Kategori: Artikel, blogginlägg

I helgen lyssnade jag på Camilla Läckbergs sommarprat. De flesta känner ju till Camilla Läckberg, som är författare. Det är ett viktigt sommarprat som är väl värt att lyssna på och fundera kring. Camilla berättar om sin ständiga kamp när det gäller vikten och hur vi kvinnor döms utifrån hur vi ser ut. Jag tror alla kvinnor kan känna igen sig i något av det Camilla pratar om. Mina barn brukar säga att min generation har en våg hemma, det har inte de. Och bara det säger väl något om hur vi växt upp och hur mycket vikten har spelat en roll genom livet. Tyvärr är inte barnens generation heller förskonad från orealistiska kroppsideal eller kommentarer kring utseende.

Det andra sommarpratet jag lyssnade på var David Thurfjells. Han är religionshistoriker, vilket är mitt drömyrke som jag inte visst fanns när jag valde yrke. Jag tycker det är så otroligt intressant med religionsvetenskap och religionshistoria. David Thurfjells sommarprat var intressant och lärorikt och jag känner att jag måste läsa mer om honom och läsa hans böcker. En fras som jag tog med mig från sommarpratet är: ”Det är det tvärsäkra som leder till förfall”, så sant och så klokt.

Jag började arbeta idag och det var vissa vägar som blev avstängda på morgonen, som tur var inte den vägen jag tar. Min promenad från parkeringshuset till jobbet var väldigt blöt.

Det var heller inte så mycket folk ute i regnet! Det blåste så mycket att jag inte kunde använda paraplyet, tur att jag har en bra regnjacka.

Det regnade hela dagen och när jag skulle gå hem regnade det lika mycket som i morse.

Igår såg vi Två man om en Änka på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Det är en Friluftsteater som anlades 1927. 1932 invigdes teatern med folklustpjäsen Värmlänningarna. Jag har varit där tidigare när det var vanliga stolar som stod på en slät yta. Nu är det betydligt bättre och lättare att se scenen från alla platser.

Nils Poppe tog över Fredriksdalsteatern 1966 och hans staty finns precis vid teatern. När jag var liten älskade jag Poppes filmer och gjorde en skylt där det stod ”Tappa inte sugen, världen är full av tappade sugar”. Citatet är från musikalfilmen Tappa inte sugen från 1947 med Poppe i huvudrollen. Poppe gjorde Fredriksdalsteatern känd i hela Sverige och under en period sändes uppsättningarna på tv under trettonhelgen. 1994 tog Eva Rydberg över men detta är hennes sista år på teatern.

Här är ingången till teaterområdet. Eftersom det är sista sommaren Eva Rydberg sätter upp sommarteater där passade vi på att åka dit. Eva kommer att fortsätta på Sundspärlan i Helsingborg nästa år. Friluftsteatern har en speciell atmosfär så vi ville uppleva den i Evas regi en sista gång.

Det har hänt en del med scenen också under åren som gått, det har kommit till tak! Det är ju inte alltid det är uppehåll och sol när det spelas teater och som publik gäller det att vara beredd med regnkläder och varma kläder om det skulle behövas. Igår var det uppehåll på kvällen och solen tittade till och med fram första delen av föreställningen.

Det var många skratt under kvällen och Per Andersson tillför väldigt mycket med sina upptåg. Det slog mig också att det verkligen blir mörkt tidigare på kvällarna nu. Jag är så glad att vi kom iväg och såg Två män om en Änka och fick känna den mysiga och speciella atmosfären i Evas regi en sista gång.

Igår var vi bjudna till Karlshamn för att fira en väns 60-årsdag. Vi och några från släkten samlades lite tidigare och ”marscherade” till kajen som bara låg över gatan från där vi samlades. Men det var musik, flaggor och sång ändå. Vi blev alla bjudna på en tur i Blekinge skärgård som är så otroligt vacker. Vädret bjöd på allt från regn till strålande sol.

Lokalen där festen hölls efter båtturen ligger nära Utvandrarmonomentet som är en bronsstaty. Det är ett minnesmärke över sydsvensk emigration med inspiration från Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna”. Karl-Oskar blickar ut mot havet och Kristina tittar mot hemmet de lämnar.

Utsikten från monumentet mot skärgården är helt fantastisk.

Borden var dekorerade med gamla bokmärken från 60- och 70-talen som jubilaren hittat hemma. Eftersom personen som firades och många av de som firade är musiker blev det en fest med mycket sång och musik. Naturligtvis var det också god mat och god dryck.

Senare på kvällen när jag gick ut för att få lite luft på trappan såg det ut så här. En fantastisk utsikt och en helt fantastisk dag!