, ifrågasätter traditioner och förväntar sig att Carlo också hjälper till hemma. När postkontoret söker en ny brevbärare trotsar Anna alla i sin omgivning och söker tjänsten. Boken är en familjehistoria som är inspirerad av Francescas egen gammelmormor. Språket är vackert, berättelsen tragisk, varm och inspirerande. Jag ville så gärna ställa mig bredvid Anna och kämpa för kvinnors rättigheter! Tack för boken Francesca och Brombergs Bokförlag!

Carlo Greco återvänder till sin hemby med sin hustru Anna och sonen Roberto. De lämnar allt i norra Italien och ska nu bosätta sig i landets södra del. Året är 1934 och det blir en stor omställning för Anna som är uppvuxen i norra Italien. Det finns många skillnader mellan regionerna, både när det gäller normer och traditioner. Carlo har länge saknat sin bror Antonio och den gemenskap de har sedan barnsben. Antonio är gift med Agata och tillsammans har de en liten dotter, Lorenza. Anna är en självständig kvinna med starka åsikter. Hon läser böcker, ifrågasätter traditioner och förväntar sig att Carlo också hjälper till hemma. Hon går inte heller i kyrkan och berättar för byborna att hon inte är troende, något som snabbt väcker förfäran. När postkontoret söker en ny brevbärare trotsar Anna alla i sin omgivning och söker tjänsten. Hon får tjänsten och fortsätter som brevbärare i mer än tjugo år.

Francesca Giannone är en italiensk författare född i byn Lizzanello i regionen Salento. Hon studerade kommunikationsvetenskap och utbildade sig vid film‑ och teaterinstitutet Centro Sperimentale di Cinematografia i Rom. År 2023 debuterade hon med romanen Brevbäraren i Lizzanello (originaltitel La Portalettere), inspirerad av hennes egen gammelmormors liv som brevbärare. Debuten blev en stor succé, i Italien såldes hundratusentals exemplar och romanen har översatts till flera språk.

Boken är en familjehistoria som är inspirerad av Francescas egen gammelmormor. Allra först får jag läsa om att brevbäraren är död, året är 1961. Sedan tar handlingen sin början i Lizzanello 1934 där Carlo Greco återvänder med sin hustru Anna och deras son. Anna, uppvuxen i norra Italien, möter ett samhälle fyllt av traditioner och normer som står i stark kontrast till hennes egen självständighet och livssyn. Hon läser böcker, ifrågasätter gamla regler, vägrar kyrkobesök och tar plats i ett yrke som historiskt varit förbehållet män. Språket är vackert, berättelsen tragisk, varm och inspirerande.

Det som slår mig är hur tydligt boken skildrar spänningen mellan det gamla och det nya, mellan förväntningar på män och kvinnor och individens vilja att bryta normer. Anna är långt före sin tid och hennes kamp mot samhällets begränsningar och skvaller är både inspirerande och hjärtskärande. Samtidigt berör berättelsen tidlösa, allmänmänskliga teman som svek, lögner som påverkar generationer och olycklig kärlek, något som gör det lätt att relatera till karaktärernas känslor och val.

Karaktärerna är mångbottnade och välporträtterade. Agata, Antonios fru, kan verka bitter och missunnsam men hennes livsöde förklarar mycket av hennes handlingar. Giovanna, som blir utsatt för byns hån, visar på sårbarhetens konsekvenser i ett samhälle som snabbt dömer. Alla karaktärer har sin egen historia och komplexitet vilket gör berättelsen rik och nära.

Jag ville så gärna ställa mig bredvid Anna och kämpa för kvinnors rättigheter! Hennes mod, styrka och envishet gör henne till en karaktär som visade vägen för kvinnor i en tid då avvikelse kostade, ibland i form av att aldrig fullt ut få tillhöra samhället. Det är tack vare hennes kamp som vi kvinnor idag kan åtnjuta många av de rättigheter vi har. Boken är en påminnelse om både människans sårbarhet och hennes förmåga till motstånd och förändring.

Hafni berättar av Helle Helle

Hafni berättar av Helle Helle är utgiven av Norstedts. Hafni berättar… att hon ska skilja sig. Titeln och första meningen i boken hör ihop. Hafni som bor i Danmark, firar sin skilsmässa med att åka på en resa, en smörrebrödsresa. Hon börjar i Fredrikssund och planerar att sluta i Gråsten där hon tänker njuta av den sydjylländska kakbuffén. Resan tar längre tid än hon tänkt sig och det är mycket som inte blir som hon tänkt längs vägen. Hon uttrycker att hon ska göra om sig själv. Det ligger en underfundig humor som är lågmäld, inbyggd i handlingen. Det är ett ord, en betraktelse eller en observation som blir komisk, så där så det drar i mungiporna. Som den här meningen; ….succesivt återvände fötterna hem till skorna. Vi läste boken i bokcirkeln på jobbet och alla tyckte om den. Vi hittade flera lager i berättelsen som gav oss mycket att prata om.

Hafni berättar… att hon ska skilja sig. Titeln och första meningen i boken hör ihop. Hon blickar tillbaka och funderar på hur livet varit fram till skilsmässan. Hafni som bor i Danmark, firar sin skilsmässa med att åka på en resa, en smörrebrödsresa. Resan är tänkt att ta åtta dagar. Hon börjar i Fredrikssund och planerar att sluta i Gråsten där hon tänker njuta av den sydjylländska kakbuffén. Hafni har planerat allt längs vägen, övernattningar, restauranger och sevärdheter. Resan tar längre tid än hon tänkt sig och det är mycket som inte blir som hon tänkt längs vägen. Hon uttrycker att hon ska göra om sig själv.

Helle Helle, född 1965 i Nakskov, Danmark, är en framstående dansk författare. Hon studerade litteratur vid Köpenhamns universitet och senare vid Dens Danske Forfatterskole, Den Danska akademin för kreativt skrivande. Hennes genombrott kom med romanen Rødby-Puttgarden som belönades med Kritikerpriset i Danmark. Helle Helle har mottagit flera stora utmärkelser, bland annat Per Olov Enquist-priset och Holbergmedaljen. Hennes böcker har översatts till många språk och hon räknas till en av Danmarks mest betydelsefulla samtida författare.

Helle Helle är känd för sitt sparsmakade, nästan minimalistiska språk och sina skildringar av vanliga människors liv, ofta med en underfundig, lågmäld humor. I Hafni berättar märks det tydligt redan från första sidan. Boken börjar mitt i en mening, ”…att hon ska skilja sig”, som om läsaren kliver rakt in i Hafnis liv utan förvarning. Tillsammans med titeln på omslaget bildas meningen först när boken hålls i handen, något som på ett fint sätt speglar berättelsens struktur: fragment, minnesbilder och små ögonblick som tillsammans formar en helhet.

Hafni, 48 år, bestämmer sig för att fira sin skilsmässa genom att ge sig ut på en smörrebrödsresa genom Danmark. Hon har planerat allt in i minsta detalj, övernattningar, restauranger, sevärdheter och givetvis slutmålet, den sydjylländska kakbuffén med tre gånger sju sorters kakor. Men trots planeringen drar resan ut på tiden och mycket blir något helt annat än hon föreställt sig. Den ordnade ytan skaver mot något mörkare under, ett vemod som hon antyder men sällan formulerar fullt ut. Minnena hon återkommer till är både små, vardagliga och ibland nästan stillsamt sorgsna.

Det ligger en underfundig humor som är lågmäld, inbyggd i handlingen. Det är ett ord, en betraktelse eller en observation som blir komisk, så där så det drar i mungiporna. Som den här meningen: ”…succesivt återvände fötterna hem till skorna.” Den sortens humor återkommer ofta: ”Klockan tickade men hon bar inte klockan”, ”Hon såg sig själv som hastigast framför spaghetti-igenimmade rutor” eller de lite absurda dialogerna där replikerna levereras rakt och utan utsmyckning. Det är små sprickor i vardagen där ett leende får plats.

Samtidigt finns här en skarp blick för det mänskliga. Hafni betraktar allt med en sorts konstaterande ton, hon råkar ut för dråpligheter men värderar dem sällan. Hon minns jobb hon haft, människor hon mött, livsvisdomar hon samlat på sig: att aldrig putsa fönster i solsken, inte dammsuga badrumsmattor med högsta sugkraft och att disktrasa på golvet bara är tillåtet om det sker i smyg. Det är vardagsnära, igenkännbart och skickligt placerat så att tempot aldrig bryts.

Mat och dryck får stort utrymme. Det är gammelost med köttgelé, stjärnfallssmörrebröd, sillsymfoni, rullsylta, snaps, öl och vin, allt noggrant redovisat. Som om Hafni, mitt i sin omstöpning av sig själv, söker trygghet i det som går att beställa in, servera och äta upp.

Hafni berättar nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2024 och i vår bokcirkel på jobbet gav den oss mycket att prata om och alla tyckte om den. Vi hittade flera lager i berättelsen som gav oss mycket att samtala om, det lågmälda mörkret, den stilla humorn, fragmenten som tillsammans tecknar ett liv.

Röster från obestämda platser av Mats Agurén

Röster från obestämda platser av Mats Agurén är utgiven av Bokförlaget Mormor, Vibery Press. Året är 1999 och millennieskiftet närmar sig. Martinus samlar på gitarrer och har bestämt sig för att få en gitarr byggd särskilt för honom. Han får kontakt med Hermione som i sin verkstad noggrant väljer ut träslag, form och vilken röst gitarren ska ha. Martinus funderar över vad legitimitet är och hur det kan ge en röst bortom en själv. Första delen av boken är lågmäld och flyter behagligt samtidigt som existentiella frågor vävs in. Tempot skiftar i den andra delen vilket ger läsningen en annan ton. Det blir mer av en betraktelse över vad det avgörande millennieskiftet kan innebära, tillsammans med reflektioner kring gitarrer. Tack för boken, Mats, Bokförlaget Mormor och Vibery Press!

Året är 1999 och millennieskiftet närmar sig. Det är en tid då många börjar reflektera över sina liv. Martinus samlar på gitarrer och har bestämt sig för att få en gitarr byggd särskilt för honom. Genom framgångsrika affärer har han blivit rik och vill nu utöka sin samling. Han får kontakt med Hermione som i sin verkstad noggrant väljer ut träslag, form och vilken röst gitarren ska ha. Hon väljer omsorgsfullt vem hon tillverkar gitarrer åt. Martinus funderar över vad legitimitet är och hur det kan ge en röst bortom en själv. Han reflekterar även över sina uppdrag i en välgörenhetsorganisation.

Mats har en lång och varierad karriär bakom sig där han rört sig mellan näringslivet, ideella organisationer och inom högre utbildning och forskning. Han har arbetat i stora företag, varit engagerad i strategisk organisationsutveckling och han har också djupa rötter i ideellt arbete. Mats har också verkat inom filantropi, han har haft en roll i World Childhood Foundation, stiftelsen som grundades av Drottning Silvia för att skydda utsatta barns rättigheter.

Privat bor Mats i Skåne där han odlar sitt gitarrintresse, inte bara genom att spela, utan även genom att läsa om gitarrer och instrumentbyggande. Musikintresset speglas i hans skönlitterära debutroman Röster från obestämda platser, där gitarrer och röster är centrala symboler. Mats professionella och personliga intressen samverkar i boken.

Första delen av Röster från obestämda platser är lågmäld och flyter behagligt samtidigt som existentiella frågor vävs in. Läsaren bjuds in i Martinus tankar kring legitimitet, röst och samlande, frågor som inte bara handlar om gitarrer utan om hur vi ser på oss själva och varandra. Hans reflektioner kring vänskap, ansvar i välgörenhetsorganisationer och hur man förvaltar sin röst ger berättelsen en filosofisk tyngd, utan att bli tungrodd. Hermione, med sin omsorgsfulla inställning till hantverket, förmedlar en känsla av att varje handling, varje val av material och form, är en väg mot något större än det konkreta, mot en röst bortom mekanik och ritningar.

Tempot skiftar i den andra delen vilket ger läsningen en annan ton. Det blir mer av en betraktelse över vad det avgörande millennieskiftet kan innebära, tillsammans med reflektioner kring gitarrer. Här blir tonen mer analytisk och ibland dras läsaren in i tekniska detaljer och bredare samhällsfrågor. Frågorna boken väcker om makt, ansvar och individens plats i världen lämnar ett bestående intryck.

Språket i första delen är genomtänkt och poetiskt med små filosofiska utblickar som berör både vardag och större existentiella frågor. Kärleken till musik och hantverk, kopplad till de mänskliga relationerna och Martinus inre liv, skapar en läsupplevelse som är både meditativ och eftertänksam. Samlingen av gitarrer blir mer än ett intresse, den blir en spegel av drömmar, förluster och möjligheten till återupptäckt av det som verkligen betyder något i livet.

Ska hon verkligen dejta honom? av Sophie Cousens

Ska hon verkligen dejta honom? av Sophie Cousens är utgiven av Karat förlag. Efter en jobbig skilsmässa känner sig Anna Appleby inte alls redo för en ny relation. Hon har fullt upp med sina två barn, en katt och sin karriär som journalist på den lokala tidningen Bath Living. När hennes yngre kollega Will Havers visar intresse för att konkurrera med henne om krönikan hon skriver försöker hon komma på en lösning. Hon ska dejta män som hennes barn har valt ut och det ska inte ske via någon dejtingapp. Will ska göra motsvarande och deras krönikor ska komplettera varandra. Det här är som att titta på en mysig julfilm utan jultemat. Jag har suttit under filten vid brasan och drömt mig bort. Jag har skrattat, ojat mig och hejat på både Anna och Will, en mysig läsning! Tack för boken, Sophie och Karat förlag!

Efter en jobbig skilsmässa känner sig Anna Appleby inte alls redo för en ny relation. Hennes exman har gått vidare och har ett nytt förhållande. Hon har fullt upp med sina två barn, en katt och sin karriär som journalist på den lokala tidningen Bath Living. Hon har arbetat på tidningen i fem år och jobbet har varit den stabila punkt hon kunnat hålla fast vid när allt annat i livet skakat. När hennes yngre kollega Will Havers visar intresse för att konkurrera med henne om krönikan hon skriver försöker hon komma på en lösning. Tidningen vill locka nya och yngre läsare och ledningen föreslår därför en dejtingkrönika. Efter att ha misslyckats med att skapa en dejtingprofil på en app kommer hon på ett annat sätt att dejta. Hon ska dejta män som hennes barn har valt ut och det ska inte ske via någon dejtingapp. Ledningen tycker att det är en bra idé. Will ska göra motsvarande och deras krönikor ska komplettera varandra.

Sophie är en brittisk författare och manusförfattare, särskilt känd för sina romantiska komedier. Hon arbetade tidigare som tv-producent i London i över tolv år, bland annat med program som The Graham Norton Show, Russell Howard’s Good News och Big Brother.

Hennes författardebut kom 2020 med romanen This Time Next Year, som blev en New York Times-bästsäljare. Boken har även filmatiserats och Sophie ansvarade för filmmanuset själv. Sophie bor på ön Jersey i Engelska Kanalen där hon kombinerar sitt liv som författare med familjeliv. Hennes böcker har översatts till många språk.

Att läsa Ska hon verkligen dejta honom? är som att titta på en mysig julfilm utan jultemat. Jag har suttit under filten vid brasan och drömt mig bort. Jag har skrattat, ojat mig och hejat på både Anna och Will, en mysig läsning!

Sophie skapar med sin humor och värme en berättelse som känns både lättsam och levande. Annas Google-sökningar som redovisas i varje kapitel är riktigt underhållande. Det skulle de förmodligen vara för många andra också om deras sökningar plockades ut och presenterades i en lista. Trots att jag är äldre än huvudkaraktärerna och själv inte varit i exakt samma situation finns det mycket igenkänning. Jag förstår Annas kamp med att få ihop hela vardagen med två barn och heltidsarbete. Hennes exman går in med hull och hår i sin nya relation och är verkligen engagerad i sin hobby att cykla, något jag kan relatera till från personer jag har runt mig.

Humorn är precis i min smak. Anna och hennes dejtingförsök är underhållande samtidigt som de visar hur svårt det kan vara att hitta någon man verkligen vill dela sitt liv med. Will är en karaktär som växer ju längre jag läser och det känns som det är meningen att jag ska få känslan att jag dömde honom för snabbt. Han utvecklas i takt med berättelsen och först möter man hans charm och får sen följa hur han öppnar upp sig.

Jag älskar även Annas barn. Ethan har det där rättframma sättet som bara yngre barn kan komma undan med och det är underbart att läsa. Dottern Jess befinner sig i övergångsåldern, på väg att lämna det barnsliga bakom sig och boken skildrar på ett insiktsfullt sätt hur utmanande den perioden är, både för barnet och för föräldrar.

Sophies bakgrund som tv-producent och manusförfattare märks i berättelsens rytm och timing. Hennes erfarenheter från humoristiska program som The Graham Norton Show gör att skämten och situationerna landar perfekt utan att kännas överdrivna. Samtidigt visar hon stor fingertoppskänsla i att porträttera vardagens verklighet med små detaljer som gör Anna och hennes värld levande.

Berättelsen kombinerar vardagsrealism med lätt romantik och Sophie lyckas hålla balansen mellan humor, igenkänning och värme. Att läsa boken är en trygg, mysig stund, jag vill inte riktigt släppa taget om Anna, Will och de andra karaktärerna när sista sidan närmar sig.

Sammantaget är Ska hon verkligen dejta honom? en charmig, rolig och insiktsfull berättelse om att navigera kärlek, familj och vardag. Humor, värme och vältecknade karaktärer gör den lätt att dras in i och jag ser fram emot fler böcker av Sophie, hennes stil och känsla för karaktärer är helt underbar.

Namnen av Florence Knapp

Namnen av Florence Knapp är utgiven av HarperCollins Nordic. 1987 ska Cora registrera namnet på sin son. Hennes man tycker att han självklart ska heta Gordon, en familjetradition som inte får brytas. Cora själv funderar på Julian, som betyder himmelsfar, ett namn som hon tycker om och som också hedrar barnets far. Storasyster Maia vill att lillebror ska heta Bear, ett namn som är mjukt, gosigt och snällt samtidigt som det är modigt och starkt. Handlingen beskriver hur livet ser ut för pojken genom livet, beroende på vilket namn han får. Tre namn och tre olika versioner av ett liv. Det här är så ovanligt och tänkvärt samtidigt som det är spännande och en psykologisk tankevurpa att jag inte kan släppa boken. Den lämnade mig med så många tankar och funderingar som fortfarande snurrar i mitt huvud. Tack för boken, Florence och HarperCollins Nordic!

1987 ska Cora registrera namnet på sin son. Hon är rädd att namnet ska forma sonens öde och bestämma vem han kommer att bli. Hennes man tycker att han självklart ska heta Gordon, en familjetradition som inte får brytas. Det som oroar Cora med det namnet är att sonen pressas ned i en färdig form. Cora själv funderar på Julian, som betyder himmelsfar, ett namn som hon tycker om och som också hedrar barnets far. Förhoppningsvis skulle hennes man kunna acceptera namnet och därmed bryta traditionen av beklagansvärda fäder. Storasyster Maia vill att lillebror ska heta Bear, ett namn som är mjukt, gosigt och snällt samtidigt som det är modigt och starkt. När Cora tänker på alla egenskaperna inser hon att hon önskar sin son allt det. Handlingen beskriver hur livet ser ut för pojken genom livet, beroende på vilket namn han får. Tre namn och tre olika versioner av ett liv.

Florence Knapp bor strax utanför London tillsammans med sin man, sina två söner och deras hund. Innan hon gav ut sin debutroman ägnade hon sig åt skrivande inom handarbete och hantverk. Hon bloggade och publicerade 2018 boken Flossie Teacakes’ Guide to English Paper Piecing. Hon bidrog också till boken Patchwork & Quilting: A Maker’s Guide för Victoria & Albert Museum, där hon bland annat tog fram ett quiltblock, alltså ett mönster som används som en byggsten i en större quilt.

Hennes debutroman The Names, Namnen på svenska, publicerades våren 2025 och såldes till över tjugo länder. Romanen är resultatet av många års skrivande och Florence har berättat att hon arbetade på den under tiden hon kombinerade familjeliv med sitt intresse för hantverk.

Att läsa Namnen blev en påminnelse om hur mycket ett namn kan påverka våra föreställningar om en person och vårt sätt att förhålla oss till dem. Boken visar upp tre olika liv för samma pojke beroende på vilket namn han får. Cora och hennes man förväntas ge honom namnet Gordon som går i arv i familjen men vad händer om hon istället väljer Julian, som hon själv tycker om, eller Bear, som är mjukt och modigt på samma gång? De parallella liv som utvecklas i boken blir ett fascinerande experiment i identitet och öde och hur mycket våra namn formar oss eller hur vi formas oavsett namn.

Det här är så ovanligt och tänkvärt samtidigt som det är spännande och en psykologisk tankevurpa att jag inte kan släppa boken. Den lämnade mig med så många tankar och funderingar som fortfarande snurrar i mitt huvud.

Som lärare har jag ofta reflekterat över namn och associationer. Många namn kopplar jag omedvetet till vissa elever, vissa namn har blivit förknippade med stökighet eller bråk, andra med omtanke och nyfikenhet. När vi skulle välja namn till våra barn var det också svårt. Min man ville undvika konstiga smeknamn som skulle kunna bli problem och jag tänkte mest på vilka namn som jag förknippade med stökiga eller bråkiga elever, vissa namn gick helt bort av den anledningen, medan andra kändes mer positiva och lämpade för barn som vi ville se växa upp till omtänksamma och glada. Det påminner om hur Florence i sin bok utforskar namnens betydelse och hur de kan öppna eller begränsa möjligheter. Namn bär mening, historia och ibland förväntningar och även om vi inte alltid tänker på det kan de påverka både oss själva och hur andra ser oss.

Boken får mig också att tänka på hur olika kulturer hanterar namn och betydelser. I Sverige har vi kanske inte samma medvetenhet om namns historiska och symboliska betydelse som de jag möter från andra länder, men vi känner ändå vikten av att namnet ska passa och respekteras. Namnen är därför inte bara en berättelse om ett barns liv, utan också en påminnelse om att små val kan ha stora konsekvenser och att identitet formas i både små och stora detaljer.

Herr Saitos ambulerande biograf av Annette Bjergfeldt

Herr Saitos ambulerande biograf av Annette Bjergfeldt är utgiven av HarperCollins Nordic. Året är 1927 och sjuttonåriga Fabiola blir gravid. Hon älskar skor och att dansa tango och hon arbetar i Buenos Aires mest exklusiva skobutik. Dottern Carmelita, som endast kallas Lita förutom när Fabiola är arg, tillbringar sina första år i klostret Santa Magdalena, där även Fabiola växte upp efter att hon lämnats i en skokartong vid porten. När mor och dotter tvingas fly är målet Paris men de hamnar på den lilla ön Upper Puffin Island mellan Nova Scotia och Newfoundland i Kanada. Deras tillvaro i sjömanshuset Betlehem förändras när Lita får en vän i familjens döva dotter Oona och den mystiske herr Saito kommer på besök med sin ambulerande biograf. Vilken fantastisk bok! Språket, äventyren och karaktärerna, jag kunde inte få nog och jag vill bara dansa tango! Tack för boken, Annette och HarperCollins Nordic!

Året är 1927 och sjuttonåriga Fabiola blir gravid. Graviditeten hålls hemlig tills hon i biktstolen erkänner den men utan att nämna faderns namn. Hon älskar skor och att dansa tango och hon arbetar i Buenos Aires mest exklusiva skobutik. Efter att ha hjälpt den berömda Josephine Baker att hitta rätt skor blev hon snabbt butikens favoritförsäljare. Dottern Carmelita, som endast kallas Lita förutom när Fabiola är arg, tillbringar sina första år i klostret Santa Magdalena, där även Fabiola växte upp efter att hon lämnats i en skokartong vid porten. Skokartongen vårdas ömt av Fabiola. När mor och dotter tvingas fly är målet Paris men de hamnar på den lilla ön Upper Puffin Island mellan Nova Scotia och Newfoundland i Kanada. Fabiola vill fortsätta resan men Lita börjar känna sig hemma på ön. Deras tillvaro i sjömanshuset Betlehem förändras när Lita får en vän i familjens döva dotter Oona och den mystiske herr Saito kommer på besök med sin ambulerande biograf.

Annette Bjergfeldt är en dansk författare, musiker och konstnär född 1961 i Virum, norr om Köpenhamn. Hon har en bakgrund inom både konst och språk, efter studier vid Aarhus Kunstakademi och i italienska vid Aarhus Universitet. Innan hon började skriva romaner var hon verksam som singer-songwriter och har gett ut flera album som nominerats till bland annat danska Grammy och andra musikpriser. Förutom sitt eget artisteri har hon också skrivit låtar för andra artister och arbetat som coach för låtskrivare, konstnärer och människor i utsatta situationer, bland annat inom kriminalvården och i projekt för barn med funktionsvariationer.

Som romanförfattare debuterade Annette 2020 med Höga visan på Palermovägen, en färgstark och fantasirik berättelse som snabbt blev en läsarfavorit i Danmark. Romanen har översatts till flera språk och nominerades till flera prestigefyllda litterära priser. Herr Saitos ambulerande biograf kom 2023 och är hennes andra roman. Den befäster hennes ställning som en av Danmarks mest originella samtidsförfattare.

Idag bor Annette på Østerbro i Köpenhamn där hon fortsätter att skriva, måla och inspirera med sin skaparglädje och sitt humanistiska perspektiv på livet.

Vilken fantastisk bok! Språket, äventyren och karaktärerna, jag kunde inte få nog och jag vill bara dansa tango! Det finns något alldeles särskilt med Annettes sätt att skriva. Hennes berättarstil är poetisk, varm och fylld av liv. Hon blandar humor med vemod, vardag med magi och skapar världar där människor och öden flätas samman på de mest oväntade sätt. Hennes bakgrund som musiker märks tydligt i rytmen och klangen i språket, i hur varje mening får en melodi, en puls. Det är som om hon trollar med orden, de flyter fram som vågor och jag följer bara med, njuter, förundras och, ja, avundas hennes förmåga att skapa något så levande med språket.

Äventyren som berättas är magiska och miljöerna så exotiska och levande att jag nästan vill bosätta mig på Upper Puffin Island, vilket nog vore ett misstag med tanke på att jag i vanliga fall längtar till stan. Men Annette beskriver livet på ön på ett sätt som får mig att känna doften av havet, höra vinden mot klipporna och vilja slå mig ner där bland människorna som befolkar berättelsen. Och jag vill se lunnefåglarna, dessa fantastiskt vackra fåglar som är helt unika.

Naturligtvis är det också karaktärerna som gör att jag blir så förälskad i boken. Jag vill lära känna dem alla, sitta vid deras bord, lyssna på deras historier, dela deras drömmar. Fabiola är en fri själ som försöker finna sig till rätta i det liv som blivit hennes. Hennes passion för tango och skor och sättet hon ser människorna genom deras skor är fascinerande. Samtidigt förstår jag att det inte alltid var lätt för Lita att växa upp med en så färgstark mamma.

Lita tvingas forma sig själv men lever länge i skuggan av Fabiola. När de kommer till Upper Puffin Island får hon för första gången en riktig vän och vuxna som ser henne och inspirerar henne. Herr Saito, med sin ambulerande biograf, blir en central figur, en människa som ser vad varje individ behöver och vars blick på världen är fylld av stillsam visdom. Han ser de två unga flickorna på djupet och vägleder dem, var och en på sitt sätt.

Lita får uppleva allt som livet bär på; kärlek, sorg, saknad, hopp och drömmar. Allt vävs in med varsamhet och respekt och jag vill egentligen inte lämna världen som Annette byggt upp. Jag trivdes där, i den karga naturen, bland de färgstarka karaktärerna, där livet ibland kokades ner till skor, film och tango.

Body double av Hanna Johansson

Body double av Hanna Johansson är utgiven av Norstedts. En förväxling av rockar på varuhusets café leder till fler slumpartade möten. Naomi och Laura sätter sig ner och upptäcker att de delar erfarenheter och har liknande känslor inför händelserna. En ung kvinna arbetar med att transkribera åt en spökskrivare som hjälper kunder att skriva berättelsen om sina liv. Spökskrivaren poängterar att det är viktigt att inte döma kvinnorna, för det är uteslutande kvinnor som anlitar honom, oavsett vad de berättar. Boken utvecklas till ett triangeldrama i en surrealistisk inramning där identitet och slump spelar en avgörande roll i ett psykologiskt spel. Jag läste ut boken på ett par timmar, helt fast i dess vindlingar av tankar och existentiella frågor. Tack för boken, Hanna och Norstedts!

En förväxling av rockar på varuhusets café leder till fler slumpartade möten. De är slumpartade men ändå noggrant uträknade. Naomi och Laura sätter sig ner och upptäcker att de delar erfarenheter och har liknande känslor inför händelserna. De har blivit lämnade och känner att de har förlorat sig själva. En ung kvinna arbetar med att transkribera åt en spökskrivare som hjälper kunder att skriva berättelsen om sina liv. Kunderna spelar in sina liv på kasettband, kvinnan transkriberar dem och spökskrivaren skapar sedan berättelserna. Spökskrivaren poängterar att det är viktigt att inte döma kvinnorna, för det är uteslutande kvinnor som anlitar honom, oavsett vad de berättar. Genom arbetet får de ta del av många livsöden och ännu fler hemligheter. Boken utvecklas till ett triangeldrama i en surrealistisk inramning där identitet och slump spelar en avgörande roll i ett psykologiskt spel.

Hanna är född i Djursholm och bor i Stockholm. Hennes debutroman Antiken gavs ut 2020 och den belönades året därpå med Katapultpriset för årets bästa debut. Antiken har översatts till flera språk. Hanna undervisade på Skrivarakademin i Stockholm och arbetar som konstredaktör och kritiker på Svenska Dagbladet. Våren 2025 kom hennes andra roman Body double. Hon är ledamot och ordförande för den skönlitterära sektionen i Författarförbundet.

Body double är en bok som på ytan kan verka enkel, en förväxling av rockar på ett varuhuscafé, men som gradvis öppnar upp till ett komplext psykologiskt spel där identitet, slump och mänskliga relationer står i centrum. Triangeldramat mellan Naomi, Laura och spökskrivarens assistent utspelar sig i en surrealistisk inramning där varje detalj, lukter, ljud, beröring, får betydelse och där vardagliga möten blir laddade med existentiella frågor. Språket är noggrant uppmärksamt på de små detaljerna; hur mineralvattnet fräser, hur frost pryder trapphusfönstren, hur ord, tystnad och osammanhängande meningar kan säga mer än välformulerade berättelser.

Jag läste ut boken på ett par timmar, helt fast i dess vindlingar av tankar och existentiella frågor. Hanna visar hur våra liv pågår parallellt och ibland korsas utan att vi vet, hur vi omedvetet påverkas av människor vi möter och hur våra erfarenheter formar oss. Kvinnan som transkriberar åt spökskrivaren blir en symbol för lyssnandets kraft och ensamhet, att ta in andras liv utan att döma är både empatiskt och påfrestande och det är alltid kvinnor som anlitar spökskrivaren för att deras liv ska få finnas kvar, påminna om att de har levt.

Mötet mellan Naomi och Laura speglar denna dynamik på ett mer direkt plan. Deras samhörighet växer fram ur små vardagliga situationer, försiktiga samtal och gemensamma erfarenheter. Att deras möten är trevande men samtidigt utlämnande förstärker romanens tematik kring identitet och hur vi definierar oss själva i relation till andra. Hanna låter slumpen styra både handling och intryck men det finns alltid en medvetenhet i hur karaktärerna försöker navigera i denna osäkerhet.

Boken balanserar mellan klaustrofobiska skildringar och öppna frågor om livet och döden. Existensen av kassettband, fasta telefoner och kontanter placerar handlingen i en nära men annorlunda tid, vilket förstärker känslan av nostalgi och förgänglighet. Genom hela berättelsen finns en känsla av vemod; vi är en del av samma cykler, upplever liknande saker och ställs inför att det som varit kan försvinna snabbare än vi hoppas. Hanna tar oss med på en resa där varje detalj, varje tanke och varje ögonblick räknas.

Body double är på samma gång en psykologisk thriller, en surrealistisk film på papper och en reflektion över ensamhet, identitet och mänsklig närvaro. Det är en roman som stannar kvar långt efter sista sidan, som fick mig att lyssna, känna och tänka och vilja läsa om för att upptäcka de subtila ledtrådar som gör historien så rik och nyanserad.